Simson och Delila på Dalhalla – synopsis

Peter Nyqvist romans- och kyrkosångare - tenor

Simson och Delila på Dalhalla – synopsis

Kompositör och librettist

Musik: Camille Saint-Saëns|Text: Ferdinand Lemáre|

Libretto

Här kan du hämta librettot till Simson och Delila ESPANOL

Premiär

Uruppförd på: Hoftheater i Weimar 1877. Sett föreställningen: 11.8.2006 Dalhalla Operafestival

Akt 1

Hebréerna sjunger ut sitt lidande under den filistéeiska fångenskapen. Men Simson, en av judarnas förkämpar, tar till orda och säger att de måste slå sig fria med Guds hjälp. Utmattade och desillusionerade som de är, får Simsons ord ringa betydelse. Men han ger sig inte, utan uppviglar folket och menar att Gud talar genom honom. Och när lägerherren Abimelek anländer lyckas faktiskt Simsons folk med att slå ned sina förtryckare och fly. Strax därpå kommer filistéernas överstepräst som lovar att hämnas på Simson och hans judiska med hjälp av guden Dagon. Simson har blivit hjälte. Blomsterflickorna sjunger sin hyllningssång.Snart inträder en annan underskön kvinna; Delila. Även hon vill ge hjälten sin hyllning. Simson är störd av Delilas närmanden, vilka påminner honom om deras tidigare, tydligen mycket passionerade förhållande. Han varnas av den gamle Hebrén för att tro på “sådana kvinnors ord”. Delila sjunger¦ “som ett rosenrött snöre är dina läppar, av vin får de färg¨Ditt hår är som getter, en hjord av getter¨”.Trots sin dragning till Delila lyckas Simson tvinga sig själv att inte följa henne “till de rökelsedoftande bergen”, där hon lovar att bli hans “myrrasmorda brud”.

Akt 11

Förgrymmad över Simsons nonchalans sjunger Delila sin hämndaria: “Amour, bli mitt vapen i striden. Jag ska bli det gift han förtär”. Översteprästen anländer. Han visar sig känna till Delilas besvikelse och tänker dra nytta av den. Simsons krigslycka måste stoppas. Någonstans döljer sig hans gudagivna makt och prästen ger Delila i uppdrag att avslöja var denna sitter. Simson anländer, nästan mot sin vilja. Delila blir villrådig av att se honom. Den gamla passionen tycks beröra dem båda lika djupt. Innerst inne anar Simson att mötet med Delila kan bli ödersdigert, ändå kan han inte låta bli att närma sig henne¨ Hon sjunger¦ “Jag, en brunn en sluten källa¨Som ett killingpar är mina bröst, Du är en ung gazell som spränger fram bland bergen, sjuk av kärlek, sjuk av kärlek¨Du en cypress i min lustgård”. Simson erkänner att hans kärlek fortfarande är lika våldsam till henne nu som förr. För ett ögonblick verkar Delila tveka inför sitt uppdrag åt översteprästen, men bestämmer sig ändå för att fullfölja det. Hon begär som ett tecken på Simsons kärlek att han ska avslöja var hemligheten med hans oerhörda styrka sitter. Simson anar sin undergång, men följer ändå in i hennes grotta.Filistéerna och deras överstepräst anländer och strax kommer Delila ut, ursinnig av hämnd, med Simsons avklippta hår i sin hand.

Akt 111

I denna uppsättning har tonsättaren själv en roll på scenen. När tredje akten inleds, är det som om Saint-Saêns nu helt och hållet går upp i sitt verk. Tiden blir därför sent 1800-tal och Simsons lidande blir Saint-Saêns lidande. Simson, som nu har fått sina ögon utstuckna, ska nu inför filistéerna, deras överstepräst och Delila, tvingas erkänna att Dagon är den ende guden. Han blir hånad,utskrattad och förnedrad. Med sina yttersta krafter försöker han nå sin Gud, för att av denne, bara för en kort stund, återfå sin forna styrka. Han leds fram till mitten av den sten som symboliserar guden Dagon

Related posts

Kommentera