Carmen i fabrikslagermiljö

Carmen i fabrikslagermiljö Operan Carmen på Kungliga Operan 2019. På bilden; Marianne Odencrants, Miriam Treichl, Johanna Rudström.

Det har under årens lopp blivit många olika Carmen-uppsättningar och i somras upplevde jag SmålandsOperans version, med oväntat slut, i Åseda Folkets Park och i  höstas var det dags för Anne Barslevs version med Malmö Operas turnéversion  

Carmen i fabrikslagermiljö

Redan i början av 2018 upplevde jag Carmen vid Bodensjön  i en spektakulär version, och med vår egen Daniel Johansson som Don José. I går kväll var det alltså dags för min tredje version av just Carmen på och från Kungliga Operan. Denna gång var jag ovanligt väl förberedd genom att jag dels hade möjlighet att uppleva introduktionen direkt från Guldfoajén i form av Premiärsamtal på Kungliga Operan dels lyssnade på P 1 häromdagen med ett reportage där Miriam Treichl och Johanna Garpe medverkade.

I Johanna Garpes version blev det en helt annan version än den som jag vanligtvis upplever. Någonstans läste jag att handlingen förflyttats till en textilfabrik, men jag skulle nog mer karaktärisera det som ett lager där en rad kartonger flyttas runt av medlemmar i Kungliga Operans kör. I grunden fungerar det lika bra som tidigare, fabrikslager istället för soldater och boxningsmatch, typ, ersätter tjurfäktningsarenan, som vi nästan ändå aldrig upplever, men det är ändå någonting som saknas i uppsättningen. Kanske är vi så inrutade och vana att se Carmen och vill se föreställningen på samma sätt som vi är vana vid?

Musikaliskt är det briljant från början till slut och det börjar med en fantastiskt väl genomförd ouvertyr. Det gör att jag omedelebart blir glad och förväntansfull inför fortsättningen av föreställningen. Scenografiskt är det  grått, kalt, trist och långsamt, och Håkan Ekenäs imponerar som Moralès och det låter väl om operakörens insatser,  körklangen och körens sceniska agerande lämnar inget i övrigt att önska.

Efter paus händer det något med föreställningen och nu imponerar  flera av sångarna med Jens Persson i spetsen och inte minst  Marianne Odenkrants och Johanna Rudström. Det är roligt att höra så många  utmärkta röster, men jag funderar fortfarande på om det verkligen inte fanns en i landet verksam sångare som hade kunnat klara Escamillos parti? Detta inte för att föreställningens Escamillo inte höll måttet…

Magdalena Risberg  gör ännu en fin insats i partiet som Micaela! Att hon i föreställningen är höggravid tillför egentligen ingenting till upplevelsen utan det är den vackra sopranstämman som tilltalar mig och den visar på en enorm utveckling sedan jag lyssnade på henne första gången. På en scen i en förort till Stockholm som jag just nu har förlagt namnet på.

Miriam Treichl och Daniel Johansson var och en för sig, men också tillsammans gör de bästa insatserna och då tänker jag både på det sceniska och vokala. Det blir lite som pricken över i:eet, särskilt med Tosca-slutet… Det är ju ingen överraskning för min del eftersom jag på ett plan kan skriva att jag med intresse och spänning har följt bådas karriärer under flera års tid.

Avslutningsvis blev det en sceniskt annorlunda upplevelse, men musikaliskt och vokalt en framgång! Ett utmärkt sätt att fira 10-års jubileet med Live på Bio tillsammans med Folkets Hus och Parker och Kungliga Operan.

Om föreställningen

Sett föreställningen på biograf Spegeln i Malmö direkt från Kungliga Operan i Stockholm 25.11.2019

Upphovspersoner

Musik: Georges Bizet, Libretto: Henri Meilhac & Ludovic Halévy efter Prosper Mérimées novel

konstnärligt team

Regi: Johanna Garpe
Dirigent: Joana Carneiro
Scenografi: Per A Jonsson
Kostym & mask: Nina Sandström
Ljus: Erik Berglund
Koreografi: Roger Lybeck
Dramaturgi: Katarina Aronsson
Video: Emi Stahl,Erik Eliasson,Magnus Göthlund

Medverkande

Miriam Treichl, Daniel Johansson, Alessio Cacciamani , Magdalena Risberg, Johan Edholm, Håkan Ekenäs, Jens Persson,  Jonas Degerfeldt, Marianne Odencrant, Johanna Rudström,  Kungliga Hovkapellet och Kungliga Operans kör