Nordisk operahistoria med Baltikum

Nordisk operahistoria med Baltikum Harpa Concert Hall i Reykavik - Photo: Nic Lehoux

Vi som är operaentusiaster i Sverige har det väl förspänt – inte nog med att vi har ett stort utbud på hemmaplan, nästan i klass med Tysklands, om man räknar med alla fria operagrupper! (Se vidare i kompendiet Svensk operahistoria!), vi ligger också mitt bland de nordisk/baltiska operaländerna. Jag tyckte det var dags att närmare inventera dessa, eftersom vi har så lätt att ta oss till dem tack vare flyg eller, i sig, trevliga färjeturer!

Innehåll dölj

Nordisk operahistoria med Baltikum

Efter den gemensamma presentationen är det dags för respektive land och de presenteras i kronologisk ordning – huvudrubriken är ju Nordisk/Baltisk operahistoria! Vilket inte hindrar att det är väldigt spännande att undersöka både nuet och framtiden!
Viveca Carleson som sammanställt och redigerat. Anpassat till Operalogg.com av Mogens H Andersson

Läs också: Svensk Operahistoria  Dansk Operahistoria  Norsk Operahistoria  Operarösten   Operakonsten genom tiderna

Varje land presenteras utifrån dessa rubriker:

Historik

Nationell opera

Regionala operahus/Festivaler

Fria grupper

Internationellt kända artister

Youtube

Operahögskola

Historik

Operakonsten föddes i Florens (ca 1570) och spreds via Rom (ca 1620), Venedig (1637) till de olika hoven i övriga Europa, via gästande italienska musiker och operasällskap. I Norden/Baltikum var det två sysslingar som var först med att introducera den nya konstarten. I Litauen var det storhertigen Wladislaw Vasa, son till Sigismund av Polen och barnbarn till Karl IX, som hade varit i Florens och sedan gjorde allt för att importera opera till Warszawa och Vilnius, sedan han blivit kung över de båda länderna. (Se vidare under Litauen- Historik!). Hans syssling Kristina, dotter till Gustav II Adolf och barnbarn till Karl IX, hade ännu inte varit i Florens och Rom, men visste genom sitt stora europeiska kulturnät, vad hon ville importera till hovet i Stockholm och precis som i Vilnius lade de italienska sällskapen grunden till en inhemsk operatradition. (Se vidare under Sverige – Historik!).

Näst i tur kom Danmark via kung Kristian V (1646 – 1699), som ville utveckla ett lika praktfullt hov som Ludvig XIV:s i Frankrike och då passade den nya operan in i bilden. Operan i Köpenhamn utvecklas kontinuerligt in på 1700-talet med spridning från hovet till ett eget hus – Det Konglige Teater invigt 1748. I Sverige ligger operakonsten i stort sett i träda under de många krigen, som leddes av Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Återupprättelsen kom med drottning Lovisa Ulrika och hennes son Gustav III. För henne var det viktigt att teatern och operan fick egna hus att arbeta i och hon lät uppföra både Confidencen (1753) och Drottningholms slottsteater (1754). Under samma tid återupplivades också operakonsten i olika adelspalats runt om i Litauen och vid hovet och de första publika teaterhusen byggdes i Vilnius och Klaipeda.

Nästa steg i utvecklingen blev skapandet av inhemsk opera. I Sverige gick Gustav III så långt som att 1771 avskeda de utländska sällskapen, för att helt satsa på inhemska, visserligen ofta importerade, aktörer. Dessutom lät han bygga det första operahuset i centrala Stockholm. (Se vidare under Sverige – Historik!).

Så dramatiskt blev det inte i Köpenhamn, där danska kompositörer fick en allt större plats. (Se vidare under Danmark – Historik!).
Till Lettland kom operakonsten först på sent 1700-tal, när landet tillhörde det ryska imperiet och odlades av den styrande tyska och ryska adeln. Den dominerades av turnerande tyska och italienska operasällskap och det första teater- och operahuset byggdes i Riga 1782. (Se vidare under Lettland – Historik!).
Under 1800-talet fick operakonsten en ny stimulans via romantikens och nationalromantikens strömningar. Både Köpenhamn (1874) och Stockholm (1897) får nya operahus. I Kristiania spelas opera i Tivoli från 1883 och där blev drömmen om eget operahus sann först långt senare. I Finland grundades den Finska Operan 1873, men spelade bara i 6 år p. g. a. ekonomiska svårigheter. Först 30 år senare fick den nytt liv igen tack vare Aino Ackté, som gjort karriär internationellt som sopran.

I Estland bildades operasällskapet Estonia 1870 men fick ett eget hus först 1913. Första världskriget innebar ett stort avbräck för operakonsten speciellt i de baltiska länderna. Där fick den dock en snabb utveckling  under mellankrigstiden i och med de blev fria stater.
Andra världskriget knäckte livet i frihet, Operahuset i Tallinn bombades och alla tre länderna ockuperades av Sovjetunionen. Under hela ockupationstiden fram till 1990-talet fick endast socialrealistiska ideologiskt korrekta operor spelas! De fria baltiska staternas ekonomi har endast tillåtit en långsam rehabilitering av operaverksamheten i renoverade hus.
Sist i raden av nordisk-baltiska operaländer är Island, som först 1978 bildade ett sällskap till operakonstens fromma. 1979 kunde den första operan sättas upp i en f.d. biograf och den förblev operahus fram till invigningen av det nya magnifika opera- och konserthuset Harpa. (Se vidare under Island – Historik!). Nu har alla de nordisk-baltiska länderna en väl fungerande operaverksamhet och konstformen sprider sig i olika grad i resp. land, vilket framgår i beskrivningen av utvecklingen här nedan.

Exempel på Nordiskt/Baltiskt samarbete

Nordic Network for Early Opera

Nordic Network for Early Opera is a new initiative with the aim to promote early opera from ap. 1600- 1700. The Network functions as an informal hub for dialogue and research with the participance of leading scholars and musicians both within and outside the Nordic countries. Conferences, masterclasses, workhops, publications and meetings are regular activities organized by the Network.
The long term goal is to establish a permanent environment for research and production which can function as a platform for the staging of early operas based on the very same historical research, thus joining theory and practice.

Nordic Network for Early Opera was initiated in 2007 by: Magnus Tessing Schneider – PhD, Post Doc, dramaturg, theatre historician
Björn Ross – artist, producer, stage designer

detdypestestedcof2014

ØresundsOperan/NordicOpera/Freebird

Operan Den djupaste platsen i Nordsjön gjordes 2014 i samarbete mellan Freebird i Malmö, ØresundsOperan (Nordic Opera) i Köpenhamn och Artcenter i Reykjavik.ØresundsOperan/NordicOpera blev dannet i 2008 – i 350-året for Roskilde-freden, hvor Skåne, Halland og Blekinge overgik til svenskerne. Motivationen er at føre et kulturelt samarbejde mellem de nordiske lande ud i offentligheden, fejre vores stærke fælles rødder og kulturelle slægtskab og formidle opera i øjenhøjde med nordiske sangere og musikere. 25.000 mennesker har følt sangens kraft ØresundsOperan/NordicOpera stræber efter nærhed og autenticitet samt mod at forene de højeste kunstneriske idealermed en bred publikumsappel. Specialet er opera on location, hvor operaer iscenesættes site-specific på slotte, i museer, i forladte huse, fabrikker og på andre inspirerende og velegnede location.

Vi oplever en stigende interesse fra et nyt operapublikum og siden starten i 2008 har over 25.000 publikummer oplevet vores forestillinger og tema koncerter. Opera innovation skabes on location Opera on Location blev søsat sommeren 2010 med i alt 22 forestillinger på 4 forskellige slotte. Forestillingen, der var sammensat af scener fra Tosca, La Traviata, Figaros bryllup og Don Juan og var instrueret af den kendte svenske instruktør Staffan Aspegren, havde premiere på Frederiksberg Slot under Copenhagen Opera Festival i juli 2010. Den blev én af festivalens største tilløbsstykker og Berlingske Tidendes anmelder gav den 5 stjerner. Forestillingen turnerede derefter til Bäckaskog Slott i Skåne, Kronborg Slot og Koldinghus Slot.

Samtlige forestillinger meldte udsolgt, hvilket viste os at der er stor interesse blandt publikum for at opleve opera på en mere inddragende og intim måde i autentiske rammer. I 2011 spillede vi Askepot on Location (Rossini), der havde premiere 26. juli på Frederiksberg slot ligeledes under Copenhagen Opera Festival. Forestillingen turnerede derefter til både Koldinghus, Bäckaskog slot i Skåne, Sønderborg slot og Kronborg. Den blev muntert iscenesat af Lars Knutzon og turnerer stadig i hele landet og har lige spillet forestilling nr. 28.

 

magnus_maria_foto_tiina_tahvanainen

Kulturföreningen Katrina (2004 -) Magnus Maria

Föreställningen “Magnus-Maria – en opera om rätt kön”, i regi av Suzanne Osten, turnerade under våren 2015 i Norge, Sverige och Island. Suzanne Osten beskriver föreställningen som en komediantisk operaförnyelse där åtta kvinnor delar en roll.
Operan handlar om en verklig person. Berättelsen om musikern Maria Johansdotter från Föglö som på 1600 talet drogs inför rätta eftersom hon uppträtt som man och förfört unga flickor, och som enligt rättegångsprotokollen ska ha sagt att hon “var både man och kvinna, fast mera man ändå”. Sommaren 2014 hade föreställningen premiär i Mariehamn på Åland i samband med den första åländska pridefestivalen.Suzanne Osten beskriver föreställningen som en ”komediantisk operaförnyelse”.
Ensemblen är nordisk och består av enbart kvinnor. Librettot är skrivet av åländska Katarina Gäddnäs. För musiken står isländska Karólína Eiríksdóttir, dramaturg är Ann Sofie Barany och dirigent är finländska Anna-Maria Helsing. Suzanne Osten har regisserat.Frågan föreställningen väcker är: Varför spelar kön så stor roll? Suzanne Osten menar att vårt behov av att etikettera är stort och att när vi inte lyckas provoceras vi. Är det en man eller en kvinna vi ser på scenen? Maria blir dömd för att ”bringa oreda”. Prästen i föreställningen klarar inte av situationen.

Hbtq-rörelsen har en lång väg att gå, säger Suzanne Osten och berättar att protester förekommit på vissa platser i Finland i samband med pridefestivaler där föreställningen spelats. Däremot fick operan stående ovationer av publiken. I Jakobsdahl i Finland höll präster tal för ökad tolerans och för den pågående pridefestivalen.

Mycket handlar om vår idealiserade människosyn, menar Suzanne Osten, synen på människan och synen på människokroppen. Vi vill inte riktigt se kroppar på scen som de verkligen ser ut.

Jag menar att det inte är något fel på klichéer, att visa upp dem på scen. Det kan vi mycket väl göra. Men vi måste vrida dem ur händerna på publiken. Det måste hända något i betraktandet. Annars blir det bara underhållning. Suzanne Osten är kritisk mot teatern. Idag lever den under hårda ekonomiska villkor där pengarna och publikintäkter styr repertoaren.

Teatern skulle kunna vara en folklig scen men man spelar säkra kort, måste ro hem stålarna.
För att ändra detta måste initiativet komma från publiken, menar Suzanne Osten. Den måste kräva en engagerad konst, en teater som speglar samtiden. Teatern får inte bli konventionell. Idag finns till exempel de stora ödesfrågorna inte på repertoaren.

Men det kommer en engagerad våg förr eller senare, det är jag övertygad om.
Nu fortsätter föreställningen att turnera. Först ut är Oslo och sedan Ystad i maj. Därefter Reykjavík i juni. Workshop och samtal följer med spelningarna.

Draken Kjetil

Draken Kjetil

Drakamöllan (2009 -)

URPREMIÄR FÖR DRAKEN KJETIL En nordisk opera för barn.Långt ute i Atlanten, på en liten ö, har en liten drake en hemlighet. Draken Kjetil är en helt nyskriven opera för barn mellan 6 och 10 år, och alla andra med barnasinnet i behåll! Baserat på böckerna om draken Kjetil och hans vänner av Sara Snogerup Linse och Kyrre Thalberg.  En äkta operaupplevelse för barn. En familjeopera av Andy Pape & Eva Sommestad Holten iscensatt av Guido Paevatalu. Kapellmästare Carol Conrad. Dekor och  visuellt uttryck glaskonstnärinnan Elna Jolom och tecknaren Vidar Cornelius.

Idé och genomförande Ingalill Thorsell, Drakamöllan och Guido Paevatalu, guidOpera. Vi vill bjuda på en stor och äkta operaupplevelse med levande orkester, många sångare, starka känslor och eldsprutande drakar; Helt enkelt allt det som vi förknippar och älskar med opera!

En historia full av spänning och färger
Operans danska kompositör Andy Pape säger om Draken Kjetil:

”Jag har skrivit den opera jag själv skulle ha älskat att höra när jag var sex år …. Som att få gå in i en box och försvinna bort från den vanliga världen.”

Andy har skrivit många operor för barn, och han har en djup förståelse för hur barn känner och vad som krävs för att trollbinda dem under de knappt 60 minuter som föreställningen varar. Hans dröm är att alla barn skall kunna Kjetils egen sång redan innan föreställningen börjar, så att de kan sjunga med i den stora finalen. Det är bara att gå igång med att öva med Kjetil på hans egen hemsida!
Eva Sommestad Holten har skrivit librettot, fritt efter böckerna om Kjetil och hans vänner av Lunda- författarna Sara Snogerup Linse och Kyrre Thalberg.
Drakarnas värld är annorlunda, men samtidigt en värld som både barn och vuxna kan känna igen sig i – med sorger, glädjeämnen och stora existentiella frågor. Kjetils vänner är oftast roliga och fulla av idéer, men inte alltid snälla mot honom. För Kjetil är inte som de andra drakbarnen… Mamma och pappa är bekymrade. Mest av allt önskar Kjetil att han kunde spruta eld som en riktig drake. Och så var det det där med skinnet under armarna och mellan fingrarna, som bara Kjetil har. Det kan doktorn ta bort, men törs Kjetil? Av en slump tar historien en helt annan vändning.
I alla nya världar – som operans värld eller drakarnas värld – behöver vi hjälp av någon som kan visa vägen. En berättare har därför en av nyckelrollerna i föreställningen. När det blir för spännande tar han barnen vid handen och försäkrar att allt kommer att gå bra. Och vår berättare vet verkligen vad som kommer att hända, för han är också föreställningens konstnärlige ledare.

Baltic Chamber Opera Theater

Baltic Chamber Opera Theater is an independent creative organization committed to extending opera culture spread in Lithuania and Baltic region countries. The theater aims to join operas authors and artists. It will give the possibility for young and perspective artists to empathize into the actable work.
Also, one of the purposes is to strengthen the collaboration of the opera culture part in the Baltic region countries. This institution will extend many various program: Chamber Opera of Vilnius, Opera Studies in Vilnius, Education Youth, International Opera Troupe Presentation, International Studies for Opera Authors and Artists, projects to strengthen opera culture facility in the Baltic region, music movies – documentary and imaginative.
Baltic Chamber Opera Theater will become wide spectrum organisation which will join together active and original authors, artists and art producers.

Fonder och institutioner som ekonomisk stöder nordiskt/baltiskt samarbete

Att sammanfatta nedanstående katalog blev omöjligt för mig. Min förhoppning är att den ändå kan komma till nytta för kreativa människor inom operakonsten, som vill utveckla sin verksamhet i samarbete med de övriga nordisk/baltiska länderna.

Kulturrådet

Kulturrådet

Kulturrådet Stöder bl.a. Kulturutbyten och nätverk Kulturrådet ger bidrag till internationella kulturutbyten, exempelvis turnéer, gästspel och samproduktioner och EU-projekt i Sverige och i utlandet. Kulturrådet stödjer också organisationer som har till huvudsyfte att främja internationellt och interkulturellt kulturutbyte, samt fördelar bidrag till organisationers medverkan i internationella nätverk. Kulturrådet/hbtq

 

 

 

Nordisk Kulturfond

Nordisk Kulturfond

Nordisk Kulturfond

Nordisk Kulturfond arbejder for at uddele kulturstøtte, som skaber grobund for nordiske netværk og relationer på længere sigt. Støtten medvirker til at udvikle, tænke nyt og samarbejde i Norden og medvirker til at kunst- og kulturlivet i de nordiske lande får større opmærksomhed internationalt. Fonden yder støtte til nordisk kultursamarbejde inden for et bredt kunst- og kulturområde. Det grundlæggende krav er altid, at projektet skal omfatte et nordisk samarbejde og handle om kunst og/eller kultur.Fondens temasatsninger uddeles hvert andet år. Her uddeles en særligt stor bevilling med henblik på at nå nye målgrupper og tilskynde kulturlivet til at tænke på nordisk kultursamarbejde og i fælleskab gennemføre store projekter. Nordisk Kulturfonds bestyrelse har fire fokusområder (Dit projekt skal som minimum involvere 3 nordiske lande: Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige og Færøerne, Grønland og Åland), som fonden ønsker bliver prioriteret ekstra i det nordiske kultursamarbejde.

Nordiska rådet

Norden

Norden

 

Nordiska rådet är ett samarbete för de nordiska parlaments-ledamöterna. Rådet fungerar bland annat som ett rådgivande organ för de nordiska regeringarna.Nordiska rådets medlemmar arbetar dels i rådets presidium och fem politiska utskott och dels i deras respektive partigrupper.
Nordiska rådets session hålls två gånger om året. Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige byts om att stå värd för sessionen. Här träffas de nordiska parlamentarikerna i plenarförsamlingen.

 

Nordiska Ministerrådet

Nordiska Rådets Musikpris

Nordiska Rådets Musikpris

 

Nordiska rådets musikpris delas ut av Nordiska rådet sedan 1965. Från början vartannat år för skapande och utövande tonkonst. Sedan 1990 delas priset ut varje år, vartannat för det skapande musikområdet till verk av en nu levande nordisk kompositör, och vartannat till det utövande musikområdet. Priset är på 350 000 danska kronor. 2015 är bl. a. Tora Augestad Mezzosopran och Anne Sofie von Otter Mezzosopran nominerade.

 

Kulturkontakt Nord är en stark och innovativ nordisk kulturaktör med hela Norden som sin plattform. Kulturkontakt Nord inledde sin verksamhet 1.1.2012 genom en sammanslagning av Nordens institut i Finland (Nifin) och det tidigare Kulturkontakt Nord. Den nya organisationen är en central nordisk mötesplats i Finland. Den sprider kunskap om och intresse för Norden och verkar som sekretariat för Nordiska ministerrådets två stödprogram för kultur. Organisationen är därutöver en kontaktpunkt för nordiskt kultursamarbete och för informationen om detta samarbete i Norden och internationellt. Per Voetmann är direktör för Kulturkontakt Nord vars kontor finns i centrum av Helsingfors och på Sveaborg. Organisationen är en av Nordiska ministerrådets institutioner.

En underavdelning till Kulturkontakt Nord är Det nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för kultur, som är öppet för professionella konstnärer, producenter och kulturaktörer från alla sektorer inom konst- och kulturfältet från de nordiska och baltiska länderna.

Programmet beviljar bidrag till mobilitet för individer, nätverksbyggande för kulturaktörer och stöd för residenscenter. Tillgänglig i följande länder: Danmark, Norge, Estland, Island, Sverige, Grönland, Lettland, Litauen, Finland, Åland, Färöarna

Nordens Hus i Reykavik

Nordens Hus i Reykavik

Nordens hus i Reykjavik (NOREY) har som övergripande mål att främja det nordiska samarbetet och att styrka den nordiska samhörigheten. Institutionen skall vara ett nordiskt kultur- och kunskapscenter och kreativ mötesplats, och fungera som förbindelselänk mellan Island och det övriga Norden

Nordens hus på Färöarna (FO) Institutionen främjar kulturlivet på Färöarna och ska knyta närmare och ömsesidiga förbindelser mellan kulturlivet på öarna och Norden i övrigt.

Nordiska ministerrådets kontor i Estland Ett av kontorets viktigaste arbete är att urskilja nya trender och se nya möjligheter för gemensamt nordiskt estniskt samarbete i dialog med de nordiska representationerna, som kontoret har ett nära samarbete med. Kontoret arbetar också brett för att vara företrädare för det som är ”Nordiskt” och exponera det nordiska samarbetet i Estland.

Nordiska ministerrådets kontor i Lettland Nordiska ministerrådets kontor i Lettland är en del av Nordiska ministerrådets sekretariat och fungerar som katalysator för det nordisk-baltiska samarbetet i Lettland. Kontoret har ett nära samarbete med de nordiska diplomatiska representationerna i Lettland och samordnar gemensamma Nordiska initiativ samt identifierar trender och möjligheter för det nordisk-baltiska samarbetet.

Nordiska ministerrådets kontor i Litauen Ett av kontorets viktigaste arbete är att urskilja nya trender och se nya möjligheter för gemensamt nordiskt litauiskt samarbete i dialog med de nordiska representationerna, som kontoret har ett nära samarbete med. Kontoret arbetar också brett för att vara företrädare för det som är “Nordiskt” och exponera det nordiska samarbetet i Litauen.

Kulturkontakt Norden

Kulturkontakt Norden

Kulturkontakt Nord är en aktiv kulturorganisation som arbetar med hela Norden som sin plattform. Organisationen har tre verksamhetsområden. Den fungerar som sekretariat för fyra nordiska stödprogram: Kultur- och konstprogrammet, Nordisk-baltiska mobilitetsprogrammet för kultur, KreaNord och Nordbruk. Kulturkontakt Nord driver ett kulturcenter och bibliotek i Helsingfors centrum, som sprider kunskap om och intresse för Norden och nordisk kultur. Organisationen profilerar det nordiska kultursamarbetet både nordiskt och internationellt. Dess aktiviteter skapar både fysiska och digitala rum för kulturmöten i Norden. Kulturkontakt Nord är en organisation under Nordiska ministerrådet.

Föreningen Norden

Föreningen Norden

Föreningen Norden, som grundades redan 1919, är en politiskt och religiöst obunden organisation, öppen för alla som vill engagera sig och jobba med nordiska frågor och nordiskt samarbete. Föreningen är ett förbund av enskilda personer samt organisationer, institutioner och företag som vill arbeta med föreningens syfte. Föreningens fullmäktige som tar alla större beslut kring vad föreningen ska arbeta med. Föreningen har också lokal verksamhet, genom lokalavdelningar och distrikt.

Föreningen Norden administrerar två bilaterala nordiska fonder i Sverige; Svensk-isländska samarbetsfonden och Svensk-danska kulturfonden. I nära anknytning till dessa fonder finns även Kulturfonden för Sverige och Finland och Svensk-norska samarbetsfonden. Förutom de fonder som Föreningen Norden administrerar och som stöttar bilaterala projekt finns även en rad andra nordiska och skandinaviska fonder som kan vara möjliga bidragsgivare för nordiska projekt. Bland annat Stiftelsen Clara Lachmanns fond, Nordiska kulturfonden, Internationella programkontoret och Föreningen Norden Norrbotten.

Association Nordic Music Academies ANMA

Association Nordic Music Academies ANMA

The Association of Nordic Music Academies, ANMA, promotes through collaboration high standards in higher music education within the Nordic and Baltic countries. The Nordic and Baltic academies, colleges and schools of higher education in music are members of the association.
ANMA provides a forum for consideration of common issues concerning higher education in music and provides a coordinating body for Nordic/Baltic cooperation projects. In connection to the annual meetings of the ANMA council, ANMA arranges conferences to maintain the association as a vital forum for further development of higher education in music. The Royal Academy of Music Aarhus/Aalborg has the secretariat of ANMA with Rector Thomas Winther as elected Secretary General.
ANMA subpages give you information about the organisation of ANMA, its activities and common procedures within higher music education in the Nordic and Baltic countries.

What is NordplusMusic?

NordplusMusic is cooperation between the networks and institutions of higher music education in the Nordic and Baltic countries, including 40 music academies, universities, colleges and universities of applied sciences.
The aim of NordplusMusic is to coordinate the member institutions’ joint activities within internationalization such as mobility,
curriculum development, funding and strategic development.

The Association of Nordic Music Academies (ANMA) is cooperation between the managements of most of the NordplusMusic member institutions.
Exempel på teman vid årsmötena:
• http://www.uniarts.se/forskning/profilomraden/kroppsliga-och-vokala-praktiker
• Professional Integration – The goal of the course was to prepare the students for auditioning in the professional life. A combination of vocal/musical coaching and lectures (including exercises) on stage presence and performance prepared the young singers for professional auditions.

Nordopera

Opera of the North – NordOpera is a network for Nordic and Baltic opera education on higher education level. The network is a new network, but based on the already existing Nordic cooperation (Nordiska Operahögskolors Sammanslutning, NOS).
The new NordOpera network will formalize the cooperation, strengthen it, expand it with Baltic countries and ensure an extensive, maintaining and long-term collaboration. The ultimate aim is to develop the opera education in Nordic-Baltic area through different projects and cooperation.
Activities include mobility (student, teacher and express), intensive projects, curriculum development, network and other activities.
Coordinator: Rima Rimsaite, rima.rimsaite@lmta.lt  Coordinating institution: Lithuanian Academy of Music and Theatre Gedimino pr. 42, Vilnius LT-01110, Lithuania

What is RESEO?

Reseo

Reseo

RESEO was established in 1996 as a network for the growing number of opera education departments that sprang up across Europe from the 1980s onwards. Education is now a major priority for opera houses, with many offering a wide range of activities that take into account varying age groups, backgrounds and possibilities of involvement. These include:
– Works for young audiences: productions that are specifically created or adapted for children,
– Community opera, which gives the local community the chance to participate in a fully -fledged opera production under the guidance of a professional creative team,
– Outreach initiatives that aim to bring opera to those who are not usually exposed to it,
– Work with vulnerable adults,
– Talks, introductions and guided tours,
– Lifelong learning, for those who are interested in pursuing education outside of a traditional learning context (i.e. schools, universities)
– International events such as the European Opera Days.

Framtid

Trots att operakonsten gång på gång förklaras utdöende, lever den i högönsklig välmåga. Dock begränsas välmågan av sponsorernas och publiken förväntningar på att husen ska hålla sig till de mest populära verken. Detta gör att moderna operaverk får stå tillbaka och utvecklingen bromsas upp. Istället försöker man att ”modernisera” de mer traditionella verken med varierande resultat.I Sverige, Norge, Danmark och Finland bildas sedan länge fler regionala operahus och fria grupper medan Island och de baltiska staterna hittills koncentrerat verksamheten till operahuset i huvudstaden med en och annan sommarfestival på andra orter som undantag.
Utvecklingen går mot regionalisering och fler moderna verk dock fortfarande med tonvikt på de populäraste verken. Som framgår ovan utvecklas också samarbetet mellan de nordisk-baltiska länderna men inte utan stöd från statliga och frivilliga krafter.

Litauen

Karta över Lettland

Lettland karta

Historik

As the summer of 1636 was drawing to a close, Vilnius was moved by two particular events. First, Pope Urban VIII declared Saint Kazimieras the patron of Lithuania. On August 14 with an air of festivities in the town and the Cathedral the earthly remains of the Saint were carried in a silver coffin to a magnificent baroque Royal Chapel specially arranged in the Cathedral. Second, on September 4 at Lithuania’s Grand Dukes’ court theatre of the Lower Castle the first opera in Lithuania was performed. Thus, Vilnius became one of the first European capitals acquainted with the new genre of the baroque art.

There were rich art life traditions in the palace of Lithuania’s sovereigns. And, the merit of an early appearance of the opera in Lithuania first of all belongs to Wladislaw Vasa. In 1625 he got acquainted with the opera in the place of its origin, Florence. And after he became a sovereign of the commonwealth, i.e. the Grand Duke of Lithuania and the King of Poland, in 1632 he paid a lot of attention to music and the court theatre. In 1635 in Warsaw two operas were staged. The first opera produced for the capital of Lithuania was “Il ratto di Helena”. Later, four more operas were performed in Warsaw, one in Gdansk, and two in Vilnius, “Andromeda” (1644) and “Circe delusa” (1648), specially composed for the stage of Lithuanian capital. The two latter opera performances in April were the last performances of the theatre of Wladislaw Vasa on the whole. On May 20 the sovereign died in Merkinė (his heart urn is in the mausoleum of the Cathedral Basilica). The music of unknown composers did not survive (it is only known, that “Il ratto di Helena” was composed by the leader of the troupe Marco Scacchi); The librettos written by Virgilio Puccitelli have survived. The theatre had a troupe of dancers too.The centenarian lack of the opera in Lithuania was slightly counterbalanced by school drama performances produced at the Vilnius University since 1570. Some of them were filled with much music, which made them similar to the opera.
The opera and ballet revived in the middle of the 18th century at the court theatres of the residences in the province of the nobles, the great officers of the state Radvilos, Oginskiai, Sapiegos. Some of them existed till the beginning of the 19th century. In 1785 public town theatres started their work in Vilnius and Klaipėda. Up to the World War I the Vilnius audience saw a considerable part of the world repertory, from W. A. Mozart to G. Puccini. The Vilnius troupes also guest performed in Kaunas.

The idea of Lithuanian National Theatre flashed several times in the 19th century and started to come true in the end of the century. In 1895 Maironis wrote the first libretto of Lithuanian opera. Opera music at once became a part of the Lithuanian concert programs, which were put on in Tilsit and St. Petersburg (there already appeared possibilities in the capital of the empire to circumvent the law, which banned the Lithuanian press and the usage of the Lithuanian language in 1864 – 1904). After the ban was lifted, the already public music and theatre movement in Lithuania remarkably developed. On November 6, 1906 at the present Philharmonic Hall the first Lithuanian opera “Birutė” by the playwright Gabrielius Landsbergis – Žemkalnis and composer Mikas Petrauskas was produced. On February 16, 1918 the restoration of an Independent Lithuanian state was declared and the State Council established Theatre committee, the Art Department of the Ministry of Education, and other institutions to take care of the establishment of music and theatre schools and theatres. However, Poland occupied Lithuanian capital and broke off this activity. Lithuanian cultural work was forced to move to a provisional capital Kaunas. There in the end of 1920 the Society of Lithuanian Art Creators founded a theatre, the present National Opera and Ballet Theatre, which produced its first premiere G. Verdi opera “La Traviata” on December 31. Strong forces of the performers have concentrated in the theatre and its work since the very beginning has been very intensive. The theatre became famous for superb singers, the number of which has quickly increased and induced intentions to make up new troupes.

Up to the Soviet occupation in 1940 61 opera of 41 composer was produced (some of them were staged several times), with Italian opera predominant.
Theatre soloists have guest performed on stages of Riga, Tallinn, Stockholm, Paris, Prague, Rome, and Milan. In 1936 a group of soloists sang at the Colon theatre in Buenos Aires; There P.Oleka produced “Kitezh” by N. Rimsky-Korsakov. In one’s turn on the Kaunas stage up to 1940 55 foreign soloists appeared, the performances were conducted and several premieres were produced by 15 foreign conductors.
The Soviet Occupation of 1940, war, and nazi occupation affected painfully several fates of the theatre’s members and that disturbed the work of the theatre. However, these events practically did not change the theatre activity. The tragedy overtook the theatre, as well as the whole culture, in 1944 with the beginning of the second Soviet occupation. Almost 30 opera soloists, half of the ballet troupe, perfect conductors, chorus masters, stage designers, and composers left for the West.

The occupation made harm to the lives of many theatre members. Close ties with European theatres, with centers of vocal pedagogy were lost. Lithuanian culture was as if divided in to two parts: here and abroad. Soviet control has stopped for long the appearance of modern stylistics in the creative work of Lithuanian composers and the appearance of opera and ballet performances from the worldwide repertory, which in 20th century became the classics. In due course, the balance in the repertory was renewed and in the 7th decade more modern operas of Prokofiev, Gershwin, C. Orff were staged.

Ideological control certainly continued. For example, while staging G. Puccini “La Fanciulla del West” the title of the opera was changed into “La Fanciulla del California” (the fear of the west…) the most popular Lithuanian opera V.Klova “Pilėnai” was accepted to produce in 1956 when “ideological moment” was put into it. Rūtenis, the fiance of Eglė, had to be replaced by the Russian knight Danila (the original version was recreated in 1994 in the production of Lithuanian Opera in Chicago).

In 1957 due to “ideological lacks” the premiere of J.Juzeliūnas opera “Rebels” was banned (it was performed in 1977). For the same reasons the theatre did not accept F.Bajoras opera “God’s Lamb” (it was produced in 1991 at the National Drama Theatre using the records). The situation of the soviet life settled the fact that the scope of the repertory in the course of over a hundred years has little developed. In 1920 – 1944 64 operas of 43 composers were produced, and in 1945 – 2000 in the playbills 38 new names of composers and 67 operas appeared. Quite a big part of the repertory development consisted of works of Lithuanian composers – 20 operas of 14 composers and 14 ballets of 10 composers.
Nevertheless, the theatre survived as an important center of national art culture. It has also always been an institution fostering real spiritual values, as it always united people of talent dedicated to the art. In 1974 the theatre moved to a venue, built for a very long time (there are 1142 seats there). Modern technical equipment has also developed the artistic possibilities of productions.During the occupations the stage of the theatre was one of the more famous stages in the Soviet Union. Superb singers and dancers from other Soviet theatres appeared on that stage. Departments in Moscow would include Vilnius into the plans of foreign guest performers. And thus in Vilnius Edda Moser, Anna Tomowa-Sintow, Grace Bumbry, James King, Nicola Rossi-Lemeni, Louis Quilico, and Yvette Chauvire appeared stars of younger generation from L’Opera National de Paris.

Warsaw Chamber Opera and opera troupe from Teatr Wielki, the opera troupe of the Slovakian National Theatre, the Spanish National Ballet, the Ballet du Grand Theatre de Genève, New York City Center Joffrey Ballet, Maurice Bejart “XXth Century Ballet”, Monte Carlo Ballet, smaller ballet troupes from Sweden, France, USA, Hungary, etc. guest performed on stage of Vilnius.

In the meanwhile, Lithuanian theatre artists had little chances to demonstrate their art across the borders of USSR. Even such stars, worth of the big stages of the world, like Virgilijus Noreika, laureates of prestigious international competitions Irena Milkevičiūtė, Vaclovas Daunoras did not guest perform. Just a few singers and dancers could appear on the stages of the so-called “soviet countries”. The whole theatre toured in Moscow (1954, 1963, 1970, 1986), St. Petersburg (1958), Riga (1979).
Changes in the life of the theatre began in 1987. They were extended and influenced by the political changes in the “socialist camp”, the activity of Sąjūdis, and the conditions of life in the restored Independent Lithuania. In the autumn of 1987 the last Soviet opera was produced. Relations with Lithuanian musicians revived. In 1989 in the production of Lithuanian Opera of Chicago “Il Travatore” I. Milkevičiūtė sang, and in May in Vilnius The New Opera Company of Chicago directed by Darius Lapinskas guest performed. Next year in the production of Lithuanian Opera of Chicago “L’elisir d’amore” more members of the Vilnius theatres performed, and in 1991 both troupes prepared common A. Ponchielli “I Lituani” production. Finally, in January of 1988 the whole theatre for the first time crossed the border of the still existing USSR. On stage of Warsaw Grand Theatre it performed 4 opera and 3 ballet performances (common headings of the reviews are “Lithuanian Artists conquer Warsaw”, “Bravo Lithuanian Opera and Ballet Artists”). In January of 1991 Opera Company with 12 performances of “Don Carlos” toured in Heilbronn. There were hardly two weeks after the bloody events of January 13 and the audience and the press related to Lithuania the events referred to in the performance (a fight for freedom of the enslaved Flemish).
Certainly, the western audience met with some kind of distrust the performances of Lithuanian artists forgotten long time ago. The Italian press commented the theater’s “Don Carlos” and “Nabucco” performances in the homeland of G. Verdi: “I have always heard bad opinions about these “penal expeditions” of modest East European theatres to Roncole square (…), unable to raise Verdi festivals to high standard (…). But this time National Vilnius Company presented a surprise. We had a feast for real! Everything was presented with high dignity, like real performances at the theatres fostering old traditions (…) – the performance at Verdi’s home with Verdi’s music was impressive” (Pier Maria Paoletti. Those Assyrians of the Baltic. – Gazzetta di Parma, 24 07 1992).
The restored relation with the world is one of the most important things for the present day theatre. Opera and Ballet troupes leave for touring almost every year. In 1992 Opera Company performed “Don Carlos” in Holland. In 1993 it again appeared with “Don Carlos” there (in Amsterdam, Hague, Maastricht,Groningen, and other cities). Moreover, during the famous Savonlinna festival in Finland it performed “Nabucco” and “Lucia di Lammermoor”. In 1995 14 performances of “Lucia di Lammermoor” were performed in Heilbronn and 14 in the towns of Holland. In 1996 performances of “Der Freischütz” were performed in Heilbronn. One of the latest productions of the theatre “Aida” was performed in Holland (1998), Germany and Taiwan (2000).

The regained freedom revealed itself in all the spheres of the activity of the theatre. The repertory of the theatre was remarkably renewed. Operas that have never been included in to the repertory were produced. The most notable of them are Bellini “Norma”, L. van Beethoven “Fidelio”, J.Haydn “Le Pescatrici” (the production for Haydn and Schubert music festival), G.Verdi “Nabucco” and “Macbeth”, C.M. von Weber “Der Freischütz”, A. Ponchielli “I Lituani”, J.Strauss “Wiener Blut”, B.Britten opera for children “Let’s Make an Opera!” and finally a new Lithuanian work B.Kutavičius “The Bear”. Operas, last time seen only during World War II, also came back to stage. These are Wagner “Tannhäuser”, E. Humperdinck “Hänsel und Gretel”, G.Verdi “Il Trovatore”, W.A. Mozart “Le Nozze di Figaro”, operas not performed on the new stage, like W.A. Mozart “Die Entführung aus dem Serail”, Offenbach “Les Contes d’Hoffmann”, Tchaikovsky “Queen of Spades”. Not only opera directors, like V.Mikštaitė, R.Siparis, E.Domarkas, N.Petrokas, prepared the productions, but drama directors Jonas Vaitkus, Linas Zaikauskas, Jonas Jurašas, guests from abroad Miroslav Fischer (Slovakia, “Macbeth”), Monika Wiesler (Austria, “Wiener Blut” and “Les Contes d’Hoffmann”) as well. The opening night of “Tannhäuser” was staged by the guests from Germany – director Manfred Straube, designers Siegfried Bach and Inge Laube. “Le Pescatrici” was prepared by the guests from Austria: conductor Olga Gezcy, director Robert H.Pflanzli and designer Heinz B.Galle. The premieres of “Der Freischütz” and “Tosca” were prepared by director from Estonia Neeme Kuning and designer Hardi Volmer.

Renovation of the repertory has induced quite an immense revival of performing arts of the theatre. Besides H.Ciparis, E. Renter, a lot of works of stage design in opera and ballet were created by artists, who in this sphere have little manifested or just made a debut. Among them are Dalia Mataitienė (“Nabucco”, “Eglė the Queen of Grass Snakes”), Vytautas Kalinauskas (“Hänsel und Gretel”, “Il Trovatore”), stage designer Adomas Jacovskis and costume designer Aleksandra Jacovskytė (a ballet of O.Balakauskas and G. Verdi opera “Macbeth”, “Calighula”, “Aida”, “The Rite of Spring”). Costumes for several ballets were created by costume designer Juozas Statkevičius.
Today the operas and ballets are also performed by the Kaunas and Klaipėda Music Theatres. Opera and Ballet productions are often included in the programs of different international festivals. The theatre members also take part in them. Opera soloists are invited to sing oratories, masses too. Lithuanian National Opera and Ballet Theatre has been a beginner of many creative initiatives and it is a developer of opera and ballet arts in Lithuania. After all the years that have already passed, the Theatre still is the most important center of performing arts in Lithuania.

Nationell opera

Opera and ballet are more accessible to foreigners. Operas are now always presented in the original language with Lithuanian subtitles. Operettas, on the other hand, are presented in the translated form. The ticket costs are not expensive by western standards. The plays are less innovative than some of those at drama theaters and consist of the classics sometimes adorned by modern decorations. There is a single opera and ballet theater in Lithuania (in Vilnius). Additionally the “Bohemiečiai” troupe presents its irregular performances of operas and musicals sometimes. In Kaunas, Klaipėda and Panevėžys there are so-called “Musical theatres” (Lithuanian: muzikinis teatras). Their repertoire also hold more international appeal than that of drama theaters.

 

Operahuset i Vilnius

Operahuset i Vilnius

Lithuanian National Opera and Ballet Theatre
Operahuset i Vilnius

Lithuanian National Opera and Ballet Theatre (LNOBT)
(Lithuanian: Lietuvos nacionalinis operos ir baleto teatras) is an opera house and ballet theatre in Vilnius, Lithuania. It was built in 1974. Apart from standard Western and Russian repertory works, the opera also performs national operas. Vytautas Klova’s opera Pilėnai (1956), has since 2001 been performed outdoors during the summer at Trakai Island Castle.[2] Bronius Kutavičius’ opera Lokys (2000), after Prosper Mérimée’s short story Lokis the bear, was commissioned by the Vilnius Festival. The ballet has performed several productions by Russian choreographer Boris Eifman, among them Red Giselle.

The Lithuanian National Opera and Ballet Theatre is a national budgetary institution committed to organizing the creation and production of scenic works for musical theatre and assuring their public performance on the highest artistic level. The theatre operates as an institution founded by the Ministry of Culture of the Republic of Lithuania.
The theatre aims to
* Nurture, initiate and cultivate traditions of national musical theatre; develop traditions of contemporary musical theatre and present them to the wide community; seek for the artistic embodiment of values treasured in the world’s musical culture;
* capacitate young talented and recognised artists and performers, both from Lithuania and abroad, to participate in the theatre’s activities;
* shape the image of country’s artistic culture by presenting the accomplishments of national musical culture abroad;
* cultivate, instigate and satisfy the need for professional scenic art in the wide society.

 

Regionala operahus/Festivaler

Slottet i Pazaislis Kaunas

Slottet i Pazaislis Kaunas

Kaunas State Musical Theatre

Kaunas State Musical Theatre

The State Theatre, where first session of the Constituent Assembly of Lithuania took place. Kaunas State Musical Theatre is musical theatre in Kaunas, Lithuania. It was established on November 27, 1940 in former State Theatre hall adjoining the Laisvės Alėja. For some time it was playing mostly operettas.

The building

Decision to build Kaunas City Theatre was admitted in 1891, and first play was staged on January 9, 1892. Neo-Renaissance was chosen as a style for the building, and it was built in the City Garden square. Two storey building had 500 square meters hall. Spectators also could watch plays from two storey balcony rows. In the balconies special loges were established for Kaunas Governor and Kaunas Fortress commandant. After Lithuania established independence and Kaunas became the temporary capital, the theatre became a cradle for modern Lithuanian drama, opera and ballet theatres.

Theatre was reconstructed in 1922-1925, 1930-1933 and in 1980. Exterior of the building assumed Neo- Baroque architecture, the audience hall was enlarged to 763 places, and the third row of balconies and the central lodge were added. Romas Kalanta set himself on fire in 1972 as a protest against the Soviet regime in the nearby square.

Musical theater
1948 Lithuanian Opera and Ballet Theatre, with whom the Musical theatre was sharing the same building, was moved to Vilnius, and Musical theatre became the only theatre to reside in the building. It built its reputation on staging musical comedies. After Lithuania regained independence theatre added operas to its repertoire.

Musikteatern was established in 1987 and nowadays more than 220 gifted people work and create here.

Fria grupper

Operamanija

Operamanija

 

The Independent creative group OPEROMANIJA is an assembly of young generation artists from various spheres: poets and composers, theatre directors and soloists, instrumentalists and conductors, photographers, videoartists and stage designers, whose goal is to create contemporary opera, contemporary music theatre. During a period of four years OPEROMANIJA organized four Contemporary opera festivals NOA (New Opera Action), created and staged twenty five contemporary Lithuanian operas, released contemporary opera CDs. OPEROMANIJA is an active promoter of contemporary art and music theatre in Lithuania.

NOA Festival äger rum varje år i Vilnius under april månad och det återkommande temat är tankar kring modern opera.
The operas of the New Opera Action Festival (NOA), in traditional thinking, break the genre conventions and do not fit its frame. In order to question the traditionally drawn borders of the genre and discover new ways of influencing audiences, the works in the NOA framework are treated by bringing back the original meaning of the opera genre: Lat. opera “a work”.

Internationellt kända artister

Kipras Petrauskas 1885-1968
Virgilijus Noreika (1935 –)
Nijolė Ambrazaitytė (1939 – )
Audronė Simonaitytė-Gaižiūnienė (1944–)
Judita Leitaitė (1959 – )

Violeta Urmanavičiūtė-Urmana, (1961 – )
Audrius Rubežius (1966 – )
Nomeda Kazlauskaitė-Kazlaus (1974- )
Mindaugas Rojus (1981 – )
Evelina Sašenko (1987 – )

Youtube
Ödets makt- Lithuanian National Opera

Madame Butterfly – Lithuanian National Opera

Orfeus och Eurydike – Lithuanian National Opera

Dido and Aeneas – Klaipėda Musical Theatre

Attila – Kaunas State Musical Theatre

OPEROMANIJA

Operahögskola
Operahögskola i Kaunas

In 1919 composer Juozas Naujalis founded the music school of Kaunas. This school was acknowledged as a school of higher education and in 1933 was reorganized into the Conservatoire of Kaunas. 1933 is therefore considered to be the founding year of the current Lithuanian Academy of Music and Theatre. In 1949 the Conservatoire of Kaunas and the Conservatoire of Vilnius (founded in 1945) were
merged into the Lithuanian State Conservatoire. In 1992 the Conservatoire was renamed into the Lithuanian Academy of Music (LMA), and in 2004 – the Lithuanian Academy of Music and Theatre (LMTA).

 

Sverige

Sverige karta

Sverige karta

Historik

Drottning Christina lät under mitten på 1600-talet sätta upp de första operorna i Sverige. Vid mitten på 1700-talet hade franska och italienska operasällskap etablerats, och de tyska kom ofta på besök.
Drottning Lovisa Ulrika lät bl a. bygga Drottningholmsteatern 1754; som återuppbyggdes 1766 efter branden 1762. Gustaf III, som var djupt intresserad av konstliv inklusive teater, musik och opera, bestämde sig 1771 för att avskeda det franska operasällskapet och att sätta upp en svensk opera. Bollhuset vid Slottsbacken användes som en temporär teater från 1773, där Francesco Antonio Uttinis Thetis et Pelée (1773), Aline, drottning uti Golconda (1776) och Johann Gottlieb Naumanns Amphion (1778) sattes upp. Naumann kom senare att skriva nationaloperan Gustaf Vasa (1786). I Bollhuset sattes även Christoph Willibald Glucks Orfeus och Eurydike 1773 upp, alltså före premiären i Paris. Carl Stenborg skrev den första svenska historiska operan i och med Kung Gustaf Adolfs Jakt (1777), och var för övrigt känd som författare till flera sångspel.

Gustaf III anställde 1778 Joseph Martin Kraus som kommissionerades för att skriva Aeneas i Kartago för invigningen av det nya operahuset som höll på att byggas. J.M. Kraus var stor förespråkare för C.W. Gluck och deltog därmed i en intensiv debatt i Stockholms-Posten om opera estetik som gällde Gluck eller inte Gluck.

Omständigheter med en flyende dansk primadonna (Caroline Walter/Möller) gjorde att operahuset invigdes först efter Gustaf III:s död med Johann Gottlieb Naumanns Cora och Alonzo 30 september 1792. Redan under Gustaf III:s tid får borgerskapet mer att säga till om, vilket också påverkar operans värld med nya förväntningar vad gäller repertoar och tillgänglighet. Den Gustavianska operan revs 1890 för att ge plats för dagens byggnad (vilken invigdes 1898). Då spelades delar av Franz Berwalds Estrella de Soria.

I Sverige finns två scener av nationell betydelse: Kungliga Operan i Stockholm och Göteborgsoperan. De övriga – Norrlandsoperan i Umeå, Värmlandsoperan i Karlstad (som brukar lyckas med att klämma in stora operor på sin minimala scen), Malmö Opera och Musikteater och Folkoperan i Stockholm har oftare även inslag av operett och musikal. Under sommaren finns operaverksamheter i Dalhalla och flera slottsteatrar som till exempel Drottningholms slottsteater och Confidencen – Ulriksdal.

Sedan 1970-talet har också ett antal fria operagrupper bildats. En del har försvunnit och andra har tillkommit. Det ger större möjligheter för både ny publik och fler medverkande att ta del av operakonsten.

Även om nya fria grupper tillkommer, kan de geografisk inte konkurrera med det senaste mediet – opera live på bio! Folkets Hus och Parker är svensk distributör av Live på bio och samarbetar med drygt 170 svenska biografer, vilket gör Sverige till det tredje största landet i världen när det gäller antal biografer som visar denna typ av utbud (endast USA och England har fler biografer).

Säsongen 2013-2014 hade Live på bio drygt 100 000 besökare i Sverige. Folkets Hus och Parker samarbetar bland annat kring opera med: (Metropolitan i New York, Kungliga Operan i Stockholm, GöteborgsOperan).

Nu har SF Bio tagit upp konkurrensen om operapubliken dock på ett mindre antal biografer och man har valt att samarbeta med Royal Opera House  i London. Pådrivande vad gäller operakonstens spridning är också de olika utbildningarna, artistagenturerna, specialtidskrifterna och inte minst vänföreningarna.

Nationell opera

kungligaoperanperkarlssonalamy

Kungliga Operan i Stockholm

Kungliga Operan (som tidigare hette Kungliga Teatern), Operan, i Stockholm är Sveriges nationalscen för opera och balett/modern dans med ursprung från 1773. Kungliga Operan är belägen i kvarteret Norrström, mellan Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården på Norrmalm i centrala Stockholm. Av föreställningarna på Kungliga Operans scen är 60 procent opera och 40 procent balett. Varje år presenteras en repertoar med nya produktioner vid sidan om nypremiärer av tidigare, historiska produktioner. Operabyggnaden är även hemvist för Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet samt Kungliga Operans kör. Operan har genom åren varit spelplats för många svenska och internationella scenpersonligheter och speciellt hedersutnämnda hovsångare/hovdansare, personer såsom Birgit Nilsson, Jussi Björling, Jenny Lind, Christina Nilsson, Elisabeth Söderström, Anne Sofie von Otter, Sixten Ehrling, Anneli Alhanko, Ingmar Bergman, för att nämna några. Många kända svenska opera- och dansverk har haft sina urpremiärer här. Man presenterar också årligen särskilda produktioner för barn och familj. Sedan 2009 delas det stora internationella priset Birgit Nilsson Prize ut vid en gala på Stora scenen.

Framtida operahus

Holger Ellgaard, Wikimedia Commons samt Masthamnsoperan

Då det nuvarande operahuset har stora brister framför allt vad gäller biutrymmen bakom scenen, men också ur andra scentekniska aspekter, har det under 2000-talets första årtionde höjts flera röster för att Stockholm bör få ett nytt modernt operahus. Detta inte minst efter att Göteborgsoperan, Operaen på Holmen i Köpenhamn och Norges nationalopera i Oslo uppförts på senare år. Några föreslagna platser för ett nytt operahus är Slussen, Värtahamnen och Danviksklippan. I september 2013 beslöt regeringen att inte låta bygga ett nytt operahus i Stockholm. I stället skall Kungliga Operan vid Gustaf Adolfs torg renoveras och byggas ut. ”En av utgångspunkterna är att göra huset mer öppet och tillgängligt för allmänheten”, menade kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i en artikel i Svenska Dagbladet. Statens Fastighetsverk har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till plan för renovering och ombyggnad av operahuset.

En ny opera i Operan

Förslag till ny opera i operan

Förslag till ny opera i Operan

Facebook-gruppen Nytt operahus nu

Wikipedia om Kungliga Operan Wikipedia In English

Regionala operahus/Festivaler

goteborgsoperaningmarjernberg

GöteborgsOperan – bild: Ingmar Jernberg

GöteborgsOperan invigdes 1994 och ligger vid Lilla bommen i Göteborgs hamn. Här ryms opera, modern dans, musikal och konsert under ett och samma tak. När arkitekten Jan Izikowitz ritade huset hämtade han inspiration i operavärlden. Men även i det storslagna
älvlandskapet kring Göteborgs hamn. Siluetter av fartygsskrov, vindfyllda segel, broar och hamnkranar syns i byggnadens arkitektur. GöteborgsOperan består av två hus: ett i Göteborg med Stora och Lilla scenen samt ett hus i Skövde, kallat Skövdescenen. Dessutom samarbetar vi med flera scener i Västra Götaland. Våra turnéer ger oss en chans att möta en ny publik både i Sverige och utomlands.
GöteborgsOperan har ca 250 000 besökare per år och på de olika scenerna ges ungefär 270 föreställningar. Ett flertal internationella stjärnor har besökt huset genom åren. Nina Stemme, Peter Mattei och Katarina Dalayman är några av dem.
Wikipedia om GöteborgsOperan

malmooperagalakvällwernernystrand

Malmö Opera spelar opera och musikal, både nyskrivna svenska verk och klassiska operor. I övrigt arrangeras temakonserter, galakvällar, och gästspel. All opera framförs på sitt originalspråk med några få undantag. Målen för Malmö Opera är professionella regissörer, scenografer, sångare, librettister och dirigenter i teamwork, som ger vår tids musikdramatik möjlighet att växa. Ett centrum för morgondagens musikteater. Förste chef blev regissören Lars Rudolfsson, som inledde verksamheten med en uppsättning av Benjamin Brittens “En midsommarnattsdröm”.
Operan har också profilerat sig med ett antal nyskrivna svenska/utländska operor och moderniserade tolkningar av äldre eller mindre kända verk, (stor uppmärksamhet fick t ex Peter Oskarsons uppsättning av Verdis Rigoletto (1994) med Loa Falkman och Dilber Yunus) förutom en del publikdragande musikaler såsom Dåliga Mänskor, Jesus Christ Superstar, Les Misérables, Singin’ in the Rain, utöver tidigare succéer som Ingmar Bergmans Glada änkan (1954), Röde Orm från Kullen (1978), La Cage aux Folles (1985) samt ett stort antal operetter (flera med Nils Poppe), då Malmö länge var känd som “operetternas stad”.
2006-11 har kompositören Jonas Forssell varit knuten till Operan som “huskompositör” med tre beställda operor, Träskoprinsessan (2006), Death and the Maiden (2007) och Hemligheter (2011).

Wikipedia om Malmö Opera

norrlandsoperankvallsbild

NorrlandsOperan
Norrlandsoperan grundades 1974 och var då en regional operaensemble. I dag är det ett scenkonsthus med en symfoniorkester och avdelningar för opera, dans, musik och konst samt verkstäder och ateljéer. I verksamheten ingår också scenkonstfestivalen MADE och Umeå Jazzfestival. Flera av Norrlandsoperans produktioner turnerar i och utanför Västerbotten. Norrlandsoperan AB ägs till 40 procent av Umeå kommun via Umeå Kommunföretag AB och till 60 procent av Västerbottens läns landsting. Uppdraget är att producera, främja och utveckla konstnärlig verksamhet under devisen “NorrlandsOperan – en spelplats för nya uttryck”. Verkställande direktör och konstnärlig ledare sedan hösten 2009 är Kjell Englund och chefsdirigent är .

Wermland Opera

operahusetkvallbelysning

Wermland Opera i Karlstad

Wermland Opera grundades 1975, då med namnet Musikteatern i Värmland. Idag har vi ca 70 fast anställda och ger även arbetstillfällen till många frilansartister. Wermland Opera förser värmlänningar och tillresande med ett brett urval av opera-/musikal- och orkesterproduktioner av hög konstnärlig kvalitet. Man har tio fast anställda sångare samt en orkester som består av 35 heltidsmusiker. Förutom de produktioner som ges på scenerna i Karlstad bedriver vi också turnéverksamhet. Turnéerna är i första hand ämnade för kommunerna i Värmlands län, men då och då sträcker sig turnéerna utanför både länets, såväl som landets, gränser. Wermland Opera har också en omfattande barn- och ungdomsverksamhet.

Wikipedia

Fria grupper
Vadstena – akademin bildades redan 1964. Tanken var att sångare och musiker skulle få möjlighet att skapa sin egen musik och rollgestaltning, d.v.s. inte luta sig mot tidigare versioner av verket.
In på 1970-talet bildades fler fria operagrupper och det skedde främst i efterdyningarna av den s.k. 68- revolutionen, när man grupperade sig utanför partierna och institutionsteatrarna. Något vänster- politiskt synsätt kännetecknade dock inte de fria operagrupperna. Drivkraften var att nå en större publik och att få skapa utanför institutionens strängare tyglar. Flera av dessa har senare blivit regionala institutioner men har behållit mycket av den fria gruppens arbetssätt. Genom åren har också flera mindre operagrupper bildats och lagts ner eller ombildats i nya konstellationer

Norra Sverige:
Norrlandsoperan Umeå  Piteå Kammaropera

Stockholm och mellersta – Sverige:

musikpåslottetMusik på slottet Stockholm

 

 

Säffleoperan

Säffleoperan

SäffleOperan Säffle

 

 

 

Folkoperan entré

Folkoperan entré

Folkoperan  Stockholm

 

 

 

 

 

 

SödertäljeOperan

SödertäljeOperan

SödertäljeOperan Södertälje

 

 

 

Dalhalla

Dalhalla

Dalhalla Opera, Dalhalla

 

 

 

 

 

Opera Viva  Stockholm

Operavox

Operavox

Opera Vox  Stockholm

 

 

 

 

operacongraziaOpera Con Grazia Stockholm 

 

 

 

 

Charlotte Engelkes  Stockholm

Opera på Skäret

Opera på Skäret

Opera på Skäret Kopparberg

 

 

 

 

 

Opera på Ljusterö

Opera på Ljusterö

Ljusterö Operasommar Ljusterö

 

 

 

 

dongiovanniscensangarnaScensångarna  Stockholm

 

 

 

 

K+Kamraterna_toplogoKamraterna  Stockholm

 

 

 

 

Opera Light i Stockholm

Operarop

Operarop

Operarop Västerås

 

 

 

 

operaimprovisatorernajulen2013Operaimproviasorierna Stockholm

 

 

 

 

Divine Operagrupp

Divine Operagrupp

Divine Opera  Stockholm

 

 

 

 

Opera Vega

Opera Vega

Opera Vega  Stockholm

 

 

 

 

Vattnäs Konsertlada

Vattnäs Konsertlada

Konsertladan i Vattnäs Mora

 

 

 

 

Opera Tätt Inpå

Opera Tätt Inpå

Opera Tätt Inpå  Uppsala

 

 

 

 

Dala Floda Operafest

Dala Floda Operafest

Operafest i Dala Floda  

 

 

 

 

Operarepubliken

Operarepubliken

Operarepuliken

 

 

 

 

Västsverige:

Utomjordiska

Utomjordiska

Utomjordiska i  Göteborg

 

 

 

 

Musikteaterverket

Musikteaterverket

Musikteaterverket i Göteborg

 

 

 

 

Läckö slott

Läckö slott

Läckö slottsopera  Lidköping

 

 

 

 

Dråpera

Operation Opera

Operation Opera

OperationOpera Halmstad

 

 

 

 

Pop Up Operan

Pop Up Operan

Pop Up Opera i Göteborg

 

 

 

 

StrömstadOperan i  Strömstad

Sydsverige

Vadstena Slott

Vadstena Slott

Vadstena – Akademien Vadstena 

 

 

 

 

Operagruppen Figaro

Operagruppen Figaro

Operagruppen Figaro i Linköping

 

 

 

 

Skånska Operan

Skånska Operan

Skånska Operan  Malmö

 

 

 

 

Höörs Sommaropera

Höörs Sommaropera

Kulturhuset Anders i  Höör

 

 

 

 

Operapelago i Karlskrona

Freebird i Malmö

Drakamöllan Operafestival

Drakamöllan Operafestival

Drakamöllan Operagård  Degeberga

 

 

 

 

 

ÖlandsOperan

ÖlandsOperan

ÖlandsOperan Borgholm

 

 

 

 

Tenore Amore

Tenore Amore

Tenore Amore Malmö

 

 

 

 

Kammaropera Syd

Kammaropera Syd

Kammaropera Syd  Malmö

 

 

 

 

Lilla Operan i Lund

Lilla Operan i Lund

Lilla Operan i Lund

 

 

 

SmålandsOperan

SmålandsOperan

SmålandsOperan Växjö

 

 

 

 

Operafabriken

Operafabriken

Operafabriken  Malmö

 

 

 

 

 

Internationellt kända artister

Jenny Lind

Jenny Lind

Jenny Lind 1820-1887

 

 

 

 

 

Kristina Nilsson

Kristina Nilsson

Kristina Nilsson

 

 

 

 

 

John Forsell

John Forsell

John Forsell 1868-1941

 

 

 

 

 

 

Kerstin Thorborg

Kerstin Thorborg

Kerstin Thorborg 1896-1970

 

 

 

 

 

 

 

Set Svanholm

Set Svanholm

Set Svanholm 1904-1964 Youtube

 

 

 

 

 

Sigurd Björling

Sigurd Björling

Sigurd Björling 1907-1983

 

 

 

 

Hjördis Schymberg

Hjördis Schymberg

Hjördis Schymberg 1909-2008

 

 

 

 

Jussi Björling

Jussi Björling

Jussi Björling

 

 

 

 

 

 

Birgit Nilsson

Birgit Nilsson in Tristan und Isolde (Richard Wagner), Vienna State Opera 1967

Birgit Nilsson 1918-2005

 

 

 

 

 

 

 

 

eriksaedenErik Saedén 1924-2009 

 

 

 

 

 

Kjerstin Dellert

Kjerstin Dellert

Kjerstin Dellert

 

 

 

 

 

Nicolai GeddaNicolai Gedda 1925 

 

 

 

Elisabeth SöderströmElisabeth Söderström 1927-2009

 

 

 

 

 

Kerstin Meyer

Kerstin Meyer

Kerstin Meyer 1928 

 

 

 

 

 

 

Ingvar Wixell

Ingvar Wixell

Ingvar Wixell 1931-2011 

 

 

 

 

 

Catarina Ligendza

Catarina Ligendza

Catarina Ligendza 1937 

 

 

 

 

 

Gösta Winbergh

Gösta Winbergh

Gösta Winbergh 1943-2002 

 

 

 

Håkan Hagegård

Håkan Hagegård

Håkan Hagegård 1945 

 

 

 

 

 

Loa Falkman

Loa Falkman

Loa Falkman 1947 

 

 

 

 

 

 

Birgitta Svendén

Birgitta Svendén

Birgitta Svendén 1952 

 

 

 

 

 

Ann Sofie von Otter

Ann Sofie von Otter

Anne Sofie von Otter 1955

 

 

 

 

 

Nina Stemme

Nina Stemme

Nina Stemme 1963

 

 

 

 

 

Iréne Theorin

Iréne Theorin

Iréne Theorin 1963

 

 

 

 

 

Katarina Dalayman

Katarina Dalayman

Katarina Dalayman 1963

 

 

 

 

 

Peter Mattei

Peter Mattei

Peter Mattei 1965

 

 

 

 

 

Anna Larsson

Anna Larsson

Anna Larsson 1966

 

 

 

 

Erika Sunnergårdh

Erika Sunnergårdh

Erika Sunnegårdh 1966

 

 

 

 

Ann Hallenberg

Ann Hallenberg

Ann Hallenberg 1967

 

 

 

 

 

Miah Persson

Miah Persson

Miah Persson 1969

 

 

 

 

 

Malena Ernman

Malena Ernman

Malena Ernman 1970

 

 

 

 

 

Michael Weinius

Mikael Weinius 05

Michael Weinius

 

 

 

 

 

Kerstin Avemo

Kerstin Avemo

Kerstin Avemo 1973

Youtube

Don Giovanni från Kungliga operan

Operatrion Divine

Aida på Malmöoperan

Tosca på Göteborgsoperan

L’Orfeo på Wermland Opera

Titus Mildhet på Drottningholm

Operahögskolor

Operahögskolan
Efter många lokaliteter runt om i Stockholm kunde Operahögskolan äntligen, hösten 2003, flytta in i nyrenoverade lokaler på KTH:s campus och fick äntligen sin egen studioteater med orkesterdike, där skolan kan framföra konserter och egenproducerade föreställningar. Den 1 januari 2014 bildades Stockholms konstnärliga högskola genom en sammanslagning av Operahögskolan i Stockholm, Dans- och cirkushögskolan och Stockholms dramatiska högskola. Operahögskolan ingår i den nya högskolan som en separat enhet för grundutbildning inom opera: operasångare, regissörer och repetitörer. Den har behållit sitt tidigare namn.

Högskolan för Scen och Musik 
Högskolan för scen och musik bildades 2005 genom en sammanslagning av de tidigare institutionerna musikhögskolan, teaterhögskolan och Operahögskolan samt organisationen för den gemensamma byggnaden Artisten.
Högskolan för scen och musik är en del av den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet.

 

Danmark

 

Karta över Danmark

Karta över Danmark

Historik

Operaens historie
Fra teaterhistorien ved vi, at skuespillet allerede tidligt var smykket med sang, musik og dans. Hoffets yndlings forlystelse, operaen, havde imidlertid ikke fra starten til huse på teatret, men med kongens engagement i Den Danske Skueplads kom også kravet om at opføre opera. I løbet af den første snes år etableredes Det Kongelige Teater som en multikunstnerisk scene, hvor også operaen fik plads.

Sist på 1600-tallet ble balletter og operaer oppført ved hoffet. Operahuset i Bredgade (åpnet 1702) tilfredsstilte de høyere kretsers smak for italiensk opera. De mer nasjonalt orienterte samlet seg i kretsen rundt Holberg. Deres virksomhet førte til det første offentlige konsertselskap, som senere avfødte andre mer private selskaper. Opera fikk også en bred plass ved Det Kgl. Teater (opprettet 1748). Johan Herman Wessels og Paolo Scalabrinis Kierlighed uden Strømper (1773) utløste en reaksjon mot den italienske operastils dominans. Johan Ernst Hartmann, Johann Abraham Peter Schulz, Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen (alle tyskfødte) og Claus Schall m.fl. skapte en nasjonal syngespilltradisjon.Nasjonalromantikken brøt gjennom like etter 1800, med komponister som Christoph Ernst Friedrich Weyse og Friedrich Daniel Rudolph Kuhlau. Den nådde sitt høydepunkt med Niels W. Gades og Johan Peter Emilius Hartmanns store kor- og orkesterverker og scenemusikk, samt Peter Heises og Peter Erasmus Lange-Müllers romanser. Ballettkomponistene Holger Simon Paulli og Johannes Frederik Frøhlich og dansekomponisten Hans Christian Lumbye spilte også en viktig rolle.Den betydeligste danske komponist etter romantikken er Carl Nielsen, som fikk avgjørende innflytelse på mange yngre kolleger helt frem til 1950-årene

I første omgang forlod man sig på italiensk opera og udenlandske kræfter, men tidligt finder vi bestræbelser på at skabe en national musikdramatik. Det kunne ske i form af parodien som med Johan Herman Wessels Kærlighed uden Strømper fra 1772 eller som seriøse syngespil med mytologiske eller heroiske handlinger jævnfør Johannes Ewalds Balders Død og Fiskerne fra 1779 og 1780, begge med musik af J.E. Hartmann. I 1800tallets første årtier var det især Weyse og Kuhlau, der sørgede for nye kompositioner, og i samarbejdet med J.L. Heiberg lykkedes det Kuhlau med festspillet Elverhøj i 1828 at skabe ikke blot biedermeier-romantikkens største kassesucces, men det mest opførte opus overhovedet på Det Kongelige Teater.

Men med den gennemkomponerede opera kneb det. Adskillige forsøgte, men kun J.P.E. Hartmann fik med Liden Kirsten til tekst af H.C. Andersen i 1846 succes, mens det blev Peter Heise og Christian Richard, der med Drot og Marsk i 1878 skabte det nationale mesterværk.

Med den norske komponist og dirigent Johan Svendsen som kapelmester fra 1883 oplevede operaen på Det Kongelige Teater en guldalder. Wagner, Verdi, Puccini etc. gik over scenen. Carl Nielsen skabte sine to operaer Saul og David og Maskarade i 1900tallets første årti. Og i samme lykkelige årtier blev repertoiret båret frem af fremragende sangere, hvoraf flere – heri blandt Wilhelm Herold og noget senere Lauritz Melchoir – vandt international berømmelse.

Op gennem 1900-tallet blev operaen ledet af energiske kapelmestre som italieneren Egisto Tango og Johan Hye-Knudsen, hvoraf den sidstnævnt tjente teatret i 50 år fra 1925 til 1975. Efter Anden Verdenskrig var det naturligt at vende blikket udad. På kapelmester John Frandsens initiativ kom Wiegeland Wagner hertil, hvor han i 1960´erne med stor succes satte Den Flyvende Hollænder og Tannhäuser op. Det internationale islæt blev senere fulgt op af de tyske instruktører Götz Friedrich og Harry Kupfer, der begge har stået for vigtige opsætninger af såvel værker af Verdi som Wagner.

Siden 1990 har der på Det Kongelige Teater været arbejdet bevidst med en internationalisering og et kvalitetsløft af operaen. Der synges nu som regel på originalsproget med danske overtekster.

Operaen er så lykkelig at besidde et stort og fremragende ensemble af sangere, hvoraf mange ved siden af Kongens Nytorv plejer internationale karrierer. Med operachef Kasper Bech Holten i partnerskab med musikchef Michael Schønwandt kom kunstarten ind i en betydningsfuld blomstring med bestilling og opførelse af nye danske musikdramatiske værker.

Enorm var den succes Poul Ruders Tjenerindens fortælling oplevede i marts 2000, og senere er der bl.a. blevet opført værker af John Frandsen og Bent Sørensen, ligesom man ser frem til Poul Ruders nye opera Proces Kafka.

Den 15. januar 2005 indviedes Operaen på Holmen, der både rummer en stor scene, ideel til de store romantiske operaer, og en lille scene velegnet til det eksperimenterende, der går tværs på genrerne.

Operaen har i de seneste årtier oplevet en stor publikumsinteresse, og man har også gennem opsøgende virksomhed og andre tiltag fået tag i en yngre generation af teatergængere – alt sammen forudsætninger for operaens forsatte udvikling.

Nationell opera

Operaen i Köpenhamn

Operaen i Köpenhamn

Det Kongelige Teater/ Kongelige Opera 

Wikipedia

Det Kongelige Teater har i de seneste ti år gennemgået den største forandring nogen sinde i dets over 250-årige historie. I januar 2005 åbnede Operaen på Holmen, skænket af “A.P. Møller og Hustru Chastine Mc-Kinney Møllers Fond til Almene Formaal” – tegnet af arkitekten Henning Larsen. Og i 2008 stod Skuespilhuset på Kvæsthusbroen – tegnet af arkitekterne Boje Lundgaard og Lene Tranberg
– færdigt.

I dag består Det Kongelige Teater således af Gamle Scene på Kgs. Nytorv, Operaen på Holmen, og Skuespilhuset som er landets hovedscene for skuespil. for enden af Nyhavn. Den Kongelige Opera er en af de få operaer i verden, der har et fast solistensemble, og det endda på et
meget højt niveau – operasolisterne er efterspurgte gæster i andre operahuse overalt i verden.

Det Kongelige Operakor fremhæves som et af verdens bedste, og Det Kongelige Kapel er efterhånden kendt langt omkring for at være et usædvanligt velspillende og engageret orkester. Den Kongelige Opera har særligt markeret sig stærkt indenfor den tyske, senromatiske repertoire – både i kraft af internationalt berømmede Wagner-sangere og anmelderroste iscenesættelser af Wagners operaer.

Regionala operahus/Festivaler

Århus Sommeropera

Århus Sommeropera

 

Aarhus Sommeropera

Velkommen til Danmarks førende kammeropera, Aarhus Sommeroperas hjemmeside. Vi spiller hver sommer på det charmerende, historiske Helsingør Theater, der indgår i Den Gamle By, Danmarks Købstadsmuseum. Aarhus Sommeropera blev grundlagt i 1988 af Preben Bjerkø og Erik Kaltoft. Det var operaens mål at genoplive en tradition fra 1960erne med at opføre forskellige populære operaer i sommermånederne i Helsingør Theater i Den Gamle By, Århus. Kompagniets første produktion var Cosi fan tutte instrueret af Casper Koch, med musikalsk ledelse af Erik Kaltoft samt med kostumer af Annette Birch.
De principper, Bjerkø og Kaltoft etablerede fra starten, er stadig Sommeroperaens hjørnestene: førsteklasses opera i Helsingør Theaters intime atmosfære og et sted for unge talentfulde sangere, der tager det første trin ad vejen mod stjernestatus. Mange af Danmarks førende operasangere er gået gennem Helsingør Teaters scenedør på deres vej til international anerkendelse. En af de første, der gjorde det, var selveste Bo Boje Skovhus, som sang Don Juan i 1989.
Derefter overtog Troels Kold og Lars Ole Bonde den kunstneriske ledelse fra 1994-95. De ændrede profilen ved at indføre et mere samtidigt repertoire. Preben Bjerkø vendte tilbage til roret i en enkelt sæson 1996, før Kasper Holten blev kunstnerisk leder 1997-99. I 1997 fik Sommeroperaen sikret sit økonomiske grundlag ved et statstilskud ikke mindst takket være Lars Ole Bondes indsats. En af de større præstationer i perioden 1994-98 var opførelsen af alle Brittens kammeroperaer; en begivenhed, der lagde grunden til Aarhus Sommeroperas internationale ry.

Den Fynske opera

Den Fynske opera

Den Fynske Opera
Den Fynske Opera så dagens lys med en succes-opsætning af La Bohème i 1948. Operaen ligger i Odense i midten af Danmark – og på en måde også i midten af genren: Den Fynske Opera ser det på ene side som sin opgaven at producere nye operaer og udvikle genren. På den anden side lægger Den Fynske Opera stor vægt på at være en imødekommende kulturinstitution.Det må godt være nemt og at gå i operaen – og meget af repertoiret findes også i den lidt lettere ende. Det er i krydsfeltet mellem det nye og udfordrende samt det velkendte og “lette,” at Den Fynske Opera lever og ånder. Derfor er operaens slogan “kom nærmere.” Publikum skal opleve det overalt – i forestillerne, i kaffebaren og på scenen. Så håber vi, at vores gæster – lige som os selv – hele tiden bliver lidt mere modigt og klar til den næste nyopsætning.

Musikhuset  i  Esbjerg

The concert house, Musikhuset, is a performing arts centre designed by the world famous architects Jan and Jørn Utzon. Musikhuset offers a wide range of cultural events such as opera and operettas, stand- up comedy, classical concerts and popular music such as pop and jazz. Danish as well as international artists can be found in the annual concert lineup. Musikhuset also facilitates performances by the national theatre, The New Opera/Den ny opera, which is also housed in Musikhuset in Esbjerg.

Den Ny Opera

Den Ny Opera i Esbjerg

Den Ny Opera
Initiativet til at etablere Den Ny Opera blev taget af studerende ved Vestjysk Musikkonservatorium i Esbjerg, som en videreudvikling af den semiprofessionelle scene Sydvestjysk Operaensemble. Operaen er organisatorisk hjemmehørende i Esbjerg Kommune, der er hovedtilskudsyder. Operaen har siden etableringen i 1999 boet og haft fast spillested i Musikhuset Esbjerg. Musikhuset har en stor sal med 1.121 pladser og over 400 m2 scene, en lille teater- og koncertsal med i alt 425 pladser samt en foyerscene. Operaen spiller på alle tre scener. Forretningsmodellen er således, at operaen sælger sine forestillinger til Musikhuset, som så har den billetsælgende kontakt til publikum. Musikhuset Esbjerg er Sydvestjyllands kulturelle mødested. Her kan du opleve alt fra koncerter, opera og musicals til stand-up og ballet.

En Opera - Nordjyske Operacompagni

En Opera – Nordjyske Operacompagni

Det Nordjyske Operacompagni
f.d. Det Nordjyske Operakompagni – Aalborg Det Nordjyske Operakompagni har i mange år leveret opera til hele Nordjylland.
Nu har vi skiftet navn til En Opera. Du kan fremover kende os på vores logo: Vi producerer fortsat børne- og familieforestillinger med klassisk musik og opera som udgangspunkt. Vi turnerer i hele Jylland med pædagogiske forestillinger for børnehaver, skoler og gymnasier. Samtidig sætter vi kammeroperaer op – for eksempel i Aalborg Operafestival – og desuden arbejder vi på en større sommeropera. Bestyrelsen er sammensat af musikere og sangere uddannet fra konservatoriet i Aalborg. Kontakt os gerne for yderligere information.

Operanord

Operanord

Opera Nord
OperaNord was founded by the scenographer Louise Beck with the ambition of creating a platform, where artists across borders and traditions, could meet, challenge the conventions of theatre and develop new pieces of music drama. The aim was to push theatre out on virgin territory, by creating performances in unconventional spaces.
OperaNord has so far produced 4 projects: the opera ‘Gudruns 4. Sang’ in the Dry-dock at Holmen, the requiem ’Gilles Requiem’ in the car assembly hall in the South Harbour, the opera ‘Heart in a Plastic Bag’ in the old printing house of Politiken, and the symposium ‘Disturbances’
at The Royal Theatre and Charlottenborg.
OperaNord is currently working on a new project ‘Looking for Courage’, which is an interdisciplinary performance project involving artists from China, Denmark and Europe. The artistic development process will run through 2014 and consist of artist in residencies, workshops and seminars in
both China and Denmark. The result of this artistic process will be the starting point of a production phase, which culminates in a large-scale site specific performance in Copenhagen in August and in Shanghai October 2015.

Köbenhavns Musikteater

Köbenhavns Musikteater

Københavns Musikteater
Köbenhavns Musikteater
Den Anden Opera, eksperimentalscene for kammeropera, grundlagt i København 1995 med komponisten Mogens Winkel Holm som primus motor, idet man fandt, at Det Kgl. Teater ikke i tilstrækkelig grad tilgodeså ny musikdramatik. Scenens repertoire bestod fortrinsvis af nye værker, fx Eva Noer Kondrups opera Neja(2000), og med åbningen af scenen har der fulgt en væsentlig opblomstring af kammeroperagenren i Danmark. I 2006 gennemførtes under operachef Sanne Bjerg en programomlægning til et endnu bredere repertoire. Samtidig skiftede Den Anden Opera navn til PLEX. Två år senare ändrades namnet till det nuvarande: KÖBENHAVNS MUSIKTEATER.
Plex, musikteater i Kbh., tidligere Den Anden Opera. KM fungerer som åben scene, hvor crossover-genrer som intermedia-art, hybridkunst og performanceinstallationer med fokus på interaktiv udtryksform inden for den ny musikdramatik kan leje sig ind.

 

Den rullende opera

Den rullende opera

Den rullende opera

Den Rullende Opera er et turnerende, dansk operakompagni stiftet i 2006 under mottoet: “Opera for folket”. Kompagniet har en målsætning om at præsentere et usædvanligt og underholdende operarepertoire i små og intime opsætninger.Kompagniet ledes af musikalsk leder, Louise Schrøder, produktionsleder, Anne Sophie Gertz, administrativ leder, Lars Henriksen og kunstnerisk leder, Christopher
Cowell.Den rullende opera har siden 2006 turneret til mere end 55 danske byer

 

Den Jyske Opera

Den Jyske Opera

Den Jyske Opera – DJO

Den Jyske Opera / Danish National Opera er Danmarks nationale turnerende operakompagni. Vi støttes af Kulturministeriet og Aarhus Kommune, har hjemsted i Aarhus og turnerer rundt i hele Danmark med både traditionel og innovativ opera for alle aldre og for både operaelskere og operajomfruer. Den Jyske Opera har i mere end 65 år arbejdet passioneret ogprofessionelt med at skabe og opføre operaforestillinger på højeste internationale niveau. Den Jyske Opera er Danmarks største turnerende operakompagni og har 60 ansatte fordelt på kunstnerisk personale – herunder et fuldtidsansat kor – , administration, teknisk afdeling og skræddersal. På turneerne kommer vi på små og store spillesteder og også på Det Kongelige Teater i København og samarbejder rundt i Danmark med de fem landsdelsorkestre: Aarhus Symfoniorkester, Aalborg Symfoniorkester, Sønderjyllands Symfoniorkester, Odense Symfoniorkester og Copenhagen Phil.

Wikipedia

Opera Hedeland

Opera Hedeland

Opera Hedeland

Opera Hedeland er Danmarks største permanente udendørsscene og danner hvert år ramme om store operaoplevelser. Opsætningerne skabes specielt til teatrets beliggenhed, i det smukke vilde hedelandskab Til de store operaproduktioner anvendes den 800 kvm. store cirkelformede scene som spilleplads og tilskuerkapaciteten i teatret er ca. 3.000 gæster.
Opera Hedeland har specialiseret sig i at præsentere operaens kendteste værker på højeste niveau. Teatret har siden 2002 dannet rammen om kunstneriske successer og publikumsmagneter med opsætningen af værker som Rigoletto (2002), Den Flyvende Hollænder (2003), Carmina Burana (2004), Puccinis Tosca (2005), Verdis Nabucco (2006), Bizets Carmes (2007), Puccinis Turandot
(2008), Mozarts Tryllefløjten (2009), Bellinis Norma (2010), Verdis La Traviata (2011), Mozarts Don Giovanni (2012), Puccinis Madame Butterfly (2013) og Verdis Troubaduren (2014).
Opera Hedeland har eksisteret siden 2002. Det er en selvejende institution, der får tilskud af Høje- Taastrup, Greve og Roskilde kommuner.

Aalborg Operafestival

Aalborg Operafestival

Aalborg Operafestival

Den første operafestival i 2001 foregik kun i Aalborg Kongres & Kultur Center, men året efter blev der etableret et samarbejde med Aalborg Kommune, og byens øvrige kulturinstitutioner begyndte at deltage. Den mangfoldige operafestival, med koncerter og forestillinger mange forskellige steder i byen, tog form og festivalens slogan – hele byen synger – blev født. Aalborg Operafestival søger at udvikle nye former for formidling og synliggørelse af opera for på den måde at nå et bredere publikum. Det sker ved at spille på utraditionelle steder som byens fabrikker, i kantiner og i gågaderne, men også ved at samarbejde med byens teatre, museer og kulturhuse samt foreninger, gymnasier osv. Der er dog også mulighed for at opleve store traditionelle forestillinger og koncerter. Er man gæst i byen er det således muligt at sammensætte et varieret program bestående af både små og store, utraditionelle og traditionelle forestillinger og koncerter.

 

Fria grupper

Figura Ensemble

Figura Ensemble

Figura Ensemble
En mezzosopran, tre musikere, en komponist, en arkitekt og en poet – FIGURA Ensemble er et musikalsk kollektiv i særklasse. Hver især er de syv kunstnere i FIGURA blandt Danmarks mest profilerede – Helene Gjerris · mezzosopran, Jesper Egelund · kontrabas, Frans Hansen · slagtøj, Anna Klett· klarinet, Peter Bruun · komponist, Filippa Berglund · arkitekt og scenograf samt Ursula Andkjær Olsen· poet. Gennem de sidste 20 år har FIGURA udfordret både samarbejdspartnere og publikum med ekseptionelle koncerter og moderne musik-dramatik – for ikke at nævne Små Komponister workshops som rækker ud til den kommende generation af musikelskere.

 

Copenhagen Operafestival

Copenhagen Operafestival

Copenhagen Operafestival
Copenhagen Opera Festival er blevet til på initiativ af Christina Nielsen og Finn Bannergaard Johansen. Festivalen blev grundlagt i 2009 og gennemføres i 2015 for syvende gang. Festivalchef Michael Bojesen tiltrådte som ny kunstnerisk leder i september 2012. Det er således i år tredje gang, han står i spidsen for de årlige begivenheder. Oftest finder arrangementerne sted i utraditionelle omgivelser, med rummet som en aktiv ramme og kommentar til forestillingerne. Festivalen baner også vejen for tværgående projekter, hvor opera sættes sammen med andre kunstarter. Vi ønsker at bidrage til København som kulturby. Med festivalcentrum ved Torvehallerne og Israels Plads skaber vi liv og magi for byens borgere og turister, der alle inviteres til at tage aktiv del – eksempelvis ved den daglige morgensang. Festivalen tiltrækker desuden internationale stjerner til byen og samarbejder med såvel talent-elite som etablerede kræfter og institutioner i udlandet. Operafestivalen er dog mere end et musikalsk indslag i den københavnske sommer. Det er festivalens ønske at nå ud over sine egne grænser, og vi arbejder målrettet på at formidle operaglæden ud til hele landet, over hele året. På et mere alment plan vil vi gerne bidrage til, at danskerne får gavn af de positive kvaliteter, der knytter sig til sang. I denne ånd har festivalen søsat den permanente og landsdækkende ordning Mestersangerne. Mestersangerne er pensionerede operasangere, som nu på tredje år og på frivillig basis tager ud i børnehaver for at synge med børnene – og inspirere pædagogerne.

guidopera

guidopera

guidopera

guidOpera är en kammaroperaensemble med Köpenhamn som bas, som uppträder på små och stora scener i hela Norden.
Ensemblen engagerar de främsta sångarna i Norden men också unga talangfulla sångare och för varje produktion engageras de sångare som krävs för att skapa föreställningen. En trio, kvartett eller en kvintett ersätter den stora orkestern. Få känner operans själ som Guido Paevatalu efter hans långa karriär som operasolist på Det Kongelige Teater i Köpenhamn och många gästspel på operahus världen runt.

 

Kompositörer

hartmannjohan

Johann Hartmann

Johann Ernst Hartmann, född 24 december 1726, död 21 oktober 1793, var en tysk-dansk musiker. Han var farfar till Johan Peter Emilius Hartmann.

Hartmann, som 1768 blev hovviolinist och konsertmästare i Köpenhamn, var stamfar till den Hartmannska musikersläkten i Danmark. Han tonsatte åtskillig instrumentalmusik, Johannes Ewalds Balders Død och Fiskerne (i vilket senare verk Kong Christian stod ved højen Mast ursprungligen ingår), kantater med mera.

 

 

 

Kunzen

Kunzen

Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen, född den 24 september 1761 i Lybeck, död den 28 januari 1817 i Köpenhamn, var en dansk (tyskfödd) tonsättare.

Kunzen, som tillhörde en musikersläkt, blev student i Kiel och kom 1785 till Köpenhamn, där han 1789 fick sin förstlingsopera, Holger danske med libretto av Baggesen, uppförd med stort bifall. Han begav sig därefter till Berlin och utgav där, jämte Reichardt, “Musikalisches wochenblatt” (1791) samt “Musikalische monatsschrift” (1792).

Efter att ha innehaft kapellmästaranställningar i Frankfurt a.M. (1791–94) och Prag återvände han 1795 till Köpenhamn som hovkapellmästare efter J.A.P. Schulz. Han fick 1809 professors titel och blev 1811 ledamot av Musikaliska akademien i Stockholm.

Bland Kunzens många, i en mozartsk eller snarare förmozartsk stil skrivna operor må ytterligare nämnas Vinhøsten (1796), Erik Ejegod (1798) och Gyrithe (1807). Dessutom skrev han kantater (bland annat den vackra Skabningens halleluja 1797), sånger och instrumentalsaker.

Kunzen har en plats i Danmarks musikhistoria som den, vilken först utvecklat den danska vistonen, i vilket avseende han sålunda är en föregångare till Weyse och Kuhlau.

 

Holger danske

Holger danske

Holger Danske, opera av Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen

 

 

 

 

 

 

Erik Ejegod

Erik Ejegod

Erik Ejegodopera av Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen

 

 

 

 

 

 

Edouard de Puy

Edouard de Puy

Édouard du Puy, Jean Baptiste Édouard Louis Canaille Du Puy, konsertmästare vid Kongl. Stora Theatern, operasångare, tonsättare och skådespelare. Född i byn Corcelles nära Neuchâtel 1771, död i Stockholm 3 april 1822.Édouard du Puy uppfostrades av en onkel i Genève och skickades som trettonåring till Paris, där han undervisades av François Chabran på violin och av den berömde Jan Ladislav Dussek i piano. Vid sexton års ålder antogs som konsertmästare i Rheinsberg hos prins Henrik av Preussen, en befattning som han innehade i nära fyra år. Därefter studerade han harmonilära i Berlin under ledning av den lärde musikern Carl Friedrich Christian Fasch.

Det har sagts om Édouard du Puy att han var den bäste av alla kungliga kapellmästare i Stockholm.Han är begravd på Johannes kyrkogård, där en gravsten restes på hans grav år 1866 . Samtidigt hedrade Musikaliska akademien honom med en minnesfest.Han beskrivs som mörk och vacker, med fin figur, hållning och lätta rörelser, “käck, munter och oemotståndlig” och spelade pojkar och hjältar.Hans första karriär i Sverige blev kort. Han hade setts hurra för Napoleon I:s återkomst med några fransmän på en krog där han hade skålat för republiken och sjungit revolutionära sånger. Kungen blev mycket arg och gav order om att han skulle landsförvisas, men detta fördröjdes av inflytelserika beundrare.

Under den följande pjäsen Lille Matrosen, där kungen satt i publiken, betonade du Puy repliken “Jag stannar kvar”, varpå publiken applåderade. Kungen tappade humöret över denna oförskämdhet och sade rätt ut: “Jo ta mig fan, du reser”, varpå du Puy eskorterades ut ur Sverige med betjänt, frisör och en polisbetjänt.

 Edouard du Puy invaldes som ledamot 163 av Kungliga Musikaliska Akademien den 21 november 1795.  Han blev sedan stjärna i rollen som Don Juan på scenen i Danmark.Där deltog han också i försvaret av Köpenhamn 1807 och fick löjtnants grad. Han avskedades från scenen och förvisades, efter en kärleksaffär, av kungafamiljen 1809. Via Paris upptäcktes det att han hade återkommit till Stockholm 1810. Enligt Bernhard von Beskow ljöd då genom hela staden ett jublande “du Puy är här igen!”, och 1812 anställdes han som aktör och kapellmästare vid Operan.Den 6 december 1813 uppfördes Don Juan med du Puy i huvudrollen mot Jeanette Wässelius och Anna Sofia Sevelin, och året efter hans egen operett Ungdom och dårskap, båda stora succéer. du Puy spelade förförare och hjälte och omtalas även inom privatlivet som en förförare. Han sades ha “benägenhet till omväxling av föremål för öm tillgivenhet”, och ska bland annat ha haft ett förhållande med Sophie Hagman. Henriette Widerberg sade att han var “lika elak som vacker” och att han hade försökt förföra henne.

År 1820 blev han ledare för Operan sedan Gustav Åbergsson lämnat den, och såg då till att Jeanette Wässelius avskedades, vilket sades ha berott på en personlig konflikt – han ansågs ha missbrukat sin ställning . 1822 avled han av ett slaganfall.

 

 

Ungdom og galskap

Ungdom og galskap

Ungdom og Galskap, syngespil af Édouard Du Puy til tekst af den danske digter og forfatter Niels Thoroup Bruun (1778-1823) efter librettoen til É.-N. Méhuls syngestykke Une Folie. Du Puys syngespil uropførtes i 1806 på Det Kongelige Teater i København.

Ungdom og galskap på Youtube (Komplett)

 

 

Weyse

Weyse

C.E.F. Weyse (Christoph Ernst Friedrich) född 5 mars 1774 i Altona, död 8 oktober 1842 i Köpenhamn var en tysk-dansk tonsättare, pianist och organist. Han är mest känd för sina sånger och psalmer till texter av Grundtvig och Bernhard Severin Ingemann.Som 15-åring skickades Weyse till Danmark för att studera och han kom att stanna i Danmark resten av sitt liv. Weyse är främst känd för sina melodier till fosterländska sånger och julsånger, men skrev också sju symfonier m.m. Weyse lärde känna Mozarts änka, Constanze under de år (1810-1820) som hon bodde i Köpenhamn med sin man den danske diplomaten och statsrådet Georg Nicolaus Nissen. Constanze lär ha jämställt Weyses musik med Mozarts.

 

Weyse påbörjade 1800 arbetet med sångspelet Sömndrycken (Sovedrikken), men en olycklig förälskelse i eleven Julie Tutein gjorde honom oförmögen till arbete under flera år. Vid ett uppförande av Mozarts opera Don Giovanni på Det Kongelige Teater återvann han dock arbetslusten och färdigställde Sömndrycken som kom att uppföras 1809.

Weyse ansågs vara en av sin tids mest framträdande pianister och särskilt hans improvisationskonst var högt värderad. Han inbjöds ofta till Köpenhamns borgerskapskretsar i hopp om att han skulle underhålla efter middagen.

Weyse ligger begravd på Gråbrødre kyrkogård i Roskilde. Weyse finns bland annat representerad i Den svenska psalmboken 1986 med tonsättningen av en psalm (nr 631)

 

Sovedrikken

Sovedrikken

Sovedrikken, syngespil af C.E.F. Weyse til tekster fra den tyske købmand og librettist Christoph Friedrich Bretzners (1748-1807) Der Schlaftrunk, oversat og gendigtet af Adam Oehlenschläger; uropført i 1809.

 

 

 

 

Kuhlau

Kuhlau

Friedrich Kuhlau,

 

Kuhlau var son till en oboist, och visade redan som mycket ung stor musikalisk begåvning. Han fick viss musikalisk utbildning men var till största delen autodidakt. Kuhlau var enögd, efter att ha förlorat sitt ena öga i en olycka vid sju års ålder. Familjen flyttade 1800 eller 1801 till från Hannover till Hamburg, där Kuhlau började arbeta som pianist, musiklärare och kompositör. Han rymde 1810 till Köpenhamn för att slippa bli utskriven till militärtjänst, och gjorde en tämligen snabb karriär inom det danska musiklivet som virtuos, modern pianist och kompositör.

Från 1813 var Kuhlau verksam som kunglig kammarmusikus vid det danska hovet där han introducerade moderna musikaliska influenser från kontinenten, särskilt den samtida Beethoven, vilken Kuhlau beundrade stort och även kände personligen. Mellan 1816 och 1817 var han kontrakterad som sångmästare vid Det Kongelige Teater, och utnämndes 1828 till professor. Huvuddelen av Kuhlaus inkomster kom däremot från undervisning i piano, samt från försäljning av enklare stycken han komponerat för dåtidens modeinstrument, flöjt.

Sin största bestående inverkan på danskt musikliv gjorde han genom att introducera den spirande romantiken för dansk publik. Kuhlau blev 1825 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. En omfattande eldsvåda 1831 innebar ekonomisk katastrof för Kuhlau, som dessutom förlorade ett stort antal manuskript i branden. Kuhlau publicerade fler än 200 verk i ett stort antal genrer. För samtiden var hans pianosonater och kompositioner för flöjt mycket spridda, verk som huvudsakligen var avsedda att användas i undervisningen. Sitt genombrott i Danmark fick han 1811 med operan Røverborgen med text av Oehlenschläger, men Trylleharpen (1817) och Elisa (1820) nådde inte samma framgångar.

Succé gjorde däremot sagooperan Lulu (1824) som visar tecken på influenser från Rossini. Kuhlau uppskattades mycket av Studenterforeningen, och han tillägnade denna en samling kvartetter för manskör. Ur denna samling märks Über allen gipfeln, som ingick i mer eller mindre samtliga tyska sångböcker från 1800-talet, och Elskovsguden som blev mycket populär i Danmark.

I Sverige är han mest känd för sin Majsång (“O hur härligt majsol ler”) som fortfarande (2007) sjungs vid valborgsmässofiranden.

I Danmark är Kuhlau framför allt ihågkommen för sin musik till sångspelet Elverhøi (1828), som länge var något av en dansk nationalsymbol.

 

Elverhöi

Elverhöi

Elverhöj, sångspel, Elverhøj, nationalt festspil af Johan Ludvig Heiberg, opført første gang på Det Kongelige Teater i 1828 i anledning af prins Frederiks (Frederik 7.) bryllup.

 

 

 

 

 

Lulu

Lulu

Luluopera af Friedrich Kuhlau med libretto af C.C.F. Güntelberg efter August Jacob Liebeskinds (1758-1793) eventyr Lulu oder die Zauberflöte fra C.M. Wielands samling Dschinnistan (dvs. med samme kilde som Mozarts Tryllefløjten). Kuhlaus opera blev uropført i København i 1824.

 

 

 

 

 

Hartmann

Hartmann

Johann Peter Emilius Hartmann, vanligen skrivet J.P.E. Hartmann, född 14 maj 1805, död 10 mars 1900, var en av Danmarks mest inflytelserika tonsättare. Hans körverk Vølvens spådom är upptagen i Danmarks kulturkanon.Han var son till August Wilhelm Hartmann, gift med Emma Hartmann samt far till Emil och Carl Christian Ernst Hartmann. Han utbildade sig först till jurist. Han var också en skicklig organist och blev redan som 19-åring utnämnd till organist i Garnisonskirken i Köpenhamn. Han efterträdde där sin far. År 1827 blev han lärare vid det nyligen inrättade Det Kongelige Danske Musikkonservatorium.

Befattningen som organist behöll han till sent i livet, men efter hand kom det egna komponerandet att ta allt större plats. Han blev professor vid Köpenhamns universitet 1849 och direktör för Musikkonservatoriet 1867. År 1836 deltog Hartmann i bildandet av Musikforeningen i Köpenhamn och 1839 var han också med och bildade Studenter-Sangforeningen. Sedermera blev han ordförande i bägge dessa föreningar.

Som tonsättare stod Hartmann på romantisk grund men utvecklade en personlig stil som pekar fram emot Carl Nielsens. Han producerade i de flesta musikaliska genrer. Hartmann invaldes som utländsk ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien 1857.

Melodramen Guldhornene (1832) räknas som hans genombrott. Operan Liden Kirsten (1846) är ett av huvudverken i dansk musik. Hartman skapade också baletter i nordisk stil tillsammans med Bournonville. Hans kantater och körverk utgjorde betydande inslag i kulturlivet i Köpenhamn. Många av hans sånger och psalmer vann bestående popularitet i Danmark.

 

 

Liden Kirsten

Liden Kirsten

Liden Kirstenopera i to akter med musik af J.P.E. Hartmann og tekst af H.C. Andersen (1846, revideret i 1858). Operaen, der er inspireret af de gamle danske folkeviser, fik premiere i 1846 på Det Kongelige Teater; den blev en stor succes og holdt sig på repertoiret til 1955.

 

 

 

 

 

HC Andersen Fairytales

HC Andersen Fairytales

Ravnen (1832) med text av H C Andersen

 

 

 

 

 

 

Heise

Heise

Peter Arnold Heise, född 11 februari 1830 i Köpenhamn, död 12 september 1879 i Tårbæk, var en dansk tonsättare och organist, kusin till Karl Arnold Leopold Heise.

Peter Heise var son till kontorchefen Samuel Leopold Heise och Petrine Mariane Petersen. Han var elev till Andreas Peter Berggreen i Köpenhamn och Moritz Hauptmann i Leipzig, blev organist i Sorø och musiklärare vid Sorø Akademi, som han lämnade 1865 efter gifte med Vilhelmine (Ville) Hage av köpmannasläkten Hage. Han bodde resten av sitt liv i Köpenhamn, enbart ägnande sig åt kompositionsverksamhet.

Han var en av de mest betydande länkarna i den kedja av danska romanskompositörer, som från Johann Abraham Peter Schulz, Friedrich Ludwig Æmilius Kunzen och Christoph Ernst Friedrich Weyse leder över till Niels W. Gade, Johan Peter Emilius Hartmann och Peter Erasmus Lange-Müller till 1900-talets tonsättare, oöverträffad av dessa genom sin rika lyriska tolkning i toner av stora och betydande delar av dansk diktkonst.

Peter Heise var en flitig sång- och körtonsättare och är känd för många populära visor och romanser. En av hans vackraste manskörsånger är “Den vilde rosenbusk” (ett Andantino espressivo i G dur). Texten är skriven av Christian Richardt.

Heises opera Drot og marsk, med libretto av Richardt, är upptagen i Danmarks kulturkanon.

 

Drot og maersk

Drot og maersk

Drot og Maersk, tragisk opera i fire akter af Peter Heise til tekst af Christian Richardt, frit skabt over Danmarkshistoriens og folkevisens beretning om mordet på kong Erik 5. Klipping i Finderup Lade. Uropført i 1878.

 

 

 

 

 

Horneman

Horneman

Christian Frederik Emil Horneman, född den 17 december 1840 i Köpenhamn, död där den 8 juni 1906, var en dansk tonsättare och dirigent. Han var son till Emil Horneman.

Horneman var elev till Ignaz Moscheles, Ernst Richter, Moritz Hauptmann med flera vid Leipzigs konservatorium, öppnade i Köpenhamn en musikhandel, stiftade tillsammans med andra musiksällskapet Euterpe (1864), som han dirigerade, och 1874 med Otto Malling “Koncertforeningen” samt 1880 ett musikinstitut och fick 1888 professors titel.

Hornemans opera Aladdin, gavs 1888 i Köpenhamn med Arvid Ödmann i titelrollen. Han komponerade vidare bland annat körverket Kalanus, musik till Holger Drachmanns Esther (1889), Pedro Calderón de la Barcas Dommeren i Zalamea, sånger och duetter. Horneman deltog som dirigent i andra nordiska musikfesten i Stockholm 1897.

 

Aladdin

Aladdin

Aladdin – eventyropera

 

 

 

 

 

Carl Nielsen

Carl Nielsen

Carl Nielsen, född 9 juni 1865 i Nørre Lyndelse på Fyn, död 3 oktober 1931 i Köpenhamn, var en dansk tonsättare.

 

Nielsen brukar betraktas som Danmarks nationaltonsättare, på samma sätt som Grieg i Norge, Alfvén i Sverige och Sibelius i Finland. Till skillnad från dessa utvecklade Nielsen ett tonspråk och ett kompositionssätt på klassicistisk grund med viss modernistisk prägel. Därmed skiljer sig Nielsen markant från de andra tre nämnda “nationaltonsättarna”.

Carl Nielsen skrev två operor, sex symfonier samt annan orkestermusik och kammarmusik. Han tonsatte också en mängd dikter och psalmer och är flitigt representerad i danska psalm- och sångböcker.

Nielsens kanske mest kända stycke är Taagen letter (Dimman lättar), ett småstycke för flöjt och harpa ur skådespelsmusiken till Helge Rodes Moderen (1920). Ett något mindre känt är kantaten, kallad “lyrisk humoresk”, Fynsk Foraar (Vår på Fyn) för orkester, kör och barnkör.

Carl Nielsen var gift med skulptören Anne Marie Carl-Nielsen. Han var vän med den svenske tonsättaren och dirigenten Wilhelm Stenhammar, och var några gånger gästdirigent för Stenhammars orkester, nuvarande Göteborgs Symfoniker.

 

Maskarade

Maskarade

Maskarade

opera i tre akter af Carl Nielsen til tekst af Vilh. Andersen efter Ludvig Holbergs komedie Mascarade fra 1724. Operaen uropførtes på Det Kongelige Teater 1906 og har siden hørt ti

 

 

 

Saul og David

Saul og David

Saul og David,opera af Carl Nielsen til tekst af Einar Christiansen (1861-1939), uropført 1902 på Det Kongelige Teater under komponistens ledelse.

Operaen indgår i en række musikværker, der er bygget over de gammeltestamentlige beretninger om kong Saul og David (fx Georg Friedrich Händels oratorium Saul).

 

 

 

 

Per Nörgård

Per Nörgård

Per Nørgård, född den 13 juli 1932 i Gentofte, är en av 1900-talets mest betydande danska tonsättare.

 

Nørgård debuterade vid mitten av 1950-talet med orkesterverk som Sinfonia austera och Metamorfosi. Oratoriet Dommen (1962) och showen Babel (1966) är senare exempel på hans produktion, som också omfattar flera operor, kammarmusik och orgelverk.

Nørgård uppfann den musikaliska oändlighetsserien, som används i flera av hans verk. Han har bland annat studerat för Nadia Boulanger.

Priser

1974 – Nordiska rådets musikpris för operan Gilgamesh

1975 – Ledamot nr 367 av Kungliga Musikaliska Akademien

1996 – Léonie Sonnings musikpris

2006 – Sibeliuspriset

 

 

Siddharta

Siddharta

, operaballet i tre akter av Per Nörgård. Världspremiär på Stockholmsoperan 1983

 

 

 

 

 

 

Gilgamesh

Gilgamesh

Gilgamesh Voyage Into the Golden Screen  Lyssna på  Soundcloud

 

 

 

 

 

 

Poul Schierbeck

Poul Schierbeck

Poul Schierbeck 

Poul Julius Ouscher Schierbeck (født 8. juni 1888 i København, død 9. februar 1949 sammesteds ) var en dansk komponist og organist.

Schierbeck var elev af bl.a. Carl Nielsen og Thomas Laub.

Han giftede sig i 1919 med sangerinde Silvia Schierbeck.

Han har bl.a. komponeret Fête Galante och den nye melodi (fra 1926) til I Danmark er jeg født, samt musikken til Carl Th. Dreyer’s film Vredens Dag og Ordet.

 

Féte Galante

Féte Galante

Fête Galante

 

 

 

 

 

 

John Frandsen

John Frandsen

John Frandsen

John Frandsen (født den 13. marts 1956) er en dansk komponist, organist og dirigent.

Han tog hovedfagseksamen i musik fra Aarhus Universitet 1982, kirkemusikalsk diplomeksamen fra Det Jyske Musikkonservatorium i 1983 og diplomeksamen i komposition sammesteds 1985 med Hans Abrahamsen og Karl Aage Rasmussen som lærere. I årene 1991-1994 studerede han direktion ved Det Kgl. Danske Musikkonservatorium.

Fra 1978-1983 var Frandsen lærer ved Musikvidenskabeligt Institut på Århus Universitet og sideløbende lærer ved Det Jydske Musikkonservatorium fra 1980-1996. Derefter blev han lærer i komposition ved Det Fynske Musikkonservatorium fra 1997-1999. Han har udnyttet sin organistuddannelse gennem ansættelser ved Helligåndskirken i Århus 1984-1993, Farum Kirke 1993-1996 og fra 1996 ved Stavnsholt Kirke i Farum.

Som dirigent har han virket for Cantilenakoret 1983-1993 og for Århus Amts Ungdomssymfoniorkester 1993-1996. I 1998 stiftede han sammen med organistkollegaen Allan Rasmussen kammerkoret Convivium.

I 1985 blev han gift med operasangerinden Kirsten Grove.

Fra 1993-1995 var Frandsen medlem af Statens Kunstfonds tonekunstudvalg, en del af tiden som formand for fondens bestyrelse. Siden 1999 har han været formand for Dansk Komponist Forening. Af andre tillidsposter kan nævnes medlemskab af bestyrelserne for Den Anden Opera og Dansk Musikinformationscenter, af KODA’s råd og formand for KODA Dramatik. Fra 2004-2006 var han præsident for Nordisk Komponistråd og 2002-2005 formand for bestyrelsen for Phonofile.dk.

Som mangeårig kordirigent har John Frandsen et tæt forhold til kormusik, som er fyldigt repræsenteret i hans værkliste. Derudover har Frandsens virke som organist naturligt ledt ham til den store produktion af liturgisk musik. Værkerne er imidlertid kun i mindre grad skrevet til eget brug. De væsentligste af værkerne inden for genren er bestillinger til markante manifestationer af ny kirkelig musik. På dette område har Frandsen markeret sig som en af sin generations betydeligste skikkelser i dansk musik.

Den 5. april 2013 blev Frandsens halvanden time lange Requiem uropført i DR Koncerthuset af DR SymfoniOrkestret, DR Koncertkoret og DR PigeKoret samt sangsolisterne Sine Bundgaard, Andrea Pellegrini, Peter Lodahl og Teitur. Værket er tilegnet ofrene for massakren på Utøya i 2011. DR kaldte uropførelsen “årets største begivenhed inden for dansk klassisk musik”.

olesenagerfeldtthomas

Thomas Agerfeldt Olesen

Thomas Agerfeldt Olesen (født 1969) er cellist og komponist.

Thomas Agerfeldt Olesen er uddannet på Det Jyske Musikkonservatorium. Har studeret komposition hos Poul Ruders, Karl Aage Rasmussen, Olav Anton Thommesen, Henryk Gorecki i Polen og Bent Sørensen. Thomas Agerfeldt Olesen er medstifter og indtil 2007 leder af SPOR festivalen i Aarhus.

Hæder

  • 1997 – Statens Kunstfonds treårige arbejdslegat.
  • 2011 – Carl Nielsens Hæderspris.
  • 2013 – Statens Kunstfonds Pris for Musikdramatisk Komposition 2013 (for The Picture of Dorian Gray), Haakon Børresens Legat 2013, Laurens Bogtman Fondens Hæderspris 2013, Dansk Komponistforenings Legat 2013
  • 2014 – Carl Prisen; årets klassiske komponist, stort ensemble (for The Picture of Dorian Gray)

pictureofdoriangray

The Picture of Dorian Gray

 

Poul Ruders

Poul Ruders

Poul Ruders, född 27 mars 1949 i Ringsted är en dansk tonsättare. Poul Ruders är utbildad organist, men som tonsättare i huvudsak självlärd. Han har fått stor uppmärksamhet utomlands, framför allt för sina orkesterverk. Operan Tjenerindens fortælling blev en stor succé både i Danmark och utomlands. Poul Ruders senaste opera Proces Kafka hade premiär i mars 2005 på Operaen på Holmen.

Ruders är utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

 

Tjenerindens förtällning

Tjenerindens förtällning

Tjenerindens fortælling (The Handmaid’s Tale)

 

 

 

 

 

 

Proces Kafka

Proces Kafka

Proces Kafka

 

 

 

 

 

 

Dancer in the dark

Dancer in the dark

Dancer in the Dark

 

 

 

 

 

Bent Sörensen

Bent Sörensen

Bent Sörensen

Bent Sørensen, född 18 juli 1958, är en dansk tonsättare.

Sørensen studerade komposition för Ib Nørholm vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium och för Per Nørgård vid Det Jyske Musikkonservatorium. Han erhöll 1996 Nordiska rådets musikpris och invaldes 2004 som utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Vid Esbjerg Ensemble