Mira Bartov was born in Stockholm 1975. She got her musical education at the Nordic Conservatory of Music, where she studied singing, acting and the piano. Between 1992-1996 she was trained as an actress at Drama Centre London. In 2000, after having worked a year as a stage manager at the Opera house in Tel Aviv , she returned to Sweden where she studied literature, philosophy and history of ideas at the University of Stockholm.
Mira Bartov Swedish director 1975-
In 2002 Mira Bartov began her education as an opera director at the Opera Academy in Stockholm, from which she graduated in 2005. She made her debut as an opera director in 2006 with “Rigoletto” at the Folkoperan in Stockholm, where she became the General Artistic Director in 2008. The same year she became a Professor of Musical Drama at the Opera Academy in Gothenburg.
Mira Bartov has written a few opera librettos such as “Confession of a fool”, a chamber opera based on the life of August Strindberg, and has also translated several opera librettos. She has directed, among other productions: “Shit också” an opera written by youths performed at the Folkopera in 2007, “Gianni Schicchi”, a co production with the Parktheatre in Stockholm in 2008 and “Les pêcheurs de perles” at the Folkopera in 2009. “Julius Caesar” in 2005 and “The magic flute” 2008 at Norrlandsoperan in Sweden, “The lighthouse” by Peter Maxwell – Davies with Piteå chamber opera 2007. “Faust” by Gounod at the Folkopera in 2010.
In 2011 she made her international debut as an opera director with “Alice in wonderland” composed by Unsuk Chin at Le Grand théâtre de Genève (GTG) ; she returned to the GTG to direct “Die Entführung aus dem Serail”.
Mira Bartov got lavish praise for directing an updated version of the national treasure “Chess” in Swedish and her more recently premiered “Don Giovanni” for the Opera House of Malmö. A production that will be revived at the Copenhague Opera Festival 2016. Eventually Mira Bartov directed “Prosperos garden” by Ming Tsao at Göteborgsoperan.
Read more/läs mer
Intervju med Mira Bartov i OV-Revyn Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm December 2009
Mira Bartov, chef för Folkoperan i Stockholm, är en av världens yngsta operachefer. – Men Kasper Holten var yngre än jag när han tillsattes som chef för Det Konglige Teater i Köpenhamn, betonar hon. F.ö. betyder det mer i det här jobbet att ha känsla för musikkonst än att ha uppnått en viss ålder. Själv har Mira också hunnit med en hel del. Hon blev konstnärlig ledare och chef för Folkoperan 2007 och utsågs året därpå till professor i musikdramatisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Dessförinnan har hon skaffat sig en gedigen utbildning. Hon föddes mer eller mindre in i musiken och spelade piano redan vid fyra års ålder. Hennes far, David Bartov, var violinist och hennes mor, Inger Wikström, är pianist, numera verksam som tonsättare och driver Nordisk kammaropera. Mira gick tre års skådespelarutbildning på en teaterskola i London följd av en treårig operaregiutbildning på Operahögskolan i Stockholm. Hon debuterade som regissör 2006 med en succéuppsättning av Verdis Rigoletto på Folkoperan och hennes nu aktuella Pärlfiskarna har blivit en stor framgång. Det är med anledning av Pärlfiskarna som vi träffar Mira på Folkoperan. OperaVännernas gruppbesök på föreställningen var oerhört uppskattat och föreställningen i sig går för utsålda hus hela hösten. Den sjungs av tre sångarlag med fem föreställningar i veckan och troligen gör man över 70 föreställningar innan den ersätts av Kurt Weills Silversjön, som blir nästa produktion på Folkoperan med premiär den 23 februari 2010. Mira har fått mycket beröm för sin mycket speciella och sparsmakade uppsättning, som tilltalar publiken. Scenbilden växlar aldrig men är vacker och dekorativ samtidigt som den ger publiken en känsla av nutid, framtid och förfluten tid. Och musiken är så underbart vacker. Inte bara den kända duetten mellan Nadir och Zurga, inspelad 1950 på skiva med radarparet Jussi Björling och Robert Merrill, och Nadirs romantiska aria i första akten utan musiken genomgående i hela operan. – Jag hoppas att vi på Folkoperan ska kunna driva en linje som går ut på att spela mindre kända operor. Jag gick själv igenom en rad olika verk innan jag fastnade för Pärlfiskarna. Jag hade aldrig sett den på scen tidigare. Det handlar ju också om förtroende för publiken: att våga ge dem något nytt och inte bara köra på gamla klassiker. Folkoperan har redan spelat de flesta s.k. standardverken. Pärlfiskarna utspelar sig i originalversionen på ön Ceylon i Indiska oceanen, vars namn idag mest används om te, medan statsbildningen heter Sri Lanka. På 1860-talet var det för den europeiska publiken en mycket exotisk plats. I Folkoperans version har man inte fokuserat så mycket på exotismen och i Mira Bartovs tappning handlar verket mer om vår egen tid än Bizets och har många allmänmänskliga drag. Enligt scenanvisningarna utspelar sig delar av första akten vid ruinerna av ett tempel. Hon tolkar det som ruinerna av vår civilisation, kanske efter ett krig eller en miljökatastrof. Och naturen är något människorna inte kan kontrollera. Pärlan som alla söker är förstås en symbol för rikedom. Den representerar välstånd och materiell lycka, där den röriga men samtidigt strukturerade scenbilden accentuerar blandningen mellan det världsliga och det andliga. Folkoperans Pärlfiskarna har fått underrubriken “Om jakten på lyckan”. I reklamen ser man en naken man som jagar efter en morot. Men han dyker aldrig upp i föreställningen och idén är helt symbolisk, moroten sitter monterad i ett spö på mannens huvud och han kan aldrig hinna upp det. Det ska på det sättet illustrera människans jakt efter lycka i form av materiella ting. Mira pendlar mellan Stockholm och Göteborg men försöker vara delaktig i Pärlfiskarna även sedan regiarbetet är avslutat. – Det är alltid lite detaljer att slipa på och ibland måste vi sätta in nya sångare. Det händer hela tiden något i en föreställning och man kan inte bara lämna den åt sitt öde. Höstsäsongen 2010 kommer Mira Bartov att sätta upp Gounods Faust som inte spelats i Stockholm på säkert 15 år. Det blir verkligen något att se fram emot. Ur OV-Revyn (2009) – Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattarna Ann Löfberg och Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga Operan
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
