Lastens vej på Den Kongelige Opera 2010

Lastens vej på Den Kongelige Opera 2010
75 / 100

Lastens vej. Igår kväll var jag i Köpenhamn och såg Rucklarens väg eller som danskarna kallar det Lastens vej. Jag såg en hel fantastisk uppsättning av Stravinskij´s enda opera på Theatre La Monnaie i Bryssel för ett tjugotal år sedan. Jag minns det fortfarande som en mycket fin upplevelse.

Lastens vej på Den Kongelige Opera 2010

I höstas gavs då Rucklarens väg på Malmö Opera i regi av den dynamiske Nils Poletti från Tur-teatern i Stockholm. Det var också en ganska fin upplevelse och den uppsättningen påminde ganska mycket om uppsättningen i Bryssel.

Det speciella med Malmöuppsättningen var annars att det gavs möjlighet till att lyssna på nya sångare dvs sångare som jag inte har lyssnat på tidigare. Det uppskattar jag speciellt och exempel på detta var sopranen Hulda Björk Gardarsdottir och Nikola Matisic, men den sistnämnde hade jag nog hört tidigare fast jag inte kan placera honom säkert.

På senare tid har jag också som medlem i till exempel OVIS haft möjlighet att gå på operaintroduktion innan föreställningen och det ger en bra grund för att öka förståelsen och få mer ut av själva föreställningen.

Igår kväll var det alltså dags att se föreställningen på DKT.

Av ovanstående man nog konstatera att det var en mer svensk än dansk uppsättning om man i detta räknar hur många som antingen är födda eller bosatta i Sverige, men det är det ju inget fel i utan mera ett konstaterande.

Jag tycker mycket om musiken kanske för att den ibland påminner om Mozart, säkert vet jag inte orsaken, men det kan ju också vara för att den sjöngs på engelska och det är skönt med omväxling eftersom de flesta operor, jag lyssnar på antingen sjöngs på italienska eller tyska och rent undantagsvis på franska. Typ Carmen och Hoffmanns äventyr.

Mitt huvudintryck från föreställningen är ganska positivt och min huvudinvändning mot uppsättningen handlar om scenografin. Det var en mycket vacker scenografi, rent av fantastisk, men enligt min uppfattning passar den inte så bra eftersom hela handlingen i princip utspelas på en landsväg som försvinner i horizonten, även om ju även denna uppsättning tar utgångspunkten från Hogarts åtta bilder.

Sångligt sett har jag absolut intet att anmärka på tvärtom. Tom Rakewell som sjöngs av Michael Kristensen sjöngs utmärkt och det verkar som han har en passande röst för det engelska språket. Bäst på plan tyckte jag annars att John Lundgren var, men han är ju enligt min uppfattning alltid bra, även om det är långt mellan uppsättningarna. På damsidan vill jag särskilt framhålla Gisela Stille, som för övrigt hade födelsedag i går, och Randi Stene som sjöng Baba The Turk.

Kvällens stora överraskning var annars tenoren Mathias Hedegaard och frågan är om inte detta skall betraktas som en genombrottsroll?

Dirigenten Ion Marin lyckades bra att tillsammans med Det Kongelige Kapell få fram viktiga nyanser i Stavinskij´s musik. Som vanligt skötte sig Det Kongelige Operakor alldeles utmärkt.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det ändå var en ganska fin operaupplevelse och det enda tråkiga var att salongen knappast var mer än halvbesatt. För den totala maximala upplevelsen skall det vara fullsatt eller som någon uttryckte det knökatjockt.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Igor Stravinskij
Libretto: W H Auden och Chester Kallman

Kreativt team

Dirigent: Ion Marin
Regi: David Radok
Scenografi: Lars-Åke Thessman
Kostymdesign: Karin Erskine
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Koreografi: Håkan Mayer

I rollerna

Tom Rakewell: Michael Kristensen
Nick Shadow: John Lundgren
Anne Trulove: Gisela Stille
Tyrker-Baba: Randi Stene
Fader Trulove: Jens Bruno Hansen
Mother Goose: Johanne Bock
Sellem, auktionist: Mathias Hedegaard
En vogter i galehuset: Ludvig Lindström

Läs mer