Siciliansk Vesper Den Kongelige Opera 2015

Siciliansk Vesper Den Kongelige Opera 2015 Siciliansk Vesper på Operaen i Köpenhamn Bild Miklos Szabo

Siciliansk Vesper eller Den sicilianska aftonsången, I Vespri Siciliani eller mer korrekt Les vèpres Siciliennes är en Verdi – opera komponerad för ParisOperan 1855. Det är förmodligen ett av Verdi´s minst kända och spelade verk och enligt uppgift gjorde verket ingen större succé vid premiären trots det obligatoriska balettinslaget och det faktum att det självklart handlar om Grand Opéra i ordets egentliga betydelse. Alltså så med storslagna scener och körscener.

Siciliansk Vesper Den Kongelige Opera 2015

Den sicilianska aftonsången hade sin Sverige-premiär på Stora Teatern i Göteborg 1937 och vad jag vet har den inte spelats i Sverige sedan dess, men osvuret är bäst. Däremot har den tidigare getts på DKT i Köpenhamn.

Själv har jag upplevt en föreställning via  Metropolitan Opera MetPlayer under titeln I Vespri Siciliani och med vår egen Nicolai Gedda i en ledande roll.

Fem akter och inklusive två pauser är det nästan Wagner-mått med närmare fyra timmars opera.

Siciliansk Vesper är ett samarbete med Royal Operahouse (ROH) i London och uppsättningen hade premiär på ROH i oktober 2013 och är signerad Stefan Herheim.

Händelserna som ligger bakom handlingen är ett uppror mot det franska styret på Sicilien år 1282 och egentligen handlar det hela om två kungasläkters kamp om rätten till den sicilianska kungamakten.

Genom sin librettist, Scribe har Verdi byggt upp musiken kring händelser kring den franske guvernörens öden och äventyr och själva historian handlar om att tillföra ytterligare en dimension i hans liv.

Regissören och det konstnärliga teamet har förflyttad handlingen till ParisOperan år 1855 och det tillför väl egentligen inget till handlingen mer än att förvilla en äldre man.

Först i pausen när jag fick tillfälle att mer än skumma programbladet förstod jag regissörens utgångspunkt. I efterhand kan jag mer uppskatta scenbilderna och se sambandet mellan Edward Degas målningar från teaterns värld

Föreställningen inleddes med en prolog och sedan följde de två första akterna innan det blev paus. Tyvärr var två av de ledande solisterna indisponibla, vilket tydligt kunde höras, men meddelades oss först innan tredje akten började.

Erwin Schrott förgyllde den sångliga upplevelsen i andra akten, men mina tankar gick genast till en annan känd och uppskattad dansk barytonstämma som också medverkade i föreställningen, men i ett annat parti.

Husets egna solister svarade för en utmärkt insats, men jag förstår inte riktigt varför den annars utmärkte tenoren Gert Henning-Jensen känner behov av att tramsa sig?

En av mina danska tenorfavoriter, Peter Lodahl, hade fått ett mindre  parti på sin lott och agerade i hög utsträckning mer sceniskt än sångligt, men visst kunde jag glädja mig till hans sångliga insatser då och då.

I tredje akten tog föreställningen fart och efter paus lyste det om sångarna dels mellan Héléne och Henri som sjöngs av Gisela Stille respektive David Pomeroy dels mellan Louis Otey och David Pomeroy som gestaltade Guy de Montfort respektive Henri.

Utöver Gisela Stilles fantastiska prestation uppskattade jag särskilt David Pomeroy som nu hade lyckats sjunga upp sig till en sångligt strålande insats precis som Louis Otey lyckades med.

Den största behållningen svarade som förväntat den Kungliga Operakören för och den musikaliska insatsen under ledning av dirigenten Paolo Carignani lämnar intet i övrigt att önska sig.

Det som drar ner helhetsintrycket är dels att föreställningen sjöngs på franska dels att jag ibland hade svårt att förstå symboliken i föreställningen och det gäller särskilt slutet i femte akten, men också de två första akterna inklusive prologen.

Om föreställningen

Den Kongelige Opera i Köpenhamn. Sett föreställningen 19.5.2015

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi. Librettist: Eugène Scribe och Charles Duveyrier efter libretto till Le duc d´Albe

Kreativt team

Musikalisk ledning: Paolo Carignani
Regi: Stefan Herheim
Scenografi: Philipp Fürhofer
Kostymdesign: Gesine Völlm
Koreografi: André de Jong
Ljusdesign: Anders Poll
Dramaturg: Alexander Meier- Dörzenbach

Medverkande

Guy de Montfort: Louis Otey
Henri: David Pommeroy
Hèlène: Gisela Stille
Jean Procida: Erwin Schrott
Béthune: Gregory Frank
Vaudemont: Per Höyer
Thibault: Gert Henning-Jensen
Robert: Palle Knudsen
Ninetta: Elisabeth Halling
Danièli: Peter Lodahl
Mainford: Jens Christian Tvilum
Dansare från Tivoli Balett
Statister
Barnstatist: Tue Jul Bastholm Pedersen
Det Kongelige Kapel
Koncertmäster: Mikkel Futtrup
Det Kongelige Operakör
Korsyngemester: Karine Locatelli

Läs mer