Mordängeln är Thomas Adès treje opera och den hade sin urpremiär på Salzburgfestivalen förra året och uppsättningen är en produktion tillsammans med Salzburg Festivalen, Metropolitan Opera, ROH i London och Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Uppsättningen kan upplevas i Köpenhamn våren 2018 bl a med Kerstin Avemo och Sara Swietlicki.
Mordängeln en surrealistisk upplevelse 2017
Om handlingen
Efter en kväll på operan anordnas en exklusiv middag för en grupp prominenta gäster. Efter middagen upptäcker gästerna att de inte kan komma ut och de kommer att vara innelåsta under flera dagar. Under tiden tappar de fina människorna masken och de övergår till att bete sig som djur bl a genom att försöka slå ned på den svagaste länken i gruppen. De slaktar ett lamm och tillagar anrättniningen över en öppen eld i vardagsrummet
Precis som Björn Ekblom, min operavän i Lidköping upplevde jag direktsändningen av Thomas Adés tredje opera Mordängeln fast på olika biografer. Björn blev fascinerad och fortsätter att beskriva sin upplevelse genom att konstatera att han troligtvis inte har uppfattat mer än hälften av symboliken i denna surrealistiska historia.
Från början hade jag bestämt mig för att inte försöka förstå symboliken utan nöja mig med att lyssna på musiken och ta till mig rösterna. Det var ett enkelt val inte minst på grund av att Luiz Bunuel själv aldrig har velat diskutera eller förklara sina filmer.
Om det ändå känns nödvändigt tror jag att man måste börja med att se om två av Bunuels filmer och självklart börja med Mordängeln och kanske Borgarklassens diskreta charm som kom tio år efter Mordängeln. Lägg till Salvador Dali och kanske kommer du en bit på väg…
Efter en god natts sömn, trots operaupplevelsen så tror jag att de upphovsmännen vill visa oss är att vi i grunden alla är människor och att vi kan bete oss som djur i okända och trängda situationer, men också att indelningen i fina människor och andra människor inte är särskilt relevant.
I grunden är vi alla människor och vi kan bete oss som djur oavsett vilken samhällsklass vi tillhör eller kanske handlar det om att beskriva borgarklassen som en sämre sorts människor särskilt, som vi ibland tror att fina människor är bättre än vi andra?
Musikaliskt var det ingen lätt upplevelse att ta till sig, men visst imponerade Metropolitan Orkester som vanligt och tillsammans med den eminenta operakören var det en av föreställningens höjdpunkter.
Det mest imponerade var de fantastiska rösterna, men med en grupp sångare på femton sångare är det inte helt lätt att hålla isär alla. Visst en del har jag upplevt tidigare, ett flertal gånger, men det är ändå svårt att sätta namn på alla.
Audrey Luna, Christina Rice men också Alice Coote imponerade särskilt bland damerna detta konstaterat utan att på något sätt förringa övriga insatser.
Bland herrarna imponerades jag framförallt av basen John Tomlinson, men jag är också särskilt förtjust i countertenorer så här hamnar Iestyn Davies högt upp på favoritlistan. En av tenorerna, Frédéric Antoun eller David Portillo, imponerade också och honom vill jag gärna höra mer av.
Nu väntar jag på att få uppleva uppsättningen på Det Kongelige Teater i Köpenhamn under våren 2018 och till dess har jag kanske lyckats smälta gårdagens operaupplevelse!
Om föreställningen
Sett föreställningen på biograf Spegeln i Malmö 18.11.2017
upphovspersoner
Musik och dirigent: Thomas Adès|Libretto och producent: Tom Cairns
Kreativt team
Scenografi & kostym: Hildegard Bechtler|
Ljussättning: Jon Clark|
Projektioner: Tal Yarden|
Koreografi: Amir Hosseinpour|
Medverkande
Audrey Luna, Amanda Echalaz, Sally Matthews, Sophie Bevan, Alice Coote, Christina Rice, Iestyn Davies, Joseph Kaiser, Frédéric Antoum, David Portillo, David Adam Moore, Rod Gilfry, Kevin Burdette, Christian van Horn, John Tomlinson
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
