Rusalka på GöteborgsOperan – synopsis

Rusalka på GöteborgsOperan - synopsis Rusalka på GöteborgsOperan - synopsis

Under en semesterresa till ön Bornholm 1899 inspirerades Jaroslav Kvapil till att skriva en operatext, som visserligen passade väl in på förra sekelskiftets förkärlek för det mystiska, men som varken tilltalade Oskar Nedbal, Josef Bohuslav Foerster eller Josef Suk. Först genom direktören för Prags Nationalteater František Šubert försorg hamnade texten hos Dvořák, som genast blev fascinerad av dess lyriska och impressionistiska innehåll och tonsatte operan mellan april och november 1900. Han tog tillvara erfarenheterna från sina talrika verk och begagnade sig av alla de stilmedel som han ansåg var lämpliga för att karakterisera de båda obesjälade, men inkännande naturväsendena och de besjälade, men emotionellt labila människorna. Dvořák använde sig i operan av hela sin epoks samlade uttrycksrepertoar utan att lämna minsta känsla musikaliskt obeaktad. Klassiskt kompositionssätt, motiviskt arbete, lied- och ariaformer tillsammans med impressionismens klangfärgsteknik och expressionistiska gester förenas i en syntes. Härigenom lyckades tonsättaren på ett övertygande sätt förmedla berättelsens irrationella värld till publiken, och operan fick genomgående gott anseende på den internationella scenen.

 

AKT 1

Rusalka lever tillsammans med sin far Vattenanden, sina tre systrar samt modersgestalten Häxan (Jezibaba). Hon har vid flera tillfällen sett Prinsen bada vid strandkanten och förälskat sig i honom. Efter att Vattenanden berättat för henne att människorna har en odödlig själ, längtar hon efter att bli människa och vill lämna sin tillvaro. Vattenanden varnar henne lämna sin tillvaro. Vattenanden varnar henne att söka upp Häxan. Denna lovar att hjälpa Rusalka, men förklarar att hon måste ta hennes röst som pant – hon kommer att bli stum bland människorna. Och om hon blir sviken i kärlek, kommer hon att dömas till ett livslångt lidande. Rusalka går med på alla villkor, och efter en stund anländer Prinsen under en jakt. lockad av hennes uppenbarelse. Fascinerad för han henne till sitt slott.

AKT 2

En vecka har gått och det rustas till bröllop för Rusalka och Prinsen. Han klagar dock över hennes stumhet och – som han uppfattar det känslokyla. En främmande furstinna anländer och uppträder sexuellt utmanande gentemot Prinsen och nedlåtande mot Rusalka. Prinsen uppvaktar Furstinnan och de båda lämnar Rusalka ensam. Förtvivlad tröstas hon av Vattenanden, som anlänt. Prinsen och Furstinnan kommer tillbaka och då Prinsen skjuter Rusalka ifrån sig, träder Vattenmanden emellan. Han varnar Prinsen för att han aldrig kommer att bli fri från Rusalka. Skrämd ber Prinsen Furstinnan att rädda honom, men hon överger honom, hånskrattande.

AKT 3

Rusalka är tillbaka i sin forna tillvaro, men står nu utanför båda världarna. Hon inser att hon aldrig mer kommer att få vara tillsammans med sina systrar. Hon söker åter hjälp hos Häxan,men denna säger att det enda som kan rädda henne tillbaka är att döda Prinsen. Förfärad vägrar Rusalka att göra detta. Till sist kommer Prinsen tillbaka till samma ställe som de möttes första gången. Han längtar efter Rusalka och inser att hans tillvaro har förlorat sin mening utan henne. Förtvivlad ber han om förlåtelse för sitt svek. Hon varnar honom att hennes kyss skulle innebära döden för honom, men han säger sig vilja dö – på så sätt får han befrielse. Till sist kysser hon honom och han dör.

Upphovspersoner

Musik: Antonin Dvorák|Text: Jaroslav Kvapil, efter Friedrich de la Motte Foqués berättelse Undine and H C Andersen´s Lilla Sjöjungfrun

Libretto