Rusalka på Den Kongelige Opera – synopsis

Under en semesterresa till ön Bornholm 1899 inspirerades Jaroslav Kvapil till att skriva en operatext, som visserligen passade väl in på förra sekelskiftets förkärlek för det mystiska, men som varken tilltalade Oskar Nedbal, Josef Bohuslav Foerster eller Josef Suk. Först genom direktören för Prags Nationalteater František Šubert försorg hamnade texten hos Dvořák, som genast blev fascinerad av dess lyriska och impressionistiska innehåll och tonsatte operan mellan april och november 1900. Han tog tillvara erfarenheterna från sina talrika verk och begagnade sig av alla de stilmedel som han ansåg var lämpliga för att karakterisera de båda obesjälade, men inkännande naturväsendena och de besjälade, men emotionellt labila människorna. Dvořák använde sig i operan av hela sin epoks samlade uttrycksrepertoar utan att lämna minsta känsla musikaliskt obeaktad. Klassiskt kompositionssätt, motiviskt arbete, lied- och ariaformer tillsammans med impressionismens klangfärgsteknik och expressionistiska gester förenas i en syntes. Härigenom lyckades tonsättaren på ett övertygande sätt förmedla berättelsens irrationella värld till publiken, och operan fick genomgående gott anseende på den internationella scenen.

1.AKT

Rusalka, är en vattennymf, ser prinsen, men han kan inte se henne.

Tre andra vattennymfer, hennes systrar, retar Sjötrollet.

Rusalka avslöjar för Sjötrollet, att hon önskar bli en människa – människor har eviga själar och är fulla av kärlek. Dessvärre råder Sjötrollet henne till att besöka Jezibaba – häxan.

Rusalka frågar månen, om han har sett prinsen.

Rusalka kallar på Jezibaba, och häxan är redo att förvandla Rusalka till en människa. Dock med vissa villkor: Hon kan inte prata med människor, och en förbannelse kommer att förfölja Rusalka i all evighet, ifall prinsen sviker deras kärlek.

När prinsen återvänder till sjön, möter han nu den mänskliga Rusalka.

2.AKT

Kökspojken beklagar sig till skogsfogden över prinsens betagelse av Rusalka.

Skogsfogden fruktar, att han tänker gifta sig med henne. Kökspojken är däremot överbevist om att bröllopet kan förhindras. Det finns allaredan en främmande prinsessa, som vid sitt besök har attraherat prinsen.

Prinsen anländer med Rusalka. Han är otillfredsställd över att hon inte besvarar hans varma lidenskap.

Prinsessan beslutar sig för att krossa prinsens förhållande med Rusalka.

Gästerna anländer och dansen börjar.

Sjötrollet är olycklig på Rusalkas vägnar och över att hon har valt att leva bland människor.

Gästerna sjunger en bröllopssång för Rusalka, som anser att de är förskräckliga. Hon uppsöker Sjötrollet och berättar för honom, att prinsen älskar en annan kvinna.

När Rusalka återvänder till prinsen, hittar hon honom tillsammans med prinsessan. Gästerna och prinsen kastar ut Rusalka.

3.AKT

Rusalka är nu dömd till att vistas bland de levande döda – kvinnor som lockar män ner i vattnet och döden.

Jezibaba berättar för Rusalka, att hon kan bli vattennymf igen, ifall hon dödar prinsen med en kniv. Rusalka kastar kniven i vattnet.

Rusalkas systrar utestänger henne från deras sällskap – hon kan endast leva bland de levande döda.

Kökspojken och skogsfogden uppsöker skräckslagna häxan, som de bönfaller att rädda prinsens djupa förtvivlan. Sjötrollet fördömer dem.

Tre av Rusalkas systrar erbjuder Jezibaba sitt hår som lösensumma för Rusalka. Häxan kastar deras hår i vattnet.

Prinsen hittar Rusalka. Hon berättar för honom, att hon nu är levande död och att hennes kyss vill döda honom. Prinsen insisterar på kyssen. Hon åtlyder, och han dör.

Rusalka lämnar den döde prinsen och blir för evigt levande död.

Richard Jones; översatt av Mogens H Andersson

Upphovspersoner

Musik: Antonin Dvorák. Text: Jaroslav Kvapil, efter Friedrich de la Motte Foqués berättelse Undine and H C Andersen´s Lilla Sjöjungfrun

Libretto