Gioacchino Rossini berömd kompositör 1792-1868

Bill Holmberg
87 / 100

Gioacchino Rossini växte upp i Pesaro i norra Italien som på den tiden härjades av Napoleonkrigen. Modern var sångerska och sonen hade ärvt hennes talang, och man vet att han vid 13 års-ålder sjöng på en operaföreställning i Bologna dit familjen då hade flyttat. Där studerade han privat.1807 fick han en beställning på sin första opera, Demetrio e Polibia, som dock uppfördes först 1812 då han var etablerad.

Gioacchino Rossini berömd kompositör 1792-1868

Gioacchino Rossinis karriär som operaskapare började på allvar 1810, då Teatro San Moise i Venedig beställde La cambiale di matrimonio. För denna teater skrev han fem av sina första nio operor.
Andra operahus visade sig intresserade sedan Línganno felice hade gjort lycka 1812 i Venedig. Redan samma höst fick Gioacchino Rossini upp sin första opera på La Scala, La pietra del paragone, som var en triumf för 20-åringen. Vid denna tid skrev han en opera ungefär varannan månad, alla komiska, bl.a. Silkesstegen (1812) och Il signor Bruschino (1813).

Inte mycket är känt om Gioacchino Rossinis liv dessa år annat än att han skrev operor ofattbart snabbt och fick dem uppförda över hela Italien. Hans första opera seria, Tancredi, skrevs för Teatro La Fenice i Venedig i februari 1813 och i maj följde en av hans mästerliga buffor Italienskan i Alger. Han hann med ännu en opera seria 1813, Aureliano in Palmira, med vilken han övergick från Venedig till Milano, åtminstone för en kortare tid ty i augusti 1814 uppfördes Turken i Italien likaledes på La Scala. Ingen av dessa blev emellertid särskilt väl mottagen i Milano, så med Elisabetta, regina d´Inghilterra (1815) flyttade Gioacchino Rossini sin verksamhet till Neapel.

Strax därpå skrev han dock två operor för karnevalen i Rom, Torvaldo e Dorliska (1815) och Almaviva (1816), som senare bytte namn till Barberaren i Sevilla. Enligt traditionen skrevs den på tre veckor och instuderingen skedde i liknande takt, vilket förmodligen var orsaken till att premiären blev ett fiasko. Först vid senare föreställningar blev det klart att det var en av de bästa komiska operor som någonsin har skrivits. Efter detta mellanspel i Rom återvände Gioacchino Rossini till Neapel. Det var impressarion Domenico Barbaia som hade engagerat honom som konstnärlig ledare för sina teatrar i staden, och under sju år då Gioacchino Rossini främst verkade där dominerade han Neapels operavärld.

Medan Gioacchino Rossini var i Rom brann Neapels berömda operahus Teatro San Carlo, så de följande operorna, La gazetta (1816) och Otello (1816), måste uppföras på andra scener medan San Carlo byggdes upp igen. Efter utflykter till Rom, där Askungen (1817) fick sin urpremiär, och Milano,där det gällde Den tjuvaktiga skatan (1817), for Gioacchino Rossini ännu en gång tillbaka till Neapel där han skrev bl.a. Armida(1817), Moses i Egypten (1818), La donna del lago (1819) och Maemotto II (1820).

1821 blev Barbaia chef för Kärntnertortheater i Wien och tog genast chansen att presentera sin egen ensemble från Neapel och Gioacchino Rossini själv i en rad föreställningar av dennes operor, men det betydde slutet på deras långa samarbete. Gioacchino Rossini återkom inte, och efter att ha satt upp Semiramide (1823) i Venedig lämnade han Italien med Barbaias älskarinna, sångerskan Isabella Colbran. De gifte sig 1822.

Resan gick över Paris till London, där flera av hans operor sattes upp på King´s Theatre, dock med ringa framgång, och Gioacchino Rossini skrev ingen ny opera i London. I augusti 1824 reste han till Paris igen där han blev chef för Théâtre-Italien. Även där nöjde han sig med att först bearbeta sina föregående verk men skrev ändå beställningsverket Resan till Reims (1825) med anledning av Karl X:s kröning. Men Gioacchino Rossini hade inte kommit till Paris för att vara teaterdirektör, utan han ville skriva operor för Académie Royal de Musique.

De första var revideringar av två av operorna från tiden i Neapel: Maometto II blev Korinths belägring (1826) och Moses i Egypten skrevs om till Moïse et Pharon (1827). Dessa båda banade vägen för Gioacchino Rossinis första franska opéra-comique, Le comte Ory (1828), där han utnyttjade material från Resan till Reims, och den monumentala Wilhelm Tell (1829), som skulle bli hans sista opera.

Vilhelm Tell

Med Wilhelm Tell hade Gioacchino Rossini nått höjdpunkten i sitt kunnande, men icke desto mindre upphörde han vid 37 års ålder med att skriva operamusik.1831 umgicks han visserligen med planer på att skriva en opera på Goethes Faust, men februarirevolutionen 1830 vände upp och ned på mångt och mycket för Gioacchino Rossini, som hade fått ett årligt understöd av den avsatte kungen.

Han stannade dock kvar i Paris till 1836 då han återvände till Italien. Då var han redan sjuk,och eftersom ingen italiensk läkare kunde göra något åt hans åkomma reste han tillbaka till Paris 1855.Där återvann han sin hälsa efter mer än 20 års sjukdom. Han började komponera igen- mest parodiska pianostycken – men fler operor blev det inte.

Hans operor, ett urval

Verk Svensk titel Premiär
La cambiale di matrimonio Äktenskapsmäklaren  1810
La Scala di seta Silkesstegen  1812
Tancredi Tankred  1813
Il turco in Italia Turken i Italien  1814
L´italiana in Algeri Italienskan i Alger  1814
Elisabetta, regina d´Inghilterra Elisabetta  1815
Barberaren i Sevilla Barberaren i Sevilla  1816
Otello -ossia il moro Venezia Otello -ossia il moro Venezia  1816
Armida Armida  1817
La cenerentola Askungen   1817
La gazza ladra Den tjuvaktiga skatan  1817
Mosè in Egitto Moses i Egypten  1818/1827
La donna del lago Sjöfröken  1819
Semiramis Semiramis  1823
Il viaggio a Reims Resan till Reims  1825
Greve Ory Greve Ory  1828
Le comte Ory Den bedrägliga Ory  1828
Guillaume Tell Wilhelm Tell  1829

Läs mer