Puccinis Turandot på Göteborgsoperan

Puccinis Turandot på Göteborgsoperan
Puccinis Turandot på Göteborgsoperan – Foto: Mats Bäcker

Puccinis Turandot på Göteborgsoperan

Turandot på GöteborgsOperan 13 december 2012

Musik: Giacomo Puccini|Libretto: Giuseppe Adami och Renato Simoni efter Carlo Gozzi|

Puccinis ofullbordade verk Turandot på Göteborgsoperan – ingen berörande upplevelse

I går kväll upplevde jag Giacomo Puccini´s sista ofullbordade verk Turandot på GöteborgsOperan, GO.

Enligt säsongsprogrammet är föreställningen listat som en nypremiär, men det anser jag nog vara en smärre underdrift,som jag upplevde det var det en som en helt ny uppsättning åtminstone minns jag inte föreställningen såsom den presenterades i går.

I denna omgång sjöngs en del av rollerna av andra sångare än vid premiären, vilket ju inte på något sätt är märkligt utan ganska naturligt. Det är kanske skälet till att man kallar denna omgång för nypremiär?

Scenografin var helt förändrad, men jag minns kanske fel, men egentligen har jag inga direkta invändningar mot själva scenografin. Det som jag hade svårt att ta till mig handlar mer om det som jag betecknar som en koreografisk stilstudie dvs helt stillastående körmedlemmar, som ibland gömde sig bakom medlemmar av den urgamla terrakottaarmén, vilket ju egentligen inte alls har något att göra med sagan om Turandot. Det återkommande springandet mellan de olika delarna av scenen var oförklarliga och irriterande.

Regissören är tydligen en känd och erkänd teaterregissör, men Puccini´s Turandot är en opera och då anser jag att berättelsen skall framföras som en opera och inte som en teaterföreställning.

Redan när jag såg uppsättningen första gången reagerade jag på att kompositören gestaltades på scen. Jag förstod inte tanken då och efter gårdagens föreställning blev det om möjligt ännu mer oklart för att inte skriva att förklaringen var gömt i dimma. Dessutom hade regissören fördjupat maestrons roll ytterligare och frågan är ju om inte detta gjorde det ännu mer obegripligt till exempel i slutscenen sätta upp en bild och text som konstaterade att Giacomo Puccini dog 29 november 1924.

Ett annat exempel: vid andra tillfället då kejsarscenen visades hade kejsaren bytts ut och i stället satt där en kvinna, oklart vem, som höll ett stort porträtt av Giacomo Puccini i händerna.Jag funderar fortfarande på varför?

Det är möjligt att det fanns en genomtänkt tanke bakom detta, men den var i alla fall höljd i dunkel för mig. Kanske var det tänkt att fungera som regissörens erkännande av en stor kompositör och hans ofullbordade verk?

Sångligt sett var det en alldeles utmärkt uppsättning och jag har faktiskt inte hört Tomas Lind så utmärkt, som han var i går, möjligen med undantag när han sjöng Foresto i Verdi´s “Attila” häromåret.

Charlotta Larsson var som vanligt ypperlig som Liù och där finns det inget i övrigt att önska.En verklig paradroll för henne.

I huvudrollen hördes den italienska sopranen Francesca Patané som bl a gjorde stor succé som lady Macbeth i Verdi´s opera med samma namn. Macbeth såg jag inte så det kan jag inte ha någon uppfattning om, men hennes insats i går lämnade mig totalt oberörd och så minns jag inte de tidigare sångerskor, som jag har upplevt under åren. Till exempel: Grace Bumbry, Erika Sunnergårdh , Iréne Theorin Turid Karlsen eller Jean Glennon.

Pang, Ping och Pong, som sjöngs av Mattias Ermedahl, Markus Schwartz och Glenn Kjellberg svarade för den bäst sammansatta sångprestation som jag har hört i de tidigare uppsättningarna. Mycket bra och en verklig röstlig höjdpunkt. En höjdpunkt svarade Mats Almgren för i partiet som Timur. Mycket njutbart, men det är ju inget ovanligt.

Orkester och kör leddes ypperligt och med stor elegans och precision av Tobias Ringborg. Kören var som vanligt extraförstärkt med som det heter EXTRAKÖR, BARNKÖR, men också statister såväl barn som vuxna.

Det enda som imponerade i den här uppsättningen var kostymprakten; den var mycket elegant och överdådigt.

Helhetsintrycket av föreställningen drogs kraftigt ner av regissörens tankar om uppsättningen, men också av att det var alldeles för mycket folk på scenen vilket medverkade till rollporträtten flöt i hop som en helhet och helt enkelt försvann i folkvimlet på scenen.

Artiklar

Intervju med Turandot själv Francesca Patané

Produktionsteam

Regi: Vladimir Morávek

Scenografi: Martin Choucholousek

Kostym: Sylva Zimula Hanáková

Ljus: Torkek Blomkvist

Rörelseinstruktion: Harri Heikkinen

Medverkande

Prinsessan Turandot. Francesca Patané

Kejsar Altoum, hennes far: Ingemar Anderson

Timur, tarternas avsatte kung: Mats Almgren

Den okände prinsen, hans son Calaf: Tomas Lind

Liù, en ung slavinna: Charlotta Larsson

Ping, rikskansler: Markus Schwartz

Pang, hovleverantör: Mattias Ermedahl

Pong, hovtraktör: Glenn Kjellberg

En mandarin: Sven Törnell

Prinsen av Persien: Fredrik Gustafsson

Två sopraner: Liselott Johansson, Zorka Hunjak

Maestro: Torgny Sporsén

GöteborgsOperans kör

GöteborgsOperan Orkester

Extrakör

Barnkör

Statister

Barnstatist

Related posts

3 thoughts on “Puccinis Turandot på Göteborgsoperan

  1. Magnus A

    Jag avstod från att se Turandot pga Francesca Patane. Hennes klang är mycket märklig och det låter illa helt enkelt. Jag gick i pausen på Macbeth för att jag inte stod ut längre.

  2. Det lutar åt att hon var just så skicklig, men vackert behöver det tydligen inte låta. Det gäller ju att uppfylla kompositörens önskemål och Lady Macbeth var ju en hemsk kvinna…

  3. Ja, upplevde Erika Sunnergårdh på Malmö Opera och hon är väl värd epitetet världsstjärna utan att på något sätt förminska Nina Stemme.Erika kommer att omnämnas som en världssopran efter framträdandet i Stockholm…

Kommentera