Tolvskillingsoperan opera av Kurt Weill – synopsis

Kurt Weills musik, som kvantitativt går långt utöver omfattningen för vanlig “skådespelsmusik”, är däremot med ett undantag helt nyskriven. Den framstår idag som det kanske mest utpräglade uttrycket för Weills så kallade “Song”-stil, men här finns även klart neobarocka element (till exempel i uvertyren) och kännetecken för många olika musikaliska stilar. Sångerna skrevs inte för traditionella skolade röster, men är samtidigt egentligen i svåraste laget för vanliga skådespelare utan professionell sångträning.

Akt I

Jonathan Jeremiah Peachum är ledare för ett tiggarband i Soho i London: Tiggarna skall betala en avgift till honom, men i utbyte förser han dem med all rekvisita de behöver för att väcka för att väcka folks medlinde. Peachums dotter Polly uppvaktas av en okänd man, men då modern beskriver honom för Peachum förstår denne genast att det är den beryktade banditledaren Mackie Kniven. Det är emellertid för sent att lägga sig i förbindelsen ty Polly och Mackie firar redan bröllop, och själve polismästaren Brown kommer och lyckönskar brudparet. Peachum svär på att han skall förråda sin nyblivne svärson.

Akt II

Polly varnar Mackie och ber honom fly till Highgate Moor, så skall hon ta hand om hans liga under tiden. Mackie utnyttjar tillfället till att besöka några prostituerade i Turnbridge, men mrs Peachum har utfäst en belöning till den som anger Mackie Kniven. Det gör Sjörövar-Jenny, och han grips. Polly besöker sin make i fängelset och träffar där polischefens dotter Lucy, som Mackie också har lovat att gifta sig med. Därför förnekar han äktenskapet med Polly och de båda flickorna råkar i slagsmål. Mrs Peachum släpar i väg med Polly, och Mackie Kniven rymmer ur fängelset med Lucy.

Inför kröningsfestligheterna i London anar tiggarna nya stora möjligheter, men polischefen Brown söker upp dem och försöker tala dem till rätta.

Akt III

Än en gång anges Mackie Kniven vid ett bordellbesök och döms till döden. Polly skyndar till fängelset men allt är förgäves, även Mackies eget försök att muta en fångvaktare. Han förs bort till galgen, men just när han står med huvudet i snaran kommer ett bud från kungen som ger honom frihet och adlar honom.

Kompositör och librettistMusik: Kurt Weill|Text: Bertolt Brecht efter John Gays The Beggars Opera (1728)Uruppförande: Berlin, Theater an Schiffbauerdamm 31 augusti 1928. Svensk premiär: Stockholm, Komediteatern 2 november 1929.

Upphovspersoner

Musik: Kurt Weill|Text: Bertolt Brecht efter John Gays The Beggars Opera (1728)