Partenope 1730 synopsis

Partenope 1730 synopsis Partenope på Det Kongelige Teater Operaen i Köpenhamn - synopsis
88 / 100

Partenope var Händels första komiska opera sedan Agrippina (1710). Händel såg förmodligen en uppsättning av Caldaras opera i Venedig året innan han komponerade Agrippina. Operan hade premiär den 24 februari 1730 på The Queen’s Theatre, Haymarket, London (senare The King’s Theatre).

Partenope 1730 synopsis

Akt I

Partenope, drottning och grundläggare av staden Partenope (Neapel), firar tillsammans med sina friare, Arsace och Armindo, att hon har låtit uppföra murar runt om sin stad.( Kör: Viva, Partenope) Armindo har aldrig förklarat drottningen sin kärlek, så hon har tagit den mer intagande Arsace som älskare. En främling, som presenterar sig själv som prins Eurimene, anländer till festen. Han söker någonstans at bo, därför att han har lidit skeppsbrott under en storm. Partenope hälsar honom välkommen, men blir avbruten av sin rådgivare, Ormonte, som överlämnar en bekymrad nyhet till henne, nämligen att Emilio av Cuma och hans här har slagit läger utanför staden, och at Emilio önskar förhandla med drottningen.

Oaktat detta utbringar partenope en skål för sin stads fortsatta frihet.(Partenope: L ´Amor ed il destin) Tillsammans med Arsace lämnar hon festen för att förbereda sig inför förhandlingarna. Arsace är orolig på grund av den mystiska Eurimene, som påminner honom om Rosmira – den älskade han har lämnat till förmån för Partenope. (Arsace: O Eurimene)

Armindo är nu ensam med Eurimene. Han berättar för honom om sin förälskelse i Partenope, och Eurimene ger honom rådet att han skall förklara sin kärlek till henne. även om Armindo är generad, hyser han djupa känslor för drottningen. Arsaces träffar Eurimene, och Eurimene avslöjar att “han” i verkligheten är förklätt till Rosmira och har bränt alla broar för att kunna följa Arsace. Arsace erkänner att han fortfarande älskar Rosmira, men hon är arg över hans avsaknad av trohet och tvingar honom att svära på att han aldrig skall avslöja hennes sanna identitet. Rosmira går och Arsace står kvar med en känsla av att hans första förälskelse har vaknat till liv igen (Arsace: Sento amor)

Partenope är redo att möta Emilio, Ormonte antyder gåtfullt att där finns ett annat sätt att föregå de kommande händelserna på: det förestående krig handlar kanske inte om detta som Partenope räknar med, men däremot om något metafysiskt (Ormonte: T ´appresta force amore). Hon förstår dock inte sådana abstrakta tolkningar.

Armindo besöker drottningen, men även om tillsynes hoppas på att han avslöjar att han är förälskad i henne kan han inte förmå sig till detta. Hon berättar för Arsace att hon inte kan förstå, att Armindo älskar henne, men den ömsesidiga tilldragenheten mellan Partenope och Arsace avslöjar samtalet. (Duett: Per te moro). De blir avbrutna av “Eurimene”, men Partenope har inget emot att hela världen vet, att hon har ett kärleksförhållande till Arsace.

Rosmira döljer att hon är olycklig över att se drottningen tillsammans med Arsace, och han är också tvungen att låtsas som om det inte är något fel på det. För att kunna förklar varför hon är ledsen för det, låter Rosmira som om “Eurimene” också är förälskad i drottningen, och “Eurimene” beskyller ändå Arsace för att vara otrogen mot Partenope. även om hon är chockerad över att höra detta, beslutar drottningen sig dock för att låta som ingenting.

Emilio meddelar, att han i verkligheten har kommit för att anhålla om Partenopes hand och överlämna sin armé till henne eller kriga mot henne, om hon nekar att gifta sig med honom. Hon är chockad och motvillig, och det hjälper inet, att han försöker att överlämna sig. Emilio accepterar att kriga mot henne, men han säger, att han aldrig vill hata henne. (Emilio: Anch´io pugnar sapró).

Partenope ber Arsace om att bli härförare i kriget, men den ordern skapar ett bråk bland männen. “Eurimene” anklagar återigen Arsace för att vara otrogen mot Partenope, och överraskande nog avvisar Arsace inte anklagelsen. Partenope blir rasande och bestämmer sig för att själv ställa sig i spetsen för sin armé för att undvika att skapa mer split, men hon förklara ändå sin kärlek till Arsace ( Partenope: Io te levo).

Arsace försöker övertala Rosmira att avstå från att gå i krig tillsammans med männen, men hon är tvungen att följa dem för att undgå att avslöja sin falska identitet. För att rättfärdiga sin iver att gå i krig för en förvirrad Armindo förklarar hon, att “Eurimene” också är förälskad i Partenope och därför önskar att kämpa för henne. Arsace är bekymrad över effekten av Rosmiras beslut.

(Arsace: E figlio il mior timore). Armindo är förvånad över “Eurimenes” handlingar, men han säger att. Att Armindo har missförstått situationen; “Eurimene” låtsas bara fria till Partenope för att få henne att tappa intresset för Arsace och leda henne i armarna på Armindo.

Rosmira är fångat i sina egna lögner. Hennes hämnbegär får trots detta övertaget, och som en jägare njuter hon av tanken att det skall flyta blod. (Rosmira: Io seguo sol fiero).

Akt II

De stridande parterna förbereder sig på kriget (Kör: Con valorosa mano). Kriget börjar, och Armindo räddar Partenope från att såras. Emilio skall precis dräpa “eurimene”, då Arsace räddar “honom” mot “hans” vilja. Partenopes här vinner kriget och Emilio blir tillfångatagen. “Eurimene” försöker att ta äran åt sig för att ha övermannat Emilio, och till de andras överraskning låter Arsace henne göra det.

Partenope återupptar firandet av sin nya stadsmur (Partenope: Care mura), och tillsammans med sina krigare firar hon segern (Kör: Vi circondi la gloria). De ignorerar den stackars Emilio vrede och frustration (Emilio: Barbaro fato, si). Partenope bestämmer sig för att vara mild och släppa Emilio fri, och han börjar genast att uppvakta henne men avbryts av “Eurimene”, som återigen försöker baktala Arsace genom att ta äran för att ha övervunnit Emilio.

Den tillfångnatagne säger att detta är lögn, och Partenope kan inte förstå varför “Eurimene” är så aggressiv. Då Emilio och “Eurimene” börjar att slåss, är Arsace utan möjlighet att förhindra detta. Drottningen har fått nog och vill arrestera “Eurimene”. Hon säger att de alla kan sluta upp med att fria till henne, för hon älskar Arsace.

Men hennes stämma förråder hennes verkliga känslor- de känslor hon har för Armindo (Partenope: Voglio amare). De andra männen känner leda över Arsaces resignerade uppförsel och undrar över, att han behandlar “Eurimene” som en vän och inte som fiende.

Då Arsace har lämnat dem, börjar männen tala om hans feghet skapar “Eurimene” förvirring genom att ta Arsace i försvar. Då “han” blir tillfrågad, varför Arsace finner sig i “hans” förnärmelser, svarar “Eurimen”, att bara ett lejon fruktar elden, och att Arsace fruktar en eld i “han”, som är osynlig för andra. Männen svarar. Att den enda fruktade eld, de känner till, är den som brinner i deras hjärtan. Innan Rosmira blir fört till fängelset, börjar hon inse, att hennes hämnbegär dödar kärleken, som brinner i henne (Rosmira: Furie son dell´alma mia).

Arsace ber Partenope att fria “Eurimene”, även om han inte kan förklara varför. För att behaga honom befriar hon “Erimene” – dock med villkoret, att “Eurimene” aldrig talr till henne igen. Arsace tackar henne, men kan inte förmå sig att älska med henne. Partenope visar förnyat intresse för Armindo, som äntligen ger efter för sina känslor och sjunger om den kärlek han känner för henne (Armindo. Non chiedo o luci vaghe). Drottningen är dock fortfarande splittrat mellan honom och och Arsace (Partenope: Qual farfelletta).

“Eurimene”, som nu är på fri fot igen, talar med Armindo, som inte tror på, att Partenope besvarar hans kärlek. “Eurimene” lovar att ifall Armindo kan övertala Partenope till att lyssna till “honom” en gång till, så vill Armindo få sin önskan uppfylld och Partenope skall glömma Arsace. Arsace bedyrar Rosmira, att hon är den enda han älskar, men hon vill inte lyssna på honom och han ger efter för sina kval (Arsace: Furibondo spira il vento).

Akt III

Ormonte påminner oss om, att endast visdom kan ge oss ro i själen, medan kärlek kan stå i vägen för uppklarning (Ormonte. La gloria in nobil alma). Partenope medger att träffa “Eurimene”, som skall avslöja en hemlighet för henne.

Männen är förvirrade över Arsaces tristhet och önskar, att de var i hans skor med Partenope vid deras sida. Arsace önskade att han kunde berätta för dem hur förfärligt han har det (Kvartett: Non è incauto). “Eurimene” berättar för Partenope, att en prinsessa med namn Rosmira har blivit sviken av Arsace (Rosmira: Arsace, oh Dio!). Arsace medger att detta är sant.

Partenope är förfärad och ger “Eurimene” tillåtelse att duellera med Arsace. Därefter lovar hon Armindo att hon väljer honom, medan hon anklagar Arsace för att vara trolös (Partenope: Spera e godi). “Eurimene” väljer Armindo, och Arsace väljer Emilio som vittnen vid duellen.

Emilio uppmuntrar Arsace som han sympatiserar med, nu när Almindo har stulit Partenope mitt framför näsan på dem alla (Emilio: La sperme ti consoli).

Arsace ber Rosmira om att hon stoppar sin hämndjakt, men hon vill fortfarande inte lyssna på honom och beordrar honom att lämna henne. Han åtlyder, men förklara samtidgt sin kärlek till henne ( Arsace: Chi´io parta).

Hon erkänner för sig själv, att hon älskar honom, men hon kan inte kontrollera sin vrede (Rosmira: Quel volto mi piace). Under tiden gör Partenope klart till duellen, och hon förklarar för den överraskade Armindo sin kärlek (Armindo: Nobil core, che ben ama).

Utmattad faller Arsace i sömn (Arsace: Ma quai note). Rosmira betraktar honom i all hemlighet och önskar, att han får sova tryggt. Han drömmer, att han blir utsatt för faror, hån ock lögner från både Rosmira och Partenopes sida. (Terzett: Un cor infedele). Han vaknar upp och känner sig helt ensam.

Då duellen skall börja förklarar Arsace, att han önskar kämpa med blottat bröst, och på grund av reglerna skall “eurimene”, göra detsamma. Rosmira tvingas nu avslöja sin sanna indentitet eller finna sig i att bli förödmjukad.

Allt står nu klart – så klart som sanningen och trohetens eld, som brinner i Rosmira, den Arsace och till sist bränner sin väg genom lögnerna och de flyktiga känslorna.

Partenope och Armindo filosoferar över kvalen som själen måste genomgå för att bli lycklig (Duett: Per le porte). Alla har genomgått en utveckling i detta “kärlekskrig”: Emiloi har blivit mer ödmjuk, Rosmera mer blid, Partenope mindre tillgjord, Arsace har stärkt sin karaktär, och Armindo har blivit belönad för att släppt loss sina känslor. De älskande, som i förväg var bestämda för varandra, firar, att kärleken och glädjen har segrat ( Kör: D´Imeneo le belle tede).

Francisco Negri, regissör. Översatt av Mogens H Andersson

 IN ENGLISH

Scene: Naples, in antiquity

Act 1 

In the first scene we see Queen Partenope, founder of Naples, in her throne room adorned with a statue of Apollo, entertaining her guests, among them handsome and dashing Prince Arsace of Corinth, suitor for her hand, and the rather shy and lacking in confidence Prince Armindo of Rhodes, who is also in love with Partenope but cannot bring himself to tell her so.

A new guest arrives and introduces “himself” as Prince Eurimene, but “he” is really the princess Rosmira in disguise, Arsace’s previous fiancé whom he jilted when he decided to try to win the hand of Queen Partenope and who has tracked him down to Naples. Arsace is astounded by the resemblance of the newcomer “Eurimene” to his ex-girlfriend Rosmira and confronts her when they are alone.

Rosmira admits it is she and berates him for his inconstancy. Arsace claims he still loves her, to which Rosmira replies that if so he can prove it by promising not to reveal her name or that she is a woman. Arsace solemnly swears to do so.

“Eurimene” /Rosmira also has a conversation with the sad Armindo whom she discovers really loves Partenope for herself, rather than just being after her position and money. Armindo can’t bring himself to tell Partenope that he loves her because he thinks she prefers Arsace. Partenope herself has also noticed Armindo moping about and wants to know what the matter with him is.

He does confess his love to her, to which she replies that she is committed to Arsace. Hearing this, Rosmira steps forward in her disguise as “Eurimene” and says “he” loves her too, hoping to keep Partenope from Arsace, but upsetting Armindo in the process.

Yet another suitor for Partenope’s hand arrives, Prince Emilio of the neighbouring kingdom of Cumae. He has brought his army with him, and demands she agree to marry him. She refuses and he threatens her with war, to which she replies that she will not be intimidated. She says she will go into battle and fight herself and asks Arsace to lead her troops, which makes the other suitors jealous.

Alone with “Eurimene”, Armindo is feeling very down about the fact that “Eurimene” is his rival, but “Eurimene” assures him that is not really the case.

Act 2 

A View of the Bay of Naples

The second act begins with a depiction onstage of the battle between Partenope’s and Emilio’s forces. Partenope is ultimately victorious, and Emilio is imprisoned, but not before Armindo has rescued her from a dangerous situation and thereby saved her life.

Rosmira, in her identity as “Eurimene”, also fought in the battle and proudly asserts that “he” captured Emilio. Arsace denies this, claiming credit for that himself. At this “Eurimene” challenges Arsace to a duel.

Armindo once again tells Partenope how much he loves her. She is more encouraging to him this time but does not commit herself.

Arsace tries to make things up with Rosmira but she is very disdainful towards him. Arsace is torn between his desire for Queen Partenope and his old love Rosmira.

Act 3 

A contemporary caricature of Annibale Pio Fabri, who created the part of Emilio

Rosmira, still in disguise as “Eurimene”,tells Queen Partenope that “he” challenged Arsace to a duel because “he” was sent by Princess Rosmira to avenge her honour on the man who promised to marry her but jilted her at the altar.

The horrified Partenope asks Arsace if this is true and he has to admit it is. Partenope declares she will have nothing more to do with him; Armindo is looking better and better to her as prospective husband.

Arsace is having a sleepless night, knowing that he will be expected to fight “Eurimene” in a duel the next day. But how can he fight a duel with the girl he loves? Rosmira comes to him in his rooms, watched by Partenope. When Arsace calls Rosmira’s name, Partenope steps forward accusing him of faithlessness, and Rosmira /”Eurimene” does the same.

The next morning, all assemble for the duel between Arsace and “Eurimene”. Arsace is in a dilemma as he has solemnly sworn not to reveal Rosmira’s identity but he cannot bring himself to fight a duel with a girl. Suddenly seized by an inspiration, he says that as the person who was challenged, he is allowed to decide how the duel will be fought – and demands they fight without their shirts on.

“Eurimene” hesitates, but all the others tell “him”, yes, that is correct, Arsace can say how the duel will be fought, so go on, take your shirt off. “Eurimene” has no choice but to admit “he” is really Princess Rosmira and accepts the contrite Arsace as husband. Partenope will marry the overjoyed Armindo and Emilio will take his troops and go back home to Cumae

 

UPPHOVSPERSONER

Musik: Georg Friedrich Händel Libretto: Silvio Stampiglia

Libretto

Läs mer