Tristan och Isolde 1859 synopsis

Tristan och Isolde synopsis Tristan och Isolde på Gamle Scene - synopsis

Tristan och Isolde är en tysk opera (musikdrama) i tre akter med musik och text av Richard Wagner. Librettot bygger på berättelsen om Tristan och Isolde, en medeltida keltisk saga, som bland annat var grunden till Gottfried von Strassburgs berömda versroman Tristan från ca 1210, vilken i Simrocks översättning från 1855 inspirerade Wagner. Operans effektiva längd är drygt fyra timmar, eller fem timmar med pauser. Sångstämmorna hanteras som musikinstrument till skillnad från samtida opera. Isoldes och Tristans partier kräver dramatiska och mycket uthålliga röster samt stark psykisk och fysisk kondition hos sångarna och flera sångare betraktar därför rollerna som röstdödare.

Tristan och Isolde 1859 synopsis

DEN KONGELIGE OPERA

1.akt

Tristan har sänts ut av kung Marke för att hämta hem den irländska prinsessan Isolde, som kungen har utvalt till sin brud, till Cornwall. Isolde är förtvivlad över att behöva giftas sig med Marke, och på vägen låter Isolde sin tjänsteflicka Brangäne kalla på Tristan, men han avböjer, och hans följeslagare Kurwenal hånar de irländska flickorna.

Isolde som blir kränkt av svaret berättar för Brangäne sakernas rätta tillstånd. Hon skötte om, på sin tid en svårt skadad krigare som kallade sig Tantris. Det var den förklädda Tristan. Morold, hennes man, hade blivit dödad i kampen, men en dag upptäckte hon att en svärdsflisa, som hade fastnat i hans huvud, passade ihop med Tristans svärd. När hon ville hämnas Morold på den sårade krigaren med hjälp av hans eget svärd, slog han i samma ögonblick upp sina ögon, och när deras blickar möttes, blev hon tvungen att sänka svärdet. Hon skötte om honom till dess att han blev frisk.

Kort därefter återvände Tristan emellertid som friare för Marke, hans onkel, och nu önskar den förydmjukade Isolde hämnd över honom. Hon befaller den förtvivlade Brangäne att hälla upp en giftdryck, som hon skall dricka tillsammans med Tristan. Hon kallar på Tristan och ber honom att dricka försoningsdrycken tillsammans med henne, men han förstår genast sammanhanget och accepterar ivrigt giftbägaren. De dricker båda av den, men Brangäne har i stället för gift gett dem en kärleksdryck.

Medan Brangäne förtvivlat försöker att påminna de två älskande om, att skeppet strax är i hamn, anländer kung Marke och hans följe.

2.akt

Brangäne och Isolde väntar vid Markes borg, och kungens jaktsällskap är långt borta. Först när de kan släcka en fackla som tecken till Tristan, att han kan komma. Brangäne varnar Isolde för Melot, som hon fruktar har arrangerat ett bakhåll för de älskande, men Isolde släcker i alla fall facklan.

Tristan störtar in, och de två älskanden överlämnar sig till varandra. De gråter dagen och ljuset, när de måste skiljas: Bara om natten kan de mötas. De längtar efter den eviga natt, när de alltid kan vara förenade.

Plötsligt anländer Marke och Melot och överraskar de älskande. Marke anklagar Tristan för förräderi, men Tristan kan inte förklara sig. Han ber Isolde följa med honom och det lovar hon. Den rasande Melot vill hämnas kungen och tränger sig in på Tristan, som låter sitt svärd falla och såras.

3.akt

Kurwenal har fört den dödssjuke sårade Tristan till dennes hemslott Kareol. Han har skickat bud efter Isolde. En herde, som har avtalat med Kurwenal., att han skall spela en munter melodi, när han ser Isoldes skepp, närmar sig, och spelar fortfarande en sorgsam visa. Kurwenal berättar för honom att Tristan ännu sover och otålmodigt väntar på isoldes ankomst.

Tristan vaknar upp, och Kurwenal berättar för honom, vad som har skett, Tristan förbannar sin otyglade längtan efter Isolde kärlighetsdryck och tror i sina feberyror att Isolde närmar sig. Då spelar herden en munter melodi, och Kurwenal springer iväg för att välkomna Isolde.

Tristan stiger upp från sitt sängläge och flänger av sina forbindinger, men precis när Isolde anländer faller han död ned. ännu ett skepp anländer och när Kurwenal känner igen Melot och Marke försöker han försvara slottet. Han dräper Melot, men blir själv dödligt sårad. Brangäne berättar för Isolde att hon har berättat allt för Marke, men även om Marke önskar att förena de två älskanden, kommer han för sent.

Isolde hör dem inte, men skildrar i ett transaktigt tillstånd sin glädje över att få följa sin älskade in i den eviga natt, där de aldrig skall vara åtskilda, och hon dör hos sin Tristan.

Kasper Bech Holten. Översatt av Mogens H Andersson.

Tristan och Isolde synopsis

Tristan och Isolde på Gamle Scene – synopsis

DEN NORSKE  OPERA

FØRSTE AKT

Ombord på et skip fra Irland til Cornwall gjenlyder en sjømannsstemme fra riggen. Sangen han synger, om en irsk pike, opprører Isolde, som Tristan skal føre som brud til sin onkel, kong Marke. Isolde vil heller at skipet skal gå ned enn at det skal nå sitt mål. Hennes ledsagerske, Brangäne, forsøker forgjeves å roe henne ned. I stedet blir Isolde rasende ved synet av Tristan, der han står på akterdekket og prøver å unngå henne: Ved å levere henne til sin onkel viser han ingen hensyn til hennes følelser. Hun sender Brangäne for å hente Tristan, som sender tilbake høviske, unnvikende svar. Kurwenal opplyser Brangäne om at Tristan ikke er en tjener som skal følge Isoldes minste vink, og stemmer opp med et skamløst vers om Isoldes tidligere forlovede, Morold, som Tristan tidligere hadde drept i en tvekamp. Brangäne går tilbake til Isolde, som minnes at etter at Tristan drepte Morold, var det hun som selv pleiet ham og fikk ham frisk igjen. Da hun oppdaget at det var han som hadde drept hennes forlovede, planla hun å drepe ham – men da hans blikk møtte hennes, fikk hun medlidenhet med ham. Nå leverer han henne som en slave til onkelen. Hun utslynger en forbannelse over hans hode og ønsker dem begge døde. Brangäne forsøker å fortelle henne at det ikke er noen vanære å gifte seg med en konge og at Tristan bare utfører sin plikt. Isolde svarer at det viser hans manglende følelser for henne. Da Brangäne minner Isolde på at moren hadde betrodd henne hemmelige kunster, ber Isolde Brangäne om å tilberede en av morens eliksirer – den som fører til døden. Rop fra dekket om at land er i sikte følges av at Kurwenal kommer og ber kvinnene gjøre seg klare til å gå fra borde. Isolde repliserer at hun ikke vil følgemed Tristan før han ber om tilgivelse for sin illgjerning. Kurwenal bringer budskapet til sin foresatte, mens Isolde tvinger Brangäne til å skjenke i drikken. Tristan kommer bort til dem. Da Isolde erklærer at hun vil ha godtgjørelse for Morolds død, tilbyr Tristan henne sitt sverd, men hun vil ikke drepe ham. Da er det bedre at hun og Tristan slutter fred med en vennskapsskål. Han forstår at hun har tenkt å forgifte dem begge – og drikker, og hun gjør det samme. Idet de venter på døden, ser de inn i hverandres øyne og erklærer sin kjærlighet for hverandre. Brangäne innrømmer at hun blandet en kjærlighetsdrikk, mens sjømennenes stemmer priser skipets ankomst til Cornwall.

ANNEN AKT

Fjerne hornsignaler forkynner at kongen og hans følge drar avsted på jakt. Isolde er utålmodig foran et stevnemøte med Tristan og tror at jaktselskapet er langt avsted, men Brangäne advarer henne mot spioner, særlig Melot, som hun har sett holde øye med Tristan. Isolde sier at Melot er Tristans venn og maner Brangäne til å slukke varselfakkelen slik at Tristan kan komme. Brangäne vet at dette vil være uklokt, men når hun jamrer over at hun har byttet om drikkene, sier Isolde at kjærlighetens kraft hersker over all skjebne. Isolde sender henne for å holde vakt, slukker fakkelen og mottar Tristan med begeistring. Begge hylder mørket, som fordriver hverdagens lys og falske fremtoninger. Det var dagslysets krefter, sier Isolde, som fikk Tristan til å oppføre seg så konvensjonelt og føre henne bort fra Irland; kjærlighetens kraft har befridd dem for denne illusjonen. Trygge i nattens sannferdige favn tar de imot dens omfavnelse. Brangänes stemme i det fjerne advarer dem om at natten snart vil blekne og faren vil vise seg, men de elskende ligner sin glemsel med døden, som vil gi dem den fullstendige forening de higer etter. Idyllen blir splintret da Kurwenal kommer løpende med en advarsel: Kongen og hans følge har vendt tilbake, anført av Melot, som angir de elskende. Marke erklærer at det var Tristan selv som egget ham til å gifte seg og som valgte ut bruden, og spør hvordan en han elsket så høyt kunne bringe ham denne vanære. Tristan sier han ikke kan svare, og vender seg så mot Isolde og spør om hun vil følge ham til dødens rike. Hun sier ja, og Tristan faller over Melots sverd.

TREDJE AKT

Tristan ligger alvorlig såret, mens Kurwenal pleier ham. En gjeter spør om hvordan det står til med hans herre, og Kurwenal svarer at det eneste som kan redde ham, er Isoldes ankomst. Gjeteren sier seg villig til å spille noe annet på fløyten enn den sørgmodige melodien med en gang han ser et skip nærme seg. Tristan spør hvor han er, og sier han at han har vært på besøk i nattens rike og vil vende tilbake dit. Han klamrer seg til livet slik at han kan finne Isolde og ta henne med seg. Tristan takker Kurwenal for hans hengivenhet, og så innbiller han seg at han ser Isoldes skip nærme seg. Men gjeteren spiller fremdeles en trist melodi: havet er øde. Tristan husker melodien, som han hørte som barn i forbindelse med foreldrenes død og som han senere forbandt med sin egen dødskamp etter dysten med Morold. Han ønsker at Isoldes medisin hadde gitt ham fred i stedet for å få ham til å overleve, slik at han måtte lide under lengselens pinsler. Igjen faller han i avmakt, så våkner han opp igjen og innbiller seg at han ser Isoldes smil der hun nærmer seg. Gjeterens melodi forandrer seg til en glad fanfare og Kurwenal får øye på skipet. For en gangs skyld velsigner Tristan dagen, fordi den med sitt lys viser Isolde veien til ham. Han river av seg bandasjene og lar sårene blø så hun kan helbrede dem – «for evig». Ikke før har Isolde kommet stormende inn, så faller han døende i hennes armer. Hun maner ham til å leve, slik at de kan dele en siste stund i gjenforening, men han er død. Gjeteren får øye på et skip til, som Kurwenal antar fører med seg Marke og Melot, fulle av hevnlyst. Selv om Brangäne er med dem, vil ikke Kurwenal høre. Han dreper Melot og faller selv om, dødelig såret. Marke ser den døde Tristan, mens Brangäne forsøker å anspore Isolde ved å fortelle henne at kongen er kommet for å be om tilgivelse og forene de elskende. Men Isolde, uten kontakt med omverdenen, har en visjon av Tristan som anroper henne fra den hinsidige verden. Er det bare hun som ser dette, og må hun gå og møte ham? Hun synker langsomt, forklaret i døden, ned på Tristans legeme.

Tristan og Isolde DNO Opera & Ballett 2012

Tristan och Isolde på Den Norske Opera i Oslo – synopsis

DEN KONGELIGE OPERA  2008

1.AKT

Vi befinder os på et skib på vej fra Irland til Kornwall. Tristan ledsager Isolde på hendes brudefærd til kong Marke.

Isolde betror sig til Brangäne om, hvordan hun er blevet svigtet af Tristan. Hun beder Brangäne hente Tristan, men denne nægter at tale med Isolde, og Brangäne må gå tilbage uden resultat.Brangåne trøster Isolde med, at hvis hun frygter Marke ikke vil elske hende, har moderen sørget for en løsning. I et lille skrin med medicin, som moderen har givet kvinderne med på rejsen, findes der en kärlighetsdrik. Men i sin frustration over Tristans svigt – at han har “givet hende bort”til Marke – er den eneste medicin, Isolde mener at have brug for, dødsdrikken!

Denne dødelige gift vil hun drikke sammen med Tristan for at få både fred og hævn. Så da Kurwenal kommer for at bede kvinderne forberede sig på at gå i land nægter Isolde at efterkomme ordren, før hun har fået en samtale med Tristan.

Tristan kommer, men er angst for at se hende i øjnene. Det er omsider gået op for ham,hvilken frygtelig fejltagelse, han har begået fordi han ikke forstod sine følelser for Isolde.

Isolde spørger både sig selv og Tristan, hvorfor hun ikke slog ham ihjel, da han lå forsvarsløs under det løftede sværd, og Tristan rækker hende sit sværd igen, så hun kan hugge ham ned. Isolde foreslår i stedet at de drikker forsoning – i gift. Efter en tøven, som Isolde opfatter som fejhed, drikker Tristan af bægeret og vil tømme det helt, men Isolde tager det fra ham og drikker også. Imidlertid har Brangäne valgt ikke at følge Isoldes ordre og således byttet giften ud med kærlighedsdrikken.

I den tro, at de skal dø, erkender de endelig deres kærlighed til hinanden. Skibet er i land, og Marke kommer for at møde sin brud.

Det er nat. Isolde og Brangäne venter på, at de ikke længere kan høre kong Markes jagthorn i det fjerne. Isolde har aftalt med Tristan, at han skal komme til hende, når kongen er borte. Når Tristan ser et lys slukkes, ved han, det er signalet til, at hun er alene. Brangäne nægter at slukke, og hun trygler Isolde om at vente bare én dag med at se Tristan.

Brangäne mistænker Melot for at ville forråde Tristan, og at den natlige jagt er en del af hans plan. Isolde vil dog ikke vente og slukker selv lyset, hvorefter hun beder Brangäne holde vagt.

Tristan kommer, og de elskende er sammen, men talen falder snart på fortidens handlinger, motiver og skyld. De overbeviser derefter hinanden om, at deres kærlighed vil overleve begges død. I en lykkerus mødes de i visionerne om den vidunerlige, kærhghedens nat som vil omslutte dem för evigt, men afbrydes i det samme af Melot og kong Marke.

Kongen, som havde lukket sit hjerte for kærligheden, indtil til han så sin brud Isolde,är sønderknust og endnu mere ensom end før.Den ubegrænsede tillid, han har vist Tristan, er brudt, og aldrig vil han kunne lukke et øje mere af frygt for forræderi. For når Tristan – den mest trofaste – viser sig at være utro, hvem er da tro?!

Tristan undskylder sig ikke overfor Marke, men spørger Isolde, om hun vil følge ham til “det natlige land, hvor han var før sin fødsel”. Isolde svarer ja, og de kysser hinanden. Melot reagerer med raseri på denne kærlighedspagt, og Tristan udfordrer ham; men i stedet for at forsvare sig, lader han sig stikke ned af Melot!

Kurwenal er flygtet med den dødssyge Tristan til dennes fædrende borg i Bretagne. Sammen med en hyrde venter han på, at Tristan skal vågne, og på at skibet med Isolde, som Kurvenal har sendt bud efter, skal komme.

Kurwenal har forstået, at hun alene kan ændre på Tristans tilstand. Hyrden får besked på at spille en lystig melodi, så snart han ser skibet.

Tristan vågner svag og forvirret og ved først ikke,hvor han er, men bliver efterhånden mere klar og tænker tilbage på sin ubesindige handling – at lade Isolde ægte kong Marke. Han forbander sig selv for at have brygget giften, der nu plager ham men uden at han kan dø af den. Så længe Isolde er i live, kan han ikke dø.

Kurwenal fortæller, at han har sendt bud efter Isolde. Ophidselsen over dette er for meget for Tristan, som igen glider ind i bevidstløshed. Da han vågner, ser han i et syn Isolde komme og fatter ikke, at Kurwenal ikke kan se hende. I samme öjeblik lyder den muntre melodi, der fortæller om skibet, som er på vej. Kurwenal beder Tristan om at blive liggende og løber selv ned til stranden.

For Tristan er tiden endelig inde, hvor han kan dø og forenes med Isolde. Han river sin bandage af og forbløder hurtigt. Da Isolde kommer, dør Tristan i hendes arme og med hendes navn på læberne.

Isolde bebrejder ham, at han har svigtet ved ikke at vente på hende, og hun synker sammen ved hans hg. Samtidig kommer endnu et skib, dennegang med Marke, Melot og Brangäne.

Brangäne har fortalt om kærlighedsdrikken, og Marke er ilet til for at forene de elskende og give dem sin velsignelse, men for sent. Kurwenal, som misforstår situationen, dræber Melot, men bliver derefter selv dræbt.

Isoldes livsvilje forenes med hendes drift mod døden. Idet hun synker ned i nattens dødsrige til sin Tristan, besynger hun kærligheden og skønheden i verden.

Tristan og Isolde på Den Kongelige Opera 2009

Tristan and Isolde at Danish Royal Opera Operaen – synopsis

GÖTEBORGSOPERAN

AKT 1

När akt I tar sin början befinner vi oss på det skepp som står under Tristans befäl och som ska föra den irländska drottningen Isolde som brud till Marke, kung av Cornwall.

I ETT KRIG mellan Irland och Cornwall, har Cornwall segrat och Tristan har i strid dödat Isoides trolovade Morold, men sjalv blivit svart sårad. Isoide, som är mycket läkekunnig, tar hand om Tristan ovetande om vem han är. När hon inser vem hon vårdar på sjukbädden lyfter hon Tristans eget svärd för att döda honom och hämnas Morolds död. Men hennes ögon möter Tristans och hon avstår från sitt uppsåt och skonar honom. Såren läker och Tristan reser tillbaka till Cornwall och Kung Marke. Av pliktkänsla och i sin kärlek till Marke erbjuder Tristan sig att föra Isolde till Cornwall.

Isolde ÄR RASANDE över Tristans svek. Hon som har räddat hans liv, förs nu i förnedring till Märke i Cornwall för att stå brud. Hon skickar sin tjänarinna Brangäne till Tristan och kräver att möte för att få en förklaring. Tristan lyckas slingra sig undan mötet.

Brangäne försöker lugna Isolde och få henne att se ljusare på tillvaron. Hon tar fram ett skrin med olika drycker, som Isoldes mor har gett dem och som skall hjälpa dem genom svårigheter. . Brangäne föreslår att Isolde ger av kärleksdrycken till Marke, för att göra äktenskapet lyckligt. Isolde däremot, ser till Brangänes fasa dödsdrycken som den enda utvägen.

Tristans trognaste vän, meddelar att skeppet snart är framme i Cornwall. Isolde kräver återigen att få möta Tristan för att dricka försoning för den skuld som han står i till henne.

Tristan går med på att möta Isolde, som anklagar honom för hans svek. Han ger henne ytterligare en chans att döda honom med hans svärd, men hon avböjer och erbjuder i stället en dryck till försoning.Skeppet närmare sig allt hastigare land, samtidigt som Tristan inser att den dryck hon erbjuder är dödlig. Isolde manar Brangäne att reda drycken och de båda dricker av den i vrede och i förakt för döden. Där, på andra sidan av livet vaknar de till sans och deras blickar möts igen, precis som förra gången då Isolde försökte döda Tristan. De släpper fram alla sina känslor och inser att de är förbundna i kärlek till varandra.

Skeppet ankrar på redden och Kung Märke stiger ombord för att hämta sin brud. Brangäne, som räddat Tristans och Isoldes liv genom att som räddat Tristans och Isoides liv genom att byta ut dödsdrycken mot kärlebdryck, inser vilket livslångt lidande hon åsamkat dem.

AKT 2

Isolde och Tristan, som måste hålla sin kärlek hemlig, har bestämt möte i natten.Brangäne varnar Isolde för det jaktsällskap vars jakthorn de hör ute i skogen. Det eftertraktade bytet är egenligen de två älskande. Melot, Tristans vän, ska ha förrått dem och röjt deras kärlek för Marke. Isolde tror inte för ett ögonblick på Brangäne. Hon släcker facklan som är tecknet på att kusten är klar och att Tristan kan komma.Brangäne sätter sig på vakt.

Tristan och Isoide faller hängivet i varandras armar, men känner samridigt en stark oro. Dagens förpliktelser och livet självt håller dem ifrån varandra. De ser ett liv framför sig tillsammans, men ändå för evigt åtskilda. Det är bara i natten och i döden som de skulle kunna leva ut sin käriek tillsammans, fullständigt och evigt.De ber den eviga natten sänka sig över dem och de försjunker i den i hänryckning. Men Brangänes varningsrop når Isoide och hon känner oron igen. Kommer inte döden att skilja dem åt? Kommer de att förbli Tristan och Isoide även i döden? Tristan svarar, att om han så gärna kan tänka sig att dö för kärlekens skull, hur skulle då kärleken kunna dö med honom? För attt stilla Isoldes oro över att de skall förlora varandra, ser han framför sig att de ska dö tillsammans. Oskiljaktiga, i evighet förenade. Ännu en gång, i stegrad extas, försjunker de i natten och kärleken.

Plötsligt bryter sig Märkes jaktsällskap in. Dagen gryr och Tristan och Isoide har ertappats i sin käriek, förrådda av Melot. Marke är förtvivlad över Tristans förräderi, den Tristan som han betraktar som sin son.

Tyngd av anklagelser och insikten att deras käriek är omöjlig, frågar Tristan Isolde om hon är beredd att följa honom in i natten. När Isolde svarar ja, utmanar Tristan Meelot. Han drar sitt svärd, men släpper det och låter Melot såra honom dödligt.

AKT 3

Tristan har förts hem rill sitt slott på ön Kareol av Kurwenal, som har tvingats inse att Tristan är döende.Han har därför som en sista utväg skickat bud efter Isoide, trots att hon och Tristan är dömda att leva åtskilda. Men Isolde dröjer och hennes skepp visar sig inte på det ödsliga havet. Tristan som varit medvetslös kommer till sans, men inser att döden lurat honom igen. Natten har kastat honom tillbaka i dagen och där finns bara den överväldigande smärtan att behöva leva utan Isolde. Kurwenal gör allt för att lindra Tristans plågor men står maktlös. Inte förrän Isoldes skepp visar sig återvänder hoppet. Kurwenal rusar iväg för att hjälpa Isolde ta sig upp till Tristan. Men hon anländer för sent och Tristan dör i hennes armar. Hon sjunker som livlös över honom.

Ett andra skepp visar sig på havet. Det är Markes skepp och Kurwenal bestämmer sig för att försvara slottet mot det som han ser som ett anfall och ett försök att hålla Isolde och Tristan från varandra. Melot faller och Kurwenal dör i striden. När Marke anländer möts han av död.Hans son och vän Tristan har slutgiltigt lämnat honom. Isolde öppnar sina ögon och Brangäne förklarar att hon har berättat allt för Marke och att han har kommit för att avstå henne och låta henne gifta sig med Tristan.

Men Isolde tycks inte höra. Hon ser bara hur Tristan ler mot henne och förenar sig så med honom i den oändliga kärlekens eviga natt.

Wilhelm Carlsson

Tristan och Isolde premiär på GöteborgsOperan

Tristan och Isolde premiär på GöteborgsOperan

KUNGLIGA OPERAN

BAKGRUND

Kung Marke i Cornwall älskar Tristan som sin egen son, den modigaste av alla hjältar vid hans hov. Han har utsett honom till sin arvingen. Morold som är förlovad med den irländska kungadottern Isolde, kommer till England för att av Marke kräva mer tribut åt sitt folk. Tristan dödar Morold, hugger av hans huvud och skickar det till Isolde för att håna henne. Tristan skadas i striden men Morold. Bara Isolde och hennes mor, som besitter trollkrafter, har det motgift som kan läka såret. Tristan lägger sig i en båt och låter sig drivas med strömmen till Irlands kust där han antar det falska namnet Tantris. Isolde vårdar honom tills hon upptäcker att det är han som dödat Morold. Blodsfejden kräver att hon hämnas Morolds död. Men när hon ser in i Tristans ögon och upptäcker hans kärlek, sänker hon sitt svärd.

Tristan återvänder till Cornwall. För att knyta ett förbund mellan England och Irland beslutas att Isolde skall bli Markes brud. Tristan sänds tillbaka till Irland och för att be om Isoldes hand för Marke. Isolde följer honom apatisk till skeppet som skall ta henne till England.

Akt I

Isolde beslutar att ta sitt liv eftersom hon inte vill gifta sig med en man som hon inte älskar. Tristan skall dela giftbägaren med henne och dö även han. I tron att de båda dricker gift sjunker de älskande i varandras armar. Förskräckta förstår de att Brangäne, Isoldes tjänarinna, istället givit dem en kärleksdryck. Trumpetstötar och rop från besättningen annonserar skeppets ankomst till Cornwall.

Akt II

De båda älskande inser inser att den enda vägen till evig förening i kärleken är genom döden. De förråds av Melot, som varit Tristans bäste vän till Isoldes ankomst. Han kommer med Marke och avslöjar de båda älskandes svek. Marke blir förkrossad. Tristan bryts ner av Markes förebråelser och kastar sig på Melots svärd.

Akt III

Kurwenal har fört sin sårade herre hem till Kareol. Tristan lider längtans alla kval och ensamhetens helvete. Med en hädisk förbannelse över allt liv förlorar han medvetandet. Som i en dröm ser han Isolde, en förklarad bild av all skönhet “det eviga kvinnliga i en gestalt”. Han dör i vild extas. Isolde kommer. Vid Tristans kropp upplever hon den gåtfulla föreningen med sin älskade.

BERWALDHALLEN

1.AKT

Två skadade, arga, desperata och sårade människor är på en lång resa i samma båt. Ingendera förväntar sig att överleva rresan. För Isolde tar självmordsförtvivlan sig uttryck i våldsamma, destruktiva humörsvängningar, bittra sarkasmer, okontrollerad gråt och behov av att tala ut om allting. För Tristan handlar det om ärrig, plågsam tystnad förorsakad av emotionella spärrar och förnekelse (under hela resan har Tristan vägrat att erkänna Isoldes närvaro). Deras närmaste vvänner – helaren, sierskan Brangäne och den gamle soldaten Kurwenal – har bestämt sig för att hjälpa dem genom deras mörkaste timmar och hindra dem från att tillfoga sig själva eller varandra ytterligare skada.

Flera år innan hade Tristan dödat den irländske riddaren Morold i strid och irländske riddaren Morold i strid och självskadats av Morolds svärd med giftspets. Detta sår kunde endast helas av Morolds fästmö, prinsessan och schamanen Isolde. Under namnet “Tantris” sökte Tristan upp henne för att bli botad. Hon avlägsnade giftet, helade såret och räddade därmed hans liv. Då han såg henne i ögonen sänkte hon sitt vapen. Han reste tillbaka till sitt eget land.

Nu är han tillbaka. Men inte av den orsak Isolde hoppats på, för att fördjupa och fullborda deras förhållande.I stället hhar han kommit som kurir för att föra med sig henne som trofé och brud till sin vän, kung Marke av Cornwall. Privat är hon förkrossad, offentligt förödmjukad.

På resan har kvinnorna fört med sig ett hemligt skrin innehållande starka salvor och elixir, en gåva av Isoldes mor. Det heligaste och skönaste av dem är en kärleksdryck, den renaste essensen av kärlekens nektar. Aternativt finns också en dödsdryck med – en snabb lösning att göra slut på ett förspillt liv då plågan blir för tung att bära.

Som en klimax på resan höjer Isolde och Tristan en skål med den dödliga drycken. De ser varandra i ögonen och dricker ivrigt, båda angelägna om en välsignad sorti och förintelse. Vad de inte inser är att Brangäne bytt ut flaskorna, så att de i själva verket dricker ren kärlek. För en stund som känns oändligt lång tror de sig ha korsat gränsen mellan liv och död – deras hjärtan är fria. Deras hemliga kärlek flödar som en omotståndlig förvandlande störtflod då skeppet når hamnen och kung Markes ankomst förkunnas av smattrande trumpeter. Maktens och prestigens värld med dess bländande ljus fördunklar deras dröm och de lämnas förvirrade och förbluffade.

2.AKT

Då skymningen faller på ekar jakthornen i skogen. Tristans “bästa vän” Melot har organiserat en nattlig jakt för kung Marke. I det döende ljuset förutser Brangäne att villebrådet i själva verket är Tristan. Isolde har endast ögon och öron för naturens skönhet, kvällens harmoni och det bättre jag som bor varje människohjärta. Hennes hjärta lyses upp av månen, kärleksgudinnan, den kvinnliga kraft som genomtränger hela universum. Då hon släcker den sista facklan kommer Tristan, som väntar djupt inne i skogen,för att göra henne sällskap i månskenet. Brangäne känner att spioner lurar överallt. Hon bönar och ber Isolde att låta facklan brinna och tar plats i sitt vakttorn. Isolde kväver lågan och inväntar sin älskades ankomst i mörkret.

Deras första adrenalinkick av fara och upprymdhet följs av misstro, sedan av smått tafatta skämt och till slut av hårt arbete. Isolde frågar Tristan rent ut varför han försökte svika henne.Vad fick honom att göra det? Med hennes hjälp och i plågsamma utbrott av självinsikt kommer allt som Tristan spärrat av i sig själv så småningom forsande ut. Lockelserna som lysande ryktbarhet, världens hedersbetygelser och blixtrande framgång utgjorde kom att snedvrida hans personlighet och gjorde honom till en främling för sig själv.Han sårade sina närmaste vänner utan inse det och den växande kontrasten mellan hans offentliga profil och hans ständigt låga självkänsla resulterade i ett sjudande hat mot det egna jaget. Han kände sig ovärdig den kvinna han så ljudligt prisade och försökte kompensera det genom att kasta sig ut i militära äventyr.

Isolde börjar förstå att den man hon såg som arrogant och kylig i själva verket var rädd och desperat. Men hon måste också erkänna hur djupt sårad hon var och hur hon fortfarande bär på dessa sår. Grunden till ett seriöst förhållande kan endast läggas genom att göra upp med varandras brister, besvikelser och svek, genom att göra åtskillnad mellan den förstärkande och förvandlande mellan den förstärkande och förvandlande fantasi som upprätthåller en romans och de lögner, svepskäl och bedrägerier som förgiftar förtroende.

Tillsammans stiger de in i nattens domäner, det nattliga jaget, det vidsträckta utrymme i varje mänsklig varelse som inte har något samband till det dagliga knegandet. All tankeverksamhet, allt skenuppträdande, alla tillbakablickar blir till intet i den perfekta kärlekens natt “hjärta mot hjärta, mun mot mun, sammansmultna i en andning”. Då deras extas når sin kulmen dånar Brangänes varnande röst liksom molnen rullar in från havet. Det faktum att all glädje i denna världen kommer att förgås, all skönhet dö bort eller tas av daga förädlar och skönhet dö bort eller tas av daga förädlar och stegrar kärleksmusiken – vi hör förbarmandets himmelska röst förklarande Buddas fyra nobla sanningar för de dödliga.

Isolde börjar undra över vad som kommer att hända i morgonstunden. Mark och Melot att hända i morgonstunden. Marke och Melot iakttar dem från skogen. Tristan har en sällsam föraning om sin egen död och förklarar att han är redo att dö i natt. Isolde påminner honom vänt om det lilla ordet “och” i “Tristan och Isolde”. Från och med nu bör han inkludera henne i sina drömmar och mardrömmar – han är inte längre ensam. Tristan är Isolde och Isolde är Tristan. Även i döden kommer de att leva i en kärlek utan rädslor, namnlös, ändlös, utan att lida och skiljas från varandra.

Dagen gryr. Melot tar den raka vägen mot politisk makt,fördömande den förbjudna kärleken med stor moralisk förtrytelse. krävande maximala straff för de utsatta människorna. Kung Marke vet att denna väg varken innebär återställande eller rättvisa. Då han öppnar sitt hjärta inser vi att denna kung endast är en man, att han var Tristans första älskade och att “kärleken som inte kan kallas vid namn” är lika stark som vilken annan kärlek som helst. Han är oändligt ömsint mot den man som svikit honom. Han befinner sig i helvetet. Han hoppas att en dag få veta varför.

Tristan flydde från kung Marke och träffade Isolde, sedan flydde han från Isolde genom genom att erbjuda henne åt Marke.Översköljd av skamkänslor inser Tristan att det enda han har att erbjuda Isolde, om hon stannar hos honom, är ett liv av misslyckande och död. Han har inget hem.han har aldrig haft ett hem. Han kände aldrig sin far eller sin mor, som dog då hon gav honom livet. Isoldes tröstande ord är undergörande.Var de än befinner sig tillsammans kommer det att vara deras hem; hennes kärlek till Tristan är djupare i hans framgångar.

Trettio sekunder senare är han död. Efter att ha utmanat Melot dödas Tristan utan att göra motstånd.

3.AKT

Efter kärleken är döden den sista uppgiften i människolivet. Vi dyker ner i en döende mans sista våndor, hallucinationer, återblickar, visioner. Sinnena är oregelbundet återkommande men smärtan är kontinuerlig. En dörr öppnar sig och en annan stängs. Tristan ligger i koma i flera veckor. Kurwenal för med sig kroppen tillbaka till hans fäderneshem i Kareol. Vid en klippa med utsikt över havet väntar han och ser sin bästa vän sakta sänka sig mot döden. En herde längre upp i bergen spelar på sin flöjt, en oändlig,gammal melodi medan dagen avtar. Kurwenal har bett herden byta melodi om han ser ett skepp närma sig. Kurwenal har skickat efter Isolde som, om hon fortfarande är vid liv, är den enda helare som kan hämta Tristan tillbaka från dödsriket.

Tristan vaknar. Den gamla melodin kallar honom tillbaka till denna världen. Han försöker beskriva landet på andra sidan, ett tillstånd av oändlig, slutgiltig glömska. Här bländar honom solskenet och den brännande smärtan i hans kropp är outhärdlig.Inombords “är ljuset ännu inte släckt, huset är ännu inte mörkt: Isolde lever och vaknar; hon kallade mig tillbaka från natten”.

Tristan är säker på att han ser hennes skepp långt borta, att hon är på väg till honom för att hela hans sår. Men inget skepp syns till. Hans liv passerar framför hans ögon medan Hans liv passerar framför hans ögon medan han ånyo genomlever sina tidigare nära döden upplevelser. Smärtan översvämmar hans hjärna. Hettan i hans kropp är outhärdlig anden sliter i köttet. Vid stunden av maximal själslig och fysisk ångest en stund av blixtrande, brännhet klarhet: den magiska drycken – -var det gift eller kärleksdryck?

Peter Sellars (Översättning: Tove Djupsjöbacka)

Tristan och Isolde Berwaldhallen synopsis

Tristan och Isolde på Berwaldhallen – synopsis

UPPHOVSPERSONER

Musik och text: Richard Wagner

Libretto

Läs mer