Patrice Chéreau fransk regissör 1944 – 2013

Patrice Chéreau fransk regissör 1944 - 2013

Patrice Chéreau, född 2 november 1944 i Lézigné, Maine-et-Loire, död 7 oktober 2013 i Paris, var en fransk teater-, film- och operaregissör, film- och TV-producent samt skådespelare.

Patrice Chéreau fransk regissör 1944 – 2013

Chéreau är bland annat känd genom sin och Pierre Boulez uppsättning 1976 av Wagners Nibelungens ring som sändes i många TV-nätverk vid firandet av 100-årsjubileet av Bayreuthfestspelen. Han fick Jurypriset vid filmfestivalen i Cannes 1994 för filmen Drottning Margot.

Chéreau avled 7 oktober 2013 till följd av lungcancer. 

Filmregi

  • Gabrielle (2005)
  • Son frère (2003) – vann Guldbjörnen (Filmfestivalen i Berlin) för bästa regi
  • Intimacy – vann Guldbjörnen (Filmfestivalen i Berlin) för bästa film, Silverbjörnen för bästa kvinnliga skrådespelare (Kerry Fox)
  • Ceux qui m’aiment prendront le train (1998)
  • Dans la solitude des champs de coton (1996) (TV)
  • Drottning Margot (La Reine Margot, 1994) – nominerad för Academy Award för kostymer
  • Wozzeck (1994) (TV)
  • Le Temps et la chambre (1992) (TV)
  • Contre l’oubli (1991)
  • Hôtel de France (1987)
  • La Fausse suivante (1985) (TV)
  • L’Homme blessé (1983)
  • Judith Therpauve (1978)
  • La Chair de l’orchidée (1975)

Opera och teater

  • Così fan tutte opera av Mozart (2005) (producent, Aix-en-Provenceoperafestival i Frankrike, TV)
  • Phèdre Fedra (2003) (TV) (scenografi)
  • Wozzeck opera av Alban Berg (1992) (TV) (regi)
  • Villa mauresque (1992)
  • Le Temps et la chambre (1992) (TV) (scenografi)
  • Hamlet (1990) (TV) (scenografi)
  • La Fausse suivante (1985) (TV) (scenografi)
  • Lucio Silla opera av Mozart (1985) (TV) (regi)
  • Peer Gynt (1981) (TV) (regi)
  • Nibelungens ring opera tri-/tetralogi av Richard Wagner – vid 1976 Bayreuthfestspelen, med filmatiseringarna:
    • Rhenguldet (1980) (TV) (regi)
    • Valkyrian (1980) (TV) (regi)
    • Siegfried (opera) (1980) (TV) (regi)
    • Ragnarök (opera) (1980) (TV) (regi)
  • Nibelungens ring (1980) TV-serien (regi)
  • Lulu (opera) opera av Alban Berg (1979) (TV) (regi)
  • Hoffmans äventyr opera av Jacques Offenbach (1978) (TV) (regi)

Filmade biografier och “making of…” dokumentärer

  • Freedom to speak (2004)
  • Claude Berri, le dernier nabab (2003) (TV)
  • Phèdre (2003) (TV) (okrediterad)
  • Bleu, blanc, rose (2002) (TV)
  • Patrice Chéreau, Pascal Greggory, une autre solitude (1995) (TV)
  • Il était une fois dix neuf acteurs (1987) (TV)
  • Chéreau – L’envers du théâtre (1986)

 

Margareta Sörenson Scenbloggen OM Patrice chéreau

Patrice Chéreau är död. Efter ett liv i rasande tempo med teater, opera och film gick han bort igår, i lungcancer. Det sista regiuppdraget var Jon Fosses Jag är vinden och Bernard-Marie Koltès Natten före skogarna för Comédie Françaises lilla filialscen i Louvren.

Därmed kom han tillbaka där allt började, skriver Brigitte Salino i sin runa i Le Monde. Patrice Chéreau var nämligen uppväxt på vänstra stranden strax intill i hörnet av Rue de la Seine och Rue des Beaux-Arts, bara en bro från Louvren. Föräldrarna var båda konstnärer och kanske det kan vara en nyckel till varför den scenkonst Chéreau skapade var så starkt och tydligt bild.

Jag minns den kapade motorvägsviadukt som fyllde scenen på Théâtre des Amandiers, strax utanför Paris, där Chéreau huserade på 1980-talet. Då gav han scenisk form till den unge dramatikern på ingång, Bernard Marie-Koltès och motorvägsfragmentet hörde till scenografin till Combat du nègre et du chien.

I boken Teater i Paris (Liber 1983) som jag skrev tillsammans med Ulf Sörenson, står att läsa:

”Helt nystartad och därmed mycket omtalad är Théâtre des Amandiers i Nanterre, grannförort till Gennevilliers. I Nanterre har denna ganska nya teaterbyggnad sedan 70-talets mitt varit lokalt kulturhus som tagit emot teaterföreställningar, konserter och utställningar. Där har också funnits ett Centre Dramatique men en ny institution har här skapats för Patrice Chéreau, en av teaterfrankrikes yngsta veteraner, ett prov på den (franska, mitterandska) kulturpolitiska driftigheten.

Han är ännu inte 40 år, men har drygt tjugo års teatererfarenhet bakom sig. 1967 fick han pris för bästa unga teatersällskap och därefter blev han chef för en annan förortsteater – i Sartrouville – som gick i konkurs. 1972 blev han tillsammans med Roger Planchon chef för Théâtre National Populaire i Villeurbanne och satt där bl a upp Kung Lear och Peer Gynt i samarbete med Théâtre de la Ville i Paris. Peer Gynt gick en hel säsong i Paris och blev ryktbar för sitt scenografiska äventyr och starka bildmässighet.”

Så går han till scenkonsternas historia som mannen som gjorde teaterkonst av opera – hans Ringen i Bayreuth var redan före Koltès-perioden omtalad.  Först utbuad 1976, men i sin sista del 1980 redan hyllad. Samt den som gav scenisk korpp till en svårdompterad med angelägen dramtik: Koltès. Engagemanget mot kolonialismen hade de gemensamt; en tonårig Chéreau var med i protesterna mot Franrikes engagemang i Algeriet.

Utöver detta en lång rad filmer. ”Allt egentligen självbiografiskt”, skriver Salino. Kanske det. Så här i summeringens stund är det slående att den inriktning han stakade ut kom att gälla länge, han var före. Och förflyttade sig i rask takt. Den totala bildteater och uppdaterade musikteater vi ser idag – han gjorde den redan för länge sedan. Hans tyska orientering, han lärde sig tyska tidigt, är idag allmän.

Och så ser jag för mig de långa hängande tygvåderna för mig i Peer Gynt. Hur de rör sig och gör bildkonst av teateräventyret.

Mer att läsa

Wikipedia

Scenbloggen 

Bayreuth

Pierre Boulez