Werther Kungliga Operan 2011

Werther Kungliga Operan 2011 Werther på Kungliga Operan Stockholm - synopsis
81 / 100

Det har varit en intensiv vecka åtminstone vad det avser antalet operabesök och inneburit inte mindre än tre premiärföreställningar, men också ”Werther” på Kungliga operan i torsdags kväll. Än är inte veckan slut så det blir ytterligare en föreställning innan en ny vecka börjar, nämligen Gaetano Donizettis ”Lucia di Lammermoor” direkt från Metropolitan Opera i New York. Det innebär att veckans genomgående tema har varit kärlek både med olyckligt och dramatiskt slut, men också kärleksförvecklingar med lyckligt slut. Det går också att uttryckas som två operor av starkt komiskt inslag med lyckligt slut i form av ”Figaros Bröllop” och ”Kärleksdrycken” och ett sorgligt dramatiskt slut som i Jules Massenet´s ”Werther”.

Werther Kungliga Operan 2011

”Werther” är en opera som inte spelas särskilt ofta och bortsett från fem föreställningar i början av det förra seklet så har verket sedan premiären 1997 endast spelats ett trettiotal gånger. Nu har operan åter tagits upp på repertoaren med ett mindre antal föreställningar, varav det återstår ytterligare en föreställning.

Det skall ärligt sägas att Massenet inte tillhör mina favoritkompositörer, men efter att först ha sett ”Thais” från dels Metropolitan Opera i New York, operabio, dels GöteborgsOperans version med bl.a. Malin Byström som Thais har jag nu definitivt ändrat min uppfattning om kompositören.

Uppsättningen av ”Werther” på KO var en fantastisk fin upplevelse. Detta blev en kväll på operan där allting stämde: mycket vacker sång, fin scenografi, en dirigent i toppform med Kungliga Hovkapellet i storform och dessutom med underbar ljuvlig och helt fantastisk musik. Vad mer kan man begära?

Scenografin var helt fantastisk vacker och ändamålsenlig. Scenografens lek med perspektiv var imponerande och till det starka intrycket bidrog den utmärkta ljussättningen. Annsofi Nybergs kostymer bidrog också starkt till ett tidstroget återgivning.

Vad det gäller det sångliga intrycket så var jag djupt imponerad av både Jonas Degerfeldt som Werther men också Charlotte Hellekant som sjöng Charlottes parti. Speciellt bra blev det i tredje akten då sången nästan blev magisk och här bidrog också Sara Sandström Korp´s insatser som Sophie, Charlottes syster. Detta innebär inte att jag har anmärkningar att framföra mot varken de andra sångarna eller akterna. Tvärtom! Enligt en tidigare uppgift hade jag uppfattat att Karl-Magnus Fredriksson skulle sjunga Alberts parti, vilket han alltså inte gjorde, istället sjöngs partiet av en Imants Erdmans, inte alls oävet, men jag var ju inställd på att lyssna Karl-Magnus Fredriksson, så lite besviken blev jag.

Kungliga Hovkapellet var om möjligt ännu mer i sitt esse denna afton och dirigenten Emmanuel Plasson gjorde en mycket stark insats, men till detta starka intryck bidrog naturligtvis den helt ljuvligt underbara musiken som också blev precis så dramatiskt som behövdes.

Det var mycket roligt att uppleva en föreställning som jag uppfattar troget följer kompositören och librettistens intentioner, vilket i dessa dagar blir alltmer ovanligt. Det verkar som alla uppsättningar skall avvika från det sätt som den normalt spelas på och ärligt talat förstår jag inte varför. Det är dock en viktig punkt att diskutera så den kanske jag återkommer till i ett annat inlägg.

Avslutningsvis kan jag konstatera att om alla kvällar på operan var så härliga så skulle jag allvarligt överväga att planera in fler besök, om detta nu hade varit möjligt.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Jules Massenet
Libretto: Edouard Blau, Paul Milliet och Georges Hartmann, efter Johann Wolfgang von Goethes roman, Den unge Werthers lidanden

Kreativt team

Regi: Ann-Margret Pettersson
Musikalisk ledning: Emanuel Plasson
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Annsofi Nyberg
Ljus: Hans-Åke Sjöquist.

Medverkande

Werther: Jonas Degerfeldt
Charlotte: Charlotte Hellekant
Albert: Imants Erdmans
Fogden, Charlottes far: Michael Schmidberger
Sophie, Charlottes syster: Sara Sandström Korp
Schmidt: Magnus Kyhle
Charlottes småsyskon: Elever ur Adolf Fredriks Musikklasser samt Barnstatister

Mer att läsa