Silversjön.Verket hade urpremiär den 18 februari 1933 i Leipzig tre veckor efter det nazistiska maktövertagandet den 30 januari. Man hann ge 16 föreställningar innan de stoppades av myndigheterna den 4 mars. Det var Weills sista projekt i Tyskland och han flydde utomlands den 21 mars.
Silversjön 1933 synopsis på Folkoperan
Första delen
I en skog nära Silversjön försöker Severin och hans två kamrater att begrava hungern, förkroppsligad av en halmdocka. När de inser att detta är omöjligt beger de sig till närmaste livsmedelsaffär och stjäl all mat de kan bära. Under flykten därifrån blir Severin nedskjuten av polismannen Olim och omhändertas. Men när Olim ska skriva sin polisrapport upptäcker han att det enda som Severin har stulit är en ananas.
Detta sätter igång Olims samvete och tankar om samhällets orättvisor och det resulterar i att han river sönder polisrapporten och avgår från poliskåren. Samtidigt vinner han en stor summa pengar på lotteri. Olim bestämmer sig för att använda pengarna till att hjälpa Severin. Han köper ett slott och tar med honom dit.
Olim gör allt som står i hans makt för att väcka Severins livslust, men den rullstolsburne Severin är endast uppfylld av hämndbegär. Han vet inte att Olim var den som sköt honom.
Fru von Luber är hushållerska på slottet, men har högre ambitioner i livet. Hon misstänker att något inte står rätt till mellan de båda männen och kallar på sin systerdotter Fennimore för att få hjälp att locka ur dem deras hemlighet. För att underhålla herrarna ombeds Fennimore sjunga en sång som olyckligt nog ger ny glöd åt Severins hämndbegär.
Andra delen
Uppskrämd av Severins vrede bekänner Olim allt för Fru von Luber som lovar att hjälpa honom mot att hon får en fullmakt som ger henne all makt på slottet. Under tiden har Severin bett Fennimore om hjälp, hon ska få hans kamrater att hitta polismannen som sköt honom. Men Fennimore och kamraterna återvänder till slottet med beskedet att polismannen ifråga har försvunnit.
I ett försök att kasta ut Severins kamrater kallar Fru von Luber på en polisman som genast känner igen sin gamla arbetskollega Olim. När det går upp för Severin att hans välgörare var den som sköt honom måste hans vänner hålla fast honom så att han inte sliter Olim i stycken. Olim flyr skräckslagen.
Olim har låst in sig på vinden av rädsla för Severins vrede medan Severin låtit sig kedjas fast i källaren av rädsla för sin egen vrede. Fru von Luber har tagit över slottet och njuter av livet tillsammans med sin vän Baron Laur. När Olim och Severin slutligen är redo att försonas är det Fennimore som låser upp deras dörrar.
Men slottets nya härskarinna, Fru von Luber, slänger ut de båda männen. Hennes plan är att de två männen ska drunkna i Silversjön som de måste ta sig över. Men sjön fryser till is och de två männen kan vandra över sjön, mot våren och med hopp om ett nytt liv.
Det är vinter
Det är vinter. Severin och hans svältande kamrater bryter sig in i en mathandel för att stilla sin hunger. Polismannen Olim skjuter Severin. Men när Olim upptäcker att Severin bara har stulit en ananas drabbas han av samvetskval och förklarar Severin oskyldig och lämnar sin tjänst. Samtidigt vinner Olim på lotteriet.
För pengarna köper han ett slott vid Silversjön och bestämmer sig för att ägna sitt liv åt att tjäna den numera rullstolsburne Severin. Severin, som inte vet att hans välgörare är samma man som sköt honom, är bitter och lever på hoppet om att en dag få hämnas.
Frau von Luber, som sköter hushållet i slottet, är girig och tillsammans med Baron von Laur försöker hon dra nytta av Olim och Severins komplicerade relation. Frau von Luber kallar in sin systerdotter Fennimore för att ta reda på männens hemlighet. Men Fennimore hjälper istället Olim och Severin att försonas. Under tiden har dock Frau Von Luber och Baronen lyckats lura Olim att skriva över slottet på dem.
Severin och Olim jagas iväg från slottet för att, enligt Frau von Lubers plan, drunkna i Silversjön som de måste ta sig förbi för att komma därifrån. Men sjön har mirakulöst frusit till is trots att våren är på väg. De två männen vandrar över den frusna Silversjön mot våren och med nytt hopp om livet.
ANNAN KÄLLA
I en skog nära Silversjön försöker Severin och hans två kamrater att begrava hungern, förkroppsligad av en halmdocka. När de inser att detta är omöjligt beger de sig till närmaste livsmedelsaffär och stjäl all mat de kan bära. Under flykten därifrån blir Severin nedskjuten av polismannen Olim och omhändertas. Men när Olim ska skriva sin polisrapport upptäcker han att det enda som Severin har stulit är en ananas. Detta sätter igång Olims samvete och tankar om samhällets orättvisor och det resulterar i att han river sönder polisrapporten och avgår från poliskåren. Samtidigt vinner han en stor summa pengar på lotteri. Olim bestämmer sig för att använda pengarna till att hjälpa Severin. Han köper ett slott och tar med honom dit.
Olim gör allt som står i hans makt för att väcka Severins livslust, men den rullstolsburne Severin är endast uppfylld av hämndbegär. Han vet inte att Olim var den som sköt honom.
Frau von Luber, som sköter hushållet i slottet, är girig och tillsammans med Baron von Laur försöker hon dra nytta av Olim och Severins komplicerade relation. Frau von Luber kallar in sin systerdotter Fennimore för att ta reda på männens hemlighet. Men Fennimore hjälper istället Olim och Severin att försonas. Under tiden har dock Frau Von Luber och Baronen lyckats lura Olim att skriva över slottet på dem.
Severin och Olim jagas iväg från slottet för att, enligt Frau von Lubers plan, drunkna i Silversjön som de måste ta sig förbi för att komma därifrån. Men sjön har mirakulöst frusit till is trots att våren är på väg. De två männen vandrar över den frusna Silversjön mot våren och med nytt hopp om livet.
UPPHOVSPERSONER
Musik: Kurt Weill
Libretto: Georg Kaiser Svensk översättning: Iwar Bergkwist
PREMIÄR
Urpremiär 18 februari 1933 i Leipzig| Premiär på Folkoperan 23.2.2010
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
