Tristan og Isolde Den Jyske Opera 2012

Tristan og Isolde Den Jyske Opera 2012
75 / 100

I går kväll eller rättare sagt eftermiddag, var det dags för Richard Wagners´s ”Tristan und Isolde”. Det var en operapremiär som jag hade sett mycket framemot, men tyvärr är jag osäker på om förväntningarna infriades.

Tristan og Isolde Den Jyske Opera 2012

Den Jyske Opera, med Musikhuset i Århus, är Danmarks ledande turnésällskap.Vanligtvis blir det ett operabesök här varje sommar i augusti. Här har jag sett Korngold´s ”Die Tote Stadt” och Puccini´s ”Pigen från vestern”. Dessutom brukar jag se deras turnéuppsättningar på DKT i Köpenhamn.

I går kväll eller rättare sagt eftermiddag, var det dags för Richard Wagners´s ”Tristan und Isolde”. Det var en operapremiär som jag hade sett mycket framemot, men tyvärr är jag osäker på om förväntningarna infriades.

Tristan sjungs av den amerikanske hjältetenoren, Robert Gambill, till vardags professor i Berlin och som Isolde hördes den danska sopranen Ann Petersen, som egentligen inte tillhör mina favoritsopraner, men hon gjorde ett fantastiskt gott intryck när hon sjöng Isoldes stora aria på 20-årsjubileét av Malmö Operaorkester förra hösten.

Robert Gambill hörde jag i samma roll tidigare i år på NasjonalOperaen i Oslo. Om sanningen skall fram så var jag inte särskilt imponerad av hans sånginsatser då och mycket bättre blev inte gårdagens upplevelse, Mitt intryck är att han i grunden är en utmärkt sångare, men hans röst når inte fram i salongen och han textar lika dåligt som kollegan Plácido Domingo!

Uppsättningen var regisserad av Michael Melbye som också svarade för scenografin, vilken i princip bestod av en trappa, som växlade position i de olika akterna. Hans regiupplägg saknar inte invändningar, vilket särskilt gäller tredje akten, men det är ju självklart aldrig fel att göra det på ett annat sätt än vad som vanligtvis sker. Tristan´s aktivitet framförallt sceniskt kändes helt onödigt och tillförde ingen ny upplevelse eller nya tankar. Bara förvirring uppstår och stannar kvar i minnesbilden.

Det började dock inte bra, bortsett från förspelet var första akten ingen bra inledning, åtminstone inte i mina öron. Orkestern spelade för kraftfullt och bortsett från den ryska mezzosopranen Elena Batoukova-Kerl, lämnar den mycket i övrigt att önska. Föreställningen alltså.

Giordani Bellincampi är en utmärkt dirigent som har stora förtjänster, men någon wagnerdirigent är han inte, åtminstone inte i första akten, men det blev mycket bättre i de två följande akterna. I min värld är han en av Skandinaviens bästa Puccinidirigenter, men någon stor Wagner-dirigent är han inte.

Det blev dock avsevärt bättre i andra akten såväl sångligt som vad det gäller dirigentens insatser. I tredje akten blev det regiupplägget, som framstod som aningen märkligt och definitivt helt avvikande från vad man normalt upplever. Det behöver ju inte vara negativt, men upplägget kändes ovant och främmande.

När det gäller sånginsatserna har jag framförallt invändningar mot Robert Gambill. För att vara snäll kan jag ju konstatera att han var mycket ojämn och det verkar som han inte har den nödvändiga kraften i rösten som en hjältetenor, men framförallt måste han sjunga så nära scenkanten som möjligt, åtminstone för att slippa bli dränkt av orkestern. Då och då.

Ann Petersen svarade för en klart godkänd insats som helhet, men överglänstes, åtminstone i första akten av Brangäne, som sjöngs av Elena Batoukova-Kerl.

För uppsättningens största insats svarade den finska basen Petri Lindroos och han erhöll också mycket välförtjänt publikens stora långa stående ovationer.

I de mindre partierna som sjöman och herde utmärkte sig tenoren David Danholt!

Morten Frank Larsen gjorde röstmässigt en utmärkt prestation, som Kurwenal, men sceniskt var det inte alltför övertygande.

Sammanfattningsvis var det ändå en föreställning som var värt en resa till Århus, även om det var sommarens varmaste dag, vilket gjorde resan mer ansträngande än nödvändigt och då tänker jag inte på att resan till Århus blev en timme längre än normalt, vilket berodde på spårarbeten längs linjen. I motsats till vad som gäller SJ:s insatser, när något händer så flöt de olika byten på bra, men nu var det ju planerade åtgärder.DSB glänste med sin organisation denna dag.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik och text: Richard Wagner

Produktionsteam

Dirigent: Giordano Bellincampi
Regi och scenografi: Michael Melbye
Kostymdesign: Deirdre Clancy
Ljusdesign: John Bishop
Projektionsdesign: Wendall Harrington

Medverkande

Ann Petersen
Robert Gambill
Petri Lindroos
Morten Frank Larsen
Elena Batoukova-Kerl
Robert Bögelund Vinther
David Danholt

Mer att läsa