Trollflöjten som operabio direkt på Spegeln

Trollflöjten som operabio direkt The Met Charles Castronovo as Tamino in Mozart's "Die Zauberflöte." Photo: Richard Termine/Metropolitan Opera

Trollflöjten som operabio direkt på Spegeln – ett sångspel högtidligt långsamt och tråkig upplevelse. Det började fantastiskt bra med det varma välkomnande av The Mets musical director emeritus James Levine. Att både få se och lyssna på denne gigant var bara det värt ett besök denna lördagskväll.

Det finns egentligen två versioner av Trollflöjten, som ges på just Metropolitan Opera, båda signerade Julie Taymor. Under  titeln The Magic Flute ges den som en barn och familjeföreställning.  Då är föreställningen knappt två timmar lång inklusive paus och sjöngs på engelska.

I går kväll  gavs Die Zauberflöte en föreställning på tre timmar och fyrtiofem minuter och givetvis sjöngs det på tyska. I min värld blir det som en överlång föreställning och då passar inte Julie Taymors i övrigt utmärkta uppsättning särskilt bra. Det blir högtidligt, långsamt och en genomgående tråkig upplevelse, som visserligen avlöses då och då av underbar sång.

Tamino sjöngs av den amerikanske tenoren Charles Castronovo, men in i det sista hade jag hoppats på att år egen Tamino, Joachim Bäckström, skulle få debutera på The Met.

Charles Castronovo tillhör den yngre gruppen amerikanska tenorer, men som Mozart-tenor gillade jag inte vad jag hörde. Den sceniska insatsen lämnar också mycket i övrigt att önska, men det är framförallt hans vokala insats som lämnar mig tämligen oberörd.

Tillsammans med Papageno, som gestaltades helt skådespelarmässigt av den österrikiske barytonen Markus Werba, ökade inte precis min operaupplevelse. Visst, det lät bra när han sjöng, men mitt intryck av honom blev att han gjorde sin rollinsats mest som skådespelare.

För föreställningens höjdpunkter svarade i stället en sextett damer tillsammans med René Pape och en av vakterna, Paul Corona. De tre gossarna gjorde också en lovande insats inte minst i sina entréer.

Bäst på plan var rolldebutanten Golda Schultz som sjöng Paminas parti med all önskvärd innerlighet och längtan.  Nattens drottning  sjöngs av Kathryn Lewek och här var alla koloraturerna på plats.

Tillsammans med orkester och kör under ledning av James Levine, blev damernas insats, kvällens höjdpunkt!

Om föreställningen

Sett föreställningen på Biograf Spegeln i Malmö 14.10

upphovspersoner

Musik: W A Mozart|Libretto: Emanuel Schikaneder|

Konstnärligt team

Dirigent; James Levine
Regi och kostym: Julia Taymor
Scenografi: George Tsypin
Ljussättning: Donald Holder
Dockor: Julie  Taynor och Michael Curry
Koreografi: Mark Dendy

Medverkande

Charles Castronovo, Markus Werba, Golda Schultz, Kathryn Lewek, Wendy Bryn Harmer, Sarah Meska, Tamara Mumford, Greg Fedderley, René Pape, Ashley Emerson