Rusalka på GöteborgsOperan 2012

Premiären på Dvorsak Rusalka på GöteborgsOperan blev en mycket stor musikalisk upplevelse och då tänker jag inte bara på det sångliga utan det var en ovanligt fin totalupplevelse. Rusalka på GöteborgsOperan
79 / 100

Premiären på Dvorak Rusalka på GöteborgsOperan blev en mycket stor musikalisk upplevelse och då tänker jag inte bara på det sångliga utan det var en ovanligt fin totalupplevelse.

Rusalka på GöteborgsOperan 2012

Lars-Åke Thessman

Scenografiskt och kostymmässigt blev det en stor synupplevelse. För scenografin svarade Lars-Åke Thessman och hans scenografiska lösningar är oftast bara det värt ett operabesök. Det fanns ett stort djup i den i grunden enkla scenografin som gjordes mycket visuellt med sina dörrar och fönsterluckor som öppnades och stängdes allteftersom berättelsen fordrade detta. Det vattentäckta golvet och vattnet längs väggarna fyllde väl sin funktion att behålla ena benet i Rusalkas sagovärld.

Kostymerna var både enkla och eleganta på samma gång och särskilt fäste jag mig vid skillnaden mellan vattennymferna och Rusalkas prinsessliknande klänning till Häxans eleganta strama svarta klädsel, men också den främmande furstinnans eleganta och sensuella framtoning.

Förr sa man att kläderna gör mannen och det gör man kanske fortfarande, men att kläddesignen är mycket viktigt för en uppsättnings framgång framgick i går kväll med all önskvärd tydlighet. Det ligger så att säga en viktig symbolisk handling i just klädesdräkten. Det var också roligt att se Vattenanden i en kostymering som ledde mina tankar till en gammal känd reproduktion – den gamle fiskaren och hans sjöskumspipa.

Den ändamålsenliga koreografin fick framförallt körens insatser att växa och de spelade en riktig huvudroll i att föra fram den sceniska berättelsen och inte minst sångligt.

GöteborgsOperans orkester

GöteborgsOperans orkester spelade denna afton en mycket stor roll och det musikaliska framförandet lämnar intet i övrigt att önska. Det var överhuvud mycket bra tempo i framförallt det sceniska framförandet som ju kraftigt underströks av orkesterklangen. De två första akterna som spelades före paus gjorde tack vare de mycket goda insatserna att tiden rann iväg utan att jag ens hann reflektera över detta faktum.

Gudomligt vackert

De sångliga insatserna var mycket bra ja det var rent gudomligt vackert och denna kärleksberättelse i sagans form, där kanske inte sagans form var den allra viktigaste, blev en mycket berörande upplevelse, men det är ju precis som det skall vara – en operaupplevelse skall vara berörande, vilket den ju tyvärr inte alltid är.

Solisterna

I går kväll överträffade solisterna sig själva och det känns inte rättvist att särskilt framhålla någon egentligen, för det var ett ensemblespel av högsta klass, men skall jag särskilt framhålla någon får det bli den österrikiske hjältetenoren Nicolai Schukoff, som jag tidigare har upplevt på Den Kongelige Opera i Köpenhamn (DKT) men, så bra som han var i går kväll minns jag inte honom. Det var både sångligt och sceniskt en närmast sensationell upplevelse.

Det var sammanfattningsvis en mycket stor berörande operaupplevelse och det formades till en kväll då alla goda krafter samverkade, men det är absolut en operaupplevelse som man skall unna sig att uppleva direkt från en plats i operahuset.

Om föreställningen

Produktionsteam

Dirigent: Olaf Henzold
Regi: David Radok
Scenografi: Lars-Åke Thessman
Kostymdesign: Ann-Mari Antilla
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Koreografi: Lina Räftegård

Medverkande

Prinsen: Nikolai Schukoff
Den främmande furstinannan: AnnaLena Persson
Rusalka: Elisabeth Strid
Vattenanden: Anders Lorentzson
Häxan: Susanne Resmark
Första nymfen:Mia Karlsson
Andra nymfen: Eva-Lotta Ohlsson
Tredje nymfen: Erika Sax
Jägaren: Henrik Andersson

Mer att läsa