Valkyrian nypremiär på Kungliga Operan

Valkyrian nypremiär på Kungliga Operan
Valkyrian nypremiär på Kungliga Operan – Michael Weinius som Siegemund och Emma Vetter som Sieglinde i Valkyrian på Kungliga Operan i Stockholm Foto: Mats Bäcker

 

Valkyrian nypremiär på Kungliga Operan

Nypremiär på ”Valkyrian” på Kungliga Operan 19 januari 2013

Musik och text: Richard Wagner

Wagneråret 2013 är nu i full gång och det skedde med Kungliga Operans nypremiär på hans ”Die Walküüre” eller ”Valkyrian” som vi skriver vanligtvis på svenska.

Det är ju första dagen i ”Nibelungens ring” eller andra delen om du så önskar och det är förmodligen också den delen som är mest känd och populär åtminstone bland de operabesökare som oftast drar sig för att se någon av delarna i ”Ringen” på grund av dess längd.

I går kväll klockades föreställningen strax kring fem timmar och absolut mer än fem timmar om man inkluderar applådtacket med stående ovationer, men vilka timmar ; det blev en praktfull sångarfest och där jag anser att tredje akten var inte bara den bästa då utan kanske också den bästa tredje akten i denna uppsättning signerad äkta paret Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Möller.

Sångarfest

Att tredje akten blev så bra beror nog i stor utsträckning på kvällens Brünnhilde och Wotan som sjöngs av AnnLouise Lögdlund respektive Johan Edholm. Båda sångarna är väl kända för mig och detta gäller då inte minst AnnLouise Lögdlund som hade stor framgång i samma parti på Wermland Opera eller helt enkelt Värmlandsoperan i Karlstad.

Johan Edholm har jag självklart också hört vid många tidigare tillfällen på Kungliga Operan också i ”Nibelungens ring, men i går var det hans debut som Wotan. En debut som han klarade av med stor bravur och elegans och då alldeles särskilt i just tredje akten, men det finns ingenting att klaga eller att anmärka på hans andra akt heller.

Kärleksparet i första akten Emma Vetter och Michael Weinius gjorde i går och precis som vid förra tillfället mycket bra ifrån sig. Första akten var alltså som vanligt mycket kärleksfullt och njutbart och det är ju precis som det skall vara. Husets egen bas, Lennart Forsén, gjorde bra ifrån sig som Hunding och något annat hade jag ju inte heller förväntat mig.

I andra akten debuterade Katarina Leoson som Wotans maka Fricka och det var också en debut som inte lämnade något i övrigt att önska. Det var en ren fröjd för övrigt att uppleva Wotans och Fricka´s dragkamp och när Brünnhilde äntrade scenen så var det nästan som det slog gnistor på scenen.

En annan höjdpunkt blev det när Siegmund och Brünnhilde tog tag i handlingen. Mycket berörande och gripande och poetiskt.

Det var förmodligen femte gången som jag upplevde denna uppsättning och vanligtvis gillar jag inte det scenografiska, men i går upplevde jag inga sådan negativa tankar. Om det beror på att jag har vant mig vid uppsättningen eller vilka andra skäl som finns för detta är jag inte kapabel att svara på. Att gå så långt som att konstatera att jag numera gillar uppsättningen är dock att gå för långt, men i går kunde jag koncentrera mig helt på musik och sångupplevelsen.

I går leddes Hovkapellet av husets nye musikchef, Lawrence Renes och efter tredje akten får jag konstatera att han och orkestern gjorde bra ifrån sig, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag tyckte så från början. Inledningen av första akten störde mig på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara och det blev inte mycket bättre i andra akten, men i tredje akten var jag helt beredd att kapitulera och ta både Hovkapellet och Lawrence Renes till mitt hjärta.

I ”Valkyrian” finns ju ingen medverkande kör, men det kompenseras ju på ett mycket bra sätt av Valkyriornas starka insats i tredje akten. Även bland valkyriorna fanns det några nya ansikten till exempel Åsa Thyllman, som jag uppmärksammade förra sommaren i Läckö slotts uppsättning av Leos Janacek´s ”Den listiga lilla räven”. Sammanlagt var det en alldeles utmärkt insats och detta gjorde nog att det blev pricken över i:et med tredje akten.

Det återstår nu ytterligare tre föreställningar för denna gång och mitt råd till dig, som är det minsta intresserade av en stor wagnerupplevelse: se till att säkra era biljetter. Wagnerälskarna har förmodligen redan hunnit göra detta och om så inte är fallet gäller samma sak för er.

Andra recensioner

Bo Löfvendahl i SvD

Related posts

Kommentera