Trollflöjten tredje gången gillt

Trollflöjten tredje gången gillt Trollflöjten tredje gången gillt

Under årens lopp har jag upplevt ett stort antal uppsättningar av  W A Mozarts sista opera (som ju egentligen inte är en opera), men det har ju egentligen ingen betydelse om vi referar till Trollflöjten som en opera eller sångspel.

Från den intressanta och spännande versionen på Deutsche Oper i Berlin, en månad före murens fall,   till en avskalad version i Prag, och en iscensättning på Confidencen i Stockholm för ett par år sedan.

Utöver dessa särskilt omnämnda uppsättningar har jag dessutom upplevt ett tiotal andra uppsättningar bl.a den drömska på GöteborgsOperan, Ole Anders Tandbergs lekfyllda och lustfyllda uppsättning från 2012 på Kungliga Operan och sagoversionen på Malmö Opera för ett par år sedan.

Just nu är det Ole Anders Tandbergs version och jubileumsuppsättningen på DKT Operaen i Köpenhamn signerad Marco Arturo Marelli som är aktuella.

Häromkvällen upplevde jag som planerat Ole Anders Tandbergs version för tredje gången och ännu en gång med ett nytt sångarlag, med undantag från Nattens drottning och någon av de tre damerna.

Tamino sjöngs av Joachim Bäckström och nu har jag alltså upplevt två Jussi Björling stipendiater i rollen eftersom jag upplevde Daniel Johansson på premiären och förmodligen tar det inte allt för lång tid innan också Conny Thimander blir  Jussi Björling-sällskapets stipendiat.

En fördel med att se en föreställning flera gånger är dels att man vet vad som händer på scen dels att jag helt kan koncentrera mig på det musikaliska dvs musiken och det rent sångliga. På det sceniska finns det inte mycket nytt att skåda utan sångarna följer till punkt och pricka sina scenanvisningar dock naturligtvis med sitt eget uttryck.

Premiärföreställningen upplevde jag kanske inte som en direkt hit och det beror förmodligen på att jag inte riktigt hade vant mig vid Ole Anders Tandbergs läsart, som enligt min uppfattning helt skiljer sig från övriga, oftast allvarligare och mörkare versioner.

Lekfullhet och leklust är nyckelord som ständigt återkommer i Ole Anders Tandbergs uppsättningar och det gäller även i hans mer dramatiska uppsättningar som nu senast Lady Macbeth fra Mtzensk.

Det som utmärker just denna version är det sceniska och sångliga uttrycket och här imponeras jag framförallt av de två skånska sångarna Joachim Bäckström och den helt unge och begåvade Jens Persson som Papageno.

Joachim Bäckströms Tamino är klart och tydligt sjungen på svenska och jag uppfattar nästan varje nyans i stämman,  och det låter precis som jag föreställer mig att Jussi Björling skulle ha låtit.

Jens Persson har en komisk ådra, som han förvaltar väl tillsammans med en utmärkt barytonal klang samtidigt som han också visar prov på att han trots allt är relativt ung man till sinne och uttryck.

Karolina Andersson gör som vanligt det bästa av sitt parti som Nattens drottning och kvällens kombination av de tre damerna lämnar inget i övrigt att önska.

Vivianne Holmbergs Pamina imponerar inte riktigt på mig, men det är mycket möjligt att det kan bli något stort av henne i framtiden, men då kanske i ett mer komiskt parti. Frida Johanssons Papagena är ju inget stort parti,men här är partiet mindre än brukligt.

Bland övriga herrar är det Niklas Björling Rygert som gör en fin insats som Monostatos, men också herrarna i de mindre partierna gör bra i från sig.

Sceniskt och sångligt är jag som vanligt imponerad av av Kungliga Operans Björnkör som också denna afton gör en strong insats.

Tillsammans med Hovkapellet under ledning av Alexander Joel blir det pricken över i:et

Om du vill ha en lustfylld och rolig version av Trollflöjten till livs rekommenderar jag dig att  göra ett besök på Kungliga Operan. Det är nog sista chansen åtminstone på ett tag.

Om föreställningen

Sett föreställningen 25.3.2015 på Kungliga Operan i Stockholm

Upphovspersoner

Musik: W A Mozart|Text: Emanuel Shikaneder|Svensk översättning: Ulf Peter Hallberg

Produktionsteam

Regi och scenografi: Ole Anders Tandberg
Kostym: Maria Geber
Ljus: Ellen Ruge
Koreografi: Anna Koch
Dramaturg: Katarina Aronsson

Medverkande

Tamino: Joachim Bäckström
Pamina: Vivianne Holmberg
Nattens drottning: Karolina Andersson
Sarastro: Michael Schmidberger
Papageno: Jens Persson
Papagena: Frida Johansson
Monostathos: Niklas Björling Rygert
Talaren: Karl-Magnus Fredriksson
Första damen: Monika Mannerström Skog
Andra damen: Susann Végh
Tredje damen: Katarina Leoson
En präst: Anders Blom
Dödens väktare 1: Jon Nilsson
Dödens väktare 2: Alar Pintsaar
Tre andeväsen: Laura Orostica, Daniel Alin, Henrietta Mossop