Skånska Operans version av Askungen en given succé

Skånska Operans version av Askungen en given succé - Askungen Erika Tordeus Skånska Operans version av Askungen en given succé - Askungen Erika Tordeus

Varje sommar turnerar Skånska Operan med en uppsättning av de mest populära repertoaroperorna.Det blir oftast mycket bra även om man inte har de bästa scen förutsättningar alla gånger. Sitter  man längs väggarna på Palladium så hamnar man med ena benet i spelet precis som gäller vid andra scener där man sitter i arenaform. Även om man sitter i de fasta bänkraderna på Palladium så hamnar man nära de medverkandena.

Det förhöjer upplevelsen men det ställer också stora krav på de medverkande precis som vid en opera – överföring från någon stor och känd opera scen.

Askungen är ett verk som kräver mycket av de medverkande inte minst handlar det om komisk tajmning,  men också att sångarna behärskar både höjd och koloraturer och att musikerna hänger med i samspelet.

Ensemblen klarade av sin uppgift mycket väl och det är ju ingen lätt uppgift att ro i land Rossini Askungen vilket kräver mycket av sångarna och inte minst orkesterns samspel.

Orkester är kanske att ta i för här handlar det om fem musiker och där det hela styrs av en driven pianist, som utan svårighet får med sina musikaliska kolleger.

Det är ett väl sammansvetsad ensemblespel och vokalt är det i stort sett en utmärkt upplevelse.Det är speciellt roligt att kunna konstatera att regissören har lyckats mycket bra med att få fram tydliga karaktärer och här tänker jag särskilt på gestaltningen som Felicia Gyllenstig Serrao och Freja Frisk svarar för av de elaka systrarna Tisbe och Clorinda, som inte bara är elaka utan också lite korkade och högdragna. Sceniskt är de mitt i prick och vokalt finns det inte mycket i övrigt att önska!

Ibland hade jag dock svårt att uppfatta den talade dialogen, och då tänker jag på de flesta sångarna, men det beror säkert mest på salongen storlek och hur ytan används.

Föreställningens ledande och drivande sångare är utan tvekan Askungen, som gestaltas av Erika Tordeus,  Dandini  som gestaltas av Tor Lind och William Baker. De är föreställningens nav, men också andra gör utmärkta insatser. Till exempel Mattias Nilsson och Mikael Axelsson.

Mest imponeras jag av mezzosopranen Erika Tordeus som är bländande i sitt parti och här missas inga höjdtoner och sceniskt finns det inte heller något i övrigt att önska.

Barytonisten Tor Lind går från klarhet till klarhet och det märks att han trivs på scen vilket ju har betydelse för både det sceniska och vokala framträdandet. Han är som klippt och skuren för partiet som prinsens allt i allo

Tenoren William Baker har vuxit till sig sedan jag upplevde honom senast, för övrigt i en uppsättning också signerad Rossini och Skånska Operan nämligen Barberaren i Sevilla. Hans röst passar dock bättre i partiet som Don Ramiro och utseendemässigt är han trovärdig som en prins på prinsessjakt. Det skall bli spännande att fortsätta följa hans utveckling.

Sammanfattningsvis är Askungen en uppsättning som du inte bör missa!

Föreställningen ges ytterligare tre gånger på Palladium och sista föreställning ges 9 augusti.

 

 Tor Lind och William Baker. Foto: Håkan Röjder

Tor Lind och William Baker. Foto: Håkan Röjder

Om föreställningen

Sett föreställningen 3.8.2016 på Palladium i Malmö

Upphovspersoner

Musik: Gioacchino Rossini|Libretto: Jacobo Ferretti efter Charles Perrault|Översättning: Magnus Lindman|Bearbetning: Ola Hörling

Kreativt team

Regissör och koreograf: Ola Hörling
Musikaliskt ansvarig: Max Lörstad
Kostymör: Fredrika Lilius
Scenograf: Leif Persson

I rollerna

Askungen/Angelina: Erika Tordeus
Don Ramiro: William Baker
Dandini: Tor Lind
Don Magnifico: Mikael Axelsson
Clorinda: Freja Frisk
Tisbe: Felicia Gyllenstig Serrao
Alidoro: Mattias Nilsson
Vitalia: Mia Gisselsson
Maliziosa: Sandra Lundgren
Ennino: Wictor Koch

Orkester

Kapellmästare & piano: Rebecka Elsgard
Violin 1: Saana Kähkönen
Violin 2: Tove Wadenius
Cello: Johanna Hydén
Kontrabas: Mattias Hanskov Palm