Richard Strauss berömd kompositör 1864 -1949

Nils Poletti
84 / 100

Richard Strauss, på hovoperan i München, där fadern spelade i orkestern, lärde känna en bred operarepertoar och fick efter studentexamen faderns motvilliga tillstånd att bevista festspelen i Bayreuth.

Richard Strauss berömd kompositör 1864 -1949

Richard Strauss,1864-1949, tysk kompositör. Han växte upp i ett hem som präglades av faderns, hornisten Franz Strauss, förkärlek för de klassiska kompositörerna och avsky för Wagner.

Trots Strauss bristande erfarenhet kallade Hans von Bülow honom 1885 till Meiningen som assisterande dirigent, och det var en så god skola att han året därpå kunde acceptera ett erbjudande att bli tredje kapellmästare vid hovoperan i sin hemstad München.
I Meiningen hade hade han också blivit bekant med Alexander Ritter, som lärde honom att uppskatta Wagner och Liszt, och samtidigt skaffade han sig grundliga kunskaper om teatern och dess verkningsmedel då han var med på föreställningar på den berömda hovteatern i Meiningen. Det fick stor betydelse för den blivande operakompositören.

Efter tre år som operadirigent i München blev Strauss sommaren 1889 assistent i Bayreuth och fortsatte därifrån till Weimar, där han hade fått anställning på operan som dirigent. Med sig hade han texten till sin första opera, Guntram, som han själv utarbetat efter bästa Wagnermönster. Musiken fullbordade han under en konvalescensresa till Egypten 1894 och kunde själv leda uruppförandet i Weimar samma år. I Guntram gick Strauss fortfarande tydligt i Wagners fotspår och hade inte uppnått samma självständighet som inom den symfoniska musiken, en genre som han redan tillfört Don Juan och andra verk.

1894 återvände Strauss till hovoperan i München där han snabbt etablerade sig som en framstående Wagner- och Mozartdirigent, men ett misslyckat uppförande av Guntram bidrog till att förgifta förhållandet mellan Richard Strauss och hans födelsestad.

1898 antog han därför erbjudandet om att bli förste kapellmästare vid hovoperan i Berlin. Samtidigt planerade han en ny, satirisk opera som skulle bli hans sätt att hämnas på Münchenborna för deras behandling av honom. Med en flamländsk saga som underlag utarbetade satirikern Ernst von Wolzogen texten till Feuersnot (1901), där Strauss inte bara hudflängde Münchens borgare utan också för första gången visade vilka dramatiska gåvor han ägde. På grund av censurens betänkligheter ägde premiären inte rum på Richard Strauss egen teater i Berlin utan förlades till hovoperan i Dresden.

Därmed grundades en tradition som skulle bestå i nästan fyrtio år. Trots en enorm arbetsbörda som dirigent hade Strauss fyra år senare nästa opera färdig för urpremiär i Dresden. Salome (1905), en tysk översättning av Oscar Wildes pjäs, blev en succé utan like och etablerade Richard Strauss som tidens mest avancerade operaskapare.

Linjen fortsatte med ännu en enaktare, Elektra (1909), där han för första gången samarbete med den österrikiske diktaren Hugo von Hofmannstal. Elektra hade knappast haft sin framgångsrika premiär förrän de båda tog itu med att skriva en “Mozartopera” som Richard Strauss hade sagt sig vilja göra.

Resultatet blev Rosenkavaljeren (Der Rosenkavalier) (1911), som innebar en vändpunkt i Richard Strauss operastil både melodiskt och harmoniskt, och stilbytet fullföljdes med en bearbetning av Moliéres Le bourgeois gentilhomme, som kopplades till enaktsoperan Ariadne auf Naxos (1912). Kombinationen talpjäs och opera i samma föreställning blev dock inte den succé som Hofmannstalh hade tänkt sig, och 1916 omarbetade de verket till den version med förspel och opera som blev den etablerade på Europas operascener.

Efter första världskriget lämnade Strauss Berlin och flyttade till Wien, och han hade med sig det färdiga partituret till Die Frau ohne Schatten (1919) som hade legat och väntat på att det åter skulle bli fred. Denna opera krävde nämligen stora resurser för att uppföras på scenen. Redan medan arbetet pågick meddelade Strauss Hofmannsthal att han nästa gång ville skriva en realistisk komedi, men där kunde inte Hofmannstal medverka.

I stället utarbetade Richard Strauss själv libretton till Intermezzo (1924), som byggde på en verklig händelse i familjen Strauss liv. Uruppförandet ägde som vanligt rum i Dresden, men samma år hade samarbetssvårigheterna med Franz Schalk i Wien gått så långt att Richard Strauss ansåg sig tvungen att säga upp sitt kontrakt. Samarbetet med Hofmannsthal återupptogs med Die ägyptiske Helena (1928),som dock inte uppnådde tillnärmelsevis samma popularitet som de föregående operorna.Richard Strauss ville upprepa succén med Rosenkavaljeren och de utarbetade gemensamt libretton till ännu en opera som skulle utspela sig i Wien i slutet av 1800-talet.Innan texten till Arabella (1933) var helt färdig dog emellertid Hofmannsthal oväntat.

Richard Strauss stod plötsligt utan sin librettist sedan över 20 år och måste skyndsamt finna en ny, om han ville fortsätta sin operakarriär.Valet föll på den kände österrikiska författaren Stefan Zweig, men fastän Richard Strauss var oerhört entusiastisk över samarbetet kring Die schweigsame Frau (1935) blev han mycket motvilligt nödd att avstå från alla vidare planer eftersom Zweig var jude. Det skapade inte bara personliga och politiska problem utan ledde också till att verket förbjöds sedan Richard Strauss genomdrivit premiär med Zweigs namn bibehållet på affischerna. Det var Zweig själv som rekommenderade sin efterträdare,den österrikiske teaterhistorikern och bibliotekarien Josef Gregor,men valet var olyckligt ty varken Friedenstag (1938) eller Daphne (1938) inspirerade inte Richard Strauss särskilt mycket.

Ändå fortgick samarbetet med Die Liebe der Danae,där Gregor övertog ett utkast som Hofmannsthal skrivit. Operan skulle ha uppförts vid festspelen i Salzburg 1944 men de blev inställda och man hann bara med generalrepetitionen. Själva urpremiären ägde rum först 1952, efter Richard Strauss död.

Till sin sista opera Capriccio (1942) fick Richard Strauss hjälp med libretton av Clemens Krauss, som var den ledande dirigenten av Richard Strauss verk, och valet av ämne pekade klart på att Richard Strauss inte alls var påverkad av det som hände omkring honom vid denna tid, och även på hur starkt han som alltid koncentrerade sig på operans avgörande problem, förhållandet mellan ord och musik.

Hans operor

Verk Svensk titel Premiär
Guntram  Guntram 1894
Feuersnot Eldsnöd 1901
Salome Salome 1905
Elektra Elektra 1909
Der Rosenkavalier Rosenkavaljeren 1911
Ariadne auf Naxos Ariadne på Naxos 1912
Die Frau ohne Schatten Kvinnan utan skugga 1919
Intermezzo Intermezzo 1924
Die ägyptiske Helena Den egyptiska Helena 1928
Arabella Arabella 1933
Die schweigsame Frau   1935
Friedenstag Fredsdagen 1938
Daphne Dafne 1938
Die liebe Danae Danaës kärlek 1940
Capriccio Capriccio 1942

läs mer / read more