Rigoletto på NorrlandsOperan

Rigoletto på NorrlandsOperan Rigoletto på NorrlandsOperan
rigolettojoachim

Rigoletto på NorrlandsOperan – Joachim Bäckström som hertigen i Rigoletto Bild: Mats Bäcker

Rigoletto på NorrlandsOperan

Musik: Giuseppe Verdi|Libretto: Francesco Maria Piave efter Victor Hugos drama|Svensk översättning: Mira Bartov|
Premiär: 1.10.2015
Rigoletto tillhör en av de operorna som jag förmodligen har upplevt flest gånger och tidigare har det tillhört en av mina favoritoperor och det är fortfarande ett verk som jag uppskattar om än inte lika mycket som tidigare.

Det är en opera som numera förläggs i annan tid och gärna i amerikansk gangstermiljö och därför såg jag framemot premiären, eftersom det konstnärliga teamet har behållit den ursprungligt tänkta miljön, Mantua på 1500-talet.

Handlingen i Rigoletto, enligt min tolkning, kretsar kring hertigens kärleksliv och huvudpersonens hämndbegär, men naturligtvis handlar det ytterst om makt och omgivningens tveklösa stöd till den som makten haver.

Jag vill att vår Rigoletto skall vara både vacker och våldsam som en barockmålning, säger Kristofer Steen.

Ja, det är en mycket mörk föreställning och när det gäller våldsamheten så saknas det inte exempel på detta, men jag skulle kanske snarast kalla det för vidriga scener åtminstone när det gäller scenerna med Monterone.

Scenografen, Linus Fellbom sägs ha blivit inspirerad av förintelsemonumentet i Berlin när han har skapat scenografin och föreställningen domineras av de svarta pelare som flyttas hit och dit. Den kopplingen har jag svårt att förstå särskilt i förhållande till handlingen i femtonhundratalets Italien.

Eftersom Fellbom också är ljusdesigner så domineras uppsättningen, precis som i La Bohème av variationer av ljus och mörker och det som upplevdes som fräscht och nytt känns nu bara fantasilöst och tråkigt.

Kostymdesignen är värd en extra eloge och det känns här att uppsättningen utspelar sig i femtonhundratalets Mantua.

Det är premiär och kanske ligger det också lite premiärnerver och dallrar i luften röstproblem här och där, men det är säkert sådant som rättas till allteftersom ensemblen blir mer varm i kläderna.

Tempot i föreställningen upplever jag som långsamt och trots att jag har sett många uppsättningar av verket så känner jag inte riktigt igen den musikaliska hanteringen, vilket särskilt gäller i första akten. Då och då glimmar det till i “diket”, men som helhet känner jag mig inte riktigt bekväm med tolkningen.

Vokalt låter det också annorlunda men det beror sannolikt på att sångarna sjunger på svenska, och det ställer kanske särskilda krav på röstbehandlingen?

Annars är det det sångliga som är föreställningens höjdpunkt och alla solister gör bra i från sig.

Joachim Bäckström låter mycket bra i sin rolldebut som den maktfullkomlige hertigen, som skyller alla sina tillkortakommanden på kvinnans natur.
Här gör den svenska översättningen att det blir lättare att till sig de känslor som de huvudagerande uttrycker inte minst gäller det hertigens parti, men också utvecklingen hos Rigoletto. Från början handlar det ju om en faders oro för sitt barn, men det blir senare glasklart att det i grunden handlar om hämnd och att hertigen måste sona sitt brott med döden.

Det låter bra bland övriga herrar, ingen nämnd ingen glömd och med en särskild eloge till manskören som gör ett starkt och väl samsjunget intryck. Däremot är jag tveksam till den sceniska gestaltningen där man går fram och tillbaka över scengolvet, men det kan jag naturligtvis inte lasta manskören för.

Föreställningen domineras av män, men det medverkar också tre damer varav två rolldebuterar nämligen Gilda som sjöngs av koloratursopranen Teresia Bokor och Maddalena som sjöngs av den kongelige mezzosopranen Elisabeth Jansson. Båda gör en utmärkt insats såväl tillsammans med Fredrik Zetterström och Joachim Bäckström som individuellt.

Nyinstuderingen, signerad av det konstnärliga teamet som svarade för succén La Bohème här på NorrlandsOperan och senare L´Orfeo på Wermland Opera lämnar mig denna gång nästan helt oberörd.

Det är en mörk och dyster uppsättning och föreställningen räddas helt av utmärkta kör- och solistinsatser och där Teresia Bokor, Elisabeth Jansson, Joachim Bäckström och Fredrik Zetterström imponerar mest såväl sångligt som sceniskt.

Premiärpubliken i övrigt visade sin uppskattning genom långa och kraftfulla applåder, men om det beror på att detta handlar om en nyinstudering eller sångarnas utmärkta insatser kan jag inte bedöma. Har du möjlighet så upplev föreställningen på ort och ställe.

Recensioner

Gunilla Brodrej i Expressen

Bo Löfvendahl i SvD

Bengt Hultman i VK

Produktionsteam

Dirigent: Rumon Gamba
Regissör Kristofer Steen
Scenograf och ljusdrsign: Linus Fellbom
Kostymdesigner: Behnaz Aram
Maskdesign: Théresia Frisk

Medverkande

Rigoletto: Fredrik Zetterström
Gilda: Teresia Bokor
Hertigen: Joachim BäckströmSparafucile: Michael Schmidberger
Maddalena: Elisabeth Jansson
Giovanna, page och grevinna: Susanna Levonen
Monterone: Peter Kajlinger
Marullo: Johan Hallsten
Borsa: Fredrik af Klint
Greve Ceprano: Kosma Ranuer
Monterones dotter: Frida Blommé