Pärlfiskarna: I går kväll var det dags att uppleva årets första sändning från “The Met”. Uppsättningen hade premiär kring årsskiftet och har av den amerikanska pressen höjts till skyarna. Efter att ha upplevt föreställningen i en fullsatt biosalong, Spegeln i Malmö, funderar jag fortfarande dagen efter hur olika det går att bedöma en föreställning?
Pärlfiskarna till Folkets Hus och Parker 2016
Det var en tråkig och knappast berörande operaupplevelse, men det sjöngs alldeles utmärkt, även om bara en av sångarna tillhör mina favoriter så var det njutbart att lyssna på tenoren Matthew Polenzani. Hans insats, framförallt i första akten, tillhör något av det bästa som jag har hört honom i!
Det var inte något större fel på de övriga tre sångarinsatserna, men sceniskt lämnas mycket i övrigt att önska, dock med undantag för den polske barytonisten Mariusz Kwiecien.
Det började annars mycket bra med den fantastiskt vackra öppningsscenen, men i andra akten blev det rent av för mycket av böljande och stormande vågor och det verkade som dirigenten hade problem att anpassa sig och musiken till den sceniska utformningen.
I övrigt gjorde han en god insats och tillsammans med körinsatserna tillhörde detta en av föreställningens höjdpunkter.
Musikaliskt finns det ju ett par höjdpunkter, men som helhet är det långt till kompositörens Carmen och detta är förmodligen anledningen till att verket inte ges så ofta.
Pärlfiskarna gavs på Folkoperan i en sorts framtidsversion 2010, men jag har också upplevt en fantastiskt vacker version på ENO i London. Det var typ tjugofem år sedan…
Om föreställningen
Upphovspersoner
Kreativt team
Dirigent: Gianandrea Noseda
Regi: Penny Woolcock
Scenografi : Dick Bird
Kostym: Kevin Pollard
Ljusdesign: Jen Schriever
Projektionsdesign: 59 Productions
Rörelseregi: Andrew Dawson
I ROLLER
Diana Damrau (Leïla),
Matthew Polenzani (Nadir),
Marius Kwiecien (Zurga),
Nicolas Testé (Nourabad)
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
