Rusalka till Folkets Hus och Parker 2014

Rusalka till Folkets Hus och Parker 2014 RenŽe Fleming in the title role of Dvorÿ‡k's "Rusalka." Photo: Ken Howard/Metropolitan Opera Taken during the rehearsal on March 6, 2009 at the Metropolitan Opera in New York City.
79 / 100

Rusalka är förmodligen den enda opera av Dvoraks tio-tal verk som är känt i den västliga världen, men det är ändå ett verk som ges relativt sällan åtminstone fram till 2008 då Rusalka hade Danmarkspremiär.  För några månader sedan var det för övrigt nypremiär på samma scen, men den vackraste för att inte skriva gudomligaste uppsättningen upplevde jag för några år sedan i GöteborgsOperans version med Elisabeth Strid och den österrikiske tenoren Nikolai Shukoff i de ledande rollerna.

Rusalka till Folkets Hus och Parker 2014

Det är scenografiskt en stor upplevelse och Rusalka får vara som det ju också är en sagoopera. Det är det österrikiska radarparet Otto Schenk och Günther Schneider-Siemssen som ansvarar för regi och scenografi. Det är vackert, trolskt men helt själlöst.

Musikaliskt betraktar jag Rusalka mer som en tondikt än opera och i de bästa stunderna är det symfonisk musik i dess bästa bemärkelse, men det kanske beror på att dirigenten har varsin fot i dels operavärden dels den symfoniska världen.

De ledande partierna sjöngs här av Renée Fleming och den polske tenoren Piotr Beczala och det kan jag direkt konstatera att jag har hört båda i bättre form. Möjligen hade biografen problem med ljudet och textöversättningen fungerade inte första halvtimmen, men första akten imponerade inte på mig.

De följande akterna blev det bättre, men fortfarande nådde inte sångarna upp till sin vanliga standard och då tänker jag inte på Beczala´s miss i slutet.Den amerikanska sopranen Emily Magee lämnade mig inte oberörd, men jag har alltid svårt för röster, som jag hör för första gången, men hennes dramatiska utspel lämnar inget i övrigt att önska.

Störst intryck på mig ur sånglig synpunkt gjorde Vattenanden som sjöngs av John Relyea, men Kökspojken och skogvaktaren sjöngs och gestaltades väl av sopranen Julie Boulianne och Vladimir Chmelo.

I övrigt har jag upplevt betydligt bättre sångliga upplevelser såväl på GöteborgsOperan som på Den Kongelige Opera i Köpenhamn och det gäller inte minst i Jezibaba´s parti som Susanne Resmark svarade för en betydligt mycket bättre insats än vad Dolora Zajick kunde prestera.

Det bästa med Rusalka var alltså det musikaliska under ledning av Yannick Nézet-Séguin, men också att regissören och hans team hade tagit fasta på att presentera verket som en sagoopera, vilket gjorde att vi själva kunde få tolka och överföra sagan till vår egen tid utan pekpinnar. Det är för min del inte nödvändigt för det viktigaste för en fin operaupplevelse är att jag upplever föreställningen som berörande och det kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att denna föreställning gjorde.

Björn Eklom avslutar sin recension med:

Jag tror dock att de flesta i publiken gick hem och kände sig nöjda med kvällen. Det här var en produktion, riktad åt den publik, som gärna ser en opera stadigt planterad i sin tid utan tydliga anspelningar på moderna politiska och moraliska frågor. En opera som i scenografisk prakt visar hela den saga som Dvorák och Kvapil avsåg. Ett stycke gott operahantverk, men utan den riktigt berörande dimensionen.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Antonin Dvorak

Kreativt team

Dirigent: Yannick Nézet-Séguin
Regissör: Otto Schenk
Scenografi: Günther Schneider-Siemssen
Kostym: Sylvia Strahammer
Ljusdesign: Gil Wechsler
Koreografi: Carmen de Lavallade

Medverkande

Rusalka: Renée Fleming
Prinsen: Piotr Beczala
Prinsessan: Emily Magee
Jezibaba: Dolora Zajick
Vattenanden: John Relyea
Första nymfen: Dísella Làrusdóttir
Andra nymfen: Renée Tatum
Tredje nymfen: Maya Lahyani
Jägaren: Alexey Lavrov
Kökspojken: Julie Boulianne
Skogvaktare: Vladimir Chmelo

Mer att läsa