Weill och Puccini på GöteborgsOperan

Gianni Schicchi: Åke Zetterström - foto: Mats Bäcker Gianni Schicchi: Åke Zetterström - foto: Mats Bäcker

Weill och Puccini på GöteborgsOperan – De sju dödssynderna med Gianni Schicchi.
Kurt Weill och Giacomo Puccini är kanske inte det naturliga och självklara valet när man fastställer programmet för en helkväll på operan. Med en natts distans till premiären känns det lite mer bekvämt och faktiskt som ett helt logiskt och naturligt val.

Det  blev en fin kväll på operan och till detta bidrar en noggrann  och tydlig personinstruktion signerad David Radok.

Sångarna ger sitt bästa både som sångare och skådespelare. Det blir tydligt vem som är vem i det rika persongalleriet särskilt i Gianni Schicchi och det är en viktig del av upplevelsen!

GöteborgsOperans orkester under ledning av Antony Hermus visar ännu en gång att de inte är främmande för olika musikaliska kombinationer.

En annan höjdpunkt blir Lars-Åke Thessmans fantastiska hus scenografi med det dubbla huset som i Gianni Schicchi förvandlas till ett dockhus. Till det goda resultatet medverkar också den illustrativa ljusdesignen av Peter Götzlinger, som skapar precis den stämningen som musiken kräver.

Ytterligare en höjdpunkt fås av koreografi av Thomas Wilhelm och här tänker jag inte bara på de dansanta inslag utan detta gäller ensemblen i sin helhet.

Det är de vokala insatserna som utgör föreställningens absoluta höjdpunkt! Edda Magnason är ett utmärkt val även om originalsångerskan är omöjlig eller svår att ersätta. Det känns som det är bra val att kombinera Edda Magnason med de klassiskt skolade rösterna. Här uppskattade jag särskilt Sami Yousri av kvartetten, men också övriga herrar gjorde utmärkt i från sig i föreställningen som helhet.

I Gianni Schicchi svarade huvudpersonen, Åke Zetterström, för den bästa och verkliga höjdpunkten. Hans avslutade citat, på svenska, från Dantes Inferno, satte pricken över i:et. Det är verkligen något att fundera på i vardagen.

Som vanligt gillade jag de kvinnliga insatserna och både Ingrid Tobiasson och Anna Johansson svarade för utmärkta insatser. Anna Johanssons tolkning av O mio babbino caro lämnar intet i övrigt att önska.

Rinuccio, Laurettas tilltänkte make, i maj, sjöngs utmärkt av Jung Soo Yun, även om han började lite trevande, men det kan kanske förklaras av ett akustiskt problem att sjunga i ett dockskåp?

Imponerade med sina röster och sceniska gestaltning gjorde både Mats Persson och framförallt Mats Almgren.

Mats Almgren gjorde en av sina bästa insatser denna afton som Simone! Hans röst passar alldeles utmärkt till sin karaktär och det var en ren fröjd att lyssna på och med en passande scenisk gestaltning.

Sammantaget blev det  ytterligare en berörande operaupplevelse, ett utmärkt ensemblespel,fantastiskt scenografisk lösning och en orkester i toppform.

Det är en upplevelse som jag gärna rekommenderar  vidare.

Om föreställningen

Premiär på GöteborgsOperan 21.10.2017

Musik: Kurt Weill|Giacomo Puccini|Text: Bertolt Brecht|Libretto: Giovacchino Forzano

Konstnärligt team

Dirigent: Antony Hermus
Regi: David Radok
Scenografi: Lars-Åke Thessman
Kostymdesign: Karin Erskine
Koreografi:Thomas Wilhelm
Ljusdesign: Peter Götzlinger
Ljuddesign: Andreas Renhorn

Medverkande

De sju dödssynderna: Edda Magnason, Sara Suneson, Alexander Grove, Öyvind Boye Lövold, Mattias Ermedahl, Sam Yousri, Lina Räftegård, Jonathan Sikell

Medverkande

Gianni Schicchi: Åke Zetterström, Anna Johansson, Ingrid Tobiasson, Jung Soo Yun, Daniel Ralphsson, Carolina Sandgren, Daniela Borg, Mats Persson, Mats Almgren, Daniel Hällström, Ann-Kristin Jones, Sami Yousri, Mattias Ermedahl, Alexander Grove, Öyvind Boye Lövold, Lina Räftegård, Jonathan Sikell, GöteborgsOperans Orkester

Läs mer