Trollflöjten på Folkoperan 2013 vinner i efterhand

Trollflöjten på Folkoperan 2013 vinner i efterhand Nattens drottning Teresia Bokor - Fotograf: Markus Gårder
80 / 100

Det är alltid spännande att besöka Folkoperan särskilt eftersom jag aldrig vet var och hur orkestern är placerad, bara det är en upplevelse. Det blir nu fjärde uppsättningen av  W A Mozart´s sista opera – egentligen är det ju ett s k sångspel eller singspiel på originalspråk, som jag har upplevt det senaste året.

Trollflöjten på Folkoperan 2013 vinner i efterhand

Alla uppsättningarna är olika men det finns en likhet mellan Malmö Opera och Folkoperan båda utspelar sig i sagomiljö eller rättare sagt i djurens värld. Djur har förstås alltid haft en stor betydelse i Trollflöjten, men i Folkoperans version har den mycket större betydelse än vanligt eftersom det här bara finns en enda människa, Monostatos. Kostymdesignen signerad Ulrika van Gelder tillhör föreställningens höjdpunkter.

Folkoperans version är inte utan förtjänster, men samtidigt är det en besvärlig version att ta till sitt hjärta. Den är lång och mycket längre än man sjöng om i prologen på trappan upp till balkongen innan själva föreställningen började.

Scenografiskt, signerat Sören Brunes, är det i bland ypperligt och särskilt gäller det den fantastiska inledningen där prins Tamino fastnar i ett spindelnät som dessutom spänns upp på ett fiffigt sätt av de tre damerna. Det är dock en  ganska rörig scenbild som  flyttas fram och tillbaka vilket jag upplever som störande särskilt i andra halvan av andra akten.

Det blir s a s lite för mycket av det goda även om det ibland blir ganska lustfullt.  Att scenbilden ibland blir rörig kanske hänger i hop med scenytans begränsade möjligheter.  Tidvis blir det komiskt dock utan att jag riktigt förstår hur och varför, men det kan kanske skyllas på att jag inte hade barnasinnet med mig denna afton?

Ljusdesignen är som vanligt problematisk på Folkoperan och det är tidvis mycket irriterande med alla lampor som hamnar mitt i ögonen på mig. Dessutom använder man sig av rökeffekter som är ganska besvärliga och irriterande.

Musikaliskt var det en mycket stor upplevelse och jag imponerades särskilt av orkestern, Rebaroque, vilken orkesterklang,  under ledning av Folkoperans nye musikchef Marit Strindlund. I dagens diskussioner om varför det finns så få kvinnliga dirigenter visar hon med eftertryck att det i varje fall inte beror på att kvinnor inte kan.

Sångligt sett var det en mycket fin uppsättning även om jag kunde konstatera att såväl Pamina som Papageno  och särskilt Papageno´s insatser lämnade något i övrigt att önska. När det gäller Pamina så handlar det säkert om en tillfällig formsvacka en omständighet som både hon och Papageno kompenserade väl med stor scenisk auktoritet.

Mest imponerad blev jag av tre sångare i turordning Tamino, som sjöngs av Jesper Säll, Nattens drottning, Teresia  Bokor och Sarastro som sjöngs av Johan Schinkler. Att den sistnämnde särskilt imponerade är ju inget annat än det förväntade, men det känns särskilt bra att kunna konstatera detta faktum som jag säkerligen delade i stort med premiärpubliken.

Nattens drottning levererade sina två stora och kända arior precis som jag tror att vi satt och väntade på. Tamino var annars kvällens stora sångliga upplevelse, allting satt som en smäck från början till slut och jag spår att såväl Tamino som Nattens drottning kommer att höra till morgondagens svenska sångstjärnor.

En annan stor och gedigen insats, om inte kvällens främsta tillsammans med orkestern, svarade de tre  damerna Frida Engström, Miriam Treichl och Matilda Paulsson för, som i denna föreställning dessutom sjöng de trenne gossarna. Mycket förtjänstfullt och ytterst välljudande och sceniskt med en entusiasm och hela tiden med glimten i ögat.

Prästerskapet och den övriga ensemblens insatser lämnar inte mycket i övrigt att önska, även om den komiska timingen inte alltid blev den bästa finns det ingen anmärkning att rikta mot det rent sångliga. De komiska inslagen kommer säkert att kunna förbättras till kommande föreställningar.

I salongen upplevde jag föreställningen, som helhet, inte som någon särskild stor upplevelse, även om det som vanligt blev betydligt bättre i andra akten. Efter några timmars sömn är  jag beredd att omvärdera mitt första intryck. Särskilt noterade jag att vi fick oss några annorlunda och kanske mer moderna tolkningar till livs, med klara referenser till första akten i Valkyrian – fast med omvända förtecken.

Det fanns för övrigt flera scener och eller situationer där jag kunde konstatera andra förändringar i förhållande till de andra uppsättningar som är och har varit aktuella och det upplevs i efterhand som mycket positivt.

Ett besök på Folkoperan innebär alltid att det handlar om annorlunda framförda verk och om sanningen skall fram så är det ju egentligen både nödvändigt och positivt, men jag behöver  egentligen bara få lite distans innan allting faller på plats.

teresiabokornattensdrottningfolkoperanmarkusgarder

 

Om föreställningen

Trollflöjten premiär på Folkoperan 18/9 2013

Upphovspersoner

Musik: W A Mozart. Libretto: Emanuel Schikaneder

Team

Musikalisk bearbetning: Anders Högstedt
Regi: Richard Turpin
Svensk översättning: Åsa Lindholm
Musikalisk ledning och dirigent: Marit Strindlund
Dramaturgi: Magnus Lindman
Scenografi: Sören Brunes
Kostym Ulrika van Gelder
Ljus: Jenny André
Mask & peruk: Therésia Frisk

Medverkande

Tamino: Jesper Säll
Pamina: Kristina Hansson
Sarastro: Johan Schinkler
Nattens drottning: Teresia Bokor
Papageno: Rolf Christianson
Papagena: Christina Högman
Dam 1/Gosse 1: Frida Engström
Dam 2/Gosse 2: Miriam Treichl
Dam 3/Gosse 3: Matilda Paulsson
Monostatos: Ulrik Qvale
Talaren: Stefan Axelsson
Präst/väktare: Peter Haeggström
Präst: Fredrik Annmo
Väktare: Jacques Radinson

Övrig ensemble
Katarina Wedin
Jonatan Lönnqvist
Arash Azarbad

Läs mer