Tosca på Skåneturné – stor operaupplevelse

Malmö Opera på Toscaturné i Skåne och Vara
Tosca på Skåneturné – stor operaupplevelse

Tosca på Skåneturné – stor operaupplevelse

Tosca tillhör en av operavärldens mest spelade operor och det är en opera som jag har sett åtskilliga gånger på flera stora operascener, och nu senast i S:t Nicolai-kyrkan i Trelleborg med Eva Rydén som Tosca.

Efter en idé och inspiration från ett pubbesök i London bestämde sig teaterchefen Bengt Hall på Malmö Opera att man skulle producera ”Tosca”, som en föreställning med fyra sångare och tre musiker.

Tanken med uppsättningen är ju i grund och botten att föreställningen skall ut på turné runt om i Skåne och i huvudsak ges på scener av varierande storlek, men mest modell mindre.

Den transportabla scenen måste vara just transportabel samtidigt som scenbilden måste göras trovärdig inte minst för att man kan förvänta sig att många som aldrig har varit på Malmö opera tar tillfället i akt att se en föreställning när, nu operahuset kommer till byn.

Detta ställer ju stora krav på samtliga inblandade och särskilt då med tanke på antalet föreställningar. Totalt blir det trettio föreställningen under perioden 8 september t o m den 2 december. Bara detta att spela en föreställning trettio gånger måste betraktas som en imponerande uppgift inte minst för sångarna. Vanligtvis ges en uppsättning 10 – 12 gånger och sedan är det dags för andra uppsättningar.

Verket ges i sin helhet möjligen med några mindre strykningar, men på rak arm kan jag inte ge något exempel på detta. Verket är arrangerat av Danyal Dhondy och musiken spelas av tre musiker och här ligger väl den egentliga skillnaden mot uppsättningar på stora scenen, nämligen i antalet musiker. Det blev ändå en mycket stark musikalisk upplevelse där jag både hör utmärkta soloinsatser, men också ett väl sammanhållet stycke musik.

Några roller finns inte med i denna uppsättning men Rickard Laby, sjunger flera roller men också Scarpia som sjöngs av Kosma Ranuer har också ytterligare en roll på sitt samvete, och cellisten Emma Samuelsson sjunger herdepojkens sång på italienska. I övrigt sjöngs Tosca på svenska.

Det första som slår mig ner jag sitter i salongen är hur väl planerad föreställningens scenografi fungerar och hur man med hjälp av olika sorters belysningar och rekvisita lyckas skapa illusionen av de olika platser där handlingen utspelar sig. Självfallet har man fått slopa vissa scener eller kanske jag skall uttrycka det som att man har anpassat scenerna till de givna förutsättningarna.

Även om alla roller är viktiga i en opera så är det naturligtvis så att det är tre personer som utgör själva kärnan nämligen Floria Tosca, hennes älskade målaren Mario Cavaradossi och polischefen baron Scarpia och deras inbyggda förhållanden till varandra.

I denna uppsättning gör Richard Laby tre roller nämligen den förrymde fången Angelotti, sakristanen, kyrkovaktmästaren och Spoletta, Scarpias ständigt närvarande hjälpreda. Det gör han bra, särskilt som det ju dessutom väl egentligen handlar om tre olika röstfack. I programbladet står det att han är tenor, men det är nog fel för visst är han baryton även om han sjunger bas- och tenorroller?

Samtliga sångare är väl kända för mig även om det var ett bra tag sedan jag kunde uppleva Kosma Ranuer, som för övrigt nominerades till Årets operasångare 2011 av den ansedda tyska operatidningen Opernwelt, men senast såg jag nog honom som Wagner i Gounod´s ”Faust” på Folkoperan. Richard Laby upplevde jag senast som Michele i Puccini´s enaktare ”Kappan” i Gävle och såväl Laine Quist som Joachim Bäckström känns som gamla bekanta och senast såg jag dem tillsammans i ”Jenufa” som gick förra säsongen på Malmö Opera. Laine Quist har jag förutom i ”Jenufa” hört i W A Mozart´s ”Cosi fan tutte” i ensemblen Kammaropera Syd, men också i ”Mannen som hatade opera” på Scalateatern i Ystad i somras.

Det var en fin operaupplevelse, som visserligen satte myror i huvudet på mig. Alla i kvartetten sjöng och agerade ypperligt, men ändå fanns det något som störde mig i föreställningen. Jag har funderat mycket på detta och tror kanske att det kanske mest handlar om akustiken i Verkstan, men det kändes som Cavaradossi (Joachim Bäckström) sjöng som han var på stora scenen på Malmö Opera, medan Floria Tosca (Laine Quist) sjöng på ett helt annat sätt som jag närmast vill beskriva som återhållet. Det kan ju också handla om att sångarna sjöng på svenska, men samtidigt tyckte jag mig inte alls höra detta varken när Kosma Ranuer eller Richard Laby sjöng.

Det kan ju naturligtvis också handla om att Laine Quist sjöng sitt parti på ett annat sätt än jag är van vid, men jag tror också att det var första gången jag hörde ”Tosca” sjungas på svenska och egentligen hyllar jag ju principen att verken skall sjungas på originalspråket, men jag kan självfallet både förstå och acceptera att man sjunger på svenska samtidigt som jag menar att Puccini´s musik talar ett tydligt språk så att jag tror säkert att det hade gått lika bra att sjunga på italienska.

Mina synpunkter skall nu inte uppfattas som allvarlig kritik utan jag vill bara deklarera min uppfattning och upplevelse från föreställningen och det är fullt möjligt att jag skulle få en helt annan upplevelse om jag såg om föreställningen vid ett senare tillfälle.Låt mig också påpeka att jag tyckte mycket om Kosma Ranuer´s tolkning av Scarpia såväl sångligt som sceniskt. Det är ju för övrigt ett omdöme som får gälla hela kvartetten.

Avslutningsvis kan jag absolut rekommendera dig att passa på tillfället att uppleva föreställningen, som ju ges ytterligare några gånger på Verkstan, innan den fortsätter sin turné i Skåne, med sista föreställning söndag den 2 december på Palladium i centrala Malmö.

Övriga recensioner

Du kan läsa övriga recensioner i ett tidigare inlägg som du hittar här

Produktionsteam

Musik: Giacomo Puccini

Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa

Svensk översättning: Carin Bartosch Edström

Musikaliskt arrangemang: Danyal Dhondy

Scenografi och kostym: Nina Fransson

Ljus: Anna Björklund

Regi och textbearbetning: Adam Spreadbury Maher

Kapellmästare & musikalisk instudering: Annika Bjelk-Wahlberg

I rollerna

Floria Tosca: Laine Quist

Mario Cavaradossi: Joachim Bäckström

Baron Scarpia: Kosma Ranuer

Spoletta, Sakristian, Angelotti: Richard Laby

Kapellmästare: Annika Bjelk-Wahlberg

Musiker: Emma Samuelsson, Jon Lundberg

Related posts

Kommentera