Simson och Delila Kungliga Operan 2008

Simson och Delila Kungliga Operan 2008 Samson and Delila at Royal Opera Stockholm - synopsis
75 / 100

Simson och Delila. Igår kväll var jag tillsammans med J på Stockholmsoperans uppsättning av Camille Saint-Saëns Simson och Delila.

Simson och Delila Kungliga Operan 2008

Doucet/Barbre

För regin svarade Renaud Doucet och scenografin André Barbe.Deras utgångspunkt för uppsättningen har varit konflikten mellan palestinier och israeler.” Kan vår tolkning få publiken att börja diskutera politik har vi lyckats”, skriver de i programbladet.

Jag har inget emot att människorna börjar diskutera politik, men jag är ytterst tveksam till att man gör det med utgångspunkt från verket.

Deras sätt att hantera konflikten lämnar fler frågor än den besvarar, såvida man inte tolkar in i slutscenen att detta är Israels slutliga seger över palestinierna. Kan detta ha varit deras avsikt? Vem vet, jag är inte helt säker.

Vidare skriver man i programbladet att man har valt att förlägga handlingen 60 år tillbaka i tiden och detta motiverar man med att säga att vi svenskar alltid har spelat en viktig roll i lösandet av konflikten sedan mordet på Folke Bernadotte.

Vacker musik

Musiken är underbart vackert i sin stycken och orkestern under ledning av Gregor Bühl gör som vanligt en strålande insats.Av sångarna tycker jag att Maria Streijffert, som Delila var bäst, tätt följd av Sten Wahlund i rollen som Abimelek. Som Simson hörde vi Richard Decker och han var utmärkt även om han hade sina svaga stunder.

Felgrepp

Problemet med uppsättningen anser jag vara regissören felgrepp att förlägga handlingen till modern tid. Det enda som föll på läppen var andra akten som var helt fantastisk vackert sjungen och mycket trovärdig.Här var allt perfekt.

Första akten var så där, medan tredje akten var rena katastrofen, ja faktiskt något av de värsta jag har sett på en operascen, fast i stark konkurrens med Malmöoperans uppsättning av Schnittke´s Livet med en idiot.

Det blev en totalt mycket obehaglig upplevelse att se barn utrustade med k-pistar och fanatiska palestinier som var fullt beredda att offra sig i sin kamp för ett självständigt Palestina.

Största intrycket gjorde ju folkets oerhörda glädje över att det fanns människor som var fullt beredda att offra sitt och andra liv i kampen för ett fritt Palestina.

Det var direkt motbjudande att se och man kan undra vad detta har med själva operan att göra. Jag tror inte heller att detta får folk i allmänhet att börja diskutera politik och framförallt inte möjligheterna till att lösa den aktuella konflikten.

Om detta var huvudsyftet så tycker jag att man kan kalla detta för ett förfärligt misstag, även om den största konsekvensen av uppsättningen blir att publiken sviker föreställningen.

Det anser jag vara illa nog för operan behöver ha ständigt fullsatta hus för att kunna försvara sitt berättigande.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Camille Saint-Saens
Text: Ferdinand Lemaire

Konstnärligt team

Dirigent: Gregor Bühl
Ljus: Guy Simard
Scenografi och kostym: André Barbe
Regi och koreografi: Renaud Doucet

Medverkande

Simson:Rickard Decker
En gammal hebré: Michael Schmidberger
Delila: Maria Streijffert
Abimelek: Sten Wahlund
Dagons överstepräst: David Bizic

Mer att  läsa