Valkyrian en magnifik musikalisk upplevelse 2019

Valkyrian en magnifik musikalisk upplevelse 2019 Foto: Lennart Sjöberg

Stående ovationer efter premiären på Richard Wagners  Valkyrian första dagen i Nibelungens ring på GöteborgsOperan med vokala insatser utöver det vanliga, men med en scenografisk lösning som lämnar något i övrigt att önska ibland och helt onödigt övertydlig ibland.

Valkyrian en magnifik musikalisk upplevelse 2019

I går fortsatte mitt födelsedagsfirande, men nu  mol alena på GöteborgsOperan tillsammans  med 1:a dagen i Richard Wagners tetralogi Nibelungens ring.

Valkyrian är på flera sätt det mest lättillgängliga verket i Wagners Nibelungens ring, men det är ändå stor skillnad på de tre akterna.

Första akten är som en lång kärleksberättelse om förbjuden kärlek mellan två syskon som egentligen inte känner till att de är syskon.

Andra akten handlar om att Wotan avkrävs av sin hustru Fricka att sätta stopp på kärleksförhållandet mellan Sieglinde och Siegmund.

Tredje akten handlar om att Wotan skall straffa Brunnhilde för att hon inte har lytt hans order och trots att hennes valkyriesystrar gör allt för att skydda sin valkyriesyster försätter Wotan henne i djup sömn och hon kommer att få gifta sig med den man som väcker henne. För att inte vem som helst skall kunna väcka henne ligger hon på en klippa som är omgiven av eld och som endast den tappraste vågar ta sig över.

Det tar mer än fem timmar att uppleva Valkyrian, och den effektiva speltiden översteg fem timmar och femton minuter inklusive två pauser på c:a en timme.

Att det tar tid är egentligen ingenting jag tänker på under föreställningen utan det är mer en reflektion jag gör efter föreställningen.

Det blev en riktig sångarfest trots premiärnerver och lite problem med en och  annan röst. Under årens lopp har jag upplevt sex Ringenuppsättningar, men också två från Metropolitan Opera i New York varav en direkt på Folkets Hus och Parkers digitala biografer. Dessutom har jag lyssnat otaliga gånger på mina tre cd-inspelningar.

Det gör att jag nog kan påstå att jag känner till handlingen, vilket innebär att jag helt kan ägna mig åt föreställningen och  bara njuta av musiken och de fantastiska rösterna. Om jag inte gillar scenografin är det bara att blunda en stund.

Det händer ju också att jag koncentrerar mig på att läsa texten via textremsan, men det förutsätter att jag sitter på ett bra avstånd i salongen.

Ibland upplever jag att regissörens främsta uppgift är att göra uppsättningen till sin, vilket oftast innebär att den inte liknar något som tidigare setts.

Ibland blir det alldeles utmärkt och ibland blir det nästan outhärdligt.  Naivt,  tramsigt, tråkigt och övertydligt. Stephen Langridge och hans team landar  i huvudsak på det övertydliga planet, men i bland klarar jag inte följa med i den sceniska framställningen.

Det är då jag sluter ögonen och bara njuter  av musiken och sångarfesten. En särskild eloge måste jag få lämna till dirigenten Evan Rogister och GöteborgsOperans orkester.

Som vanligt är det de kvinnliga rösterna som imponerar mest och det är inte bara på grund av att de är fler än de manliga sångarna på scenen.

Bland herrarna blir det en jämn kamp mellan Anders Lorentzson och  Brenden Gunnell. Brenden Gunnell är den bäste Siegmund som jag har lyssnat på i modern tid och Anders Lorentzsons gestaltning av Wotan är tillika en av mina absoluta favoriter av Wotan-röster.

Det var han redan när jag hörde honom första gången i partiet också på GöteborgsOperan

I första akten imponerar sopranen Elisabeth Strid särskilt och därmed inte att det skulle bli sämre senare, men i just första akten gör Elisabeth Strid en fenomenal vokal insats som jag kommer att minnas länge.

I de två följande akterna är det AnnLouice Lögdlund och Katerina Karnéus som lyfter taket och sätter sina vokala och sceniska avtryck.

Katerina Karnéus levererar en fullödig vokal och scenisk gestaltning i sin förhandling med Wotan, som hon ju dessutom plockar hem full pott innan hon segervisst hälsar på Wotans favoritdotter Brünnhilde, då hon lämnar arenan.

AnnLouice Lögdlund balanserar och hanterar sina olika gestaltningar tillsammans med Wotan på ett ypperligt sätt  från början med den kraft och pondus som krävs och kanske är hon allra mest övertygande i tredje aktens finalscen? Betyget för den samlade insatsen blir hur som helst MVG!

Valkyrieritten blev en enastående scenisk, musikalisk och fullständigt övertygande vokal insatsstyrka, men att låta berättarna gestalta de använda hästarna förstår jag inte vitsen med. Det är ju knappast läge att dra på smilbandet inför allvaret som drabbar Brünnhilde?

Det blev en enastående magisk operaupplevelse som kanske hade kunnat bli ännu bättre om den hade framförts semikonsertant.

Om föreställningen

Premiär på GöteborgsOperan 1.12.2019

Om Upphovspersoner

Musik och text: Richard Wagner

Team

Dirigent: Evan Rogister
Regi: Stephen Langridge
Scenografi och kostymdesign: Alison Chitty
Ljusdesign: Paul Pyant
Rörelseinstruktör: Annika Lindqvist

MEDVERKANDE

SIEGMUND: Brenden Gunnell
HUNDING: Mats Almgren
WOTAN: Anders Lorentzson
SIEGLINDE: Elisabeth Strid
BRÜNNHILDE: AnnLouice Lögdlund
FRICKA: Katarina Karnéus
GERHILDE: Carolina Sandgren
ORTLINDE: Gabriella Locatelli
WALTRAUTE: Julia Sporsén
SCHWERTLEITE: Hege Høisæter
HELMWIGE: Åsa Thyllman
SIEGRUNE: Matilda Paulsson
GRIMGERDE: Natallia Salavei
ROSSWEISE: Ann-Kristin Jones

DE SJU BERÄTTARNA

Sara Suneson
Sara Wikström
Jérôme Delbey
David Lagerqvist
Julie Dariosecq
Jonatan Ney
Jonathan Böiers
GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER

Läs mer