Tannhäuser till Folkets Hus och Parker

Förra helgen visades  Richard Wagners Tannhäuser  på ett stort antal biografer anslutna till Folkets Hus/Parkers digitala biografkedja runt om i Sverige. Det fanns ingen möjlighet för mig att då uppleva föreställningen eftersom jag samma helg firade min frus födelsedag i Berlin. Igår fick jag istället uppleva en av två reprissändningar på Kino i Lund. Det är en lång föreställning nästan fem timmar inklusive två pauser.

Det sägs att Richard Wagner strax före sitt frånfälle skall ha yttrat att han är skyldig världen en Tannhäuser. Numera förstår jag detta som han inte var riktigt nöjd med sitt verk och denna finns också i flera olika versioner både sceniskt och på cd- och dvd.

Vanligtvis brukar man tala om Dresden eller Parisversionen och uppsättningen från New York räknas förmodligen till Paris-versionen.

Oavsett om Wagner hade lyckats presentera ytterligare en version eller ej så känner jag mig nöjd med min upplevelse.

Under årens lopp har jag hunnit med att se de flesta av Wagners operor, men kvar på önskelistan stod just Tannhäuser och den upplevde jag för första gången, 2007, på Hamburgische Staatsoper och Stefan Herheims version på DNO Opera & Balett i Oslo ett par år senare. Senast upplevde jag Daniel Frank som Tannhäuser på Kungliga operan i Stockholm och dessemellan har jag hunnit med att se Kasper Holtens version på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.

Det slår mig efteråt att det egentligen hade blivit bäst om jag hade fått se Metropolitans uppsättning först och sedan de andra versioner senare. Det är alldeles säkert hade jag hade haft större glädje av de andra uppsättningarna om det hade blivit så kanske med undantag av Kasper Holtens version som jag fortfarande inte riktigt har kunnat ta till mig, trots alldeles utmärkta orkester – kör och solistinsatser.

Otto Schenks/Günther Schneider – Siemssens uppsättning skildrar historian från början till slut och det är enkelt att förstå och ta den till hjärtat, särskilt genom att  de skildrar bakgrunden med mötet i Venusberget.

De andra uppsättningarna har sin charm, men de förutsätter att man har god kännedom om innehållet i verket och då räcker det inte med att man rent ordmässigt känner till synopsis/handlingen utan det är enligt min mening minst lika viktigt att man ser det rent sceniskt. Det är mycket lättare att ta till sig Elisabeth och Tannhäusers kamp och öden efter att ha upplevt scenografin signerad Günther Schneider – Siemssens  version.

Musikaliskt är det en mycket stor upplevelse och det gäller särskilt när orkestern leds av den eminente dirigenten James Levine. Han behärskar verket helt och hållet och han följer partituret in i minsta detalj samtidigt som han har alla musikerna med på resan.

Operakören gör som vanligt en formidabel insats, men det gör de ju alltid dock alldeles särskilt väl i Wagners verk och till exempel Pilgrimskören tillhör något av de vackraste körpartierna som jag är bekant med.

Solistinsatserna lämnar inget i övrigt att önska och Eva Maria Westbroek är som klippt och skuren för partiet som Elisabeth, men också Michelle De Young gör en utmärkt insats som Venus.

Günther Groissböck imponerar som Hermann och det kommer att bli ytterligare en sångare som det skall bli intressant att följa fortsättningsvis

Jag har nog aldrig upplevt Johan Botha så i sitt esse som han var som Tannhäuser. Han tillhör absolut världseliten i sitt fack även om hans sceniska utspel lämnar något i övrigt att önska. Som Tannhäuser klarar han sig dock även sceniskt, men det räcker naturligtvis inte att använda sitt ansiktsuttryck för att hantera det sceniska uttrycket.

En annan som också tillhör den absoluta världsklassen i sitt fack är vår egen Peter Mattei som tillsammans med harpisten gjorde Sången till aftonstjärnan till en av föreställningens höjdpunkter, men slutduetten med Tannhäuser räknas också till en av föreställningens absoluta höjdpunkter.

Avslutningsvis räknar jag dagens Tannhäuser till en av de bästa operaupplevelserna av just Tannhäuser.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Richard Wagner

Kreativt team

Dirigent: James Levine
Regissör: Otto Schenk
Scenografi: Günther Schneider-Siemssen
Kostymdesign: Patricia Zipprodt
Ljusdesign: Gil Wechsler
Koreografi: Norbert Vesak

Medverkande

Tannhäuser: Johan Botha
Elisabeth: Eva-Maria Westbroek
Wolfram: Peter Mattei
Venus: Michelle DeYoung
Hermann: Günther Groissböck
Walther: Noah Baetge
Heinrich: Adam Klein
Biterolf: Ryan McKinny
Reinmar: Ricardo Lugo
Shepherd: Ying Fang
Pages: Daniel Katzman, Connor Tsui, Michael Graham, Thomas White, Ruby Gilmore, Emma Kramer, Andre Gulick, Brandon Harnett
Three Graces: Marybeth Hansohn, Ana Luiza Luizi, Sarah Weber Gallo

Läs mer