Rusalka – utmärkt operaupplevelse från The Met i New York

Brandon Jovanovich as the Prince and Katarina Dalayman as the Foreign Princess in Dvořák's Rusalka. Photo by Ken Howard/ Metropolitan Opera.

Brandon Jovanovich as the Prince and Katarina Dalayman as the Foreign Princess in Dvořák’s Rusalka. Photo by Ken Howard/ Metropolitan Opera.

Rusalka – utmärkt operaupplevelse från The Met i New York

Biograf Spegeln i Malmö 25.2.2017

Musik: Antonin Dvorak |Libretto: Jaroslav Kvapil, efter Friedrich de la Motte Foqués berättelse Undine and H C Andersen´s Lilla Sjöjungfrun

Rusalka från New York blev en utmärkt operaupplevelse faktiskt i en klass helt för sig själv. Det gäller särskilt om man jämför den föregående uppsättningen från samma operahus. Tänk att det kan upplevas så helt olika, med utmärkta sångare i båda och samma opera, men ändå sluta i helt olika uppfattningar.

Under årens lopp har jag upplevt ett flertal uppsättningar av just Rusalka och till de bättre räknar jag fortfarande Danmarkspremiären av denna Dvoraks egentligen enda operaframgång på Operaen på Holmen, men också GöteborgsOperans, med dagsaktuella sopranen, Elisabet Strid som Rusalka och och som prinsen den österrikiske tenoren  Nikolai Shukoff.

Antonin Dvorak heter som bekant kompositören och han är väl egentligen mest känd som en framstående symfoniker med sin Nya världen, symfoni nr nio.

Visst hörs det i musiken att kompositören har sitt förflutna främst i den symfoniska världen, men också att han är influerad av Richard Wagner? Detta är inte noterat som något negativt utan skall mer ses som ett konstaterande.

En av fördelarna med denna nyinstudering är att regissören Mary Zimmerman har förlagt berättelsen helt och hållet i sagans värld, men där det också finns mer generella slutsatser och paralleller att dra för den som önskar till vår nutid.

En möjlig slutsats skulle kanske kunna vara att lika barn leker bäst?

Musikaliskt blev det som vanligt en helt utmärkt upplevelse med Sir Mark Elder på podiet som helt och hållet behärskade det musikaliska och inte minst i den symfoniska musiken och det återkommande ledmotivet.

Vokalt var det genomgående en mycket utmärkt insats som levererades och bland herrarna imponerade prinsen som gestaltades av den amerikanske tenoren Brandon Jovanovich, och Vattenanden, Rusalkas far, som sjöngs av Eric Owens, men också Alan Opie imponerade som skogvaktaren.

Bland damerna imponerade såväl Jamie Barton, som Jezibaba, och Kristine Opolais i det ledande partiet och Daniela Mack som kökspojken, men mest imponerade vår egen Katarina Dalayman i partiet som den främmande prinsessan.

Det var en scenisk och vokal insats som jag räknar som en av hennes främsta insatser. Katarina Dalayman ägde helt andra akten och gjorde föreställningen till en riktig höjdarupplevelse!

Det kändes särskilt befriande att få uppleva Katarina Dalayman, med all den dramatiska gestaltning och kraftfull vokal njutning av bästa märke. Det kändes som hela föreställningen lyfte i andra akten efter en visserligen stark inledning, som tyvärr inte höll riktigt hela första akten.

Rusalka, denna nyinstudering räknar jag som en av de bästa uppsättningarna som jag har upplevt och om du valde fel kulturupplevelse i går finns det möjlighet att uppleva föreställningen i repris. Kontakta din lokala biograf för vidare information.

Produktionsteam

Dirigent: Sir Mark Elder

Regi: Mary Zimmerman

Scenografi: Daniel Östling

Kostym: Mara Blumenfeld

Ljussättning: TJ. Gerckens

Koreografi: Austin McCormick

I rollerna

Rusalka: Kristine Opolais

Den utländska prinsessan: Katarina Dalayman

Jezibaba: Jamie Barton

Prinsen: Brandon Jovanovich

Vattenanden: Eric Owens