Titus Mildhet på Drottningholm

Titus Mildhet på Drottningholm
drottningholmsommar2012
Titus Mildhet på Drottningholm

Titus Mildhet på Drottningholm

Titus Mildhet på Drottningholm 19 augusti

Musik: W A Mozart. Libretto: Caterino Mazzola efter Metastasio

På grund av semester utomlands missade jag premiären på sommarens andra uppsättning på Drottningholms slottsteater nämligen Titus Mildhet eller i original La Clemenza di Tito.

Nu gjorde det ju inte så mycket eftersom jag fick möjlighet att njuta av uppsättningen i går och det tillsammans med dels kungaparet dels Sveriges Radio och TV.

Att det var TV-inspelning just denna kväll hade jag ingen aning om, men det såg jag ju direkt när jag anlände till Drottningholm. Att kungaparet var där är ju ingenting som vi får reda på i förväg och själva har de ju gångavstånd från bostaden till scenen.

Nu är ju kungaparets närvaro i grunden ingen stor sak även om jag naturligtvis anser att de kunde gå mer på opera än vad de faktiskt gör. Inte heller känns det som något större problem att man måste resa på sig när kungaparet ankommer, men att man inte får lämna salongen förrän de har, som jag antar hunnit sätta sig i säkerhet,  känns lite gammaldags. Vi lever ju inte på 1700-talet.

Det var tredje gången som jag upplevde Titus Mildhet. Första gången såg jag verket på Folkoperan i början av 1990-talet med Tomas Lind i huvudrollen och Katarina Dalayman som Vitellia, Titus kejsarinna i slutet av andra akten. Däremot minns jag inget av de andra sångarna vilket förmodligen beror på att jag inte har upplevt dem i några solistroller sedan dess med undantag av Anders Nyström som sjöng i Skånska Operans version av Barberaren i Sevilla här i somras.

Andra tillfället var för ett tiotal år sedan då jag såg en uppsättning på DKT i Köpenhamn och trots kända sångarnamn minns jag det som en ytterst tråkig tillställning. Ett faktum som jag inte kan lasta sångarna för och kanske inte heller någon i produktionsteamet, men jag minns det fortfarande som en tråkig upplevelse.

Metropolitan Opera sände sin version i december förra året, men den uppsättningen missade jag helt och hållet.

Med detta vill jag alltså beskriva att jag gick till Drottningholm utan några större förhoppningar trots att jag hade sett att några av mina operavänner tyckte att premiären hade varit mycket bra.

Det som lockade mig till föreställningen var att huvudrollen sjöngs av den kände amerikanske tenoren Richard Croft, men också att Katija Dragojevic och Markus Schwarts skulle medverka.

Tyvärr var Richard Croft något indisponerad, just denna kväll, men totalt sett gjorde han alldeles säkert sitt allra bästa och det får ju vara gott nog. Visst kunde jag uppfatta att det var en fin röst och där han i sina bästa stunder s a s målade med rösten.

Det blev en mycket fin operaupplevelse där särskilt Katija Dragojevic utmärkte sig, men även de andra damerna gjorde bra ifrån sig och då tänker jag särskilt på Vitellia som sjöngs av den holländske sopranen Annemarie Kremer.

Markus Schwartz svarade för en utmärkt insats som Publius och inte blev det sämre av att han gjorde det sceniskt med glimten i ögat. Dock minns jag inte just den gestaltningen från tidigare uppsättningar.

För körinsatserna svarade delar av Radiokören och den uppgiften klarade de alldeles utmärkt.

Anna Ardelius svarade för såväl scenografi och kostym och det gjorde hon på ett mycket trevligt sätt och särskilt uppskattade jag en del scenväxlingar som ytterst roande och kostymerna gick inte heller av för hackor. Trots att det är fyra sjungande damer varav två s k byxroller, så framgick det tydligt vilka dessa var genom att de var klädda med värja och dolk.

En annan höjdpunkt svarade orkestern för och enligt min uppfattning gjorde dess medlemmar under ledning av Mark Tatlow att det blev en särskild njutbar upplevelse särskilt genom fina solistinsatser.

Föreställningen blev genom ett tekniskt missöde fördröjt och det fick som konsekvens att jag inte kom till mitt hotell förrän en bit efter midnatt även om föreställningen var slut kring 23-tiden.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Titus Mildhet är en av de allra bästa uppsättningarna som jag har upplevt på Drottningholm och om du har möjlighet så råder jag dig till att se Titus Mildhet.Sista föreställning ges den 24 augusti.

Produktionsteam

Dirigent:  Mark Tatlow

Regi: Sigrid T´Hooft

Scenografi och kostym: Anna Ardelius

Ljus: Arne Åkerström

Mask och peruk: Sofia Ranow

Roller

Titus, romersk kejsare: Richard Croft

Vitellia, den förre kejsarens dotter: Annemarie Kremer

Sextus, Titus vän och förälskad i Vitellia: Katija Dragojevic

Annius, Sextus vän, förälskad i Servilia: Luciana Mancini

Servilia, Sextus syster, förälskad i Annius: Elena Galitskaya

Publius, praetorianprefekt: Markus Schwartz

 

Related posts