Regementets dotter – opera upplagt som ett sing-spiel

Regementets dotter - opera upplagt som ett sing-spiel

Regementets dotter innehåller ett par arior av bästa belcantokvalitet bl a med 18 höga C egentligen handlar det om nio höga C men om tenoren sjunger Ah mes ami två gånger i följd dvs bisserar arian blir det 18  höga C:n. Dessutom levereras ett par koloraturarior med alla koloraturerna på plats.  

Regementets dotter – opera upplagt som ett sing-spiel

I går upplevde jag Gaetano Donizettis Regementets dotter eller på originalspråk La fille du regiment för fjärde gången varav två gånger från samma scen, Metropolitan Operan i New York, fast det skedde på biograf Spegeln i Malmö.

Det började alldeles utmärkt med en väl genomförd musikalisk inledning under ledning av den dynamiske och lyhörde dirigenten Enrique Mazzola och med Metropolitan Opera orkester i toppform!

Första akten varade i typ en och en halv timme och det är i längsta laget åtminstone för ett sångspel dvs  det sjöngs och talas på franska,men det är nog detta som kallas opera – comique? En del av behållningen försvinner på grund av mina bristande kunskaper i franska språket, men min huvudinvändning handlar om den tråkiga och ganska intetsägande scenografin.  Det blev visserligen bättre  efter paus, men som helhet blev det en av de tråkigaste föreställningarna som jag upplevt från Metropolitan Opera.

Scenografiskt var det enkelt med en fond och ett par kartor utlagda på golvet som jag antar skulle visa att vi var i Österrike och att det pågick något sorts krig på behörigt avstånd. Fantasilös och förutsättningsbar  uppsättning med en scenografisk lösning som lämnar mycket i övrigt att önska.

Höjdpunkterna i föreställningen kom helt  att handla om det  fantastiska vokala uttrycket och bäst på plan var utan tvekan den mexikanske tenoren Javier Camarena.

Den sydafrikanska koloratursopranen gjorde en alldeles utmärkt vokal insats, men det sceniska uttrycket störde mig högst markant, men givetvis skall varken hon eller andra sångare belastas av detta. Det är ett ansvar som helt och hållet får läggas på det konstnärliga teamet med Laurent Pelly i spetsen.

I pausen hörde jag att det diskuterades om Regementets dotter är att betrakta som opera eller operett och då refererade flera till att de uppfattade att musiken var operett- liknande? Den uppfattningen delar jag inte utan för mig handlar det mer om att den lyckliga handlingen påminner mig om operettens värld.

Om föreställningen

Upplevt föreställningen på Folkets Hus och Parkers biograf Spegeln i Malmö

Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti|Text: Jules Henry Vernoy de Saint-Georges och Jean Francois Bayard

Konstnärligt team

Dirigent: Enrique Mazzola
Producent: Laurent Pelly
Scenografi: ChantalThomas
Kostym: Laurent Pelly
Ljussättning: Joêl Adam
Koreografi: Laura Scozzi
Regiassistent: Agathe Mélinand
Regi: Christian Rath

Medverkande

Pretty Yende, Stephanie Blythe, Javier Camarena, Maurizio Muraro, Metropolitans Kör och Orkester