Tristan och Isolde till Folkets Hus och Parker

Stuart Skelton and Nina Stemme in the title roles of Wagner's Tristan und Isolde. Photo by Ken Howard/ Metropolitan Opera. Stuart Skelton and Nina Stemme in the title roles of Wagner's Tristan und Isolde. Photo by Ken Howard/ Metropolitan Opera.

Metropolitan Opera vid Lincoln Center i New York firar under säsongen att det är femtio år sedan operahuset öppnade sin verksamhet vid just Lincoln Center.

Det blev tidigt bestämt att säsongsöppningen skulle ske med Richard Wagners Tistan und Isolde,och med Nina Stemme som Isolde och den australienske tenoren Stuart Skelton som Tristan, men också René Pape som det naturliga valet för kung Markes parti.

Det var också klart på ett tidigt stadium att regissörsuppdraget skulle gå till den polske teaterregissören Mariusz Trelinski och hans polska team. Hur upplägget skulle ske var åtminstone helt klart för min del efter att ha sett Trelinskis iscensättning av Bela Bartoks enda opera Riddar Blåskäggs borg.

Operachefen, Peter Gelb, intervjuades före föreställningen och han betonade att han såg det som en av sina viktigaste uppgifter att presentera operaföreställningar som är relevanta för dagens nya publik samtidigt som den äldre och mer vana operapubliken också skall få sina önskningar tillgodosedda.

Jag är inte principiellt emot att det görs nyinstuderingar med ett uppdaterat innehåll som sägs göra operaupplevelsen mer relevant, men jag anser  att det skall vara välgjort. Det är min bestämda uppfattning att man inte behöver uppdatera just Tristan und Isolde, åtminstone inte om syftet är att locka till sig en yngre publik. Men jag är medveten om att upphovsmannen Richard Wagner säkerligen skulle uppskatta just en uppdatering  inför varje ny uppsättning.

Att locka en ny publik till sig genom att göra en filmisk iscensättning, av en historia som daterar sig till tidig medeltid, är en idé som jag varken tror på eller uppskattar. Dessutom tror jag inte att dagens unga publik frivilligt anmäler sig för att få en operaupplevelse som varar mer än fem timmar, visserligen med två halv timmes pauser mellan akterna. Överhuvudtaget tror jag inte heller att Wagners senare verk lockar andra än riktiga operaälskare till föreställningen oavsett åldersgrupp.

Föreställningen var som tidigare konstaterat en filmisk-och videomässig upplevelse och i bland blev det bra och ibland blev det mindre bra.Scenografen hade förlagt handlingen till som jag uppfattade en ubåt eller kanske en annan märklig farkost och det kändes inte särskilt relevant för min del särskilt inte med andra aktens kärleksmöte förlagt till ett lastutrymme helt konstruerat av järn och stål och med tunnor omring kärleksparet som var försett med varningstrianglar, men priset togs ju när kung Marke gjorde entré från en dimhöljd öppning iklädd vit amiralsuniform. Det förstod jag att han skulle göra långt före entrén särskilt eftersom kung Marke oftast anländer med sina tjänare och uppvaktning till häst!

Musikaliskt var det en imponerande upplevelse även om jag sätter frågetecken för orkesterns hantering av uvertyren, som jag upplevde gick för fort, men som helhet blev det en formidabel musikalisk upplevelse. I min värld är förvisso inte sir Simon Rattle en direkt utpräglad operadirigent, men han svarade för en gedigen insats genom att särskilt betona de musikaliska kvaliteterna i Tristan und Isolde.På ett sätt är de lika viktiga som de vokala insatserna

Som vanligt när det gäller uppsättningar från Metropolitan så är alla roller besatta med världens bästa sångare som är tillgängliga och det var inget undantag den här gången heller.

Stuart Skelton, den australienske  tenoren gjorde en av de bästa Tristan, vokalt, som jag har upplevt, men sceniskt lämnar hans agerande något i övrigt att önska. Det glömmer jag dock lätt inför denna vokala prakt och då har jag ändå upplevt flera olika Tristan under några få år.

René Pape gjorde som vanligt en imponerande sceniskt och vokalt framträdande och kung Markes parti är som klippt och skuren för honom.

Nina Stemme var som förväntat formidabel och då handlar det dels om det vokala framförande dels om hennes sceniska förmåga. Hon var rakt i genom bländande och formidabel från först minut tills ridån gick ner!

Ekaterina Gubanova kompletterade henne alldeles utmärkt i partiet som Brangäne och tillsammans svarade damerna för en av de vokalt och sceniskt bästa insatserna som jag har upplevt!

Trots invändningarna kring scenografin så blev det en alldeles utmärkt operaupplevelse, musikaliskt och vokalt och om du missade föreställningen i lördags så kolla när repriserna ges på Folkets Hus/Parkers hemsida.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik och text: Richard Wagner

Kreativt      team

Conductor………………Simon Rattle
Production……………..Mariusz Trelinski
Set Designer……………Boris Kudlicka
Costume Designer………..Marek Adamski
Lighting Designer……….Marc Heinz
Choreographer…………..Tomasz Wygoda
Video Production Designer..Bartek Macias
English Horn Solo……….Pedro R. Díaz

Medverkande

Tristan………………..Stuart Skelton
Isolde…………………Nina Stemme
Brangäne……………….Ekaterina Gubanova
King Marke……………..René Pape
Kurwenal……………….Evgeny Nikitin
Melot………………….Neal Cooper
Sailor’s Voice………….Tony Stevenson
Steersman………………David Crawford
Shepherd……………….Alex Richardson
Young Tristan…………..Jonathan O’Reilly