Rigoletto på Den Kongelige Opera 2017

Rigoletto på Den Kongelige Opera 2017
81 / 100

Hur många olika uppsättningar av Giuseppe Verdis Rigoletto som jag har upplevt genom åren vet jag inte. Men nu har jag också upplevt Aniara Amos version. Det sägs att just Rigoletto var Verdis personliga operafavorit och det räknas också till en av mina favoritoperor.

Rigoletto på Den Kongelige Opera 2017

Gårdagens uppsättning kommer jag säkert att bära med mig under en lång tid, men kanske inte på det sättet som det konstnärliga teamet med Aniara Amos i spetsen har tänkt sig.

Det var en mycket påfrestande upplevelse med alla dess olika sceniska uttryck. Det hände hela tiden händelser på scenens olika hörn och kanter och inte minst samtidigt. Videodesignen som är konstruerad i serietecknings – stil är först intressant och spännande, men det blir för mycket av det goda och till sist blir det bara påfrestande.

Det känns som regissören har omvandlat scenen till en modern cirkusscen med trampcyklande clowner och dockor som får illustrera handlingen och med herrkören som är utklädda med clownmasker.

I öppningsscenen ligger Rigoletto i en sjukhussäng med tvångsbälte och får behandling för den psykiska sjukdomen som han har drabbats av efter att ha mördat sin egen dotter.

Tankar

Om man kan acceptera regissör/scenografens tankar kring uppsättningen, vilket jag inte kan, inte ens med bästa vilja i världen.  Då väntar en annorlunda operaupplevelse. Det är för mig helt främmande att tänka sig att Rigoletto mördade sin egen dotter, Gilda, att han var medansvarig är nog ganska klarlagt.  Jag, förstår och kan acceptera, även om jag inte alltid gillar resultatet att varje regissör vill sätta sitt avtryck på sin uppsättning måste det ju ändå få finnas gränser.

Det är svårt att förstå vad regissören vill åstadkomma, men det känns onekligen som hon inte tillmäter varken musik eller sång den naturliga och självklara plats som är det som bär fram verket. Det blev egentligen inte något större problem för mig eftersom jag fortfarande kan blunda när det blir för mycket av det goda.

Det är mycket möjligt att uppsättningen kan locka nya grupper till operans underbara värld, vilket är alldeles utmärkt. Men jag tror att det kan bli svårt för den vana publiken att acceptera Aniara Amos tankar kring uppsättningen.

Musikaliskt och vokalt var det absolut en av de bästa uppsättningarna som jag har upplevt på Det Kongelige Teater. Dirigenten, Paolo Carignani gjorde som vanligt en utmärkt insats tillsammans med Det Kongelige Kapel. Precis som det brukar vara!

Vokal upplevelse

Vokalt var det en fantastisk upplevelse och inte minst imponerades jag av två, för mig helt nya sångare nämligen Sebastian Catana som Rigoletto och Kyungil Ko som lyfte Greve Monterones parti till en särskild stor operaupplevelse.

Sebastian Catana, den rumänska barytonisten, var tidvis helt enkelt lysande både sceniskt och vokalt i partiet som Rigoletto.

Peter Lodahl gestaltade hertigen av Mantuas parti på ett sätt som aldrig tidigare har upplevt. I går kväll var han den italienske tenoren från Herning. Ett glimrande och formidabelt framträdande som inte lämnar något i övrigt att önska.

Tillsammans med Sebastian Catana och Peter Lodahl svarade  koloratursopranen Sofie Elkjaer Jensen för kvällens mest lysande insatser. Deras vokala insatser tillsammans med Elisabeth Jansson, Sten Byriel  och Kyungil Ko tillhörde föreställningens absoluta höjdpunkter.

Föreställningen ges t o m 21 november och med två olika sångarlag så det finns flera tillfällen att få möjlighet till en egen operaupplevelse

Läs mer på Det Kongelige Teaters hemsida här

Om föreställningen

Säsongsöppning premiär på Rigoletto på Det Kongelige Teater, Operaen 10.9.2017 

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi|Libretto: Francesco Maria Piave

Kreativt team

Dirigent: Paolo Carignani|
Regissör och scenograf: Aniara Amos|
Kostymdesign: Jorge Jara|
Ljusdesign: Ander Poll|
Videodesign: Sebastian Eskildsen

Medverkande

Rigoletto: Sebastian Catana
Hertigen: Peter Lodahl
Gilda: Sofie Elkjaer Jensen
Sparafucile: Sten Byriel
Maddalena: Elisabeth Jansson
Giovanna: Elisabeth Halling
Greve Monterone: Kyungil Ko
Marullo: Leif Jone Ölberg
Borsa: Michael Bracegirdle
Greve Ceprano: Simon Duus
Grevinnan Ceprano: Margaux de Valensart
En page: Kari Dahl Nielsen
En vakt:Torleif Steinstö

Läs mer