Recension: Kung Roger – helt ny musikalisk klangvärld

Operan Kung Roger på Kungliga Operan 2019. På bilden; Elin Rombo, Lukasz Golinski, Arnold Rutkowski foto: Sören Vilks

I går hade Kung Roger Sverige-premiär på Kungliga Operan. Verket omnämns som ett verk med toner inspirerad av Richard Strauss och då kanske man tänker på hans expressionistiska verk  Elektra och Salome. Berättelsen som handlar om en siciliansk kung på 1100-talet, Kung Roger, får mina tankar att löpa till just dessa verk. Det är kanske till och med en blandning av Elektra och Salome inte bara som berättelse utan också musikaliskt?

Föreställningen är en samproduktion med Teatr Wielki i Warschawa och har getts där med vår egen Elin Rombo i partiet som Kung Rogers maka, Roxana.

Det blev en ljudlig, vokalt och visionellt stark upplevelse, med dess inslag av filmsekvenser och närbild av döden i form av en orm. Det lämnade kvar en upplevelse av skräck och inte utan obehag signerad det konstnärliga teamet med Trelinski i spetsen.

Den italienske dirigenten Andrea Molino håller full kontroll på ett utmärkt Hovkapell och Kungliga Operans kör är i sitt  esse,men det är ju inget som är ovanligt. I Kung Roger ställs kanske större krav än vanligt inte minst beroende på att det i går kväll gavs för första gången, men såväl Hovkapellet som operakören levererade en fullödig insats.

Musikaliskt är det inte helt lätt att ta till sig, åtminstone inte till en början, men det blir en musikalisk klangvärld som sakta men säkert griper tag i mig.

En av föreställningens höjdpunkter är det vokala framförandet och det är en imponerande vokal uppvisning, rent bländande och lysande av vår  egen Elin Rombo!  Niklas Björling Rygert  gör en utmärkt insats som en modern  Edrisi.

Bland de polska solisterna är jag mest  imponerad av  tenoren Arnold Rutkowski, men barytonen Lukasz Golinski gör också en gedigen insats i det kanske allra svåraste partiet att gestalta, nämligen Kung Roger.

Kung Roger är indelad i tre korta akter och föreställningen tar under två timmar inklusive en paus på tjugo minuter. Bäst av akterna är utan tvekan tredje akten med undertiteln Uppståndelsen.

Det är fridfullt och magiskt vackert och det känns befriande att här få njuta av ett tonspråk där Szymanowski är som bäst och där det vokala framförandet når nya vackra höjder

Om föreställningen

Premiär på Kungliga Operan 16 mars 2019

Upphovspersoner

Musik: Karol Szymanowski|Text: Jaroslaw Iwaszkiewicz & Karol Szymanowski

Team

Regi: Mariuzs Trelinski
Scenografi: Boris Kudlicka
Kostym & Mask: Konrad Parol
Ljus: MarcHeinz
Video: Bartlomiej Macias
Koreografi: Tomasz Wygoda
Dramaturg: Piotr Gruszczynski
Dirigent: Andrea Molino

Medverkande

Lukasz Golinski, Elin Rombo, Niklas Björling Rygert,  Arnold Rutkowski, Lennart Forsén, Katarina Leoson, Vidar Pege, Momo Elding, Vile Melin, Kungliga Hovkapellet, Kungliga Operans kör, Barn från Adolf Fredriks Musikklasser

Läs mer