Recension: Usher med en kvartett eminenta sångare

foograf: Martin Argyroglo

Sist ut på min operaweekend i Kungliga huvudstaden blev sista föreställningen av Usher på Folkoperan. Tyvärr hann jag inte se föreställningen till slut och detta på grund av att en person på balkongen blev sjuk och sista tåget hem var slutsålt och att åka nattåg hem fanns inte på kartan. Men jag tror inte att jag missade många minuter när jag fick lämna Folkoperan tjugo i sex.

Det blev en fin operaupplevelse trots avbrottet på c:a tjugo minuter och det är ju att anse som en prestation som heter duga att kunna fortsätta föreställningen direkt som om ingenting egentligen hänt.

Musikaliskt blev det en blandad upplevelse men så är det ju med nyskriven musik i dag. Bitvis lät det mycket bra med fint fångade stämningar i musiken, men ibland lät det inte särskilt bra för mina Verdi- och Puccini-öron. Ingen skugga må falla varken på KammarensembleN eller dirigenten Marit Strindlund utan det handlar helt enkelt om svårigheten att ta till sig ny musik.

Föreställningens höjdpunkter finns att hämta bland solistinsatserna, som inte lämnade något i övrigt att önska. De  fyra sångare dominerar växelvis i föreställningen och egentligen kanske det egentligen inte  finns någon anledning att särskilt framhålla någon av dem. Om jag ändå skulle göra det så blir det Alexandra Büchel och Rickard Söderberg. Sceniskt och vokalt gestaltade de sina partier helt övertygande!

Roligt att åter få uppleva Ola Eliasson och nu utan mandolin, men också Olle Persson som jag upplevde för första gången,men det kan ju vara minnet som sviker mig?

Om föreställningen

Folkoperan 9.3.2019

Upphovspersoner

Musik: Claude Debussy/Annelies Van Parys|Libretto: Claude Debussy/Gaea Scoeters efter en novell av Edgar Allen Poe

Team

Regi, scenografi, kostym och ljusdesign: Philippe Quesne|Ljuddesign: Annelies Van Parys, Roel Das|Mask & perukdesign: Therésia Frisk|Dramaturg: Magnus Lindman

Ensemble

Ola Eliasson, Olle Persson, Alexandra Büchel, Rickard Söderberg