Pier Giorgio Morandi dirigent född 1960

Pier Giorgio Morandi dirigent

Pier Giorgi Morandi, har studerat komposition vid konservatoriet i Milano och dirigering vid Mozarteum i Salzburg. Han var under ett antal år den första oboisten vid La Scala i Milano, där han också hjälpte dirigenter som Riccardo Muti och Giuseppe Patané. Ledningen blev snabbt hans sätt att leva och studier följde bl.a. Leonard Bernstein och Seija Ozawa i USA. 1987 vann han den internationella dirigenttävlingen i Tanglewood och två år senare utnämndes han till chefsdirigent för Roms opera, vilket var startskottet för hans internationella karriär

Pier Giorgio Morandi dirigent född 1960

Utbildning: Oboe- och kompositionsstudier vid Giuseppe Verdikonservatoriet i Milano. Dirigentstudier vid Mozarteum i Salzburg samt för Leonard Bernstein och Seiji Ozawa i USA. Kommer från Italien.

Vid Kungliga Operan: 1:e gästdirigent. Morandi har medverkat i 22 produktioner mellan år 2000 -2018

Donizettis Maria Stuarda och Kärleksdrycken, Bellinis Norma, Verdis Rigoletto och Don Carlos samt Puccinis Manon Lescaut mm.

Andra engagemang: Förste oboist vid La Scala i Milano. Dirigentassistent till Riccardo Muti och Giuseppe Patané. 1987 1:a pris i dirigenttävling Boston. 1989 blev han 1:e vicedirigent vid Romoperan. Hans repertoar omfattar såväl opera som symfonisk musik vid världens stora konsert- och operainstitutioner. På hans operarepertoar finns bl a Verdis Ernani, Nebukadnessar, Luisa Miller, La Traviata, Otello, Trubaduren, Aida, Ödets makt, Don Carlos, Stiffelio, Rigoletto, Simon Boccanegra, Macbeth. Andra verk är Puccinis Madame Butterfly, La Bohème, Manteln, Syster Angelica, Gianni Schicchi, Svalan/La Rondine och Tosca, Mascagnis På Sicilien, Leoncavallos Pajazzo, Donizettis Don Pasquale, Boitos Mefistofele. Vid GöteborgsOperan Ödets makt och Rigoletto. Närmast Puccinis Manon Lescaut, Tosca och Aida vid Wiener Staatsoper.

Skivinspelningar: För bl a Naxos, Hungaraton och Nuova Era Donizettis Kärleksdrycken, Rossiniarior med Ewa Podless, Verdiuvertyrer, Puccinis Messa di Gloria, Paisiellos Don Chisciotte, Mozarts Figaros bröllop och Don Giovanni, Verdis Requiem och Quattro pezzi sacri, Rossinis Stabat Mater samt för Erato Giordanos Andréa Chenier med José Cura och London Philharmonic Orchestra.

 In English

He has since then, among other things. Verdi’s Power of Destiny in Marseille, Verdi’s Otello at the Teatro Colon in Buenos Aires, Puccini’s Madame Butterfly and Verdi’s Aida, Macbeth and Falstaff in Budapest, Verdi’s Rigoletto and Puccini’s Gianni Schicchi in Tokyo, Puccini’s La Bohème and Tosca in Frankfurt, Verdi’s Nabucco and Pon Gioconda at the Deutsche Oper in Berlin and Verdi’s Troubadour at the Arena di Verona in Italy.

Simon Boccanegra is Giorgio Moran. Verdi’s Power of Destiny in Marseille, Verdi’s Otello at the Teatro Colon in Buenos Aires, Puccini’s Madame Butterfly and Verdi’s Aida, Macbeth and Falstaff in Budapest, Verdi’s Rigoletto and Puccini’s Gianni Schicchi in Tokyo, Puccini’s La Bohème and Tosca in Frankfurt, Verdi’s Nabucco and Pon Gioconda at the Deutsche Oper in Berlin and Verdi’s Troubadour at the Arena di Verona in Italy. Simon Boccanegra is Giorgio Morandi’s debut at The Royal Theater in Copenhagen.

Metropolitan Opera

[Met Performance] CID:356600
Rigoletto {879}
Metropolitan Opera House; 01/20/2017
Debuts: Pier Giorgio Morandi, Andrea Mastroni, Nelson Martínez
[Met Performance] CID:356609
Rigoletto {880}
Metropolitan Opera House; 01/26/2017
Broadcast/Streamed
[Met Performance] CID:356614
Rigoletto {881}
Metropolitan Opera House; 01/30/2017
[Met Performance] CID:356619 
Rigoletto {882}
Metropolitan Opera House; 02/04/2017
Broadcast
[Met Performance] CID:356696
Rigoletto {883}
Metropolitan Opera House; 04/19/2017
[Met Performance] CID:356700
Rigoletto {884}
Metropolitan Opera House; 04/22/2017
[Met Performance] CID:356705
Rigoletto {885}
Metropolitan Opera House; 04/27/2017
Broadcast
[Met Performance] CID:357277
Madama Butterfly {882}
Metropolitan Opera House; 10/11/2019
Debuts: Piero Pretti, Megan Esther Grey, Jonothon Lyons
Broadcast/Streamed
[Met Performance] CID:357278
Madama Butterfly {883}
Metropolitan Opera House; 10/15/2019
[Met Performance] CID:357281
Madama Butterfly {884}
Metropolitan Opera House; 10/18/2019
Broadcast
[Met Performance] CID:357303
Madama Butterfly {885}
Metropolitan Opera House; 11/02/2019
Debut: Andrea Carè
[Met Performance] CID:357299
Madama Butterfly {886}
Metropolitan Opera House; 11/06/2019
Broadcast
[Met Performance] CID:357311 
Madama Butterfly {887}
Metropolitan Opera House; 11/09/2019
HD Transmission
[Met Performance] CID:357313
Madama Butterfly {888}
Metropolitan Opera House; 11/13/2019
Broadcast
[Met Performance] CID:357316
Madama Butterfly {889}
Metropolitan Opera House; 11/16/2019
[Met Performance] CID:357325
Madama Butterfly {890}
Metropolitan Opera House; 11/22/2019
[Met Performance] CID:357326
Madama Butterfly {891}
Metropolitan Opera House; 11/25/2019

Intervju med Pier Giorgio Morandi i OV-Revyn Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm Maj 2008

Ledigt klädd i jeans och tröja har Operans förste gästdirigent tid med oss en dryg halvtimme – sedan behövs en kort repetition inför aftonens Falstaff. Det är förstås den italienska repertoaren som han fått göra här sedan han först kom till Operan 2000 för en repris på Maria Stuarda. På konsert händer det att han dirigerar även tysk musik, och han älskar Valkyrian. Men vi anar att han inte har bråttom att byta ut sin repertoar.

Han älskar sångare. Därför jobbar han gärna själv med dem under pianorepetitionerna. Och han älskar Falstaff, där Verdi helt ändrade sin stil på ett sätt som senare skulle tas upp av Puccini i Gianni Schicchi. Ännu i Otello finns de typiska, långa Verdi-linjerna. Jämför man med måleri så har de i Falstaff bytts mot punkter, som i en impressionistisk tavla.

Under arbetet med sångarna har det särskilt varit texten som krävt arbete. I Falstaff är orden det viktigaste. Svenska sångare har mindre problem med italienskt uttal än tyska eller amerikanska. Svårigheten är att binda orden till ett italienskt legato. Det sägs ibland att Wagner är svårare för sångarna, men när han lyssnar på Ringen-föreställningar på Operan med sångare som dagen efter arbetar med honom i italiensk repertoar kan han tycka att den är svårare för dem.

Morandi känner sig omtyckt på Operan och bedömer att hans uppdrag gör att han tillbringar sex månader per år i Stockholm, där han tycker att orkestern har blivit allt bättre under de åtta år han arbetat med den. Däremellan hittar man honom i operahus (och ibland på konsertestrader) i t.ex. Wien, Zürich och Neapel, för att nämna dem som är aktuella närmast.

På frågan om skillnader mellan länder menar han att det är han själv som bör anpassa sig. Att som i Stockholm ha en blandad repertoar medför en del svårigheter jämfört med att koncentrerat spela ett verk åt gången, men för t.ex. Falstaff har det varit till nytta att man i en repertoarteater kan ha flera artister tillgängliga när någon blir sjuk. Idealet är att alla känner att de gör musik tillsammans, inte arbetar.

Hans ställning som förste gästdirigent innebär inget särskilt ansvar (trots att chefsdirigent saknas sedan länge), menar han – kan han påverka så är det en glädje, och då gäller det främst repertoaren. Under tjugo år har han dirigerat det mesta i den italienska repertoaren, t.ex. ”nästan allt” av Verdi. För att illustrera bredden nämner han att tre uppsättningar från Italien snart ska komma ut på dvd: Lombarderna (Verdi), Edgar (Puccini) och Mordet i katedralen (Pizzetti).

Här i Stockholm tycker han att det vore dags att sätta upp Verdis Maskeradbalen igen och Giordanos Andrea Chenier, som ju nästan inte har spelats här. Ett verk som kommer i nyproduktion nämner han: Donizettis Don Pasquale 2010. Morandi, som nyligen fyllde 50, bor i Milano. Han är gift och har ett par tvillingsöner på 18 år, ingen av dem musiker. Det var också i Milano som hans musikerkarriär började.

Lusten att bli dirigent väcktes när han var 16 år, men det var som orkestermusiker som han kom in operavärlden. När han var 19 år hörde Claudio Abbado, som då var chefsdirigent på La Scala, en elevkonsert på konservatoriet där Morandi spelade solot i Richard Strauss oboekonsert. Slumpen ville att teatern hade akut behov av en ny oboist. Abbado ringde upp och trots Morandis protester att han hade två års studier kvar, så fick han på något vis sitt diplom följande måndag och fick börja i orkestern, där han blev kvar i tio år.

Under den tiden fick han uppleva även nästa chefsdirigent, Riccardo Muti, och en rad gäster. Morandi räknar snabbt upp dom som gjorde djupast intryck: Carlos Kleiber, Maazel, Sawallisch, Gavazzeni, Patanè… Och förstås Bernstein!

I Stockholm gör han i princip en nyuppsättning och en nypremiär per år. Nästa säsong är det Macbeth och Bohème. Därtill kommer föreställningar av Trubaduren och Manon Lescaut. 2010 blir det alltså Don Pasquale – och Elektra! ”Man måste förnya sig.”

Om du efter att läst denna intressanta artikel önskar bli medlem hos Operavännerna vid Kungliga operan i Stockholm har du här en direktlänk till föreningens hemsida

Ur OV-Revyn (2008) – Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattarna Nils-Göran Olve och Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga Operan

Läs mer