Trollflöjten nypremiär på Operaen på Holmen

Sine Bundgaard och Palle Knudsen - foto: Miklos Szabo

Trollflöjten nypremiär på Operaen på HolmenMarco Arturo Marellis version av Trollflöjten hade ursprungligen premiär i januari 2015 för att fira Operaens tio-års jubilileum. Det var och är ingen enkel föreställning att ta till sig åtminstone inte rent scenografiskt.

Föreställningen börjar med en prolog, vilket inte tillhör vanligheterna. Även om det är förståeligt och trevligt med lite omväxling så föredrar jag den mer traditionella öppningen med ouvertyren som öppning.

I princip gillar jag när det konstnärliga ansvaret ligger på ett par händer och uppsättningen är ju på ett vis en ren familjeaffär eftersom regissören är gift med kostymdesignern, Dagmar Niefind. När det gäller uppsättningen här är jag mer tveksam till resultatet.

Det är kort sagt mycket svårt att förstå regissörens tankar kring uppsättningen. Den scenografiska lösningen, med ett ständigt användande av  vridscenen, irriterar mer än den underlättar förståelsen.  Sångarna är värd all respekt att de hinner med alla scenväxlingarna.

Musikaliskt är det en väsentligt bättre musikalisk upplevelse än vid premiären, även om föreställningen tidvis kännetecknades av viss långsamhet.  Det kan väl ändå inte vara dirigentens huvuduppgift att släppa fram applåder efter varje genomförd aria?

Missförstå mig rätt det var välförtjänta applåder, men samtidigt upplever jag det som irriterande att jag inte får njuta föreställningen utan att bli ständigt avbruten. Vad är det för fel att vänta med applåderna till aktens slut?

Till föreställningens höjdpunkter räknar jag både ett fint ensemblespel och utmärkta vokala insatser. Bäst på plan bland herrarna var utan tvekan Henning von Schulman. Han går från klarhet till klarhet när det gäller det vokala, men sceniskt har han en del att förbättra. Kanske handlar det om bristande personregi?

Tamino sjöngs av Gert Henning – Jensen, den evigt unge tenoren, men denna kväll tyckte jag att han var aningen vag i konturen, men då och då blänkte han till och sjöng som jag minns honom från tidigare upplevelser.

Roligt att få uppleva Morten Lassenius Kramp i en något större roll än jag brukar höra honom i. Det lät bra och honom vill jag gärna lyssna på  oftare.

Roligt att återuppleva tenoren Jan Lund i rollen som Monostatos. Vokalt alldeles utmärkt och här döljer sig en sångare med  scenisk förmåga!

Bristande personregi kan man inte säga att det handlar om när Palle Knudsen är i full aktion på scen och salong. Han verkar ha en inbyggd känsla för komisk tajmning och så sjunger han helt utmärkt!

De tre gossar gjorde en mycket fin insats och då tänker jag både på deras vokala som sceniska insatser. De visade att de säkert kan räkna på en framtida operakarriär om de klarar sig genom målbrottet, förstås.

Det Kongelige Operakör gjorde som vanligt en mycket fin insats, men i går upplevde jag herrkörens insatser som extra utmärkta.

Bland damerna så imponera de de tre damerna och särskilt då Johanne Bock. Bäst på plan bland damerna var utan tvekan Sine Bundgaard, men det brukar hon ju vara.

Nattens drottning, Vassiliki Karayanni imponerade i koloraturerna, där alla satt på sin plats, men bäst var hon efter paus.

Det blev en blandad upplevelse, men som helhet blev det en utmärkt upplevelse, men det beror i huvudsak på vokala insatserna och ett imponerande ensemblespel på danska, norska och tyska språken.

Om föreställningen

Sett föreställningen 12.12.2017 på Operaen på Holmen

Upphovspersoner

Musik: W A Mozart|Libretto: Emanuel Schikaneder

Kreativt team

Musikalisk ledning: Perry So
Regi, scenografi och ljusdesign: Marco Arturo Marelli/Enrico De Feo
Kostymdesign: Dagmar Niefind

Medverkande

Henning von Schulman, Gert Henning-Jensen, Vassiliki Karayanni, Sine Bundgaard, Palle Knudsen, Cassandra Lemoine,  Jan Lund, Morten Lassenius Kramp, Carl Rahmqvist, Magnus Kjelstad, Lisa Tjalve, Randi Stene, Johanne Bock, Magnus Gislasson, Johann Dornwald, Johan Georg Slot Petersen, Florian Rubek Kahlmeyer, Valdemar Olsson Nöjgaard, Pernille Bruun, Emma Oemann, Karen Dinitzen, statister, barnstatister, Det kongelige Operakör, Det Kongelige Kapel|