Recension: Om Människan – en komisk dystopi

Fotograf: Nadja Sjöström

Föreställningen experimenterar med sceniska uttryck och att lösa upp gränserna mellan musikteater och talteater. Sångarna/musikerna styr delvis själva det musikaliska förloppet genom elektroniska sensorer. Publiken sitter mitt på scenen och är omgiven av spelet. 

Publiken utrustas med skoskydd och öronproppar innan vi släpps in på scenen och spelet kan börja. Vi sitter på  rörliga små pallar och utan stöd för ryggpartiet, men föreställningen varar knappt en timme så mot all förmodan fungerar det fint. Föreställningen hade urpremiär den 7 mars och i kväll är det sista föreställningen. Lite synd att det bara finns utrymme för tre föreställningar…

Orkestermedlemmarna, KammarensembelN, ser ut som vårdbiträden och leds av kompositören Joel Engström och det låter alldeles utmärkt musikaliskt och musiken som är en blandning av flera olika stilar är lätt igenkänningsbar och därmed lätt att ta till sig.

Det sjöngs på svenska och det görs mycket bra av sångarna, men kanske är inte sånginsatserna av orkestermedlemmarna, då och då av bästa märke?

Det blir en mäktig upplevelse att få uppleva föreställningen och där det finns möjlighet att sas se salongen som sångarna vanligtvis ser det. Utmärkt att sångarna styr handlingen och skeendet direkt från scenen och att salongen ingår i föreställningen.

Det är en komisk dystopi som är inspirerad av den spanske dramatikern och poeten Federico Garcia Lorcas Fyra korta stycken. Det är en delvis absurd och tidvis både lustfyllt och roligt och efter en god natts sömn kommer tankarna och reflektionerna…

Musikaliskt är det utmärkt, men det är de sceniska och vokala insatserna som jag kommer att minnas bäst.

Sopranen Åsa Jäger, som jag upplever för första gången, gestaltar Gud på ett formidabelt sätt, men varför behövde hon mikrofonförstärkning? Här fattas verkligen ingenting i fråga om röstresurser och absolut inte på höjden. Monica Danielson imponerar som grisen, den lärde professorn, som Gud i föreställningen är så imponerad av.

Föreställningen inleds och domineras av den unge tenoren från Sunne Wiktor Sundqvist. Han har utvecklat en mycket fin lyrisk stämma och han hanterar sin stämma både på höjden och bredden med kraft och pondus. Lägg till en scenisk begåvning och det finns intet mer i övrigt att önska.

 

Om föreställningen

Upphovspersoner

Mallik,Engström, Ardelius i samarbete med Folkoperan

Team

Text och regi: Linda Mallik
Musik och musikalisk ledning: Joel Engström
Scenografi och kostym: Anna Ardelius
Ljus: Moltas Gabrielsson
Mask och peruk: Therésia Frisk

Medverkande

Grisen: Monica Danielson
Gud: Åsa Jäger
Ängeln: Wiktor Sundqvist
Orkester: KammarensembleN

swish