Vita Hästen – Im weißen Rößl synopsis 1930

1896 befann sig teaterdirektören Oscar Blumenthal på semester i Lauffen (numera en del av Bad Ischl), en liten stad nära Sankt Wolfgang. På det värdshus han bodde råkade han bevittna överkyparens plågsamma uppvaktning av sin kvinnliga arbetsgivare. Vita Hästen – Im weißen Rößl synopsis 1930

Blumenthal roades av historien och använde den som basis för en komedi utan musik, som han skrev tillsammans med skådespelaren Gustav Kadelburg. Blumenthal och Kadelburg ändrade miljön från Lauffen till det mer prominenta Sankt Wolfgang, där värdshuset “Weißes Rößl” hade funnits sedan 1878. Pjäsen hade premiär i Berlin 1897 och blev en omedelbar succé.

Akt I 

Värdshuset Vita Hästens charmerande värdinna Josepha håller ordning på värdshuset och på sina beundrare. Överkyparen Leopold hoppas på att kunna göra lycka med sången “Es muss was Wunderbares sein, von dit geliebt zu werden”. Men Josepha låter honom förstå att han gör sig bäst som kypare. Advokat Otto Siedler från Berlin, som varje år vilar ut på värdshuset, har däremot helt och hållet lyckats snärja den självmedvetna värdinnan.

Men i år ser det ut att bli mindre trevligt för den gode Siedler, ty bland gästerna upptäcker han trikåfabrikanten Giesecke. Alltsedan Siedler lyckades ordna att denne förlorade en process mot sin argaste konkurrent, har de båda inte varit goda vänner. Men Gieseckes dotter Ottilie bekymrar sig föga om affärer och juridik, och blir, trots faderns ivriga ansträngningar att förhindra det, god vän med advokaten.

Akt II 

Giesecke sitter och lyssnar till hur Josepha sjunger om sitt hemland (“Im Salzkammergut, da kann man gut lustig sein”). Han undrar om det inte är lika bra i Berlin, men de olika ländernas fördelar blir av ringa betydelse, då Sigismund Sülzheimer, hans hatade konkurrent, visar sig tillsammans med en del andra nya gäster. Sülzheimer väcker uppmärksamhet på grund av sitt flotta utseende, men “Kan lille Sigismund rå för att han är vacker?”. Det är Sigismunds far som skickat honom till värdshuset.

En ny process håller på att förberedas med Giesecke och den gamle Sülzheimer menar att ett giftermål mellan Sigismund och Ottilie är den enda möjliga vägen till fred och försoning. Siedler, som känner till planen, röjer den för Giesecke och lovar att göra sitt för att giftermålet verkligen skall komma till stånd, något som trikåfabrikanten är mycket begeistrad över. Han förstår nämligen inte att Siedler självt tänkt att erövra Ottilie.

Så när den unge Sülzheimer blir förälskad, är det inte i Gieseckes dotter, utan i den ovanligt vackra Klärchen. Hon läspar visserligen men det har man ju lov att göra när man är så vacker. Som en höjdpunkt på den händelserika dagen kommer kejsare Frans Josef på besök och tar in på värdshuset. Det blir stor fest, och i den allmänna feststämningen börjar Leopold prata om sin olyckliga kärlek till Josepha, som ännu är smått förälskad i Siedler. Hon ber kyparen att vara tyst.

Akt III 

Den gemytliga monarken kommer snabbt på förtrolig fot med värdinnan. Som den erfarne landsfader han är framhåller han för henne att var och en bör följa sin egen natur och att Josepha absolut inte passar att bli stadsmänniska som Siedler. Så slutar det hela också på bästa sätt. Sigismund får sin Klärchen, Siedler sin Ottilie, Josepha ger äntligen sitt ja till den överlycklige Leopold, och de båda konkurrenterna blir de allra bästa vänner.

Upphovspersoner

Musik: Ralph Benatzky
Librettot:  Benatzky i samarbete med Erik Charell och Hans Müller-Einigen.
Sångtexterna: skrevs av Robert Gilbert och musikaliska inlagor gjordes av Robert Stolz, Bruno Granichstaedten och Robert Gilbert.

Mer att läsa