Operarösten – internetbaserat kompendium sammanställt av Viveca Carleson

Operarösten - internetbaserat kompendium sammanställt av Viveca Carleson
operarösten
Operarösten – internetbaserat kompendium sammanställt av Viveca Carleson
operalabb
Operalabb

Operarösten – internetbaserat kompendium sammanställt av Viveca Carleson

Förord

Operarösten och överhuvudtaget operagenren är ingen likgiltig inför. Antingen älskar man den eller så driver man med den eller t.o.m. uttalar sin avsky inför fenomenet! Vi som tillhör den förstnämnda gruppen tycker aldrig att vi får nog och hittar hela tiden nya infallsvinklar.  Just när det gäller operarösten tycker jag att det finns så mycket att förundras över och det ger mersmak. Det här kompendiet är ett exempel på detta och främst tänkt som fördjupning i min operacirkel på ABF med temat opera. Det är också en fortsättning på mitt kompendium Operakonsten genom tiderna. Kanske kan det komma till nytta även för andra operaintresserade. Innehållet bygger nästan helt på nätbaserade uppgifter och måste därför uppdateras med jämna mellanrum. Stockholm  2015, Viveca Carleson  Anpassat till Operalogg.com av Mogens H Andersson

Inledning – Den klassiska sångens historia

Om man med skolad röst menar den röst, som används när man sjunger konstmusik av olika slag – romanser, opera, operett, konsertmusik – så har den inte funnits mer än sedan slutet av 1500-talet. Då kom den musikform, som ställde nya krav på sången, nämligen operan.  Visserligen var texten det viktigaste i cameratans första operor och det var den dramatiska framställningsförmågan som stod i centrum, men sättet att sjunga liksom sångpartiets betydelse var något nytt. Den sång som klingade i 1600-talets första år och operor var dock mest deklamatorisk (någonting mellan sång och tal). Sedan kom den sångstil, som kommit att bli den förhärskande under långa tider, och som ända fram i våra dagar kan sägas utgöra idealet i många länder och sammanhang. Det var bel canto–stilen (bel canto = skön sång) som utformades i Italien under 1600-talet. Den ville främst skapa en perfekt tonbildning och – i motsats till monodin under den första operatiden – genom en rörlig teknik så småningom uppnå ren virtuositet i stämman.

Kastratsångarna

Det var kastratsångarna som svarade för bel canto-sångens utveckling, men också dess överdrifter. Kastratsångarna härstammade från den katolska kyrkan, och det var också de som kom att totalt dominera operascenerna. Med sina stora, bäriga röster, med en ofta fantastisk volym i stämmorna och förmåga att virtuost med drillar, vibrato och allehanda utsmyckningar “försköna” en melodi, förtrollade de publiken. Men det var kastraternas sångkonst och alla andra onaturligheter i operorna som ledde till ett behov av förändring. Den operareformen kom vid 1700-talets mitt. Men bel canto-stilen fortsatte dock in på 1800-talet, fast med de kvinnliga sopranerna som de nya stjärnorna. Efter hand fordrade de romantiska tonsättarna mer än bara “skönsång” av artisterna och deras röster – man ville ha tillgång till en dynamisk, rörlig stämma, som kunde tolka texten, som kunde ge färg och karaktär åt en roll.

Nya krav på rösten

I takt med att man fordrade mer av instrumenten i fråga om tonstyrka gjorde man detsamma när det gällde rösten. Orkestrarna växte ju också i storlek. Hos först Wagner och sedan Richard Strauss blev de så stora, att endast en handfull sångare på jorden är kapabla att genom en orkester på ibland upp till 100 musiker göra sig hörda hos publiken längst bak i operasalongen. Med 1900-talet kom ytterligare krav. Tolvtonstekniken och den nya musiken ställde oerhört stora krav på rösterna, på sångarens tonträffningsförmåga, på gehöret och på den vokala fantasin. Sångrösten hade blivit som ett instrument vilket som helst för tonsättarna, och till förmågan att sjunga på “vanligt” sätt kom kravet på talsång, på ljudhärmning, att kunna improvisera och kanske använda rösten på grundval av ton- och klangideal i andra kulturer.

Några grundläggande begrepp

BBC Guidelines 

Operarösten: Operasångare kan göra sig hörda utan förstärkning över en orkester. En starkt bidragande faktor till att detta är möjligt är den s.k. sångformanten – en särskilt stark topp av akustisk energi i spektrum som uppstår när formanterna* tre, fyra och fem (F3, F4 och F5) i ansatsröret närmar varandra, i området kring 3000 Hz. *= En resonans i människans ansatsrör. Ansatsröret är håligheterna i svalg, mun och näsa. Ett ansatsrör har flera resonanser på olika frekvenser, alltså flera formanter.

Övertoner: En delton är en enkel sinuston som tillsammans med andra deltoner bildar en sammansatt ton. Deltonernas olika styrka och frekvens ger den sammansatta tonen sin klangfärg=timbre. Den delton som har lägst frekvens kallas ibland grundton och alla andra kan då kallas övertoner.

Röstfack: Sångare av opera rollindelas efter röstfack och baseras på sångrösternas klangfärg, ljudstyrka och tonala omfång.

Indelningen i röstfack är högst subjektiv. Gränserna mellan olika röstfack är ofta högst ungefärliga, och bedömningen av vilka röster som passar för en viss roll har varierat avsevärt genom åren, och från land till land.” Barbro Marklund, professor och sångpedagog

Tessitura: Vilket tonspann som rollen eller sången huvudsakligen håller sig inom, alltså borträknat de allra högsta och lägsta tonerna.

Register: frekvensomfånget för en sångare. Beroende på individuella förutsättningar, skolning och träning kan en,strupsång sångare sägas ha ett eller flera röstlägen.  Cecilia Bartolis register

Sångtekniker: Bel canto, Bröströst, Falsett, Screaming, Growl, Huvudröst, Joddling, Kulning, Strupsång och Wailing. Bröströsten är den röst som ligger nära talrösten. Huvudrösten är din “operaröst”. Du känner skillnaden, särskilt om du är kvinna. Mansrösten ligger närmare talrösten. Män kan sjunga fler toner i sitt röstomfång med den rösten än kvinnor kan med motsvarande röst.Kvinnor har en “skarv” i rösten i mitten av sitt tonomfång och måste lära sig bemästra ett muskelbyte där. Det behöver män inte göra förrän vid betydligt högre toner i röstens omfång.

Bel canto: En italiensk vokalteknik utvecklad på 1700- och 1800-talet, som betonar vacker klang och teknisk sångskicklighet.

Koloratur: (av lat. color färg) Virtuos utsmyckning av vokalmusik genom snabba löpningar, vågade språng, ornament och drillar

Recitativ: Recitativ betyder talsång, att rytmen i sången är mer lik den i vanligt tal. Man använder sig ofta av recitativ i opera som kontrast mot arior och för att föra handlingen framåt på ett effektivt sätt.

Da capo-aria: En aria på formen A-B-A, där A är det viktigaste avsnittet och B är ett avsnitt som på något sätt skapar kontrast.

När A-delen upprepas görs det vanligen med improviserade ornament som ger sångaren möjlighet att visa upp sin virtuositet.

”Typiska karaktärer inom röstfacken: Sopraner och tenorer: Unga, entusiastiska, lojala, förälskade

Mezzosopraner och barytoner: starkt passionerade, goda eller onda

Altar och basar: Gamla, passionerade, löjliga eller djävulska

Givetvis finns det undantag till ovanstående men de är få.” Silvia Luca

 

Kvinnoröster

Sopran

ital. sopra’no (= den övre, jfr sopra). Det högsta av röstlägena, hög kvinno-, goss- eller (förr) kastratröst. Sopranen har normalt .. omfånget [bild saknas här, men motsvarar c1 till a2]. Solopartier kan dock gå både lägre och högre (Nattens drottning till f3) och enstaka fenomenröster ända till c4 (Jenny Lind till g3). Inom operarepertoaren är sopranerna klassificerade i olika fack. Koloratursopranen med klar, instrumental ton, virtuost rörlig teknik och briljant höjd, 1700-talets speciella favorit, finner man i en lång rad ledande partier, t.ex. Nattens drottning i TrollflöjtenLucia di LammermoorLakmé och Zerbinetta i Ariadne från Naxos. Andra ledande partier är anförtrodda åt den lyrisk-dramatiska sopranen, exempelvis titelrollerna i Aida och Madame Butterfly samt många andra Verdi– och Pucciniroller. Dit skulle även kunna räknas den “ungdomliga” sopranen (ty. “jugendlicher” Sopran) av typen Agathe i Friskytten och Elsa i Lohengrin. En annan speciell typ är den s.k. subrett-sopranen, som gör lustiga och koketta roller (bl.a. den oumbärliga kammarjungfrun, t.ex. Despina i Cosi fan tutte). Slutligen finns ännu en kategori: den högdramatiska sopranen för de heroiska hjältinnerollerna, t.ex. Leonora i Fidelio och ett flertal Wagnerpartier (Isolde, Brünnhilde, Sieglinde). Den sistnämnda typen är ingen utpräglad sopran; en roll som Carmen, av kompositören betecknad sopran, kan sjungas t.o.m. av dramatisk alt (se vidare där om alt och mezzosopran).

Mezzosopran

 (från ital. eg. = halvsopran) röstläge mellan sopran och alt, medelhög kvinno- eller gossröst. Mezzosopranen kan vara mer alt- eller mer sopranfärgad (en parallell till bas- och tenorbaryton); i första fallet sker inom operan en sammanblandning med den dramatiska alten, i det senare fallet med den högdramatiska sopranen; dessa sistnämnda rösttyper – som i allmänhet har stort tonomfång – är i sin tur inte strängt åtskilda, varför terminologin inom hela det kvinnliga dramatiska röstfacket är ganska obestämd (se närmare under alt). Som mezzosopran betecknas ofta dylika partier såväl i ungefärligt mellanläge (t.ex. Delila i Simson och Delila) som avgjort sopranbetonade (Ortrud, Brangäne) och altbetonade (Waltraute i Nibelungens ring), allt partier som lämpar sig antingen för dramatisk alt eller högdramatisk sopran eller bådadera. Naturligare är tydligen en inom nyare operapraktik förekommande tendens att som mezzosopran räkna endast icke-dramatiska röster i mellanläge alltså mjukare, mer lyriskt färgade röster, vanligen av mindre omfång. Till de mera sparsamma större operapartierna av denna karaktär hör Octavian i Rosenkavaljeren och Cherubin i Figaros bröllop.
Alt

ital. Och fra. alto, lat. altus, eg. ”hög” den lägre kvinnorösten (ibland även den motsvarande gossrösten) med omfånget g-g2; den lägsta kvinnorösten, som omfattar ytterligare några toner nedåt, kallas kontraalt Den näst högsta stämman i fyrstämmig sats; ursprungligen förkortning av 1400-talets contratenor altus, d.v.s. hög motstämma till den givna tenoren (se vidare contratenor). Denna stämma sjöngs länge av män (till stor del med falsettröst) och gjorde alltså även ur röstlägets synpunkt skäl för namnet alt, hög – som sedan övergick till den låga kvinnorösten i ungefär samma register I England förekommer för övrigt manliga (vuxna) altsångare ännu i våra dagar; se countertenor. Den lägsta typen av kvinno- eller gossröst (ital. Och eng. contra’lto). En utpräglat djup s.k. kontraalt (ej att förväxla med Contralto = vanlig alt) kan dock gå ned till e eller d, och i höjden överskrids den angivna gränsen ofta betydligt i s.k. dramatiska altpartier. Det förnämsta altfacket inom operan är detta “dramatiska”, som emellertid ej är klart avgränsat; det ligger ofta mycket nära det högdramatiska sopranfacket och kan även betyda ungefär detsamma som mezzosopran. Omfångsrika röster kan uppträda i alla dessa skepnader, och många operapartier kan ej strängt rubriceras som det ena eller det andra. Om en röst i första hand skall betecknas som dramatisk alt eller högdramatisk sopran beror ofta snarast av den mörkare eller ljusare färgen och av om rösten har sin största expansion i djupet eller i höjden. Som alt- eller mezzosopranpartier betraktas och besätts oftast Ortrud i Lohengrin och Brangäne i Tristan och Isolde, ehuru båda av Wagner betecknas som sopranpartier. Andra sådana partier, ifrågakommande för olika rösttyper, är Eboli i Don Carlos, Amneris i Aida (mer utpräglat altbetonat) och Delila i Simson och Delila (d:o), medan Azucena i Trubaduren och Ulrika i Maskeradbalen kan hänföras till verkliga dramatiska altpartier. Som kontraalt kan man betrakta Erda i Nibelungenringen. Ett storartat, verkligt altparti av en annan, mera lyrisk och högtidlig typ är Orfeus i Glucks Orfeus och Eurydike(ursprungligen skrivet för kastratröst). Vidare finns en hel rad smärre “spelroller” för alt, vilka anses som ett särskilt fack (ty. “Spielaltistin” och komische Alte”), t.ex. Hans i Hans och Greta, Marcellina i Figaros bröllop och Magdalena i Mästersångarna. Viktiga konsertuppgifter för alt finns bl.a. i en lång rad körverk med fler eller färre solister (vanligast solokvartett), i Brahms’ “Altrapsodie” och i ett flertal symfoniska verk av Mahler, bl.a. Das Lied von der Erde.

 

  • Koloratur
  • Lyrisk/Leger
  • Spinto/Dramatisk
  • Högdramatisk (Falcon)

 

  • Dugazon
  • Lyrisk/Leger
  • Dramatisk
  • Duenna

Skillnaden mellan sopran och mezzosopran

  • Lyrisk
  • Dramatisk

Röstfack
Koloratursopran
Koloratursubrette

Wikipedia om koloratursopran

 Soubrette =fr. kammarjungfru

Om koloraturer med Natalie Dessay

Definition

Bra mellanläge, bra höjd upp till c3, ljus timbre, lätt karaktär.
Inte särskilt hög tessitura = Vilket tonspann som rollen eller sången huvudsakligen håller sig inom, alltså borträknat de allra högsta och lägsta tonerna

Mycket fin rörlighet, mycket god höjd, bra och snabb

Typisk rollkaraktär

Flirtig flicka, kammartjänarinna, piga kokett och påhittig flicka eller kvinna. Ibland huvudroll men ofta som kammarjungfru till den klassiska komedins hjältinna.

Kända exempel

Susanna – Figaros bröllop

Grevinnan – Figaros bröllop

Pamina -Trollflöjten

Donna Anna – Don Giovanni

Elisabeth Meyer på Youtube

Despina – Cosi fan tutte

Nanetta – Falstaff

Musetta – La Bohème

Blondchen – Enleveringen ur Seraljen

Gilda – Rigoletto

Zerbinetta – Ariadne på Naxos Britt-Marie Aruhn sjunger* 8:30

Manon – Titelrollen (Massenet)

Sophie – Rosenkavaljeren

Olympia – Hoffmanns äventyr

Nathalie Dessay sjunger en aria från Hoffmanns äventyr

Malena Ernman sjunger en aria från Hoffmanns äventyr

Titelrollen – Mignon

Titelrollen – Lulu sjöngs av Laura Aikin

Kända sångare

aruhnbrittmarieBritt Marie Aruhn

 

 

Joan Sutherland sutherlandjoan (1926-2010)

 

 

 

 

hallinmargaretaMargareta Hallin 

 

 

 

 

Hjördis Schymberg schymberghjördis (1909-2008)

 

 

 

 

Victoria de los Ángelesangelesvictoriadelos  (1923-2005)

 

 

 

 

janowitzgundulaGundula Janowitz

 

 

 

 

dessaynatalieNatalie Dessay

 

 

 

 

 

Kerstin Avemoavemokerstin

 

 

 

 

Miah Perssonperssonmiah

 

 

 

 

Diana Damraudamraudiana

 

 

 

 

Röstfack

Lyrisk sopran

(leger sopran)

Leger= fr. lätt

Definition

Mjuk, slank, böjlig röst med stort omfång,ädel ljus timbre, förmåga att hålla långa linjer. Större röst än lyrisk koloratur.

Typisk rollkaraktär

Mjukare, mer sympatisk personlighet.

Kända exempel

Zerlina – Don Giovanni

Pamina -Trollflöjten

Michaëla – Carmen

Antonia – Hoffmans äventyr

Diana Damrau sjunger Antonias aria från Hoffmanns äventyr

Mimi – La Bohéme

Titelrollen – Madame Butterfly

Angela Gheorghiu sjunger Un bel di vedremo

Tatiana – Eugene Onegin

Elvira – Don Giovanni

Margareta – Faust

Titelrollen – Norma

Violetta – La Traviata

Kända sångare

kanawakiriteKiri Te Kanawa

 

 

 

 

Joan Sutherland sutherlandjoan (1926-2010)

 

 

 

 

Elisabeth Söderström  söderström elisabeth (1927-2009

 

 

 

 

Elisabeth Schwarzkopf schwarzkopfelisabeth (1915-2006)

 

 

 

 

martinpeltohilleviHillevi Martinpelto

 

 

 

 

nordinlenaLena Nordin

 

 

 

Maria Callas callasmaria (1923-1977)

 

 

 

 

frenimireillaMirella Freni

 

 

 

 

gheorghuiangelaAngela Gheorghiu

 

 

 

 

hendricksbarbaraBarbara Hendricks

 

 

 

 

netrebkoannaAnna Netrebko

 

 

 

 

Röstfack

Dramatisk koloratursopran

Definition

Mycket bra rörlighet, mycket god höjd, sirar ut, garnerar, virtuos koloraturteknik i större omfång samt mer volym och focus än lyrisk koloratur.

Typisk rollkaraktär

Noblare och mera kraftfulla figurer.

Kända exempel

Titelrollen – Lucia di Lammermoor

Fiordiligi – Cosi fan tutte

Nattens drottning – Trollflöjten

Nattens drottning aria från Trollflöjten

Kända sångare

Kerstin Avemoavemokerstin

 

 

 

 

Montserrat Caballémontserratcaballe

 

 

 

 

 

Anna Netrebkonetrebkoanna

 

 

 

 

dessaynatalieNatalie Dessay

 

 

 

 

 

Diana Damraudamraudiana

 

 

 

 

Röstfack

Spinto sopran
Lyrisk/dramatisk sopran

Spinto, av ital. “knuffad”, är en beteckning på en lyrisk röst, vanligen i sopran eller tenorfacket, som har förmågan att låta kraftfull och accentuerad på dramatiska höjdpunkter. Begreppet används även om roller där denna typ av röst är passande eller fordras.

Definition

Voluminös, kraftfull stämma med större emotionellt register och förmåga att sjunga långa linjer i tyngre ensembler utan att tröttna.

Typisk rollkaraktär

Vacker, central, sympatisk och ungdomlig figur

Kända exempel

Desdemona – Otello

The Willow song Desdemonas aria

Mimi – La Bohéme

Agathe – Friskytten

Elisabeth -Tannhäuser

Titelrollen – Tosca

Titelrollen – Aida

Elsa – Lohengrin

Leonora – Fidelio

Marskalkinnan – Rosenkavaljeren

Sieglinde – Valkyrian

Lady Macbeth – Macbeth

Kända sångare

Jessye Normannormanjessye

 

 

 

 

Elisabeth Söderström  söderström elisabeth (1927-2009)

 

 

 

 

Renée Flemingflemingrenee

 

 

 

 

Angela Gheorghiugheorghuiangela

 

 

 

 

Maria Callas callasmaria (1923-1977)

 

 

 

 

dösehelenaHelena Döse

 

 

 

 

 

nordinlenaLena Nordin

 

 

 

nilssonbirgidyDen unga Birgit Nilsson  (1918-2005)

 

 

 

 

Katarina Dalaymandalaymankatarina

 

 

 

 

byströmmalinMalin Byström 

 

 

 

Röstfack

Dramatisk sopran

Definition

Större kraft och volym än jugentlich-dramatischer med stor förmåga att hålla ut i det dramatiska sångsätt som krävs i Verdi.

Typisk rollkaraktär

En kvinna med stora emotionella djup.

Kända exempel

Isolde – Tristan och Isolde

Nina Stemme sjunger Liebestod från Tristan och Isolde

Valentina – Hugenotterna

Santuzza – På Sicilien

Lady Macbeth – Macbeth

Kända sångare

Birgit Nilsson nilssonbirgitdä(1918-2005)

 

 

 

 

Maria Callas callasmaria (1923-1977)

 

 

 

 

Leontyne Pricepriceleontyne

 

 

 

 

Karita Mattilamattilakarita

 

 

 

 

Susan Grahamgrahamsusan

 

 

 

 

Nina Stemmestemmenina

 

 

 

 

Kirsten Flagstad flagstadkirsten (1895-1962)

 

 

 

 

Emma Vettervetteremma

 

 

 

 

Renata Tebaldi tebaldirenata (1922-2004)

 

 

 

 

westbroekevamariaEva-Maria Westbroek

 

 

 

Röstfack

Högdramatisk sopran

Falcon= en sopran som inte har ett trestruket C, naturligt i röstomfånget.

falconcornelie
Cornelie Falcon

 

 

 

 

 

Definition

Större omfång än dramatisk sopran, stor tyngd,välutvecklat djup och mellanläge, kraftigt fokus, förmåga att hålla ut långa och mycket kraftfulla linjer över stor Wagnerorkester.

Typisk rollkaraktär

en stark kvinna, kapabel att ta för sig. Hon beskrivs ibland som förövare och hon klarar sig undan med detta.Gudinnor

Kända exempel

Isolde – Tristan och Isolde

Brünnhilde – Valkyrian,

Siegfried

Ragnarök

Drottningen – Hugenotterna

Lady Pamela – Fra Diavolo

Titelrollen – Elektra

Katarina Dalayman sjunger från Elektra

Eva – Maria Westbroek och Iréne Theorin sjunger ur Elektra

Titelrollen – Turandot

Från Bogota

Kända sångare

Birgit Nilssonnilssonbirgitdä (1918-2005)

 

 

 

 

Nina Stemmestemmenina

 

 

 

 

Erika Sunnegårdhsunnegårdherika

 

 

 

 

Jessye Normannormanjessye

 

 

 

 

Katarina Dalaymandalaymankatarina

 

 

 

 

Iréne Theorintheorinirene

 

 

 

 

westbroekevamariaEva-Maria Westbroek

 

 

 

Röstfack

Lyrisk mezzosopran
Leger Dugazon

Dugazon= efter fr. Louise-Rosalie Dugazon som var mycket populär i sånglustspel på 1800-talet

Definition

Stort omfång, god höjd och flexibel koloratur.Stor smidighet och välutvecklat mellanläge.

Typisk rollkaraktär

Ung flicka eller pojke.”Byxroll”

Kända exempel

Octavian – Rosenkavaljeren

Elina Garanca som Octavian

Cherubin – Figaros bröllop
Sextus – Titus mildhet
Rosina – Barberaren i Sevilla
Siebel – Faust

Niklaus – Hoffmanns äventyr

Kate Lindsey sjunger Niklausses aria från  Hoffmanns äventyr

Kända sångare

Malena Ernmanernmanmalena

 

 

 

 

Sylvia Lindenstrandlindenstrandsylvia

 

 

 

 

Cecilia Bartolibartolicecilia

 

 

 

 

Janet Bakerbakerjanet

 

 

 

 

Teresa Berganzaberganzateresa

 

 

 

 

Anne Sofie von Ottervonotterannesphie

 

 

 

 

Elīna Garančagarancaelina

 

 

 

 

Paulina Pfeifferpfeifferpaulina

 

 

 

 

Rollfack

Dramatisk mezzosopran

Definition

Större volym och fokus än lyrisk mezzo.Stor kraft på höjden. Ska forcera större orkestrar.

Typisk rolkaraktär

Slående skönhet och utdragen och dramatisk auktoritet på scenen.

Kända exempel

Leonora di Gusman – La Favorita
Titelrollen – Carmen

The Gypsy song från tredje akten
Delila – Simson och Delila
Eboli – Don Carlos

Lola – På Sicilien

Polina – Spader Dam

Olga – Eugene Onegin

Kända sångare

Kerstin Meyermeyerkerstin

 

 

 

 

Anne Sofie von Ottervonotterannesphie

 

 

 

 

Ingrid Tobiassontobiassoningrid

 

 

 

ewingmariaMaria Ewing

 

 

 

 

Katarina Karnéuskarneuskatarina

 

 

Christa Ludwigludwigchrista

 

 

 

 

Paulina Pfeifferpfeifferpaulina

 

 

 

 

Röstfack

Duenna mezzo

Definition

Tillåter sig att leka med rösten för att uttryck komik eller dominans

Typisk rollkaraktär

Komiska operor

Gamla elaka kvinnor sällskapsdam, förkläde

Kända exempel

Martha – Faust

Berta – Barberaren i Sevilla

Grevinnan – Spader Dam

Grevinnans sång från Spader Dam

Marcellina – Figaros bröllop

Giovanna – Rigoletto

Kända sångare

tobiassoningridIngrid Tobiasson

 

 

 

petersonileanaIleana Peterson

 

 

Felicity Palmerpalmerfelicity

 

 

 

 

Röstfack

Dramatisk alt
Contralto

Definition

Mörk, metallisk genomslagskraftig höjd och fylligt djup. Mogen röst med lägre omfång och större tyngd.

Typisk rollkaraktär

Samma som dramatisk mezzo

Kända exempel

Orpheus – Orpheus och Eurydike
Azucena – Trubaduren
Amneris – Aida
Erda – Rhenguldet

Rhenguldet på Dalhalla

Erdas varning med Anna Larsson

Nancy- Martha

La Cieca – La Gioconda

Delila – Simson och Delila

Fricka -Valkyrian

Mamma Lucia – På Sicilien

Mrs Quickley – Falstaff

Lola – På Sicilien

Kända sångare

larssonannaAnna Larsson

 

 

 

 

Kathleen Ferrier ferrierkathleen (1912-1953)

 

 

 

 

vonotterannesphieAnne Sofie von Otter

 

 

 

 

 

Christa Ludwigludwigchrista

Mansröster

Tenor

det högsta läget för mansrösten (bortsett från den sällsynta manliga altrösten i falsettläge) – benämnd så därför att i senmedeltidens polyfona musik denna röst hade att hålla (lat. tenere) den gregorianska eller annan given melodi, som de övriga stämmorna kontrapunkterade mot[teno´r], senare namnet på motsvarande stämläge, den höga mansrösten. Normalomfång: dock i solopartier ofta betydligt högre. Tenor noterades förr i tenorklav, numera oftast i diskantklav en oktav högre än klangen. I operan är tenoren ofta anförtrodd bärande hjälte- och älskarroller. Man skiljer på flera typer: a) den “lyriska”, italienskt skönsjungande tenoren med briljant höjd (till c2, t.o.m. d2); bland dess representanter finner man de stora stjärnorna som CarusoGigliJussi Björling etc. roller bl.a. Faust, hertigen i Rigoletto, Rodolphe i Bohème; b) hjältetenoren med ej så hög men energisk, kraftfull stämma – det speciella Wagnerfacket med partier som Siegfried och Tristan; c) buffatenor, rörlig, med humoristisk karakteriseringsförmåga; exempel: Pedrillo i Mozarts Enleveringen ur seraljen.

Baryton

Ital. bari’tono, äldre fra. concordant (= “överensstämmande”, nämligen med både tenor och bas). Baryton är mansröstens mellanläge, mellan tenor och bas. Alltefter läge och klang skiljer man mellan den djupare och fylligare basbaryton, som närmar sig bas, och den högre och ljusare tenorbaryton, som närmar sig tenor. Vissa röster av den senare typen kan lätt utbildas ytterligare i höjden och övergå till hjältetenorfacket – många berömda hjältetenorer har gått denna väg, bl.a. Lauritz Melchior och Set Svanholm. Barytonröster är betydligt vanligare än ytterlighetslägena tenor och bas och påstås bli alltmer dominerande. I operan har också barytonpartierna, som från början var mycket undanskymda, med tiden kommit starkt i förgrunden; alltifrån Mozart förekommer stora huvudroller för baryton (Don Juan, Almaviva i Figaros bröllop), och hos Verdi är barytonen ofta en starkt dramatisk karaktärsroll, handlingens primus motor (RigolettoSimone Boccanegra, Jago i OthelloFalstaff). Gentemot den kraftfulla, energiska rösttyp (“hjältebaryton”), som gör sig gällande i dessa och liknande roller (även Wotan i Ringen, Hans Sachs i MästersångarnaArnljot) står vekare barytontyper: lyrisk baryton (Germont d.ä. i La Traviata, Wolfram i Tannhäuser) och rörligare s.k. “Spielbaryton” (Guglielmo i Così fan tutte).

Bas

franska basse, av italienska basso, av medel-tidslatin baʹssus’ låg

Basstämman är ett röstläge i solosång och fler-stämmig körsats, den lägsta stämman för en mansröst. Basen ska sträcka från ungefär stora f (F) till ettstrukna c (c1), men kan sträcka sig ned till Stora c (C) och uppåt en bra bit, dock sällan över ettstrukna e (e1). Bassolostycken utnyttjar sällan basarnas lägre register, utan pressar upp även dessa röster, precis som de andra stämmorna. Detta för att basarna har en annan klangfärg i de tonerna än en tenor eller alt skulle ha. I övrigt urskiljer sig basröster ibland illa från instrumentalt komp i solostycken, vilket gör det obekvämt att sjunga lägre stycken, speciellt förr då mikrofoner och högtalare inte användes, men det finns en hel del undantag.

  • Tenorino
  • Lyrisk
  • Spinto 
  • Leger
  • Spel-/Karaktärst.
  • Dramatisk
  • Heroisk/Italiensk

Dramatisk Spinto/Heldentenor

  • Martin
  • Verdian
  • Wagnerian (dramatisk)

Countertenor

  • Buffa
  • Cantabile/Karaktärsb.

Serioso/Profondo

Röstfack

Countertenor/ Kontratenor

 

Jfr bruket av kastratsångare  

Definition

En manlig sångare som passerat målbrottet och som sjunger med sin falsettröst. Sångaren uppnår då ett omfång som motsvarar en kvinnlig alt eller mezzosopran. Vanligtvis har en countertenor ett omfång motsvarande bas eller baryton i sin vanliga röst (talrösten).

Typisk rollkaraktär

Egentligen inga speciella roller – det är upp till dem som sätter upp ett verk om man väljer en countertenor, en mezzosopran eller en alt. Vanligt i många Händel-operor.

Kända exempel

Titelrollen i Tancredi

David Hansen countertenor

T.ex. titelrollen i Xerxes

Ombra mai fu med Andreas Scholl

Kända sångare

Mikael Bellini Bellini-Mikael-01

 

 

 

 

Alfred Deller delleralfred (1912-1979)

 

 

 

 

Paul Esswoodesswoodpaul

 

 

 

 

schollandreasAndreas Scholl  

 

 

 

Philippe Jarousskyjarosskyphilippe

 

 

 

 

David Hansenhansendavid

 

 

 

 

Max Emanuel Cenčićcencicmaxemanuel

 

 

 

 

Bejun Mehtamehtabejun

 

 

 

 

 

Röstfack

Tenorino/Altino

Wikipedia In English about tenorino/altino

Definition

Mycket hög tenor, gränsande till countertenor

Typisk rollkaraktär

Förste älskare som sjunger serenader. Skicklig duellant mot en rival (baryton)

Kända exempel

Ottavio – Don Giovanni

Nemorino – Kärleksdrycken

Almaviva – Barberaren i Sevilla

Kända sångare

Juan Diego Flórezfloresjuandiego

 

 

 

 

villazonrolandoRolando Villazón

 

 

 

Röstfack

Lyrisk tenor

Definition

Ljus, böjlig, flexibel röst med lätthet för höga höjder, elegant sångstil, ”Mozart-tenor”

Typisk rollkaraktär

Trevlig, sympatisk, ungdomlig figur, älskartyp

Kända exempel

Tamino – Trollflöjten

Rodolfo – Bohème

Don Ottavio – Don Giovanni

Titelrollen – Albert Herring
Pinkerton – Madame Butterfly

Addio fiorito asil med Luciano Pavarotti

Turrido – På Sicilien

Eduardo – Lucia di Lammermoor

Alfredo – La Traviata

Hertigen – Rigoletto

Lenskij – Eugene Onegin

Titelrollen – Werther

Kända sångare

Juan Diego Flórezfloresjuandiego

 

 

 

 

geddanicolaiNicolai Gedda

 

 

 

Gösta Winbergh winberghgösta (1943-2002)

 

 

 

björlingjussiJussi Björling (1911-1960)

 

 

 

villazonrolandoRolando Villazon

 

 

 

Thomas Sunnegårdhsunnegårdhthomas

 

 

 

 

pavarottilucianoLuciano Pavarotti  (1935-2007)

 

 

 

Roberto Alagnaalagnaroberto

 

 

 

 

Röstfack

Spinto tenor

Spinto, av ital. “knuffad”, är en beteckning på en lyrisk röst, vanligen i sopran eller tenor-facket, som har förmågan att låta kraftfull och accentuerad på dramatiska höjdpunkter. Begreppet används även om roller där denna typ av röst är passande eller fordras.

Definition

Mellan lyrisk och dramatisk tenor kan åstadkomma musikalisk klimax men inte för ofta. Inga barytonala drag

Typisk rollkaraktär

Hjälte, älskare som ofta förlorar sin älskade

Kända exempel

Don José – Carmen

Cavaradossi – Tosca

E lucevan le stelle med Plácido Domingo

Manrico – Trubaduren

Riccardo – Maskeradbalen

Rodolfo –  La Bohème

Luciano Pavarotti och Plácido Domingo sjunger aria från La Bohème

Hertigen – Rigoletto

Alfredo – La Traviata

Radames – Aida

Titelrollen – Lohengrin

Kända sångare

Plácido Domingodomingoplacido

 

 

 

 

José Curacurajose

 

 

 

 

björlingjussiJussi Björling  (1911-1960)

 

 

Roberto Alagnaalagnaroberto

 

 

 

 

pavarottilucianoLuciano Pavarotti  (1935-2007)

 

 

 

Röstfack

Tenore di grazia, också kallad tenore leggiero=Leger=lätt

Definition

Den högsta tonen i delar av denna repertoar är ofta F5, varför mycket få tenorer klarar av det.

Typisk rollkaraktär

Inte alltid trovärdig hjälte

Ibland åt det galna hållet

Kända exempel

Lindoro – Italienskan i Alger

Almaviva – Barberaren i Sevilla

Arturo – Puritanerna

Nemorino – Kärleksdrycken

Galningen – Boris Godunov

Fenton – Falstaff

Hertigen – Rigoletto

Juan Diego Florez sjunger en aria från Rigoletto

Kända sångare

Juan Diego Flórezfloresjuandiego

 

 

 

 

villazonrolandoRolando Villazón

 

 

 

Röstfack

Speltenor

Karaktärstenor

Buffatenor

Fr. Buffaopera=komisk opera

Definition

Slank, flexibel röst med god diktion.
Typisk rollkaraktär

Humoristisk aktör, karaktärsskådespelare.Har förmågan att lyckas i ”secondary roles”

Kända exempel

Pedrillo – Enleveringen ur

Seraljen
Monostatos – Trollflöjten

En aria från Trollflöjten
Beppe – Pajazzo
Basilio – Figaros bröllop 

Kända sångare

ulfungragnarRagnar Ulfung

 

 

 

 

kyhlemagnusMagnus Kyhle

 

 

 

rygertbjörlingniklasNiklas Björling Rygert

 

 

 

ralphssondanielDaniel Ralphsson

 

 

 

Röstfack

Dramatisk tenor

Definition

Barytonal timbre, tung, voluminös stämma,
kraftigt mellanläge, kapabel att med kraft bära över stor orkester. lite lägre, och de brukar inte vara färdiga förrän i 35-årsåldern.Med stor kraft

Typisk rollkaraktär

Hjältetyp, i handlingens centrum.Värme och känslor

Kända exempel

Titelrollen – Otello

Titelrollen – Siegfried

Titelrollen i Tannhäuser

Canio – Pajazzo

Raoul – Hugenotterna

Herman – Spader Dam

Calaf – Turandot

Jussi Björling sjunger Nessum dorma

Florestan – Fidelio

Sigmund – Valkyrian

Kända sångare

Plácido Domingodomingoplacido

 

 

 

 

björlingjussiJussi Björling  (1911-1960)

 

 

clevemanlarsLars Cleveman

 

 

 

Mario Del Monaco monacodelmario (1915-1982)

 

 

 

 

winberghgöstaGösta Winbergh (1943-2002)

 

 

 

Johan Bothabothajohan

 

 

 

 

Röstfack

Italiensk tenor

Definition

Mer robust stämma än lyrisk tenor, med ett mycket bra c2.

Typisk rollkaraktär

Stark och romantisk karaktär.

Kända exempel

Edgardo – Lucia di

Lammermoor
Rodolpho – La Bohéme

Roberto Alagna sjunger Che gelida manina

Pavarotti/Domingo sjunger från La Bohème

Jesper Taube och Karl-Magnus Fredriksson sjunger ur La Boheme

Titelrollen – Hoffmanns äventyr
Hertigen – Rigoletto
En sångare – Rosenkavaljeren

Kända sångare

Jussi Björlingbjörlingjussi (1911-1960)

 

 

pavarottilucianoLuciano Pavarotti  (1935-2007)

 

 

Plácido Domingodomingoplacido

 

 

 

 

José Carrerascarrerasjose

 

 

 

,

geddanicolaiNicolai Gedda

 

 

 

villazonrolandoRolando Villazon

 

 

alagnarobertoRoberto Alagna

 

 

 

 

Beniamino Gigli giglibeniamino (1890-1957)

 

 

 

 

Enrico Caruso carusoenrico (1873-1921)

 

 

 

 

corellifrancoFranco Corelli  (1921-2003)

 

 

 

stefanodigiuseppeGiuseppe Di Stefano  (1921-2008)

 

 

 

Röstfack

Dramatisk Spinto

Spinto, av ital. “knuffad”, är en beteckning på en lyrisk röst, vanligen i sopran eller tenorfacket, som har förmågan att låta kraftfull och accentuerad på dramatiska höjdpunkter. Begreppet används även om roller där denna typ av röst är passande eller fordras.

Definition

Metallisk, ädel tenoral timbre med god genomslagskraft, bra höjd och uthållighet. Barytonal timbre, tung, voluminös stämma,
kraftigt mellanläge, kapabel att med kraft bära över stor orkester.
Typisk rollkaraktär

Bestämt och befallande ung man. Hjältetyp, i handlingens centrum.

Kända exempel

Titelrollen – Lohengrin

Jonas Kaufmann sjunger In fernem Land

Max – Friskytten
Don José – Carmen
Calaf -Turandot
Titelrollen – Peter Grimes

Florestan – Fidelio
Titelrollen – Othello
Sigmund – Valkyrian
Titelrollen – Tannhäuser

Kända sångare

Peter Pears pearspeter (1910-1986)

 

 

 

 

winberghgöstaGösta Winbergh  (1943-2002)

 

 

 

kaufmannjonasJonas Kaufmann

 

 

 

carrerasjoseJosé Carreras

 

 

 

 

 

ulfungragnarRagnar Ulfung

 

 

 

 

weiniusmichaelMichael Weinius

 

 

 

 

 

Röstfack

Bariton – Martin

Lyrisk baryton

Definition

En hög baryton som gränsar till tenor. Speciellt uppskattad i Frankrike och döpt efter Jean Blaise Martin (1769-1837) Flexibel och lätt röst med bra höjd upp till G. Förmåga att sjunga Mozart

Typisk rollkaraktär

Mogen älskare eller högmodig idealist som förmår sig att avstå från kärlek. God skådespelare. Mozart var en av de första tonsättare som använde sig av det röstläget till ledande mansroller i ett operaverk

Kända exempel

Pelléas – Pelléas och Mélisande

Titelrollen – Macbeth

Papageno – Trollflöjten
Figaro – Barberaren i Sevilla

Peter Mattei sjunger Largo al factotum
Malatesta – Don Pasquale
Belcore – Kärleksdrycken

Greven – Figaros bröllop

Titelrollen – Don Giovanni

Kända sångare

Peter Matteimatteipeter

 

 

 

 

hagegårdhåkanHåkan Hagegård

 

 

 

fredrikssonkarl-magnus2016Karl-Magnus Fredriksson

 

 

 

 

Bryn Terfel terfelbryn

 

 

 

 

perssonolleOlle Persson

 

 

 

Mikael Samuelsonsamuelsonmikael

 

 

 

 

Röstfack

Baryton Verdian

Kavalierbaryton

Definition

Tyngre röst än lyrisk baryton. Behöver fortfarande god rörlighet i stämman.Varm behaglig sammetsfärg

Typisk rollkaraktär

Attraktiv man, central gestalt med stark scenisk närvaro

Kända exempel

Titelrollen – Rigoletto

Povero Rigoletto med Ingvar Wixell

Rodrigo – Don Carlos

Renato – Maskeradbalen

Lucia di Lammermoor

Greven – Figaros bröllop
Valentin – Faust
Germont – La Traviata
Titelrollen – Eugene Onegin

Greve Luna – Trubaduren

Kända sångare

wixellingvarIngvar Wixell 1931-2011

 

 

 

 

dieskaufischerdietrichDietrich Fischer-Dieskau 1925-2012

 

 

 

 

matteipeterPeter Mattei

 

 

 

 

 

hampsonthomasThomas Hampson

 

 

 

 

falkmanloaLoa Falkman

 

 

 

gobbititoTito Gobbi  (1913-1984)

 

 

 

 

terfelbrynBryn Terfel 

 

 

 

 

 

Röstfack

Wagnerian baryton

Karaktärbaryton

Definition

Kraftfull maskulin stämma med välfokuserat höjdregister.Förmåga att sjunga Wagner, Verdi och Puccini.Stor, tung röst med fylligt mellanläge och djup samt strålande höjd, förmåga att låta grym, farlig och väldig.

Typisk rollkaraktär

Förmåga att vara en ledande gestalt på scenen, utdela order och få dem verkställda. Förmåga att visa makt samt ha kamp och seger i sinnet.

Kända exempel

Escamillo – Carmen
Titelrollen – Rigoletto

Renato – Maskeradbalen
Tonio – Pajazzo

Amonastro – Aida

Telramund – Lohengrin

Pizarro – Fidelio
Titelrollen – Macbeth

Amfortas – Parsifal
Wotan – Valkyrian

Iago – Otello

 Titelrollen – Tannhäuser

Kända sångare

Ingvar Wixell wixellingvar1931-2011

 

 

 

 

Bryn Terfel terfelbryn

 

 

 

 

Ruggero Raimondi raimondoruggero

 

 

 

 

Röstfack

Buffabas
Spielbass

Definition

Flexibel röst, stort omfång, voluminös, med ett stort uttrycksregister, bra artikulation

Typisk rollkaraktär

Utmärkt skådespelare kapabel till snabba känslomässiga byten och många uttryck.Bedragna skrävlartyper, skrytiga och olyckliga.

Kända exempel

Dulcamara – Kärleksdrycken

Alcindoro – La Bohème

Leporello – Don Giovanni

Bartolo – Barberaren i Sevilla

Fr. Buffaopera=komisk opera

Basilio – Barberaren i Sevilla
Titelrollen – Don Pasquale

Bottom – En midsommarnattsdröm

Osmin – Enleveringen ur seraljen

Lindorf/Coppelius/Miracle – Hoffmanns äventyr

Bryn Terfel sjunger Erzählung från Hoffmanns äventyr

Johan Schinkler sjunger Hagen i Ragnarök

Kända sångare

rundgrenbengtBengt Rundgren  (1931-2008)

 

 

 

sjaljapinfjodorFjodor Sjaljapin  (1873-1938)

 

 

 

 

terfelbrynBryn Terfel 

 

 

 

 

 

papereneRené Pape

 

 

 

 

saedenerikErik Saedén  (1924-2009)

 

 

 

 

Röstfack

Basbaryton
Characterbass, Basso cantabile

Definition

Mörkare och något mer dramatisk kvalitet i rösten än buffabasen.
Typisk rollkaraktär

Samma karaktärer som buffabasen.

Kända exempel

Filip II – Don Carlos
Basilio – Barberaren i Sevilla
Daland – Flygande holländaren

Titelrollen – Boris Gudonov

Escamillo – Carmen

Toreadorarian

Sparafucile – Rigoletto

Méphistophélès – Faust (Boito)

Mephisto – Faust (Gounod)

Kända sångare

saedenerikErik Saedén  (1924-2009)

 

 

 

 

rundgrenbengtBengt Rundgren  (1931-2008)

 

 

 

 

bizicdavid

David Bizic

 

 

 

Röstfack

Bass-serioso
Basso profondo =djup

Definition

Mäktig stämma med mörk färg och fylligt djup.Välfokuserad och rik röstkvalitet.

Typisk rollkaraktär

Imponerande figur med intelligens, klokhet och känslighet, vis man, förtroendeingivande man att söka råd hos furste, kung, präst etc.

Kända exempel

Osmin – Enleveringen ur seraljen

Baron von Ochs – Rosenkavaljeren

Sarastro -Trollflöjten

Sarastros andra aria

Filippo – Don Carlos
Fiesco – Simon Boccanegra
Gremin – Eugene Onegin

Stengästen – Don Giovanni

Kända sångare

talvelamarttiMartti Talvela  (1935-1989)

 

 

 

 

elebyjohn erikJohn Erik Eleby

 

 

 

 

borgkimKim Borg   (1919-2000)

 

 

 

ghiarovnicolaiNicolai Ghiaurov  (1929-2004)

 

 

 

coldulrikUlrik Cold  (1939-2010)

 

Related posts

Kommentera