Simon Boccanegra 1857 synopsis

Simon Boccanegra 1857 synopsis Malin Byström sopran och tenoren Arturo Chacon-Cruz Bild: Mats Bäcker

Simon Boccanegra har namn efter den historiska person som utsågs till doge i Genua 1339, men inspirationen kom från den spanske dramatikern Gutiérrez pjäs. Verdi var inte nöjd med Piaves libretto och bad den italienske exilpolitikern Giuseppe Montanelli att delvis skriva om den, men ändå blev premiären på Teatro La Fenice i Venedig den 12 mars 1857 ett misslyckande. 23 år senare beslöt han göra en genomgripande revidering av operan. Uppgiften att omarbeta texten anförtroddes Arrigo Boito, som just då arbetade på librettot till Otello. Han skrev hela rådsscenen som avslutar första akten och vidtog diverse andra ändringar. I denna version hade operan premiär den 24 mars 1881 på La Scala i Milano. I sin nya form blev Simon Boccanegra också en triumf för sångarna Francesco Tamagno och Victor Maurel, som Verdi blev så imponerade av att han skrev titelpartierna i Otello och Falstaff för dem.

Simon Boccanegra 1857 synopsis

MALMÖ STADSTEATER

Bild 1

Genua 1365, i dogepalatset

Simon Boccanegra, republiken Genuas doge, drömmer sig 25 år tillbaka, till sin tid som corsar på haven. Den korta, lyckliga tiden tillsammans med Maria Fiesco och deras lilla dotter Maria.

Han minns hur Jacobo Fiesco, Marias far, tvingade henne att lämna honom och hur deras amma lyckades gömma dottern

Han minns hur Paolo Albiani och Pietro, tillsammans med folket, övertalade honom att bli Genuas doge. Han minns hur han och Fiesco grälade, bland annat om vårdnaden av flickan och hur Simon tvingades berätta att hon försvunnit när amman dog. Han minns Marias död, som inträffade vid samma tid som det jublande folket utropade honom till Genuas doge. För att komma ifrån sina dystra tankar beger sig dogen på jakt.

Bild 2

Grimaldis hem, vid havet, utanför Genua.

Amelia Grimaldi väntar sin älskade Gabriele Adorno, en av den adliga oppositionen ledare vars planer att störta Simon oroar henne. Dogens ankomst annonseras och den oroliga Amelia vill att Pater Andrea, också han en av oppositionsledarna, ska viga Gabriele och henne

Simon, som kommit för att be om hennes hand till rikets kansler Paolo rörs av hennes förtroenden – hon berättar att hon inte är kanslern värdig: hon är ingen riktig Grimaldi, utan ett hittebarn som den förnäma familjen tagit till sig. Till slut går det upp för Simon att han funnit sin förlorade dotter, vilket förblir en hemlighet för de övriga fram till styckets slut. När Paolo kommer för att få sitt ”ja” får han ett ”aldrig” av dogen. Rasande ber kanslern hovmannen Pietro att röva bort henne.

Bild 3

Följande dag, i senaten.

Dogen talar till senatorerna om fred med Venedig, när skrik hörs från piazzan utanför. Upprörda folkskaror förföljer Pater Andrea och Gabriele Adorno, som dödat en man för att befria den bortrövade Amelia.

Gabriele anklagar Simon för att ha rövat bort Amelia, men i det tumult som uppstår försvarar Amelia själv dogen. Hon berättar vad som har skett och i förtäckta ordalag anklagar hon Paolo för bortförandet.

Simon uppmanar då denne att som rikets kansler själv genomföra bestraffningen och med en förbannelse ringande i öronen lämnar Paolo senaten.

Bild 4

Samma kväll i dogens arbetsrum

Paolo förbereder sin hämnd mot dogen. Han lägger ett långsamt verkande gift i dogens karaff med dricksvatten.Han försöker också pressa de nu, för stämpling mot staten, fängslade Pater Andrea och Gabriele att mörda Simon. Amelia kommer och överraskar den svartsjuke Gabriele. Hon nekar till hans anklagelse att hon skulle var dogens älskarinna, men vägrar berätta varför hon befinner sig i palatset.

Gabriele gömmer sig när Simon kommer. Amelia bekänner för fadern att hon älskar Gabriele Adorno, hans fiende. Led vid livet och ensam med alla sina tankar, dricker Simon av det förgiftade vattnet och utropar – själva källans vatten smakar bittert för den som har makten.

Gabriele smyger fram för att döda ”sin rival” och sin faders mördare, men Amelia hejdar honom. Dogen vaknar och berättar att han är Amelia far och när den oppositionella adelns trupper hörs närma sig går Gabriele för att mäkla fred.

Bild 5

Nästa dag i dogens palats.

Adelns uppror är krossat och när Pater Andrea friges får han bevittna hur Paolo förs till bödeln, anmäld av Pietro för sina mordiska planer mot dogen. Samtidigt vigs Amelia och Gabriele och den, av det långsamt verkande giftet döende Simon drar sig undan festligheterna.

Pater Andrea, som nu visar sig vara Jacopo Fiesco – dvs Amelias morfar och Simons gamla motståndare, träder fram för att utkräva hämnd, men Simon kan, försonad med livet, avslöja att Amelia är hans dotter och Fiesco alltså hennes morfar. Så anförtror den förgiftade dogen sin dotter i Fiescos vård och innan han dör utropar han Gabriele Adorno till sin efterträdare.

Simon Boccanegra på Malmö Stadsteater - synopsis

Simon Boccanegra på Malmö Stadsteater – synopsis

DEN KONGELIGE OPERA

PROLOGEN

1917

Paolo og Pietro forsøger at overtale Simon Boccaegra til at stille op til doge-valget. Han slår til, da han indser, at han på den måde kan stige så meget i rang, at Fiesco vil acceptere ham som sin svigerson – og Simon endelig kan få den kvinde, han elsker. Fiesco og Simon Boccanegra modes tilfaeldigt. Fiesco er villig til at forsone sig med Boccanegra for at få sit barnebarn at se. Boccanegra fortæller ham, at hans og Marias lille datter nu er sporløst forsvundet – og så er Fiesco ikke interesseret i at tale mere om at forene de to familier. Da Fiesco er gået, trænger Boccanegrand i palæet – men for sent; hans elskede Maria er död af sorg. Simon Boccanegra bliver hyldet af folket som nyvalgt doge.

L.AKT

1933

Amelia og hendes adoptivfar Fiesco er i eksil. Hun elsker den unge Gabriele Adorno. Fiesco velsigner forholdet mellem Gabriele og Amelia. Simon Boccanegra giver dem lov til at komme hjem til Genova hvis Amelia til gengæld vil gifte sig med Adorno – men da Simon Boccanegra opdager, at hun är hans forsvundne datter, skifter han mening; Paolo skal ikke have Amelia. Det standser ikke Paolo, som nu forsøger at bortføre Amelia. Det lykkes for Gabriele at afværge bortførelsen, men han kommer til at dræbe en af Paolos hjælpere.

1939

Senatet mødes. Simon Boccanegra sidder på dogetronen, og han taler for fred med ærkefjenden Venedig. Senatet vil hellere gå i krig – men diskussionen bliver afbrudt af larm udefra; Gabriele Adorno har sat et oprør i gang, og får lov til kome ind. Han beretter om den planlagte bortførele af Amelia. Inden Paolos hjælper døde, nåede han at sige, at bortførelsen af Amelia var planlagt af en højtstående person. Adorno lægger den opysning sammen med det verserende rygte om, at Amelia er Boccanegras elskerinde, og han forsøger at dræbe dogen. Men Amelia lægger sig imellem, og roen bliver genoprettet. Dogen befaler Paolo at forbande gerningsmanden – hvem han så end måtte være – og Paolo må adlyde, selv om det jo er en forbandelse over sig selv, han påkalder.

2. AKT

1968

Fiesco og Gabriele Adorno er blevet fængslet, og! bliver hentet dem til en samtale med Paolo.Han forsøger at få dem begge over på sin side,men Fiesco nægter, og bliver ført tilbage til cellen.Det lykkes Paolo at få overbevist Adorno om, at Amelia er dogens elskerinde, og om, at Boccanegra derfor må dø. Paolo har allerede hældt gift i dogens krus på bordet, og han går. Amelia dukker up, oOg hun indrømmer, at hun elsker Boccanegra (men ikke, at det handler om en datters kærlighed til sin far). Da dogen kommer ind, gemmer Adorno sig. Amelia bønfalder Boccanegra om at skane Adorno.

Amelia går, og Boccangra drikker af kruset med giften. Den virker med det samme, men dræber ham ikke – og Gabriele Adorno ser en chance for at dræbe ham. Men Amelia kommer ind i sidste øjeblik, og dogen vågner. Han fortaeller, at han er far til Amelia – og verden ændrer sig på et øjebhk for Adorno; han beder dogen om tilgivelse. Udenfor bølger demonstrationen.

3. AKT

1989

En opstand er i gang. Paolo skal henrettes, men han når at hviske til Fiesco, som nu er fri fra faengslet, at han har givet dogen en langsomtvirkende gift. Fiesco vil nu selv myrde dogen. Simon Boccanegra fortæller, at Amelia er hans egen datter og Fiescos barnebarn; de to ærkefjender sluter omsider fred. Amelia og Gabriele bliver gift.Lige inden han dør, når Boccanegra at beslutte, at hendes elskede Gabriele skal efterfølge ham som doge af Genova.

Simon Boccanegra at Royal Danish Opera Copenhagen - synopsis

Simon Boccanegra at Royal Danish Opera Copenhagen – synopsis

GÖTEBORGSOPERAN

PROLOG

I stadsrepubliken Genua ska man just till att valja en ny doge*. Paolo och Pietro, de båda ledarna för Genuas folkliga parti, försöker övertrumfa adelspartiet genom att sätta upp en populär motkandidat. De enas om korsaren pirat] Simon Boccanegra, som har gjort Genua betydande tjänster. Han antar erbjudandet, inte av politisk ärelystnad utan i förhoppning om att Jacopo Fiesco, patriciernas ledare och pappa till hans käresta Mana, ska ge upp sina fördomar och acceptera en svarson av jämförelsevis låg börd. Fiesco har dittills gjort det omöjligt for Simon och Maria att gifta sig med varandra, trots att deras förbindelse redan med varandra, trots att deras förbindelse redan resulterat i ett barn. Simon vet inte om att Maria ligger för döden.

Simon Boccanegra ber Fiesco om försoning. Men dennes ursprungliga avoghet mot korsaren har under tiden övergått i hat, därför att han anser Boccanegra skyldig till dotterns död. Endast på villkor att han får vårdnaden om sin dotters “oäkta” barn är Fiesco villig att förlåta. En kort tid efter detta barns födelse hade Boccanegra sett till att göra det oåtkomligt för familjen Fiesco genom att anförtro det åt en gammal kvinna i en fiskeby. När Simon en dag återvände från havet fann han gumman död, ensam i stugan. Hans dotter var spårlöst försvunnen. Det är en berättelse som Fiesco vägrar att tro på, och de bägge männen förblir oförsonade.

Simon letar efter Maria hos hennes nära släktingar. Med Paolo i spetsen närmar sig jublande folkmassor för att bringa Boccanegra sin hyllning sedan han blivit vald till doge. Och just i det ögonblicket upptäcker Boccanegra att Maria är död.

AKT I

Första bilden. Tjugofem år senare.

Amelia Grimaldi väntar på den unge adelsmannen Gabriele Adomo som hon är hemligt förlovad med. Hon är orolig för sin älskade. som förbereder en kupp mot dogen. Sammansvärjningen leds av Jacopo Fiesco, som tvingats lämna Genua efter att Boccanegra valts till doge. Nu har han återvänt inkognito under täcknamnet Andrea.

Jacopo Fiesco avslöjar för Gabriele att Amelia är en kvinna av folket, som för åtskilliga år sedan upptogs som adoptivbarn i den aristokratiska familjen Grimaldi, sedan hon blivit föräldralös. Gabriele är ändå fast besluten att gifta sig med Amelia.

Simon Boccanegra uppenbarar sig i avsikt att som böneman för sin gunstling Paolo, som han upphöjt till kansler, anhålla om Amelias hand. Han lovar att benåda hennes båda bröder som av politiska skäl tvingats lämna Genua. Amelia får förtroende för Boccanegra och avslöjar hemligheten om sin härkomst för honom. Medan de samtalar går det upp för Boccanegra att Amelia ar hans dotter med Mana Fiesco, det barn som han trott sig ha förlorat. De bestämmer sig för att tills vidare bevara hemligheten.

Dogen, som under samtalet även fått veta att Amelia inte vill gifta sig med Paolo då hon är kär i en annan, förvägrar Paolo det tilltänkta äktenskapet och gör honom därmed till sin bittra fiende. Av hämndlystnad övertalar Paolo Pietro att låta enlevera Amelia.

Andra bilden.

I rådsförsamlingen pläderar dogen för fredslinjen i uppgörelsen mellan republikerna Genua och Venedig, som ligger i fejd med varandra. Hans appell är förgäves. Församlingen störs av ett tumult. En människomassa kommer med Gabriele Adorno, som har dräpt Amelias kidnappare. Gabriele är övertygad om att Boccanegra är den som har anstiftat bortförandet. Inför rådsförsamlingen framför han denna anklagelse mot dogen och utsätter honom för vapenhot.

Amelia hindrar honom från att döda Boccanegra. Hon antyder att hon vet vem som är den verklige brottslingen och ber om nåd för Gabriele. Dogen anar vem som anstiftat bortförandet, och inför allas ögon tvingar han Paolo att uttala en förbannelse över den skyldige, som alltså ännu inte utpekats.

AKT II

Paolo vill ta hämnd på Boccanegra.
Han blandar ett långsamt verkande gift i dogens dricksvatten. Dessutom söker han förleda Fiesco och Gabriele Adorno till mord på denne. Fiesco vägrar indignerat, men Gabriele låter sig övertalas sedan Paolo lurat i honom att Amelia har blivit Boccanegras älskarinna.

Simon Boccanegra, som rörts av Gabrieles kärlek till Amelia, beslutar sig för att benåda sin motståndare. Han dricker av vattnet som Paolo förgiftat och somnar utmattad. När Gabriele står i begrepp att kasta sig över den sovande dogen lyckas Amelia i sista ögonblicket förhindra mordet. Fylld av skam får Gabriele reda på att Boccanegra och Amelia är far och dotter. När folkmassan kräver att dogen ska avsättas ställer sig Gabriele på hans sida mot de upproriska. Boccanegra lovar att dottern ska få gifta sig med Gabriele.

AKT III

Adelns sammansvärjning har misslyckats. Fiesco, hjärnan bakom sammansvärjningen, släpps fri, men Paolo döms till döden. På vägen till avrättningsplatsen erkänner han för Fiesco att han har förgiftat dogen.

Medan Amelia och Gabriele blir vigda kommer det till ett sista möte mellan Jacopo Fiesco och den dödssjuke dogen. När Fiesco får veta att Amelia är hans barnbarn kan de båda dödsfienderna äntligen försonas. Den döende Boccanegra för över dogetiteln till Gabriele Adorno.

Översättning från tyska: © Lars W Freij.
Texten har bearbetats något redaktionellt i förhållande till det tyska originalet.

Simon Boccanegra GöteborgsOperan synopsis 2014

Simon Boccanegra på GöteborgsOperan – synopsis

METROPOLITAN OPERA

PROLOG

Genua under 1300-talet. Paolo och Pietro,ledare för plebejerna, planerar att störta patricierna. De har utsett den populäre sjöhjälten och piraten Simon Boccanegra till sin kandidat för stadens doge-ämbete.

Boccanegra accepterar då han hoppas kunna gifta sig med Maria. Hennes far,den nuvarande dogen och patriciern Fiesco, håller henne fången eftersom hon fött Boccanegras barn utanför äktenskapet.

Fiesco uppträder ensam, sörjandes Marias plötsliga död (II lacerato spirito).Ovetande om hennes död söker Boc-canegra försona sig med dogen. Fiesco kräver att först få sin dotterdotter, men Boccanegra förklarar att barnet har försvunnit (Del mar sul lido). Då han går in i palatset finner Boccanegra Maria död.Samtidigt utropas han till ny doge.

AKT 1

Tjugofem år senare. Fiesco lever utanför Genua under det antagna namnet Andrea Grimaldi. Han har tagit sig an att uppfostra den föräldralösa Amelia utan att veta att hon är hans riktiga barnbarn. Amelia älskar patriciern Gabriele Adorno. Tillsammans med Fiesco, vars rätta identitet han inte känner till, konspirerar Gabriele mot dogen Boccanegra.

I det grimaldiska palatset väntar Amelia på Gabriele (Come in quest´ora bruna).Hon varnar honom för det politiska spelet och dess faror och berättar samtidigt att dogen vill att hon gifter sig med hans trogne; plebejen Paolo. Gabriele är nu fast besluten att störta dogen.

Boccanegra besöker Amelia för att berätta att han benådat hennes fosterbröder.Imponerad av hans genorisitet erkänner hon sin käriek till Gabriele samt berättar om sitt förflutna som föräldralös (Orfanella il tetto umile). Genom att jämföra porträtten de båda har av Amelias mor inser de båda att Boccanegra är Amelias far och de omfamnar rörda varandra.

När Boccanegra senare ber Paolo att släppa tanken på att gifta sig med Amelia blir Paolo så upprörd att han, tillsammans med Pietro, börjar planera kidnappningen av henne.

Statsrådsmötet med dogen som ordförande avbryts av ett tumult då Gabriele rusar in. Han har precis dödat en oidentifierad man som försökt kidnappa Amelia och anklagar nu Boccanegra för att ligga bakom det hela. Han försöker döda Boccanegra men Amelia griper in.Hon beskriver kidnappningsförsöket och antyder att Paolo ligger bakom.

Boccanegra manar till lugn och fred (Plebe! Patrizil). Han beordrar Paolo att fördöma de som organiserat kidnappningsförsöket. Den skräckslagne Paolo är tungen att lyda trots att han därmed förbannar sig själv.

AKT 2

Paolo reflekterar över förbannelsen och häller i smyg gift i Boccanegras dryck(Me stesso, ho maledetto). Fiesco och Gabriele kommer in och Paolo försöker övertyga dem om att vara med pa lönnmordet av Boccanegra. Han antyder också ett tvivelaktigt förhållande mellan Boccanegra och Amelia vilket gör Gabriele galen av svartsjuka (Sento avvampar nell´anima).

Amelia kommer in, men innan hon hinner förklara kommer även Boccanegra in i rummet. Gabriele gömmer sig medan Amelia ber Boccanegra att benåda hennes älskade Gabriele. Boccanegra går med på det. Ensam dricker han sedan det förgiftade vattnet och faller i sömn.

Gabriele, som inte hört samtalet mellan Boccanegra och Amelia, gör entré och är nära att döda Boccanegra då Amelia rusar in och stoppar honom.

Boccanegra avslöjar att han är Amelias far och benådar den ångerfulle Gabriele, som lovar att slåss på dogens sida då ett patricieruppror precis brutit ut utanför palatsets murar.

AKT 3

Genua firar Boccanegras seger över rebellerna. Fiesco, som precis friats, möter Paolo på väg till sin avrättning. Paolo erkänner att han förgiftat Boccanegra.

Boccanegra är döende och tänker tillbaka på sitt enkla och sorglösa liv till sjöss (Oh refrigerio! la marina brezza!).

Fiesco avslöjar så sin identitet och får av Boccanegra veta att Amelia är hans riktiga dotterdotter. Den gamle mannen börjar gråta och berättar för Boccanegra om giftet.

Döende, välsignar Boccanegra de unga älskande och utser samtidigt Gabriele till sin efterträdare (Gran Dio, Ii benedici).

 

UPPHOVSPERSONER

Musik: Giuseppe Verdi|Text: Francesco Maria Piave efter Gutiérrez uppdaterad av Arrigo Boito

Libretto

Mer att läsa

Om Giuseppe Verdi