Riddar Blåskäggs borg. Béla Balázs symboltyngda text, i formen och idiomet av en folkballad drev inte Bartók i riktning mot en romantisk opera, utan lät honom söka efter symfoniskt präglade strukturer. Det motiviska arbetet är, liksom instrumentationen, så målande och expressivt att den visuella fantasin tillgodoses även vid de flitigt förekommande konsertanta föreställningarna. Riddar Blåskäggs borg 1911 synopsis

Operan börjar och slutar i fiss-moll, med en melodi som dels erinrar om den dunkla skogen i Debussys opera Pelléas och Mélisande (dess inflytande blev avgörande), men som också är komponerad i ungersk folkvisestil. Den tonala motpolen, C-Dur, dyker upp när den femte dörren öppnas, då ljuset tränger in i den dystra borgen. Storslagna ackord och orgelklanger ger musikalisk eftertryck åt detta bokstavligt talat bländande ögonblick. Fram till den femte dörren ljusnar det inre, för att efter detta kulminationsögonblick åter förmörkas. Béla Balázs kallade sin text för en “ballad om det inre livet”.

Bartók inspirerades under komponerandet av en stor, obesvarad romantisk kärlek, men också av förra sekelskiftets litterära och filosofiska tankegångar samt av den ungerska folklorens arkaiska innehåll, där de inre och yttre bilderna ständigt griper in i varandra. I likhet med Blåskägg försökte Bartók själv avskärma sitt inre från omvärlden och skapa en isolerad “borg”, dit inte ens de närstående fick tillträde, inte ens hans båda hustrur. Det finns en textmässig allusion på Richard Wagners Lohengrin: “Du skall ej ställa frågor”, säger Lohengrin till Elsa, medan Blåskägg ber Judith: “Gå, och se, men fråga aldrig. Skåda allt, men fråga aldrig.”

Operan slutar så som den har börjat: i mörker. Som kvinna respektive man förkroppsligar Judith och Blåskägg motpolerna för två motsatta principer, som enligt Bartóks pessimistiska syn inte kan bringas i samklang. Detta återspeglas även i deras respektive roller: I mörkret är Blåskägg passiv och orörlig, medan Judith är dynamisk och aktiv. Men vid den femte dörren blir hon blind och döv inför mansrikets strålande ljusprakt.

Judith har lämnat det trygga barndomshemmet och gift sig med riddar Blåskägg. Hon är som förtrollad av Blåskägg, trots alla rykten om att han mördat sina tidigare fruar. För ett ögonblick tvekar hon, men tar så klivet in i borgen. Dörren slår tungt igen bakom henne…

Judith berättar för Blåskägg hur mycket hon älskar honom, i hopp om att detta ska kunna förvandla honom och den dystra borgen. Gång på gång upprepar hon sina kärleksbetygelser och ber Blåskägg att öppna de sju låsta dörrarna i borgen, en efter en, för att släppa in mer ljus.

Bakom den första dörren finns en tortyrkammare och bakom den andra en rustkammare. Vid åsynen av detta fylls Judith med fasa. Bakom den tredje dörren finns en skattkammare och bakom den fjärde en trädgård.

Bakom den femte dörren öppnar sig en fantastisk utsikt över Blåskäggs rike. Plötsligt ser Judith att allt är blodbesudlat – juvelerna, vapnen och blommorna. Blåskägg ber henne att älska honom och inte fråga något mera. Judith svarar att hon visst älskar honom, men hon vill också att han ska släppa in henne i sitt innersta – alla dörrar ska öppnas på vid gavel.

De fortsätter med den sjätte dörren och finner en sjö av tårar. Nu finns inget mer att att se, menar Blåskägg, men Judith envisas och öppnar även den sjunde dörren.

Hon finner ett ingenmansland mellan liv och död, där Blåskäggs tidigare fruar stryker omkring som osaliga andar. Judith stiger över tröskeln och blir för evigt fångad i riddar Blåskäggs borg. Hennes ansträngningar hjälpte föga och mörkret sänker sig åter över borgen och blir för evigt fångad i riddar Blåskäggs borg. Hennes ansträngningar hjälpte föga och mörkret sänker sig åter över borgen.

KUNGLIGA OPERAN

Judit har lämnat sina föräldrar för att följa Blåskägg till hans borg, som när operan börjar ligger i mörker. Blåskägg erbjuder henne möjligheten att lämna honom och borgen, men hennes kärlek håller henne kvar.

Hon vill ha ljus, och ber Blåskägg att öppna de sju dörrarna i borgen. Motsträvigt ger han henne nyckeln till den första dörren, bakom vilken en blodbestänkt tortyrkammare uppenbaras. Judit ryggar tillbaka, men vill ändå fortsätta med de andra dörrarna.

Blåskägg bevekar henne, ber att hon ska älska honom utan att ställa några frågor. Judit framhärdar och han ger med sig. I tur och ordning öppnas dörrarna: ett vapenrum, en skattkammare, en trädgård, en utsikt över Blåskäggs ägor. Ljuset flödar alltmer, men kan inte dölja blodet. Den sjätte dörren leder till en sjö, tårarnas sjö, och än en gång upprepar Blåskägg sin begäran att hon blott skall älska honom utan att ställa fler frågor.

Judit envisas, frågar om hans tidigare hustrur. Hon får till slut öppna den sjunde och sista dörren. Tre kvinnor träder ut, och Blåskägg uppfylls på nytt av kärleken till sina tidigare hustrur. Dessa riktar sin uppmärksamhet mot Judit och börjar smycka henne till brud. Alltmer plågad över sin belägenhet och Blåskäggs förändring måste Judit finna en lösning.

ANNAN KÄLLA

Judith har lämnat sina föräldrar för att följa den sägenomspunne Riddar Blåskägg. Föräldrarna är oroliga, men Judith är uppfylld av sin kärlek och låter sig inte avskräckas av Blåskäggs dystra borg. Hon vill föra in in ljus och luft med sin kärlek, och motsträvigt ger Blåskägg henne nyckeln till den första av de sju dörrarna i den stora salen. Den visar sig gå till Blåskäggs blodbestänkta tortyrkammare. Hon blir skräckslagen men tror att Blåskägg gisslar sig själv där.

Nästa rum innehåller hans vapen. Han tycks nu ha övervunnit sin tvekan att visa henne slottet och uppmanar henne rent av att öppna flera dörrar. En avslöjar en skattkammare fylld av blodbesudlade smycken, en annan en vacker trädgård. Hans rikedomar gör intryck på Judith, men hon börjar också känna sig främmande för honom.

Sjätte dörren

Bakom den sjätte dörren ligger en sjö som är bildad av tårar, och fastän Blåskägg bara vill ta Judith i famnen och glömma det förflutna tvingar hon honom att också öppna den sjunde dörren. Bestört får hon syn på tre vackra, bleka men alltjämt levande kvinnor.

Det är Blåskäggs tidigare hustrur från hans livs tre stadier, morgon, middag och kväll, och han smyckar nu Judith med nattens stjärnmantel och diadem. Hon måste följa de andra hustrurna in i minnets land medan han själv blir kvar, för evigt ensam. Allt har blivit natt omkring honom.

UPPHOVSPERSONER

Musik: Bela Bartok|Libretto: Béla Bálazs efter en folksaga nedtecknad av Charles Perrault

Premiär

Världspremiär: Ungerska kungliga operan, Budapest, 24 maj 1918. Kan upplevas på Folkets Hus och Parkers biografer den 14.2.2015 tillsammans med Tjajkovskij´s Iolanta.

Läs mer

• Om Bela Bartok
• Metropolitan Opera

 

Kungliga OperanMetropolitan Opera