Enrico di Borgogna premiär i Vadstena

Enrico di Borgogna premiär i Vadstena
Enrico di Borgogna premiär i Vadstena Foto: Markus Gårder

Enrico di Borgogna premiär i Vadstena

Premiären på Enrico di Borgogna i Vadstena – musikaliskt en besvikelse- men med utmärkta sånginsatser

Årets operapremiär i Vadstena, Donizetti´s “Enrico di Borgogna” är nu överstökad. Årets resa blev en resa med flera logistiska problem, men efter att ha väntat på bussen i Mjölby till Vadstena i mer än två timmar och samma tid på tillbakavägen vet jag hur jag skall göra nästa år. För mig var det dock inte glasklart, men idag har jag lärt mig av övriga resenärer att när man skall till Vadstena med allmänna kommunikationer skall man från Malmö bege sig till Linköping och sedan åka tillbaka till Mjölby med Östgötapendeln och därefter ta buss 661 till Vadstena och i omvänd ordning.

Detta hade jag ju kunnat räkna ut på egen hand, men när jag beställde tågbiljetterna hos SJ fick jag svaret att det inte fanns några förbindelser mellan Malmö och Vadstena. Detta berodde i och för sig på att Östgötatrafiken inte hade presenterat sin busstidtabell mellan berörda orter, när jag bokade mina biljetter.

Det hade dessutom varit önskvärt med lite fler förbindelser mellan Mjölby och Vadstena och absolut med en annan tidsförläggning. I dag går det en buss 7:45 och sedan går nästa buss först 15:40. Det är lika dåliga förbindelser från Vadstena tillbaka till Motala!

I går var jag med om en unik operaupplevelse! Den italienske kompositören Gaetano Donizetti´s okända opera ”Enrico di Borgogna”, som han komponerade vid 21 års ålder. Operan hade premiär 14 november 1818 och har sedan dess inte uppförts och jag är frestad att konstatera efter gårdagens premiärföreställning att jag förstår varför. Donizetti´s musik brukar jag normalt gilla eller tycka om och både ”Kärleksdrycken” och Lucia di Lammermoor”, ”Lucrezia di Borgia”, ”Regementets dotter” och hans s.k. drottningoperor innehåller oftast mycket fin musik som framförs med hisnande vacker och halsbrytande sång dvs belcanto.

Gårdagens framförande av en grupp unga sångare, på väg upp, utgjorde inget undantag. En del av sångare anser jag nog redan är framme och det gäller i högsta grad till exempel Rebecca Rasmussen, Marcus Pettersson, men framförallt Ludvig Lindström, som var mycket säker och stabil i sin stämma, men mer om sångarnas prestationer längre ner.

Gaetano Donizetti blev endast 51 år gammal, men hann med att komponera ett åttiotal verk de flesta av dem är i dag helt okända och ”Enrico di Borgogna” tillhör en av hans första verk komponerad vid tidig ålder och det är kanske därför inte rimligt att kräva allt för mycket. Jag upplevde inte mycket av, åtminstone den mogne Donizetti´s musik, jo kanske på ett par ställen i andra akten.

När jag lyssnade på ouvertyren så gick min tankar till först och främst Mozart´s musik, men allt eftersom musiken fortsatte så liknade musiken alltmer en annan italiensk kompositör, nämligen Gioacchino Rossini. Det är kanske inte fullt rättvist att skriva att han hade kopierat Rossini´s musik, men mitt intryck är att Donizetti var mycket influerad av Rossini´s musik, men man kan kanske också säga att han inte riktigt kunde bestämma sig hur han ville att det skulle låta, Mozart- eller Rossinistuk. Det var alltså ett Donizettiverk, med lite Donizetti.

Det scenografiska upplägget med animationer var skickligt gjort och det syntes att man hade tagit väl tillvara på lokalens alla olika möjligheter och att bygga upp en särskild scenestrad får betraktas som en utmärkt lösning. Det sceniska framförandet var också mycket bra, men så brukar det ju vara när scenen intas av morgondagens unga sångstjärnor.

De sångliga prestationerna har jag redan varit lite inne på och det är ju inget svårt att framhålla just dessa, som kvällens höjdpunkt. De tre svenskarnas insatser har jag redan berört, men det fanns också en trio lovande unga tyskar med och där jag framförallt imponerades av mezzosopranen Kinga Dobay, som sjöng Enrico, men också Thomas Volle, tenoren, som sjöng Guido´s parti imponerade. Det fanns inte mycket i övrigt att önska vad det gäller barytonen Christian Oldenburgs insatser, men jag lite svårare att bedöma sångarinsatser när jag hör dem för första gången och den reservationen omfattar även de tidigare nämnda.

De övriga två svenska sångarna Christina Nilsson och Peter Nyqvist gillade jag särskilt den sistnämnde som sjöng den unge herden Nicolas parti, men även här är det lite svårt att bedöma rösterna, men jag vill gärna höra mer av dessa två unga sångare.

I uppsättningen bidrog kören, bestående av idel män, förstärkt med solisterna, också på ett alldeles utmärkt sätt till det sångliga helhetsintrycket.

Dirigenten Olof Boman svarade tillsammans med den eminenta orkestern för en utmärkt insats, trots att jag inte riktigt kunde ta musiken till mitt hjärta.

De vackra och stiliga kostymerna av Anna Kjellsdotter är också värda en eloge och det var mycket trevligt att se att man hade förlagt handlingen i kompositörens tid sas.

Avslutningsvis kan jag trots att jag inte direkt gillade eller uppskattade musiken, ändå rekommendera ett besök på årets sommaropera i Vadstena.

Det var som vanligt en trevlig vistelse i ett sommarfagert Vadstena och det gavs också tillfälle att träffa och prata med några trevliga sångare bl a en av mina favoritbarytoner i åldersklassen 40+.

Tyvärr blev det ett fransyskt besök i Vadstena, vilket gjorde att jag inte fick möjlighet att uppleva den andra uppsättningen som just nu är aktuell i Vadstena nämligen “Silverringen” men här kan du läsa en recension av denna föreställning

Du kan också läsa mitt inlägg på Kulturmagzinet Kulturbloggen

Recensioner

Karin Helander i SvD

Music-Web

Related posts

Kommentera