Peter Mattei i centrum – Alban Bergs Wozzeck 2020

Peter Mattei i centrum - Alban Bergs Wozzeck 2020

Igår kväll gavs  årets första opera från “The Met”, Alban Bergs första opera, Wozzeck direkt till utvalda biografer i Sverige.  En föreställning som jag egentligen inte hade tänkt att se, men i sista stund blev nyfikenheten på uppsättningen för stor.   Det blev min fjärde uppsättning och också denna gång en gripande upplevelse. Som ett knytnävslag i magen,och en starkt berörande och gripande upplevelse, men som inte är helt enkel att förmedla intrycken från särskilt inte dagen efter.

Peter Mattei i centrum – Alban Bergs Wozzeck 2020

Varför går man på en operaföreställning? Är det för att bli berörd? Kan man bli berörd på olika sätt? Svaret på de  frågorna är åtminstone för min personliga del,  ett obetingat ja.

Ja, jag vill låta mig bli berörd av den oftast vackra, ibland romantiska eller svärmiska musiken. Musiken för mig in i en annan värld oftast helt orealistisk och verklighetsfrämmande, men vad gör det, bara musiken och de utmärkta sångliga prestationerna finns där att njuta av.

I det här sammanhanget kan jag inte med, bästa vilja i världen, räkna Alban Bergs två verk till den kategorin, men jag utnämner  Wozzeck till hans bästa verk, trots att många hyllar och lyfter fram Lulu som hans bästa.

Alban Bergs verk ”Wozzeck” är enligt min uppfattning den raka motsatsen till det som jag vanligtvis gillar och uppskattar vid ett operabesök. I Wozzeck är handlingen realistisk, hemsk och tragisk.

Operan bygger från början på en ofullbordad pjäs av Georg Büchner, ”Woyzeck”, som han skrev blott tjugo år gammal.

Alban Berg såg pjäsen i Berlin 1925 och blev så inspirerad av den upplevelsen att han komponerade Wozzeck

För mig handlar operan om den enkle och fattige soldaten Franz som gör allt för att göra rätt för sig, men ändå blir bedragen, hånad, sviken och utnyttjad av alla andra runtomkring honom.

Till sist inte ser han inte någon annan utväg än att mörda sin älskade. Verkligen ett tragiskt människoöde, men det är ju ändå svårt att förstå att han tar livet av sin älskade samtidigt som han lämnar sitt barn helt åt sitt eget öde.

Att kalla Bergs musik för vacker är kanske att ta i, men den sista kvarten av denna 90 minuter långa föreställning innehåller ett stycke underbart vacker musik, men musiken i sin helhet tillhör inte den mest lättillgängliga musiken och så behöver det ju inte heller vara.

En dirigent  skrev i ett programblad  att det förmodligen tar en hel livstid att förstå musiken; varje gång man lyssnar på musiken upptäcker man nya saker.

I jämförelse med tidigare  uppsättningar,  upplevde jag gårdagens scenografi som mer svår att ta till sig även om scenografi påminner mycket  av Sjostakovitjs “Näsan” med samma upphovspersoner också från “The Met”.

Tidigare upplevelser

De tre tidigare uppsättningar är ganska olika framförallt i sitt sceniska gestaltning.

Första gången jag såg ”Wozzeck” var uppsättningen på Den Kongelige Opera  i regi av Keith Warner och med John Lundgren som Wozzeck.

2010 upplevde jag den s.k. Götz Friedrich-uppsättningen på KO, med Gabriel Suovanen i huvudrollen.

NorrlandsOperans version året efter, signerad teamet Carina Reich och Bogdan Szyber, var en mycket mer avskalad version och där scenen i princip bestod av en stor filmduk i mitten och där all scenografi var flyttbar och rörlig.  Wozzeck gestaltades av Fredrik Zetterström.

På filmduken kunde man läsa namnet på olika femton tablåerna. Handlingen fördes utmärkt fram av en grupp mimare och det tyckte jag var ett närmast genialiskt drag.

Om Wozzeck som operabio

Det blev mycket ner otydligt i gårdagens upplevelse. Det blev för mycket att ta in i den mörka och dystra scenografin som dessutom snabbt flimrade förbi. Scenografin berörde mig inte känslomässigt på samma sätt som till exempel i NorrlandsOperans uppsättning.

De sångliga prestationerna lämnar intet i övrigt att önska. Peter Mattei och Elsa van Heeveren är lysande i sina rollprestationer såväl sångligt som sceniskt.

En annan utmärkt insats svarade den brittiske tenoren, Christopher Ventris,  för i partiet som Tamburmajoren, som förförde Marie och misshandlade Wozzeck på ett sceniskt mycket bra sätt, men hur tänker jag inte avslöja här.

Tamara Mumford som Margaret,Christian van Horn, som doktorn och Gerhard Siegel som kaptenen och Andrew Staples som Wozzecks ende kamrat gör också mycket väl ifrån sig.

En eloge är också på sin plats att ge till orkestern, Metropolitan Orchestra och inte minst körinsatsen, under ledning av den kanadensiske dirigenten och musikchefen Yannick Nézet-Seguin.

Gårdagens föreställning blev en mycket omskakande operaupplevelse även jag inte blev lika berörd av slutet, som det presenterades i Umeå på NorrlandsOperan, där det blev mycket effektfullt  när vi fick se sonen komma cyklande in på scenen.

Då framstod den hemska verkligheten i blixtbelysning och dess konsekvens, Faktum är att den föreställningen berörde mig mycket djupt och fortfarande gjorde det efter en vecka föreställningen

Med lite distans till gårdagens föreställning, som fortfarande idag när detta skrivs, berör mig mycket djupt om än inte lika starkt, som i andra uppsättningar och det är kanske deras sons öde som gör att föreställningen fortfarande har den inverkan på mig?

Det är fjärde gången som jag upplever detta verk av många kallad 1900-talets mest betydande operaverk. Jag är nog inte riktigt säker på att jag delar den uppfattningen  fullt ut.  Personligen uppskattar jag nog Giacomo Puccini´s ”Tosca”  ännu mer,

Till sist vill jag ändå  uppmana er alla att ta chansen och gå och se Wozzeck inte minst för Peter Matteis fenomenala insats. Det är inte fråga om du har tid utan du får se till att skapa tid.

Om föreställningen

11 januari kl. 19.00 på biograf Spegeln i Malmö direkt från Metropolitan Opera, New York

Upphovspersoner

Musik och text: Alban Berg

Konstnärligt team

Dirigent: Yannick Nézet-Séguin, Regi: William Kentridge/Luc de Wit, Projektion designer: Catherine Meyburgh, Scenografi: Sabine Theunissen, Kostymdesigner: Greta Goiris
Ljusdesigner:  Urs Schönebaum

I rollerna:

Wozzeck:Peter Mattei, Marie: Elza van den Heever, Margaret:Tamar Mumford, Tamburmajoren: Christopher Ventris, Kaptenen: Gerhard Siegel, Andres: Andrew Staples, Doktorn: Christian Van Horn

Läs mer