I kväll eller rättare sagt i går eftermiddag upplevde jag premiären på Richard Wagners Tristan och Isolde på GöteborgsOperan. Detta är den fjärde uppsättningen på ett år och enligt planeringen skulle det bli ytterligare en uppsättning, men den får jag tyvärr avstå från på grund av olika skäl, som vi inte behöver gå närmare in på här.
Tristan och Isolde på GöteborgsOperan 2013
Tristan och Isolde tidigare uppsättningar
Tidigare har jag upplevt båda uppsättningarna på Den Kongelige Opera och senast den med Stig Fogh Andersen som regissör och jag missade naturligtvis inte uppsättningen med Nina Stemme och Lars Cleveman och Marianne Eklöf på Kungliga Operan i huvudkommunen för några år sedan.
Glyndebourne med Nina Stemme
Utöver dessa uppsättningar har jag såklart sett Glyndebourne-uppsättningen med Nina Stemme som Isolde och Robert Gambill som Tristan, tror jag, och Katarina Karnéus som Brangäne, eftersom den sändes som ”Veckans föreställning” och nu senast den berömda multimedia versionen på Berwaldhallen i augusti förra året med bl.a. Ben Heppner som Tristan och med Violeta Urmana som Isolde samt Michelle de Young som Brangäne.
Metropolitan Opera
Tidigare har jag också sett Metropolitan Opera´s version med Deborah Voigt som Isolde och Robert Dean Smith som Tristan, här också med Michelle de Young som Brangäne.
Om du får intrycket att detta skulle vara en av mina favoritoperor så är du inte helt fel ute, men så har det inte varit från början.
Tristan och isolde första gången
Första gången jag upplevde Tristan och Isolde var på Den Kongelige Opera i Köpenhamn och det var med förlov sagt något av den tråkigaste operaupplevelsen jag dittills hade upplevt. Jag förstod inget av storheten i musiken. Den upptäckte jag först flera år senare nämligen på en t o r resa till Kina med Transibiriska järnvägen. Då fick jag ju många tillfällen att s a s lyssna in musiken och sedan dess är jag fast.
Wilhelm Carlsson
GöteborgsOperans version med Wilhelm Carlsson och hans team i spetsen räknar jag som den mest fantastiska version av just Tristan och Isolde som jag har upplevt. Detta var en kväll på operan där allting stämde, åtminstone uppfattade jag ingenting som saknades.
Vokala insatser
På sångarinsatser, som för övrigt bestod av några av den svenska eliten av Wagnersångare och denna eftermiddag kompletterad med James Johnson, som Kurvenal, för mig tidigare känd som Wotan i Kasper Holtens omtalade uppsättning av Nibelungens ring. Nu senast som färgaren Barak i Richard Strauss ” Die Fraue ohne Schatten” också i regi av Kasper Holten båda på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.
Lars Cleveman debuterar GöteborgsOperan
Tristan som sjöngs av Lars Cleveman utgjorde för övrigt hans debut på GöteborgsOperan och vilken debut. Att Lars Cleveman var bra det visste jag ju sedan tidigare, men i dag var han som man säger over the top.
Annalena Persson, som Isolde var också mycket bra och samma omdöme gäller för Katarina Karnéus, som Brangäne, men det kom inte som någon som helst överraskning för mitt vidkommande.
Under årens lopp har jag ju upplevt dessa damer både på hemmaplan och utomlands. Det är ju alltid extra trevligt att lyssna på så fina sånginsatser när det gäller en av mina favoritoperor. Det är egentligen omöjligt för mig att skriva att just den eller den sångaren var bäst och det är ju inte heller helt nödvändigt.
Tre höjdpunkteri Tristan och isolde
Alla sångarna var utmärkta i denna premiär och här märktes ingen premiärnervositet från något håll, men om jag skall nämna tre höjdpunkter så får det bli andra aktens duett mellan Tristan och Isolde, kung Marke´s monolog, som sjungs av Mats Almgren och tredje aktens inledning mellan Tristan och Kurvenal och så självklart slutduetten i tredje akten.
GöteborgsOperans manskör
GöteborgsOperans manskör, med förstärkning, överträffade sig själva, inte minst i första akten och det gäller utan tvekan också det sceniska framförandet, som jag anser var ytterst elegant, i alla tre akterna, men särskilt i tredje akten. Det kan jag förmodligen tacka regissören, Wilhelm Carlsson, som till vardags är professor i musikdramatisk gestaltning vid Operahögskolan i Stockholm.
Stefan Lano leder GöteborgsOperans orkester
GöteborgsOperans orkester, under ledning av kapellmästare Stefan Lano, gjorde som brukligt är en ypperlig insats, men så har ju också orkestern en närmast självskriven huvudroll i detta verk, som de förvaltade på absolut bästa sätt. Självklart med benäget bistånd från kapellmästaren själv, Stefan Lano.
Formidabel operaupplevelse med distans
Nu med några timmars distans till denna formidabla operaupplevelse så framstår det som uppenbart att utöver de tidigare nämnda omdömena, en förklaring till min starka upplevelse helt klart ligger i den scenografiska utformningen, signerad Peter Lundquist. Det var en mycket gripande och vacker scenografi som förändrades genom de olika akterna på ett mycket intelligent och trovärdigt sätt. En särskild eloge bör ju också Torkel Blomquist ha för den ytterst berörande ljussättningen.
200-års jubileet
Med denna premiär är nu 200-årsjubileet av Richard Wagners födelse, inlett även på GöteborgsOperan och förhoppningsvis kommer det mera av det goda senare under året. På GO!
Om föreställningen
Upphovspersoner Tristan och Isolde
Musik och text: Richard Wagner
Kreativt team Tristan och Isolde
Dirigent: Stefan Lano
Regi: Wilhelm Carlsson
Scenografi: Peter Lundquist
Kostym: Ann-Mari Anttila
Ljus: Torkel Blomkvist
rollerna Tristan och Isolde
Tristan: Lars Cleveman
Kung Marke: Mats Almgren
Isolde: Annalena Persson
Kurwenal: James Johnson
Melot: Marco Stella
Brangäne: Katarina Karnéus
En herde: Iwar Bergkwist
En styrman: Jonas Landström
En ung sjöman: Tomas Lind (inspelat)
GöteborgsOperans Orkester
GöteborgsOperans Manskör
Extra manskör
Läs mer om Tristan och Isolde
- Bo Löfvendahl i SvD
- Magnus Haglund i GP
- Lennart Bromander i Aftonbladet
- GöteborgsOperan
- Om Richard Wagner